Månadssummering - Juni

Eftersom både Brott och straff och En berättelse om kärlek och mörker är omfattande till sidantalet, blev det inte så många böcker lästa under juni.


En berättelse om kärlek och mörker av Amos Oz

Denna storslagna roman handlar om det judiska folkets historia, landet Israels födelse och en stor författares barndom. I brytpunkten mellan landets födelse och moderns död står en liten grabb och observerar och försöker förstå. Boken skildrar författarens ursprung, Israels smärtsamma tillblivelse och dagens politiska situation i området.


Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde

Om samhällets ytlighet och vurm för skönhet och ungdom handlar denna klassiker. Den unge, naive Dorian får sitt porträtt målat av konstnären Basil Hallward och i målarens hem lär han känna den dekadente Lord Henry. När Dorian blir medveten om sin skönhet, önskar han hett att få behålla den. Efterhand märker Dorian att hans önskan uppfyllts.


Berättelse om herr Roos av Håkan Nesser

Ante Valdemar Roos, en medelålders tämligen tråkig, asocial person, gör det vi alla drömmer om; han vinner stort på tipset. Valdemar bestämmer sig för att leva dubbelliv och köper ett torp i skogen utan hustruns vetskap. Anna, en ung flicka på glid, rymmer från ett behandlingshem och söker skydd i Valdemars torp. En ovanlig vänskap utvecklas.


Midaqq-gränden av Naguib Mahfouz

Midaqq-gränden är en mustig skröna, fylld av ett sammelsurium av udda karaktärer, livsavgörande handlingar och passionerade känslor. Här finns kärlek, hat, ömhet, svek, vänskap och död inbäddat i kryddiga dofter och uttryckt med ett slingrande detaljerat, religiöst smyckat språk. Romanen är realistisk i sin beskrivning av fattigdom och elände.


Brott och straff av Fjodor Dostojevskij

Brott och straff handlar om Raskolnikov, en fattig före detta student, som planerar och genomför ett mord på en avskyvärd pantlånerska. Efter mordet drabbas Raskolnikov av förvirring och ånger, han pendlar mellan megalomani och melankoli. Romanen är en mycket intressant psykologisk studie, som känns förvånansvärt nutida.

Den utstötte

Den utstötte av Sadie Jones, utgiven av Wahlström & Widstrand, 2009.

Den utstötte utspelar sig under åren 1945 - 1957 i engelsk förortsmiljö. I prologen får läsaren följa Lewis, 19 år, när han släpps ut ur fängelset efter ett tvåårigt straff. Han reser hem, trots att ingen tycks vänta honom. Vid hemkomsten tas han emot av Alice, som inte tycks vara hans mor. Fadern tar med sig Lewis ut på en biltur och han är av någon orsak ursinnig. Under natten drömmer Lewis en mardröm, som fyller honom med skräck. Efter att ha läst prologen är man som läsare engagerad i Lewis' öde och fylld av frågor kring vad som egentligen hänt honom. För att ge oss svaren backar författaren tillbaks till 1945 och de segrande soldaternas hemkomst.

I berättelsen får vi följa två familjer, vars öden griper in i varandra på ett avgörande sätt. Romanen skildrar den förljugenhet som präglar ett litet samhälle där allt handlar om att hålla skenet uppe. Här berättas om alkoholism, familjevåld och självdestruktivitet på ett otäckt, realistiskt sätt. I barndomen råkar Lewis ut för en traumatisk upplevelse och han lämnas, på ett känslomässigt plan, ensam att försöka hantera sina reaktioner. Då han utvecklar symtom och agerar ut möts han inte av förståelse, utan av trångsynthet.

Handlingen i romanen är mycket fängslande och jag vill inte förstöra nöjet för er genom att avslöja något mer. Jag blev mycket berörd av berättelsen, som är känslosam utan att vara sentimental. Författaren försökte under många år skriva film- och TV-manus, men refuserades. På något sätt märks hennes bakgrund i romanen, som jag ofta försökte föreställa mig på bioduken. Om man lyckas hålla Hollywood på avstånd och gör en brittisk produktion, kan vi i bästa fall få se något i klass med Billy Elliott.

Berättelsen känns mycket tidstypisk, den genomsyras av 50-talets patriarkala system och tron på den "heliga" familjen. Allt som är avvikande är skrämmande och stöts bort. Jämförelsen med Ian McEwan och bl a På Chesil Beach är oemotståndlig. I beskrivningen av tidsandan och den brittiska miljön påminner de båda författarna mycket om varandra. Sadie Jones har dock inte Ian McEwans precisa språk, hennes språk är mer rått och påträngande. I Den utstötte går verkligen handlingen och språket hand i hand, de matchar varandra perfekt.

Från ett barnpsykologiskt perspektiv är skildringen av Lewis och hans svårigheter trovärdig. Författaren undviker att beskriva och förklara pojkens beteende, vi får så att säga mer av ett inifrån-perspektiv, vilket är mycket intressant. Förvisso är en del av pojkens handlingar tämligen extrema, men de ligger helt i linje med hans psykiska svårigheter.

Jag har tidigare berättat att jag sträckläste denna bok, vilket numer inte hör till vanligheterna. Detta är således en roman jag mycket gärna vill rekommendera.

Om Sjuchov

Intressant artikel av Göran Greider om Alexandr Solzjenitsyn och En dag i Ivan Denisovitjs liv kan läsas i DN. Tack Titti för tipset!

Min favoritfärg...

... är röd. Ändå får ni bara se en bråkdel av min fina röda. För i förrgår drog jag ut nästan allt ut bokhyllorna och ställde sedan tillbaks igen. Jag orkar inte plocka fram mer än ett fåtal idag. Det är som vanligt Snowflake som står för utmaningen.

Tematrio - USA

Det har blivit tradition att välja teman utifrån Nationaldagar och eftersom det nyligen firats 4th of July kan ni nog gissa temat. Att välja bland USA:s alla författare är inte lätt, men det är vad ni får i uppgift att göra.

Berätta om tre romaner/texter skrivna av författare från USA!

1. Borta med vinden av Margaret Mitchell. Ja, det är den bok som mest symboliserar USA för mig. Krig, drama, enfald, ytlig självupptagenhet, vänskap och generositet är USA för mig. Jag har läst den gamla översättningen av Borta med vinden ett par gånger och jag har naturligtvis sett filmen otaliga gånger. Jag har också läst någonstans att Borta med vinden inte klassas som en klassiker, men jag förstår inte varför.

2. Jag tar med Öster om Eden i var och varannan Tematrio, men jag kan inte utelämna den denna vecka. John Steinbecks släktsaga handlar om två familjer, vars öden griper in i varandra under flera generationer. Det här är en hisnande episk berättelse om kärlek och hat, om gott och ont. Genom berättelsen löper som en röd tråd författarens tankar om människans fria vilja.

3. Den gamle och havet av Ernest Hemingway är också en bok som måste in på denna lista. Jag är ett stort fan av Hemingways isbergsteknik och uppskattar att författaren visar tilltro till läsarens förmåga att förstå en del själv. Den gamle och havet är en enkel, men samtidigt storslagen berättelse. Språket är stramt och återhållsamt, samtidigt som det uttrycker stor ömhet. Det här är en tidlös, dramatisk berättelse om människans vilja att överleva.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!