Många oerhört bra böcker blev lästa i maj; de flesta har anknytning till Östeuropa, som var månadens resmål.
Förvandlingen av Franz Kafka
Gregor Samsa vaknar och upptäcker att han förvandlats till en insekt. Huvudpersonen och läsaren fångas omedelbart i en surrealistisk drömkänsla, där man inte vet vad som är verkligt. Den absurda berättelsen framförs i lättläst, saklig ton. Fantastiskt om människans utsatthet, familjens sammanbrott och om samhällelig stigmatisering.
En dag i Ivan Denisovitjs liv av Alexandr Solzjenitsyn
Ivan Denisovitj sitter fängslad i ett arbetsläger, oskyldigt dömd till straffarbete för spioneri. Denna dag mår inte Ivan bra, men han tvingas utstå kyla och hårt arbete i alla fall. Det slående i romanen är det optimistiska tonfallet, som bildar en skärande kontrast till misären som beskrivs. Samtidigt kan man skönja vreden som pyr under ytan.
Sharon och min svärmor av Suad Amiry
I Sharon och min svärmor får vi följa livet på Västbanken, sett med palestinska ögon, från tidigt 1980-tal till tidigt 2000-tal. Författaren skildrar det absurda förtryck människorna i Ramallah utsätts för och den godtycklighet med vilken befolkningen hanteras av ockupanterna. En angelägen bok som får läsaren att både skratta och gråta.
Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov
Satan kommer till stan med sina kufiska medhjälpare och ställer till med skandal. Samtidigt berättas om hur Pontius Pilatus våndas i Jerusalem p g a dödsdomen mot Jesus. Svidande kritik riktas mot det sovjetiska systemet. En hysterisk, absurd skröna som blandar tragedi och komik på ett hejdlöst sätt.
Med livet framför sej av Émile Ajar
Med livet framför sej handlar om en pojke och hans relation till en döende mor. Här blandas tragik med komiska inslag på ett hjärtskärande sätt och här gestaltas hur kärlek uppstår på platser man inte väntar sig att finna den. En livsbejakande bok om ett barns inneboende styrka och förmåga att tillgodogöra sig de kärlekssmulor som bjuds.
Glöd av Sándor Márai
Glöd är en historia om vänskap, passion och svek. Scenariot är en klassisk passionshistoria, mellan två män och en kvinna. Under barndomen och ungdomsåren var Henrik och Kónrad oskiljaktiga. Men plötsligt en dag reste Kónrad sin väg och det kom att gå 41 år innan de båda männen åter träffades. Elegant och långsamt.
Hjärtdjur av Herta Müller
Romanen utspelar sig i Rumänien under Ceauşescus förtryckarregim. Berättelsens fokus är på fyra unga vänner, som längtar efter frihet. Berättarstilen är poetisk, vacker, symbolisk och fragmentarisk. Hjärtdjur är en kort roman på c:a 200 sidor, ändå tycks den innehålla så ofantligt mycket klarsynthet, hoppfullhet, hopplöshet och tragik.
Varats olidliga lätthet av Milan Kundera
En roman om kärlek, erotik, filosofi och politik. Grundhistorien berättar om en komplicerad kärleksrelation mellan en man som är notoriskt otrogen och en kvinna som inte vill vara som sin mor. Bakgrunden är ryssarnas inmarch i Prag 1968 och det följande förtrycket. Invävt i berättelsen finns tankeväckande filosofiska funderingar.
onsdag 10 juni 2009
Månadssummering - Maj
Etiketter:
Statistik
tisdag 9 juni 2009
Sharon och min svärmor
Sharon och min svärmor av Suad Amiry, utgiven av bokförlaget Tranan, 2005.
I Sharon och min svärmor får vi följa livet på Västbanken, sett med palestinska ögon, från tidigt 1980-tal till tidigt 2000-tal. Under Israels invasion 2001-2002 skriver Suad Amiry dagbok för att stå ut med att leva under det dubbla trycket - det politiska och det privata: "Kanske kommer jag en dag att förlåta er för att ni under 42 dagar i sträck påtvingade oss utegångs-förbud, men jag kommer aldrig att förlåta er för att vi blev tvungna att ha min svärmor boende hos oss i vad som verkade vara mer än 42 år." Författaren skildrar det absurda förtryck människorna i Ramallah utsätts för och den godtycklighet med vilken befolkningen hanteras av ockupanterna.
Sharon och min svärmor är en självbiografisk bok, skriven i dagboksform. Tyvärr tycker jag att formen gör läsupplevelsen något splittrad och fragmentarisk, vilket i mitt fall i någon mån minskar engagemanget. Boken är skriven med en stor portion humor, att se och återge det absurda, galghumoristiska i de vidriga förhållandena är Suads överlevnadsstrategi. Bl a berättar hon om hur hon agerar chaufför åt sin hund för att ta sig in i Jerusalem. Hunden har nämligen Jerusalem-pass, vilket Suad har nekats. I boken beskrivs mängder av olika situationer där palestinierna utsätts för ett förtryck som inte har något egentligt syfte (annat än att visa vem som har makten). Medan jag läser väcks minnen hos mig, minnen av episoder jag bevittnade vid besök i Jerusalem i mitten av 80-talet. Bl a såg jag då palestinier trakasseras av israelisk militär i den ena vägspärren efter den andra, medan vi i Israel-skyltad bil artigt vinkades förbi.
Det som känns intressant och uppfriskande, är att läsa om den vardag man ändå lyckas upprätthålla under stor del av ockupationen. Människorna fortsätter att skratta, dricka kaffe, handla och bråka med sin grannar och klaga över att barnen för oväsen på gatan. Suad beskriver också olika episoder där hon fylls av starkt raseri och, mot bättre vetande, protesterar mot militärens trakasserier genom att t ex ihärdigt stirra på dem.
Det här är en bok som får läsaren att både skratta och gråta. Bakom humorn finns en djupt tragisk historia om en civilbefolkning som utsätts för kollektiva hämndaktioner, om deras försök att se en mening i det som sker och om kampen att försöka både överleva och behålla sitt förstånd i en vanvettig livssituation. Det är en viktig bok om ett ämne som är oerhört komplext och angeläget att försöka förstå.
I Sharon och min svärmor får vi följa livet på Västbanken, sett med palestinska ögon, från tidigt 1980-tal till tidigt 2000-tal. Under Israels invasion 2001-2002 skriver Suad Amiry dagbok för att stå ut med att leva under det dubbla trycket - det politiska och det privata: "Kanske kommer jag en dag att förlåta er för att ni under 42 dagar i sträck påtvingade oss utegångs-förbud, men jag kommer aldrig att förlåta er för att vi blev tvungna att ha min svärmor boende hos oss i vad som verkade vara mer än 42 år." Författaren skildrar det absurda förtryck människorna i Ramallah utsätts för och den godtycklighet med vilken befolkningen hanteras av ockupanterna.
Sharon och min svärmor är en självbiografisk bok, skriven i dagboksform. Tyvärr tycker jag att formen gör läsupplevelsen något splittrad och fragmentarisk, vilket i mitt fall i någon mån minskar engagemanget. Boken är skriven med en stor portion humor, att se och återge det absurda, galghumoristiska i de vidriga förhållandena är Suads överlevnadsstrategi. Bl a berättar hon om hur hon agerar chaufför åt sin hund för att ta sig in i Jerusalem. Hunden har nämligen Jerusalem-pass, vilket Suad har nekats. I boken beskrivs mängder av olika situationer där palestinierna utsätts för ett förtryck som inte har något egentligt syfte (annat än att visa vem som har makten). Medan jag läser väcks minnen hos mig, minnen av episoder jag bevittnade vid besök i Jerusalem i mitten av 80-talet. Bl a såg jag då palestinier trakasseras av israelisk militär i den ena vägspärren efter den andra, medan vi i Israel-skyltad bil artigt vinkades förbi.
Det som känns intressant och uppfriskande, är att läsa om den vardag man ändå lyckas upprätthålla under stor del av ockupationen. Människorna fortsätter att skratta, dricka kaffe, handla och bråka med sin grannar och klaga över att barnen för oväsen på gatan. Suad beskriver också olika episoder där hon fylls av starkt raseri och, mot bättre vetande, protesterar mot militärens trakasserier genom att t ex ihärdigt stirra på dem.
Det här är en bok som får läsaren att både skratta och gråta. Bakom humorn finns en djupt tragisk historia om en civilbefolkning som utsätts för kollektiva hämndaktioner, om deras försök att se en mening i det som sker och om kampen att försöka både överleva och behålla sitt förstånd i en vanvettig livssituation. Det är en viktig bok om ett ämne som är oerhört komplext och angeläget att försöka förstå.
Etiketter:
Bokrecensioner,
Jorden Runt,
Krigsskildringar,
Litteratur Asien
Grattis Leanne
Grattis Leanne till vinsten i Project Runway. Vilken fantastisk kollektion du skapat! För första gången har jag varit helt enig med domarna hela vägen, jag tyckte verkligen att Leannes kollektion var underbar. Allt var unikt, samtidigt som det sammanhängande temat var uppenbart. Kortos kläder har jag också tyckt om genom hela serien och även Kenley gjorde riktigt fina, unika kreationer. Men Leanne var en klar vinnare i mitt tycke, eftersom hon gjort mängder av olika sorters plagg i sin kollektion.
Läs andra bloggares inlägg om Project Runway, Dokusåpor.
Etiketter:
Radio TV Film
måndag 8 juni 2009
Tematrio - Danmark
Så här strax efter danska national-dagen passar det bra med ett danskt tema (även om det svider illa att efter fotbollsförlusten hylla Danmark). Tyvärr har jag inte hittat några danska bokbloggar, tipsa gärna i kommentarerna.
Berätta om tre danska favoriter. Välj om du vill berätta om en speciell bok eller en författare.
1. Ditte människobarn av Martin Andersen Nexø läste jag för många år sedan. Romanen är en realistisk skildring av ett kort tragiskt liv och skarp kritik mot samhället. Andersen Nexø är en av Danmarks stora arbetarförfattare, han har även skrivit Pelle Erövraren. Oerhört bra!
2. Tove Ditlevsen var poet och romanförfattare. Jag har bara läst en bok av henne, hennes debutroman Man har gjort ett barn illa. Det är länge sedan jag läste denna bok också, men jag minns att den berörde mig starkt. Romanen handlar om en ung kvinna, vars liv "fräts sönder av en svart skugga". Läsvärt!
3. Hanne-Vibeke Holst skriver om könsroller, jämlikhet och politik. Genombrott som författare gjorde hon med en romantrilogi om hur det kan vara att bli mamma när man är mitt i en intensiv, spännande karriär. De här böckerna om Therese Skårup är mycket bra. De senare böckerna om dansk politik är även de intressanta.
"Instruktioner"
Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!
Berätta om tre danska favoriter. Välj om du vill berätta om en speciell bok eller en författare.
1. Ditte människobarn av Martin Andersen Nexø läste jag för många år sedan. Romanen är en realistisk skildring av ett kort tragiskt liv och skarp kritik mot samhället. Andersen Nexø är en av Danmarks stora arbetarförfattare, han har även skrivit Pelle Erövraren. Oerhört bra!
2. Tove Ditlevsen var poet och romanförfattare. Jag har bara läst en bok av henne, hennes debutroman Man har gjort ett barn illa. Det är länge sedan jag läste denna bok också, men jag minns att den berörde mig starkt. Romanen handlar om en ung kvinna, vars liv "fräts sönder av en svart skugga". Läsvärt!
3. Hanne-Vibeke Holst skriver om könsroller, jämlikhet och politik. Genombrott som författare gjorde hon med en romantrilogi om hur det kan vara att bli mamma när man är mitt i en intensiv, spännande karriär. De här böckerna om Therese Skårup är mycket bra. De senare böckerna om dansk politik är även de intressanta.
"Instruktioner"
Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!
Etiketter:
Tematrio
söndag 7 juni 2009
Händiga Hanna lagar bilen
Händiga Hanna lagar bilen, text av Titti Knutsson, illustrationer av Lisen Adbåge, utgiven av Alfabeta Bokförlag, 2005.Pappa och Hanna är ute och åker bil. Plötsligt händer något, radion låter konstigt och vindrutetorkarna stannar mitt på rutan. Sedan stannar motorn också. Som tur är kommer en annan bil för att hjälpa Hanna och pappan. Farbrorn i bilen heter Janne och han har en verkstad, dit de drar Hannas bil. I verkstan arbetar Janne, hans fru Siv och Luckan med folkracebilar. De är alla med i Team vraket. Här finns alla möjliga sorters vertyg och bildelar att undersöka. Hanna hjälper till att laga bilen, vilket fyller henne med sprudlande fixa-färdigt-glädje.
Händiga Hanna lagar bilen är första boken i en serie om är en nyfiken, kavat tjej med gott självförtroende. Det är också författaren Titti Knutssons debutbok. Texten känns naturlig och är lättläst. Illustrationerna av Lisen Adbåge är färgglada och roliga att studera in i minsta detalj.
På vår flickas dagis läses denna bok som ett led i en medveten satsning på genusfrågor. Dottern säger att alla barnen tycker om boken. Jag tycker att det är bra att det finns böcker om självsäkra småflickor som gillar att utforska och att laga saker. Jag skulle i o f s önska att författaren gått ytterligare ett steg och brutit upp från de stereotypa könsmönstren även när det gäller de vuxna i boken. Tant Siv är förvisso smutsig och tycks ha mekat lite, men när Hannas bil ska lagas är det Janne som mekar och Siv som sitter i bilen och startar den på uppmaning. Den här passiva rollen är vi kvinnor alltför snabba att ta på oss. Vi får hoppas att alla små Hannor lyckas behålla sin driftighet även i vuxen ålder.
Sammantaget är detta en mycket bra bok som passar vetgiriga flickor och pojkar i 3-6-årsåldern. Vi kommer definitivt att läsa även de andra böckerna om Hanna.
Etiketter:
Barn- och Ungdomsböcker,
Recensionsböcker
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)


