Mer om Hjärtdjur

Läsandet av Hjärtdjur väcker många tankar och starka känslor. Jag känner behov av att skriva ner lite utdrag och mina tankar allt eftersom. Att läsa Hjärtdjur är en stark fysisk upplevelse. Jag snörs ihop på mitten, får svårt att andas, hjärtat pickar hårt och snabbt och jag blir yr.

Om rädsla skriver Herta Müller så här:

"Eftersom vi var rädda var Edgar, Kurt, Georg och jag tillsammans varje dag. Vi satt tillsammans vid bordet, men rädslan blev ensam i varje huvud, precis som vi kom dit med den, när vi träffades." (sid 70)

Författaren beskriver på ett fantastiskt sätt hur rädslan tvingar de fyra vännerna samman och hur detta att de är hänvisade till varandra föder tvånget att kränka varandra.

Herta Müller skriver också om hur traumatiserade, övergivna barn snabbt växer upp för att försöka klara sig själva. I mitt arbete med flyktingbarn träffade jag många, många av de här barnen. Barn drabbas mycket hårdare än man vill tro av förtryck och krig.

"Under bordet nådde barnens fötter inte ned till golvet. På bordet slogs barnhänder med blyertspennor. Ilskan i deras ansikten var envis och vuxen. Jag tänkte: Medan deras mor är försenad växer de. Vad händer om de är vuxna om en kvart, skjuter undan stolarna från bordet med baken och går sin väg. Hur ska jag kunna berätta för sömmerskan, när hon kommer hem och lägger fram nyckeln, att barnen inte längre behöver den." (sid 100-101)

Karavan

Idag låg det en fin present i min brevlåda, mitt första nummer av Karavan. Jag bläddrar lite andaktsfullt i tidskriften, som är bildmässigt vacker och har lockande innehåll. Temat för numret är Istanbul, här finns mängder av intressanta intervjuer, essäer, dikter och noveller. Här kommer jag att hitta mängder av litteraturtips. Tack till Hermia, som gjorde mig uppmärksam på Karavan genom att berätta att de fått årets Stig Dagermanpris och grattis till Birgitta Wallin och Karavan. Priskommitténs motivering lyder:

"Birgitta Wallin och tidskriften Karavan får årets Stig Dagerman-pris, En dag om året, för att ha burit tusen och en nödvändiga dikter och berättelser in i det svenska språket. Alltfler är vi som samlas kring lägerplatsen i den paradoxernas skog som Stig Dagerman skrev om i Diktaren och samvetet för att lyssna till tusen och en berättelser om hungriga och mätta, om vardag och drömmar från världens alla hörn och språk. De många språkens och de många kulturernas röster hjälper oss att förstå tillvarons förunderliga mångfald och mänsklighetens gemensamma plats."

På Karavans hemsida kan man om tidskriften läsa:

"Från Afrika, Asien och Latinamerika kommer en ny, omvälvande litteratur som är i färd med att förändra världslitteraturen av idag. Karavan sätter sökarsiktet på södra halvklotet och introducerar spännande författarskap från tre kontinenter med skönlitterära texter och bakgrundsartiklar."

Jag beställde omgående en årsprenumeration!

Hipp, hipp hurra

Grattis på 1-årsdagen lilla bloggen! När jag startade bloggen för exakt ett år sedan hade jag inga särskilda förväntningar eller planer. Jag tyckte bara att det kunde vara kul att blogga om böcker efter att jag haft ett flertal hemsidor och drivit ett forum för Sims under många år. Jag trodde nog att bloggen mest skulle bli ett sätt för mig själv att dokumentera det jag läst, men jag hoppades så klart att någon annan skulle vilja läsa den också.

Under året som gått har jag emellanåt varit lite bloggtrött, känt lite press att försöka läsa så mycket som möjligt och emellanåt känt mig ny, oerfaren och outbildad. Men framför allt har jag känt mig oerhört välkommen in i ett nytt sammanhang, jag har fått värdefulla tips och råd om litteratur och jag har liksom funnit mig till rätta i bloggosfären. Att jag dessutom fått erbjudanden om recensionsböcker från förlagen är grädden på moset.

Jag har ganska många regelbundna besökare och det är många som kommenterar. Det är det allra roligaste. Att lära känna nya människor via ett gemensamt intresse är fantastiskt. Jag hoppas att ni vill instämma i en härlig falsksång till min blogg:

Ja, må du leva
ja, må du leva
ja, må du leva uti hundrade år...

Nåja hundra år lär det väl inte bli, men några till hoppas jag :-)

Krig och fred

Eftersom vi jordenruntresenärer befinner oss i Östeuropa vill jag komma med ett litet TV-tips. Ikväll klockan 21.00 i SVT1 kommer del ett (av fyra) av en italiensk filmatisering av Lev Tolstojs klassiker Krig och fred. Om TV-serien kan man på svt.se läsa:

"Vi följer adelsfamiljerna Balkonskijs och Rostovs öden medan Napoleons arméer drar fram på sitt segertåg genom Europa. Det kulminerar i den franska invasionen av Ryssland och slutar med Napoleons nederlag 1812. Historien börjar 1805 i St Petersburgs salonger. Elegansen blandas med intriger och vanligt lågt skvaller, när prins Andrej Balkonskji mottar tsarens besked om att Ryssland ska ansluta sig till Österrike i kriget mot Napoleon."

Läsning av Hjärtdjur

Nu läser jag Hjärtdjur. Det kommer att ta sin tid. Texten är fylld av vackra, tankeväckande, mångtydiga formuleringar. Man måste liksom suga på meningarna.

"Min mor säger: När du inte står ut med livet, städa i garderoben. Då försvinner sorgerna genom dina händer, och huvudet gör sig fritt." (sid 28)

"Han väntar bara på sanningen, han märker att jag tiger medan jag talar." (sid 37)

"I en diktatur kan det inte finnas städer, eftersom allt är smått när det blir bevakat." (sid 44)

"Alla levde med flykttankar. De ville simma över Donau tills vattnet blev utlandet. Springa ikapp majsen tills marken blev utlandet." (sid 47)

"Hur skulle man egentligen leva, fråga jag mig, för att passa ihop med det man just tänker." (sid 60)

Hjärtdjur är en avancerad text för mig, jag måste försöka läsa nog snabbt att få flyt och sammanhang och nog långsamt att njuta av meningarna. En del symbolik förstår jag, en del går mig helt förbi. Men det viktiga är inte att förstå allt, utan att uppleva så mycket som möjligt.