Utvandringens tid

Utvandringens tid av Tayeb Salih, utgiven av Leopard Förlag, 2008.

En ung man återvänder till sin hemby vid Nilens strand, efter sju års studier i England. Allt tycks vara sig likt i byn. Snart får dock den unge mannen veta att en främling, Mustafa Sa'id flyttat in i byn och gift sig med dottern till en av byborna. Den nyhemkomne mannen blir mycket nyfiken på främlingen och ju mer de två männen lär känna varandra, desto mer lika tycks de vara. Mustafa Sa'id var den förste sudanesen som fick möjlighet att studera i Europa, dock ägnade han sig lika mycket åt att förföra vita kvinnor som åt att studera. Senare i boken berättar Mustafa Sa'id med egen röst om de vita kvinnorna och försöket att återvända hem.

Utvandringens tid är en kort, men mycket innehållsrik roman. Byn, Wad Hamid, med flera av dess invånare förekommer i flera av Tayeb Salihs romaner, på samma sätt som García Márquez' romaner utspelar sig i den fiktiva byn Macondo.

Beskrivningen av Mustafa Sa'ids närmast psykopatiska kyla inför de kvinnor han utnyttjar, och det sado-masochistiska förhållande som uppstår då han blir kär, är genialisk. Mustafa Sa'id dominerar och förnedrar den vite mannens kvinnor på samma sätt som de koloniserade kvinnorna alltid varit den vite mannens villebråd. Att skildra koloniseringens innersta kärna på detta sexualiserade sätt visar på djupet av den kränkning de koloniserade länderna utsatts för.

Romanen skildrar också de svårigheter många unga afrikanska länder står inför. Korruptionen är omfattande och skillnaden mellan det mer moderna livet i städerna och den traditionella livsstilen som lever kvar på landsbygden är stor. Beskrivningen av livet i byn är ibland upprörande utifrån en feministiskt perspektiv, ibland hejdlöst rolig. I romanen finns ett avsnitt där en gammal kvinna berättar om sina älskare, på ett sätt som nog leder till fnissanden hos mången läsare. I samma kapitel diskuteras dock även för- respektive nackdelar med kvinnlig omskärelse, vilket gör att fnissandet snart tystnar.

Det här är en bok med många dolda lager. Allt eftersom avslöjas mer - och döljs mer. Romanen är tillsynes enkel och kan läsas i ett sträck, men den tål också att läsas med stor eftertänksamhet. Allt är inte så enkelt som det kan tyckas vara vid första anblicken. Romanen utkom första gången 1967 och blev en av Sudans främsta romaner. Enligt den palestinske författaren och litteraturprofessorn Edward Said är Utvandringens tid den arabiska prosans främsta mästerverk under modern tid. Mitt ord väger möjligen inte riktigt lika tungt, men även jag anser att detta är en helt fantastisk roman. Läs!

Läs andra bloggares inlägg om Arabisk litteratur

Boktips önskas

Jag (och kanske några fler) tänkte ge mig iväg på en boklig resa och behöver boktips i stor mängd. Inför det nya projektet skulle jag vilja få tips på olika sorters böcker från olika länder/världsdelar. Böckerna får vara gamla eller nya, deckare, romantiklitteratur eller Nobelpristagare. Berätta bara lite om dem så jag vet ungefär vilken kategori de tillhör. Speciellt intresserad är jag av att få tips om böcker från Östeuropa och Australien. När jag tittar i min bokhylla ser det väldigt tomt ut från vissa väldsdelar.

Tematrio - Jerusalem

Två gånger har jag firat Påsk i Jerusalem och vandrat längs Via Dolorosa. Jerusalem är en fantastisk stad med alla sina minnesmärken, kyrkor, synagogor och moskéer. I Jerusalem existerar inte tid, här är historiska händelser aktuella (på både gott och ont) än idag.

Berätta om tre romaner/texter som har någon koppling till Jerusalem och/eller Mellanöstern!

1. Mohammed Cohen - Den arabiske juden av Claude Kayat utspelar sig i Tunisien, Israel och Sverige. Det är en humorisktisk, närmast farsartad roman med ett budskap om fred. Boken inleds med en hejdlöst rolig beskrivning av hur Moses Cohen blir förälskad i en arabisk flicka, vars far inte har någon som helst avsikt att låta henne gifta sig med en jude.

2. Kvinnan i Jerusalem av Abraham B. Yehoshua är en humoristisk, absurd historia med många bottnar. På ett djupare plan handlar den om mänsklig identitet och om staten Israels identitet. På ytan är den en thrillerliknande berättelse av sträckläsningstyp. Tempot är högt, språket är enkelt och opretentiöst.

3. Tredje boken är en av de allra bästa romaner jag läst. Barabbas av Pär Lagerkvist berättar om den rövare som blir frigiven i stället för Jesus. Detta skapar hos Barabbas en känsla av att Jesus angår honom, han kan inte bli kvitt honom. Pär Lagerkvist gestaltar människans längtan efter kärlek och rädsla att stå utanför, hennes sökande och längtan efter Gud och svårigheten att tro. Språket är briljant i sin enkelhet.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!


Läs andra bloggares inlägg om Påsk och Jerusalem.

Det hopar sig

Just nu hopar det sig en massa böcker på nattduksbordet. Jag vill läsa så mycket att jag inte lyckas låta bli att läsa flera böcker samtidigt. Alldeles nyss har jag lyssnat klart på Gunilla Nyroos' uppläsning av Kerstin Thorvalls När man skjuter arbetare. Jag har lyssnat flera timmar under morgonen och har svårt att släppa boken känslomässigt. Här sitter jag med tårar i ögonen och ett leende på läpparna. Leendet orsakas av glädjen att ha fått ta del av en oerhört välskriven, engagerande berättelse. Om jag gav betyg skulle denna bok få en femma. Jag har fortsättningen I skuggan av oron i min bokhylla och den måste jag nog börja läsa omgående. Dessutom har jag fått klart för mig att det finns ytterligare en bok, Från Signe till Alberte, i serien, som jag måste få tag på.

Samtidigt har jag börjat läsa några sidor i den långsamma, eftertänksamma Stilla och några kapitel i den humoristiska Mohammed Cohen av Claude Kayat. De här böckerna vill också gärna bli lästa omgående. Och inte nog med detta, alla böckerna jag nu har på gång är "läseböcker", jag måste dessutom lyssna på en ljudbok. Jag hade tänkt lyssna på första delen i Cora Sandels serie om Alberte, men misstänker att jag då kommer att känna mig lysten på de övriga delarna omedelbart.

Ja, tänk vilka härliga problem man ändå kan ha. Bokhyllan är fylld av olästa vänner och biblioteken lockar med sin mångfald. Dessutom skiner solen, så nu är det trädgårdsarbete och inte läsning som lockar allra mest.

Glöm inte att det blir Tematrio i morgon!

De dödas fjärilar

De dödas fjärilar av Diane Wei Liang, utgiven av Alfabeta Bokförlag, 2009.

De dödas fjärilar är bok nummer två om den unga, kvinnliga privatdetektiven Mei Wang. Böckerna kan läsas fristående. Inledningsvis följer berättelsen två parallella spår. I det moderna Beijing får Mei i uppdrag att söka rätt på den försvunna sångerskan Kaili. Långt ute på landsbygden i Gansuprovinsen släpps Lin ut från ett arbetsläger, där han varit fängslad i mer än 10 år för att han deltog i studentupproret 1989. Lin ger sig iväg på en strapatsrik resa för att återförenas med farfadern i Beijing. I huvudstaden återfinns Kaili mördad och spåren leder Mei tillbaks till det förflutna. Hon motarbetas av starka krafter i sitt sökande efter sanningen. Så småningom korsar de båda berättelserna varandra och via en dramatisk upplösning blottläggs en tragisk sanning.

De dödas fjärilar är en historia om kärlek, sorg och hämnd. Via en ganska enkel kriminalberättelse får vi en inblick i hur Kinas historia fortfarande håller landet i ett järngrepp. I den första romanen, Jadeögat, skildrar författaren de ohyggliga händelserna under Kulturrevolutionen och visar hur dessa förödde enskilda familjer. I den nya boken finns Kulturrevolutionens fasor med i bakgrunden, men i fokus är de tragiska händelserna vid Himmelska Fridens Torg i juni 1989 då militären massakrerade studenterna.

Bokens svaghet är att mellanmänskliga relationer och Meis komplicerade förhållande till modern skildras på ett ganska barnsligt sätt. Språket tycks ha mer pondus då författaren gestaltar historiska händelser av vikt och nutida livsvillkor. Vid några tillfällen finns felaktigheter i boken, som är störande. T ex påstås att en man som fyllt 80 i bokens nutid (dvs 2000-tal) ha varit gammal under Kulturrevolutionen och det kan han ju näppeligen ha varit.

Den stora behållningen med romanen är skildringarna av hur det är att leva i Beijing idag. Författaren tar upp migranternas (lantborna som flyttat till stan för att få arbete) stora umbäranden, hon beskriver de enorma klyftorna mellan fattiga och rika och hon illustrerar hur staden förändras i snabb takt. Hutonger rivs dagligen, människor tvingas att lämna sina hem och många av dem blir hemlösa. Samtidigt växer stora, moderna glaskomplex innehållande shoppingparadis upp, för att tillgodose de nyrikas behov av lyx. Man får en inblick i den kinesiska vardagen och förståelse för detta lands enorma svårigheter och möjligheter. Slående är t ex kontrasten mellan den religiositet (eller vidskepelse) som präglar människornas liv och kommunistpartiets officiella förbud mot religion. Sammanfattningsvis är boken således mer intressant som en skildring av Kina, än som en spännande deckare. Dock tycker jag att deckarintrigen är OK, om än inte särskilt rafflande. Boken rekommenderas till alla som är intresserade av att via en lättläst bok lära sig lite mer om detta komplexa, fascinerande land.

Diane Wei Liang föddes 1966, samma år som Kulturrevolutionen inleddes. Under delar av hennes barndom var familjen splittrad och förvisad till ett arbetsläger på landbygden. Diane deltog i studentdemonstrationerna på Himmelska fridens torg i juni 1989, och lämnade därefter landet. Efter att ha bott och studerat under några år i USA, bor Diane idag i London med make och två barn.