Elizabeth: The Golden Age

Elizabeth: The Golden Age inleds med att den mäktige, spanske kungen (Jordi Mollà) planerar att i Guds (katolikernas) namn invadera det ogudaktiga, protestantiska England. I England brottas drottning Elizabeth I (Cate Blanchett) dessutom med dilemmat att hon måste gifta sig och avla ett barn för att inte den skotska drottningen Mary Stuart ska lägga beslag på tronen. Elizabeth uppvaktas av allehanda passande friare, men förälskar sig i äventyraren och piraten Walter Raleigh (Clive Owen). Denna mesallians är naturligtvis omöjlig, men drottningen tycks uppleva såväl ett ställföreträdande nöje, som utlopp för sin svartsjuka, då hennes kammarjungfru Bess inleder en romans med Raleigh. Så närmar sig den omtalade, fruktade spanska armadan Englands kust...

Jag tycker om kostymdramer och därför har jag lätt överseende med småfåniga intriger som kärlekskomplikationerna mellan drottningen, kammarjungfrun och äventyraren. Skådespeleriet får helt klart godkänt, Cate Blanchett är på många sätt strålande i rollen. Själv är jag mycket förtjust i Clive Owen. För snart 20 år sedan såg jag honom i en TV-serie Chancer - Pengar i potten, som jag tyckte var bra (osäkert vad jag skulle tycka idag). Sammanfattningsvis tycker jag att Elizabeth: The Golden Age är en sevärd film; den innehåller romantik, spänning och bra skådespeleri.

Branden i hjärtat

Branden i hjärtat av Mahasweta Devi, utgiven av Ordfront, 2008.

Branden i hjärtat är första boken av författaren som ges ut på svenska och den innehåller nio av hennes mest kända noveller. Alla utspelar sig bland de olika stamfolken i Bengalen. Boken innehåller också en mycket intressant intervju med författaren. Berättelserna handlar om klass- kast- och kvinnoförtryck bland de allra fattigaste. Här kan man lära sig vad det innebär för laglös kvinna att konfronteras med polisen, här skildras ett skuldsystem som innebär att stora mängder människor lever i slaveri och här berättas om trotsigt, listigt motstånd och omöjlig kärlek.

Mahasweta Devi är en 82-årig, mycket känd författare, men hon är också en rebell. Hon kämpar dagligen för de allra mest förtryckta i sitt hemland och hon ger röst åt de som annars inte skulle höras. I novellerna beskriver Mahasweta Devi olika sorters förtryck. Här finns det ohyggliga våldet, skuldlaveriet, unga kvinnor som säljs och människor som inte kan komma ur sin livssituation på grund av uråldriga seder och bruk. Här kan man också läsa om hur skövlingen av djungeln slutligen förintar stamfolkens värld.

Men Mahasweta Devi berättar inte bara om offer, hon ger också gestalt åt revolutionära män och kvinnor som kämpar för sin rätt. I berättelserna förekommer oerhört modiga människor som använder såväl förslagenhet, som våld i sin kamp.

Berättelserna i boken är realistiskt och osentimentalt utformade. Utan stora åthävor gestaltas vardagen och livsvillkoren. Samtidigt genomsyras människornas liv av religiösa föreställningar, uråldriga myter och traditioner. Kastsystemet styr i hög grad människornas liv och modersmyten hyllar den självuppoffrande kvinnan.

Den här novellsamlingen har varit både lätt och svår att läsa. Den är lättläst då den har ett enkelt språk och handlingar som omedelbart fångar läsarens intresse. Det som gjort boken svår är de känslor som väcks. Man blir oerhört upprörd och förtvivlad över att ta del av de livsöden Mahasweta Devi beskriver, för man förstår att detta är berättelser ur verkliga livet. Detta är en oerhört angelägen bok!

Vlogg?

Jag har ju inte bloggat så länge, men nu inser jag att jag borde satsat på en vlogg i stället. För det är det senaste, enligt SvD, vars kulturvlogg hade premiär igår. Inte med bästa vilja i världen kan jag kalla detta proffsigt, men det är kanske i meningen heller. Dock störde jag mig oerhört mycket på kamerarörelserna. Tyvärr så mycket att jag glömde bort att lyssna på vad de sa. Men skulle ni inte hellre vilja se mig vlogga här hemifrån i min röda plyschmorgonrock? Om man nu absolut måste tränga ihop sig två i rutan kanske jag skulle kunna få Spectatia att medverka. Hon är trött på att blogga och hon har en morgonrock, en rutig, tror jag. Visst vore väl det roligare att se oss?

Söndagssvammel

Ja, det var ju det jag sade; Melodifestivalen är helt enkelt inte min grej. Jag tycks vara fullständigt ur synk med svenska folket. Förvisso gillar jag opera, men jag tycker inte att låten som vann var särskilt bra.

Detta har dock varit en produktiv helg på många sätt. Jag har läst en hel bok - Stad i ljus - och skrivit två recensioner. Vad jag tyckte om Stad i ljus har ni redan kunnat läsa, snart kommer mina synpunkter på Mahasweta Devis Branden i hjärtat. Jag har dessutom lyckats se en film, som jag ska försöka knåpa ihop några rader om. Och jag har lyssnat på flera skivor ur boken Murkronan. Jag har dock inte varit ute i det fina vädret pga förkylning.

Gällande detta med att minska antalet olästa böcker i hyllan är läget status quo. Jag har läst två böcker - och köpt två. Dessutom får jag nog en recensionsbok under veckan, fast det är ju ett mycket trevligt problem. Hoppas bara att jag hinner avsluta Murkronan innan dess ;-)

Melodifestival

Så har då även jag tittat på Melodifestivalen. Och det finns nog inget som får mig att känna mig så stock-konservativ och uråldrig. Jag tycker att det mesta var riktigt dåligt, dvs det tyckte jag tills lilla Molly började sjunga. För tjejen hade så fin röst och en bra låt. Hoppas hon vinner. För övrigt är jag ju lite svag för pudelrock á la 80-talet, så H.E.A.T. tycker jag är rätt OK att lyssna på. Men om Caroline af Ugglas vinner får jag köpa ett plagg för halva priset i min favoritbarnklädesaffär. Så jag borde väl önska att hon vinner - fast jag tycker ju att hon låter bedrövligt.