All läsning = bra läsning?

Helst skulle jag bara vilja skriva rubrikfrågan med en uppmaning att diskutera, men så lätt slipper jag väl inte undan. Jag tycker själv att frågan om vad som är bra läsning är intressant, och jag har inga riktigt genomtänkta egna åsikter i frågan. Den som känner mig förstår nog hur provocerande det är att inte ha en bestämd åsikt :-)

Själv har jag genom åren läst en stor mängd litteratur som definitivt inte skulle klassas som "god" litteratur. Under tonåren var Barbara Cartland gudinnan och sedan övertogs scenen av tantsnusket på 80-talet. På 90-talet plöjde jag allsköns deckare och Marianne Fredriksson. Sedan kom en hemsk BOATS-period. Få böcker har fastnat i minnet, trots att jag hela tiden läst stora mängder böcker. Det jag funderar över är om jag var tvungen att läsa mig genom så mycket undermålig litteratur som en förberedelse för att kunna läsa mer avancerade böcker? Eller hade jag kunnat ta mig vidare mycket tidigare om jag haft en bra läs-rådgivare?

Tidigare har jag alltid sagt att huvudsaken är att människor läser, till slut hittar de fram till utvecklande litteratur. Men är det verkligen så, eller fastnar folk lätt i vissa genrer? För den del, måste litteratur vara utvecklande? Räcker det inte med att den underhåller? Lena Kjersén-Edman har i DN uttryckt sina åsikter om läsning och jag måste erkänna att jag tycker att det ligger något i det hon säger.

Vad tycker ni?

Mer böcker för barn

Igår läste jag den här glädjande nyheten i SvD:

"Svenskarna läser allt mer barnböcker. På åtta år har utgivningen ökat med 55 procent. Nu har regnbågs­familjerna tagit plats i barnboks­litteraturen och svåra moraliska val är en tydlig trend."

Samtidigt som vuxnas litteratur likriktas och de stora bokkedjorna beslutar att enbart sälja de populära titlarna, såväl ökar som breddas utbudet av litteratur för barn. Alltid något att glädja sig åt!

Statistik från Svenska barnboksinstitutet visar att utgivningen av barnböcker ökat med 40 procent sedan 2006. Det som framför allt ökar är utgivningen av översatta bilderböcker och allt fler barnböcker ges ut på rim. En av dotterns favoriter är Lilla katten av Axel Scheffler som inleds med den här härligt, rytmiska versen:

"Glänsande len är pälsen
på Kisse Misse Murr.
Hans ögon gnistrar och glimmar
och han har ett underbart kurr."

Efterfrågade är bl a böcker om naturen och årstiderna och faktaböckerna handlar om miljöförstöring och global uppvärmning. Vi har nyligen börjat läsa Det kittlar när löven kommer av Anna Bengtsson, som både jag och dottern tycker mycket om. Popupböcker blir allt mer populära (som här synes var de ju favoriserade redan i min barndom) och böcker om starka flickor läses allt mer. Även böcker om äventyr och resor till främmande länder fick ett uppsving under fjolåret.

En ny trend är böckerna om nya familjebildningar. Barnen har olika konstellationer av mammor, pappor och nya syskon. Nytt är också att stor andel av böckerna skrivs i jagform och huvudpersonerna ställs ofta inför moraliska ställningstaganden.

Drottningen vänder blad

Drottningen vänder blad av Alan Bennett, utgiven av Ordfront, 2008.

Tack vare de skällande, olydiga hundarna, upptäcker drottningen en dag att det står en bokbuss på en av slottets bakgårdar. Väluppfostrad som hon är, stiger hon ombord för att be om ursäkt för oväsendet. På bussen finns endast en låntagare; en rödhårig ung man som arbetar i slottsköket. För att vara artig lånar drottningen en bok och förvånas över att författarinnan inte är populär, trots att drottningen själv adlat henne. Boken tråkar dock ut drottningen. Veckan därpå lockas hon att låna en ny bok efter att ha samrått med kökspojken Norman, som återigen tycks vara bokbussens ende besökare - förutom drottningen vill säga. Efter att ha läst denna bok är intresset väckt. Drottningen stannar i sängen för att läsa på grund av lite snuva och Norman utses till drottningens handsekreterare, med uppgiften ett rekommendera och diskutera böcker med henne. Omgivningen ser dock inte på drottningens nya hobby med blida ögon och hovet gör allt för att motarbeta henne.

Drottningen vänder blad är en helt bedårande bok om passionen för läsning. Det här är verkligen en bok man läser med ett leende på läpparna, det är en liten (kron)juvel. Boken är lättläst, trots att språket emellanåt är lite högtidligt. Tonfallet är satiriskt, det här är varm, brittisk humor när den är som bäst. Översättningen av titeln till just Drottningen vänder blad är mycket fyndig och speglar både drottningens läsande och den nya vändning hennes liv tar.

Som hängiven läsare, älskar jag alla referenser till lästa och (till största delen) olästa författare. Drottningen grämer sig över alla författare hon kunde ha träffat innan de avled och hon har nu det bestämda målet att komma ifatt med läsningen. Här är jag och drottningen rätt lika, även om jag troligen inte kommer att få möjlighet att ens träffa alla nu levande berömda författare. Men jag får väl trösta mig med att drottningen efter att ha hållit en soaré för en mängd berömda författare kommer fram till att:

"...den bästa platsen att möta författare på var i deras romaner och att de i lika hög grad som sina karaktärer var en frukt av läsarens fantasi."

Det finns många intressanta avsnitt i boken som handlar om varför drottningen läser, hur det påverkar hennes syn på omvärlden och hur läsandet utvecklas med träning. På många sätt är Drottningen vänder blad en saga, och som alla sagor förmedlar den något i grunden viktigt.

Det har varit ett stort nöje att ta del av denna charmiga berättelse och jag vill rekommendera boken till alla som kan läsa!

En ung Jane Austen

Igår när jag vabbade läste jag en halv bok och tittade på en hel film. Filmen var En ung Jane Austen och den var för mig mycket intressant, eftersom jag inte sedan tidigare visste något om Jane Austens liv. Filmen berättar om den unga Jane Austen, som växer upp på landet i en prästfamilj. Familjen är i behov av pengar och framför allt modern vill att Jane ska gifta sig med en rik friare. Men Jane blir förälskad i en ung man, som också saknar förmögenhet.

Det här är en tämligen enkel berättelse om en ung kvinnas livsvillkor på 1800-talet. Romantikfaktorn är hög och skådespelarna - Anne Hathaway och James McAvoy - gör ett gediget arbete. Det som lyfter filmen är givetvis alla hänvisningar till de fantastiska romaner Jane kom att författa senare i livet. Summa summarum var det en sevärd fast den kanske inte kommer att stanna i mitt minne särskilt länge. Dock styrkte den mitt beslut att verkligen läsa Jane Austens böcker.

Omläsningsstopp!

Andra inför köpstopp, men jag ska välja en annan väg. Jag läser en hel del, men köper böcker i ännu högre takt. Dessutom lånar jag många ljudböcker på Biblioteket, ungefär hälften av det jag "läser" lyssnar jag på. Alltså blir det bara fler och fler olästa böcker i mina bokhyllor.

Samtidigt är ungefär en tredjedel av allt jag läser omläsningar! I år har jag läst om Candide, Kvinnor och äppelträd och Bränt barn söker sig till elden. Jag hade dessutom tänkt läsa om Pascal Duartes familj, Flugornas herre, diverse böcker av Selma Lagerlöf och Pär Lagerkvist samt serien om Mor gifter sig. Men, nu drar jag i omläsningsbromsen. Det är klart att de nya böckerna förblir olästa när jag bara läser om och läser om.

I stället för att ägna mig åt omläsning av Flugornas herre ska jag läsa Mardrömmen och Främlingen. Och jag kanske ska läsa Utvandrar-serien i stället för att läsa om Moas böcker. Jag tror inte att jag läst Mobergs serie, den har jag nog bara sett på TV.

Om jag nu i hög grad begränsar omläsandet borde jag kunna minska de olästa böckerna i hyllan med 40-50 böcker. CD-böcker kommer jag fortfarande att låna och läsa så klart. Och denna minskning förutsätter givetvis att inga nya böcker köps -- nåja så länge andelen oläst överhuvudtaget minskar är det väl OK :-)