Månadssummering - Februari

Sex böcker under en kort "skottmånad" är ett riktigt bra resultat.

Är detta en människa?/Fristen av Primo Levi

Det är svårt att acceptera att människan kan förmås att utföra vilka handlingar som helst, under vissa betingelser. Författarens analys är dock glasklar. Han beskriver detaljerat en mängd olika situationer där människan ställs inför omöjliga val. Och han berättar om olika strategier att tillskansa sig fördelar och överleva i ett koncentrationsläger.


Lördag av Ian McEwan

Under 24 timmar, lördagen den 15 februari 2003, får vi följa hjärnkirurgen Henry Perowne. Den här dagen demonstrerar man i London mot kriget i Irak och Perowne råkar i gräl med en hotfull man, vid namn Baxter. Den blir en händelsefull dag. Detta är en fenomenalt välskriven, tankeväckande roman, som skildrar vår nutid i koncentrerad form.


En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf

Gunnar Hede älskar att spela fiol och slarvar med studierna. När familjen riskerar att förlora gården ger sig ut att tjäna pengar som gårdfarihandlare. Hans getter dör under stort lidande och då fästmön senare slår upp förlovningen förlorar Gunnar förståndet. Fantastisk gestaltning av vansinnets inneboende logik och kärlekens läkande kraft.


Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson

Romanen skildrar kvinnors och mäns olika livsvillkor. Kvinnan är fast förankrad i sin kropp och sitt barnafödande, medan män lättare uppslukas av sin idévärld. Kvinnan är mer benägen till uppoffringar för att barnen ska få mat, med män super upp löningen. Kvinnor och barn är en enhet medan män kommer och går. Fantastisk!


Candide av Voltaire

Candide är en satirisk pikareskroman, utgiven första gången 1759. Den driver med tanken att vi lever i den bästa av världar och betonar att man endast kan nå framgång genom hårt arbete. Detta är en av upplysningens stora romaner, som innehåller kritik mot klassamhället och kyrkan. Dessutom är romanen hysteriskt rolig.


Rosen på Tistelön av Emilie Flygare-Carlén

Två familjers öden i den bohusländska skärgården. Den väna Gabriella blir förälskad i en man, vars far mördats av hennes far och bror. Fantastiska miljöskildringar och en ödesmättad berättelse. Den ålderdomliga språket och synen på kvinnan kan utgöra hinder att ta till sig romanen idag. Läsvärd utifrån ett historiskt perspektiv.

Bokbytardag

Hur:
Ta med dig någon bok du inte vill ha längre när du går hemifrån på morgonen. Bär den så att andra ser att du har en bok. När du ser en bok du vill ha (eller någon person du vill prata med) går du bara fram och frågar om hon eller han vill byta bok med dig.

Varför:
• Det är kul att få boktips
• Spara lite på regnskogarna genom återanvändning
• Vem vet vem du lär känna??

Byt böcker och var social!

Läs mer om var man byter böcker på din hemort HÄR!

Apropå orange

De där deprimerande kuverten inspirerade Bokmania att utmana oss att fota våra orange böcker. En bra idé tycker jag, som stolt vill visa upp några av mina fina skatter.

Tack Marianne för den nyfådda Vilda svanar.

Det var ganska få orange böcker jämfört med en del andra färger, må jag säga. Vi kanske får starta en återkommande färgutmaning :-)

Rosen på Tistelön

Emilie Flygare-Carlén föddes som Emilie Smith i Strömstad 1807. Hon var yngst av fjorton syskon, fadern var handlare och sjökapten. Hemmet var välbeställt och redan som tolvåring fick Emilie följa med sin pappa på fraktresor längs bohuskusten. Vid sjutton års ålder fick hon ansvara för en egen båt. Emilie visade tidigt att hon hade väl utvecklad fantasi och ett gott intellekt. Hon trivdes med att vara för sig själv och hon befolkande sin värld med fantastiska bilder och föreställningar.

Den första skärgårdsromanen Rosen på Tistelön (1842) gjorde stor succé. Därefter följde en lång rad romaner i skärgårdsmiljö, som blev mycket populära. Hon lockade läsarna med spännande intriger, intressanta personporträtt och färgstark miljö. Emilie var pionjär i sitt val av ämne och miljö, i sin framsynthet och i sin moraliska hållning. Hon skrev om det landskap och de verksamheter hon var förtrogen med. Vid den här tidpunkten tog romanläsandet fart, och läsarna var i hög utsträckning kvinnor. Ofta ägnade man sig åt högläsning, och då var Emilies spännande romaner idealiska. Emilie hade bestämda åsikter, men budskapet i böckerna blir aldrig viktigare än själva berättelsen.

På Tistelön bor familjen Haraldsson, som består av fadern Håkan, sönerna Birger och Anton, samt den väna dottern Gabriella - Tistelöns ros. Haraldssons fru är död och de yngre barnen tas om hand av den rättrådiga Erika. Fadern och äldste sonen Birger gör sig rikedomar på att smuggla in varor från utlandet. Birger har häftigt förälskat sig i Erika, och då hon ger honom korgen låter han sina grymma drag få fritt spelrum. Den kvällen får tullbåten upp jakten på smugglarna. Haraldsson och Birger ser ingen annan utväg än att mörda jaktlöjtnant Arnman och hela besättningen. Yngste sonen Anton bevittnar detta, vilket kommer att plåga honom resten av livet. Åren går, dottern Gabriella växer upp och förälskar sig i den nye jaktlöjtnanten - Arve Arnman - son till den mördade.

Romanens styrka är dess fantastiska miljöskildringar av den bohusländska kusten och dess spännande handling. Stämningen är ödesmättad och man kan lätt föreställa sig det stormande havet piska upp den ena vågen efter den andra. Romanens svaghet är idealiseringen av självuppoffrande kvinnor, vissa värderingar är förlegade. Språket är lite gammaldags tungt, vilket kan göra boken lite trög att komma in i. Dock tror jag att boken helt klart vinner på att man behåller det något ålderdomliga språket, då detta förstärker tidsandan.

Personbeskrivningarna är mycket intresssanta. Den olycklige, sinnesklene Anton skildras på ett nyanserat, insiktsfullt sätt. Även den kärlekskranke Arve har fått en realistisk komplex personlighet; han var i ungdomen spotskt övertygad om sin egen principfasthet, men fick i sinom tid erfara att det inte alltid är lätt att leva efter dem. Jag är mindre förtjust i skildringarna av de kvinnliga huvudpersonerna. Framför allt Erikas förträfflighet och självuppoffrande inställning provocerar mig, och även Gabriella uppvisar liknande tendenser.

I romanen framförs en hel del samhällskritik. Bl a annat beskrivs hur fattigdom och sjukdomar periodvis spreds och hur de bättre bemedlade begagnade sig av andras svårigheter, i syfte att lägga under sig mer rikedomar. Dessutom finns på slutet ett mycket intressant stycke, som visar att författarinnan var motståndare till dödsstraff:

"Vårt samhälles ohyggliga lagar kunde icke tillåta den förbättrade medborgaren att under en längre levnad sprida nytta och välgärningar omkring sig!"

Sammantaget får jag lov att säga att detta är en bok det är roligare att ha läst, än det var att läsa den. Det var svårt att komma in i den p g a de förlegade värderingarna. Romanen blev dock klart bättre på slutet, då jag faktiskt hade svårt att lägga den ifrån mig.

Färdig

Jag har äntligen läst färdigt Rosen på Tistelön och det kommer snart en rapport, kanske i kväll. Lite kort kan jag säga att boken blev bättre när man kom in i den, men värderingarna kväljer mig.

Fast i kväll ska ju jag titta på TV. En ny omgång av Project runway börjar och då vill jag vara med. Det här är en av få dokusåpor jag gillar, den handlar om designers som utmanas att skapa unika kreationer, under tuffa förutsättningar.

Jag har också snart läst ut Jag, Helga Gregorius och ska försöka recensera den i slutet av veckan. Undrar vilken bok jag ska plocka fram härnäst? Alan Bennetts Drottningen vänder blad känner jag min nyfiken på, kanske blir det den.

För övrigt har jag under helgen upptäckt Facebook och förstår att man kan försvinna in i den sfären för gott :-)