Apropå orange

De där deprimerande kuverten inspirerade Bokmania att utmana oss att fota våra orange böcker. En bra idé tycker jag, som stolt vill visa upp några av mina fina skatter.

Tack Marianne för den nyfådda Vilda svanar.

Det var ganska få orange böcker jämfört med en del andra färger, må jag säga. Vi kanske får starta en återkommande färgutmaning :-)

Rosen på Tistelön

Emilie Flygare-Carlén föddes som Emilie Smith i Strömstad 1807. Hon var yngst av fjorton syskon, fadern var handlare och sjökapten. Hemmet var välbeställt och redan som tolvåring fick Emilie följa med sin pappa på fraktresor längs bohuskusten. Vid sjutton års ålder fick hon ansvara för en egen båt. Emilie visade tidigt att hon hade väl utvecklad fantasi och ett gott intellekt. Hon trivdes med att vara för sig själv och hon befolkande sin värld med fantastiska bilder och föreställningar.

Den första skärgårdsromanen Rosen på Tistelön (1842) gjorde stor succé. Därefter följde en lång rad romaner i skärgårdsmiljö, som blev mycket populära. Hon lockade läsarna med spännande intriger, intressanta personporträtt och färgstark miljö. Emilie var pionjär i sitt val av ämne och miljö, i sin framsynthet och i sin moraliska hållning. Hon skrev om det landskap och de verksamheter hon var förtrogen med. Vid den här tidpunkten tog romanläsandet fart, och läsarna var i hög utsträckning kvinnor. Ofta ägnade man sig åt högläsning, och då var Emilies spännande romaner idealiska. Emilie hade bestämda åsikter, men budskapet i böckerna blir aldrig viktigare än själva berättelsen.

På Tistelön bor familjen Haraldsson, som består av fadern Håkan, sönerna Birger och Anton, samt den väna dottern Gabriella - Tistelöns ros. Haraldssons fru är död och de yngre barnen tas om hand av den rättrådiga Erika. Fadern och äldste sonen Birger gör sig rikedomar på att smuggla in varor från utlandet. Birger har häftigt förälskat sig i Erika, och då hon ger honom korgen låter han sina grymma drag få fritt spelrum. Den kvällen får tullbåten upp jakten på smugglarna. Haraldsson och Birger ser ingen annan utväg än att mörda jaktlöjtnant Arnman och hela besättningen. Yngste sonen Anton bevittnar detta, vilket kommer att plåga honom resten av livet. Åren går, dottern Gabriella växer upp och förälskar sig i den nye jaktlöjtnanten - Arve Arnman - son till den mördade.

Romanens styrka är dess fantastiska miljöskildringar av den bohusländska kusten och dess spännande handling. Stämningen är ödesmättad och man kan lätt föreställa sig det stormande havet piska upp den ena vågen efter den andra. Romanens svaghet är idealiseringen av självuppoffrande kvinnor, vissa värderingar är förlegade. Språket är lite gammaldags tungt, vilket kan göra boken lite trög att komma in i. Dock tror jag att boken helt klart vinner på att man behåller det något ålderdomliga språket, då detta förstärker tidsandan.

Personbeskrivningarna är mycket intresssanta. Den olycklige, sinnesklene Anton skildras på ett nyanserat, insiktsfullt sätt. Även den kärlekskranke Arve har fått en realistisk komplex personlighet; han var i ungdomen spotskt övertygad om sin egen principfasthet, men fick i sinom tid erfara att det inte alltid är lätt att leva efter dem. Jag är mindre förtjust i skildringarna av de kvinnliga huvudpersonerna. Framför allt Erikas förträfflighet och självuppoffrande inställning provocerar mig, och även Gabriella uppvisar liknande tendenser.

I romanen framförs en hel del samhällskritik. Bl a annat beskrivs hur fattigdom och sjukdomar periodvis spreds och hur de bättre bemedlade begagnade sig av andras svårigheter, i syfte att lägga under sig mer rikedomar. Dessutom finns på slutet ett mycket intressant stycke, som visar att författarinnan var motståndare till dödsstraff:

"Vårt samhälles ohyggliga lagar kunde icke tillåta den förbättrade medborgaren att under en längre levnad sprida nytta och välgärningar omkring sig!"

Sammantaget får jag lov att säga att detta är en bok det är roligare att ha läst, än det var att läsa den. Det var svårt att komma in i den p g a de förlegade värderingarna. Romanen blev dock klart bättre på slutet, då jag faktiskt hade svårt att lägga den ifrån mig.

Färdig

Jag har äntligen läst färdigt Rosen på Tistelön och det kommer snart en rapport, kanske i kväll. Lite kort kan jag säga att boken blev bättre när man kom in i den, men värderingarna kväljer mig.

Fast i kväll ska ju jag titta på TV. En ny omgång av Project runway börjar och då vill jag vara med. Det här är en av få dokusåpor jag gillar, den handlar om designers som utmanas att skapa unika kreationer, under tuffa förutsättningar.

Jag har också snart läst ut Jag, Helga Gregorius och ska försöka recensera den i slutet av veckan. Undrar vilken bok jag ska plocka fram härnäst? Alan Bennetts Drottningen vänder blad känner jag min nyfiken på, kanske blir det den.

För övrigt har jag under helgen upptäckt Facebook och förstår att man kan försvinna in i den sfären för gott :-)

Tradera

Nu har jag äntligen fått upp alla auktionerna på Tradera. Det blev 25 ljudböcker att sälja. Jag undrar varför jag köpt så många? Nu har jag bara 6-7 stycken kvar, som jag inte kunde skiljas från.

Bland de böcker jag säljer kan man hitta en del svenska klassiker - Röda rummet, Den allvarsamma leken, Jerusalem, Doktor Glas, Mina drömmars stad osv - en del Nobelpristagare - Pamuk, Coetzee, Camus, Lessing m fl - och lite annat blandat. Om någon av er skulle vara intresserad finns böckerna HÄR.

Rensning pågår

Pust, det är tungt att bära böcker. Men nu måste här rensas lite. Kommer jag någon gång att läsa Alkemisten? Nej, det är jag rätt säker på att jag inte kommer att göra. Har provat annat av Coelho och inte blivit imponerad.

Ska jag behålla mina deckare/thrillers av Frimansson och Parsons? Nej, de jag har läst kommer jag inte att läsa om, och de jag inte har läst kommer bara att samla damm. Ned i utrensningskassen med dem. Inte behöver jag behålla mina böcker av Viveca Lärn heller. I början tyckte jag att de var underfundigt roliga, men efter ett tag sken tragiken genom på ett påträngande sätt. Ner i kassen med dem. Böckerna av Paasilinna har också stått i hyllan i åratal, dem ger vi också bort till någon som vill roas.

CD-böckerna ska ut på Tradera i kväll, kanske ger de en nätt förtjänst.

Nu har jag minskat det totala antalet böcker med nära 40! Jag känner mig så otroligt duktig :-D