Sims 3

Nu skriver de om Sims 3 i Svd Kultur. Hur ska en före detta fanatisk Sims-spelare kunna värja sig? Titta så fin den lilla simman på bilden är. Och så personliga man kan göra sina simmar. Följ länken och se så fin den nya byn är. Och de har nu även olika röster. Jag kanske faktiskt måste... fast jag skulle ju sluta...

Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att jag är, eller rättare sagt har varit, en av de mest engagerade Sims-spelarna i Sverige. Jag började spela strax efter det att Sims 1 lanserats och jag startade min första sida med nedladdningsbara filer år 2001. När jag stängde den 2005 hade jag haft 3 miljoner besök. Nu har jag en sida med nedladdningsbara filer för Sims 2 on-line, fast jag har inte uppdaterat den på mer än 1 år. Tillsammans med en kompis drev jag ett internationellt Sims-forum under flera år, men det har vi nu lämnat över till en av våra medlemmar. Jag var faktiskt så engagerad i Sims att jag blev ombedd att beta-testa program för EA Games innan de släpptes. Naturligtvis tackade jag ja till det.

Men nu är det snart ett år sedan jag spelade. Och jag känner mig så fri :-) Det är svårt för mig att bara spela lite, jag blir så engagerad och vill skapa saker, tapeter, kläder osv till mina simmar. Och då går timmarna fort. Men kanske är det ändå så att jag ska spela Sims 3 också, vi får väl se i februari.

Här är några bilder på mitt alter ego Sim Lyran från mitt spel.







Bild 1 visar Lyrans hus, på bild 2 åker Lyran rullskridskor och på bild 3 adopterar Lyran sin dotter. Hmmmm, måste nog starta spelet bara för att se att allt är väl med alla mina simmar...

Cordelia Edvardson - "Bränt barn..."

Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson.

I den självbiografiska romanen Bränt barn söker sig till elden möter vi den utvalda flickan Cordelia. Flickans mor är en berömd författarinna som närmast är besatt av sitt konstnärsskap. Flickan existerar för att älska, beundra och uppfylla moderns behov. Då en styvfar äntrar scenen förvandlas flickans roll. Hennes uppgift blir nu att bevittna moderns förening med en man, även fysiskt. Flickan är tidigt medveten om att hon är annorlunda, en utvald. Dock har hon ingen vetskap om sin judiske far, utan uppfostras som en from, tysk katolsk flicka. I samband med att de tyska raslagarna införs gör modern ansträngningar att rädda dottern, men tvingas till slut åse hur flickan förs bort till koncentrationsläger. Senare transporteras flickan till Auschwitz, där hon fråntas sin identitet och där hennes personlighet utplånas. Från och med nu existerar inte längre flickan, endast A 3709. Omedelbart efter befrielsen befinner sig flickan i ett tomrum, i ett tillstånd som liknar döden. Hon är oförmögen och ovillig att berätta om sina upplevelser för de välmenande svenskar hon möter. Romanen handlar också i hög grad om den vrede och ångest flickan bär med sig. Och om sin besatthet av det förflutna - av att ha överlevt.

Cordelia beskriver på ett till synes enkelt sätt om livets svåraste situationer. Hon ger gestalt åt det lilla utsatta barnet, vars mor inte förmår ge skydd, vare sig i freds- eller krigstid. Tidigt "används" flickan för att tillfredsställa en uppslukande mors behov, tidigt dras hon in i moderns och styvfaderns sexualitet, och förleds och lockas att tro att hon genom sin kropp kan få makt över männen. Långt innan lägerlivet har flickan fått lära sig att hennes kropp får begagnas av andra, utifrån deras behov.

I lägret utplånas de sista resterna av en identitet som redan från början var mycket skör. Som överlevande känner kvinnan skuld över att hon aldrig identifierat sig med de judiska offren. Priset för överlevnad är att leva med stark ångest. Livet i Sverige blir efterhand för lugnt och stillsamt. Cordelia måste kanske befinna sig i dödens närhet för att uppleva att hon lever. Denna starka kontrast krävs som motvikt till all inre ångest. Kanske är detta en av orsakerna till att Cordelia flyttar till krigets Israel. Kanske är det också så att Cordelia som tydligast erfar att hon existerar när hon befinner sig i skärningspunkten mellan att vara offer och förövare. Ty i och med fördrivningen av palestinierna blir offren själva förövare, enligt Cordelia.

"Förtryck förädlar inte, den slagne slår, offret blir bödel när tillfälle bjuds."

Bränt barn söker sig till elden är skriven i tredje person och i mycket korta avsnitt. Ger oss Cordelia sitt livs berättelse i fragment - skärvor - för att hon själv inte lyckats skapa mening och sammanhang?

"Hennes liv är söndersprängt och splittrat och när hon försöker lägga pussel med bitarna skär hon sig på deras vassa kanter."

Eller ger hon oss enbart fragment för att hon vet att vi inte orkar lyssna på och leva oss in i helheten? En av de saker jag lärt mig i arbetet med krigstraumatiserade människor är att de osvikligt vet hur mycket samtalspartnern tål. Man får aldrig höra mer än man klarar av, man får endast svar på de frågor man har mod att ställa.

Bränt barn söker sig till elden är en av de mest angelägna böcker jag läst. Förintelsen får aldrig glömmas. Men romanen kan också ge oss viktig kunskap om hur vi bör bemöta traumatiserade flyktingar idag. Cordelia mötte välmenande svenskar som tyckte att man borde försöka glömma och gå vidare. Även idag möts flyktingar av absurda krav att de genast ska anamma svensk kultur och framför allt det svenska språket. Kunskapen om hur ett (eller upprepade) trauma påverkar identiteten och därmed även inlärningsförmågan tycks vara i det närmaste omöjlig att sprida.

Att läsa Bränt barn söker sig till elden var för mig en mycket fysisk upplevelse. Jag noterade hur mina muskler spändes, hjärtat skenade och andningen blev kort och ytlig. Detta är en mycket påtaglig, påträngande berättelse som är svår att skiljas från även när boken är utläst. LÄS!

Ändrade planer

Jag hade en hel del planer inför det nya året när det gällde min läsning. Jag hade t o m skrivit upp en läsordning, men den har jag deletat... I slutet av förra året läste jag ett par indiska böcker jag tyckte mycket om - Midnattsbarnen av Salman Rushdie och En karta över omöjlig längtan av Anuradha Roy. Jag beslutade mig då för att inleda det nya året med en omläsning av De små tingens Gud och därefter fortsätta på det indiska temat med Kvinnor på ett tåg. Men så blev det inte.

I stället hamnade jag i ett helt oplanerat temaläsande om andra världskriget med dess fasansfulla dödsläger. När jag plockade upp Cordelia Edvarsons Bränt barn söker sig till elden hade jag ingen tanke på vilken effekt det bokvalet skulle få. Jag borde förstått bättre. Efter att ha läst en lägerskildring är det svårt att byta ämne, inget känns riktigt lika angeläget. Så därför läser jag för närvarande Primo Levis Är detta en människa?/Fristen. Och den är givetvis oerhört gripande och intressant. Primo Levi var en utomordentlig observatör och han förmedlar beskrivningar och insikter i mänskligt beteende som både upprör och berör.

Jag köpte nyligen Flykten av Rudolf Vrba, kanske den passar bra att följa upp med.

Den onda viljan

Den onda viljan av Karin Fossum, utgiven av Forum Bokförlag, 2009.

Tre unga män åker till en stuga i skogen för att umgås en helg. Under en nattlig båttur drunknar Jon och barndomskamraterna Axel och Reilly gör inget för att rädda honom. Efteråt försöker de dölja att de varit närvarande när Jon drunknade. Konrad Sejer och Jacob Skarre utreder dödsfallet och de börjar snart misstänka att allt inte är vad det verkar vara. Det visar sig att gåtans lösning finns i det förflutna. De tre vännerna bar på en hemlighet två av dem var beredda att göra allt för att dölja.

Som alltid är Karins Fossums nya deckare välskriven och spännande. Det är svårt att lägga ifrån sig boken innan den är utläst. Detta är en roman som beskriver olika sätt att hantera skuld och för första gången (såvitt jag vet) skildrar författaren en ung man som utan tvekan skulle fått diagnosen psykopat/sociopat/tidig karaktärsstörning vid en undersökning. Axel är en ung man som lever helt efter sina egna regler, hans förmår inte känna empati och han är oerhört skicklig i att manipulera omgivningen. Reilly försöker å andra sidan att döva sina skuldkänslor genom droger och genom att läsa Koranen. Jon har stora svårigheter att hantera sin skuld, han drabbas av mycket svår ångest, går i samtalsterapi och medicinerar. Jag kan inte, åtminstone inte i skrivande stund, erinra mig någon annan författare som skildrar förövare med sådan psykologisk skärpa, respekt och empati. Utan att på något sätt förringa offrets utsatthet och lidande, skildras gärningsmännens handlingar och tankar på ett sätt som förklarar, men ej ursäktar. Om författaren valt en annan genre hade de stora priserna haglat över henne.

Två mycket små invändningar har jag mot handlingen. De två mödrarnas agerande känns inte riktigt trovärdigt. Jag hade gärna sett lite mer ingående beskrivningar av deras reaktioner och relation. Och möjligen kan jag tycka att slutet var lite väl fint tillrättalagt, men det kan jag lätt leva med. Eftersom jag är så förtjust i både Sejer och Skarre skulle jag gärna också vilja lära känna dem lite mer.

Sammanfattningsvis är detta en spännande deckare som på ett mästerligt sätt skildrar det psykologiska spelet i en grupp där det gäller att identifiera den svagaste länken. Rekommenderas!

Cordelia Edvardson

Lyssna på ett fantastiskt radioprogram om och med Cordelia Edvardson här. Cordelia och dokumentärfilmaren Stefan Jarl, vars film Flickan från Auschwitz nyligen visades på TV, deltar. I programmet berättas om Cordelias liv och sätt att förhålla sig till dagens situation i Israel. "En konstnärs uppgift är att medverka till att laga världen".