Litteratur 2008

Nu ska här snackas statistik och grafik. Som ni kan se har jag återigen övat mig i att använda Excel och göra diagram. Övning ger färdighet sägs det, men jag var allt tvungen att ta om allt från början. Det jag lärt mig under hösten var som bortblåst.

Under året har jag läst 62 romaner (givetvis har jag också läst otaliga bilderböcker och en del facklitteratur, men det för jag ingen statistik över). Jag har under året försökt förändra mitt läsande, och jag har gjort ett ganska kräset urval. Majoriteten av det jag läst har varit "god" litteratur, som dessutom varit bra. Jag har läst en hel del klassiker, en del Nobelpristagare och en del "världslitteratur". Dessutom har jag bemödat mig att läsa fler manliga författare än jag brukar. Så låt oss nu se om siffrorna bekräftar min kvalitativa analys.

Ja, andelen lästa manliga och kvinnliga författare har definitivt förändrats. Detta hänger givetvis ihop med att jag läst fler klassiker och Nobelpristagare än jag brukar. De är ju till övervägande delen män.

Nästan en tredjedel av alla böcker jag läst under året är klassiker. Merparten av dessa är skrivna av svenska författare. Till mina favoriter hör Selma Lagerlöf, Pär Lagerkvist, Hjalmar Söderberg och Per Anders Fogelström.

Det jag söker i mitt läsande är känslomässiga upplevelser. Och känslan kan inte separeras från språket och kulturen. Individens tidiga känsloupplevelser lagras via ett språk och kan nås via språket. Detta är orsaken till att jag nästan enbart läser på svenska. De svenska orden når djupare känslomässiga lager än de engelska. Att dessutom dela den kulturella tillhörigheten med författaren förstärker djupet i upplevelserna. Delaktigheten blir större.

Men visst uppskattar jag även icke-svensk litteratur. Under året har jag läst några böcker av indiska författare som uppskattats i hög grad. Men majoriteten av de asiatiska böckerna är skrivna av kinesiska författare. Jag har ju ett alldeles speciellt intresse för just Kina. Bland de nordamerikanska författarna återfinns flera Nobelpristagare: Hemingway, Toni Morrison och Steinbeck. Nordiska deckare utgör en ganska stor del av den europeiska litteraturen, min favorit är Karin Fossum. En enda bok är skriven av en afrikan, Coetzee, och en enda bok är författad av brasilianska Clarice Lispector. Inte en enda bok från Australien har funnit sin väg till mitt hem i år.

Hur ser er statistik ut?

Etiketter

Pust, nu har jag äntligen gjort om etiketterna på min blogg. Jag tyckte att det blev ohanterligt att ha en enskild etikett för varje Nobelpristagare. En del av dem skulle troligen aldrig fått mer än ett enstaka inlägg. Nu har jag i stället försökt kategorisera utifrån geografisk tillhörighet. Då uppstår givetvis en hel del oförutsedda problem. Tänk om ändå författarna ville ha godheten att bo kvar i sina födelseländer! Men icke, de flyttar kors och tvärs runt hela jorden. Ska de då kategoriseras utifrån födelseland eller nutida boendeland? Jag har försökt att någorlunda konsekvent etikettera efter födelseland. Rushdie placeras således i Asien. Doris Lessing ställer dock till med problem. Hon är född i Asien, uppväxt i Afrika och numer boende i Europa. Hennes litteratur etiketteras dock som europeisk. Inkonsekvent? Japp, det är mitt mellannamn.

Dessutom tillstöter en del problem som orsakas av okunnighet. Min okunnighet. Och okunnigheten handlar om den arabiska litteraturen. Är boken skriven av en nordafrikansk författare får den två etiketter, dels Litt Afrika, dels Litt Arabisk. Så långt inget problem. Men turkisk litteratur då? Är den arabisk? Ja, det är här min stora okunnighet uppenbaras, jag vet inte exakt vad som räknas till arabisk litteratur. Dock vet jag naturligtvis bättre än att dit räkna kurdisk eller persisk litteratur, den sammanblandningen ses inte med blida ögon. Men turkarna kanske inte alls heller är araber? Kan någon människa vara god och upplysa mig om hur det ligger till, tack.

Och hur är det med rysk litteratur? Hör den till Asien eller Europa? För närvarande räknas Solzjenitsyn som Asiatisk i min blogg, är det verkligen korrekt? Och israelen Yehoshua tillhör också Asien. För Israel ligger ju i Asien, i alla fall var det vad jag lärde mig i skolan för länge sedan. Fast de är ju med i Eurovisionsfestivalen???

Goda råd och upplysningar mottages tacksamt!

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer, utgiven av Brombergs Bokförlag, 2008.

I London börjar livet sakta återgå till det normala efter kriget, även om det fortfarande råder ransoneringstillstånd för en hel del varor. Det är nu 1946 och författaren Juliet Ashton letar efter ett tema till sin nya bok. En dag får hon ett brev från en Dawsey Adams från ön Guernsey i Engelska kanalen. Han har hittat hennes namn och adress i en gammal bok och undrar om hon kan hjälpa honom att få tag på fler böcker av samme författare. I brevet nämner Dawsey också att han är medlem i Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap, vilket väcker Juliets intresse. Juliet börjar brevväxla med Dawsey, som berättar om sina vänner och grannar och livet på ön under den tyska ockupationen. Juliet bestämmer sig för att skriva en bok om litteratursällskapet och börjar brevväxla med flera av medlemmarna. I takt med att Juliet lär känna medlemmarna i litteratursällskapet, växer hennes önskan att besöka sina nya vänner. Juliet beslutar sig för att resa till Guernsey för att få veta mer om människorna och om livet på ön under kriget. Denna resa kommer att förändra Juliets liv.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap handlar om litteraturens och läsandets betydelse för en grupp människor som befinner sig i en extremt utsatt situation. Många av dem har inte varit intresserade av litteratur tidigare, olika omständigheter mer eller mindre tvingar dem in i sällskapet. En av männen i sällskapet, en fiskare, finner kraft och styrka genom att läsa Shakespeare. Någon annan vill helst läsa kokböcker. På olika sätt hämtar människorna kraft i läsningen och hos varandra. Detta är en berättelse om vänskap, kärlek och böcker. Och kärleken till böcker. Roman är också fylld av referenser till litteraturens mästare som t ex Jane Austen och Oscar Wilde.

Boken är skriven i brevform, vilket kräver lite möda från läsarens sida innan man vet vilka alla är. Juliet är centrum i berättelsen och de flesta breven är till eller från henne. Hon brevväxlar med öborna, med sin bästa väninna och med sin förläggare. Trots formen får läsaren en mycket fyllig bild av Juliets liv och av livet på ön.

Guernsey befolkas av genuina människor, har sin beskärda del av excentriska original och de färgstarka personbeskrivningarna är en av romanens styrkor. Under de svåra åren sluter sig människorna samman och grannar hjälper varandra. Romanen genomsyras av författarinnans kärlek till och tron på den goda människan. Samtidigt skildras även fasansfulla krigshändelser på Guernsey och i koncentrationslägret Ravensbrück.

För mig har mötet med denna roman varit mycket givande. Dels har boken gett mig ny kunskap om, och insikt i, hur livet tedde sig under den tyska ockupationen, dels var det helt enkelt ett nöje att läsa den. Under stor del av tiden läste jag med ett leende på läpparna. Samtidigt finns dock ett djup i boken som gör epitetet "feel-good roman" helt missvisande. Skildringen av händelserna under kriget var mycket gripande och realistiska och jag blev starkt berörd av det jag läste. Sammanfattningsvis är detta en roman jag tycker att ni ska se till att läsa!

Årets lästa Nobelpristagare

Året inleddes mycket ambitiöst med läsning av ett flertal Nobelpris-tagare och skapandet av denna blogg. Därefter har fokus måhända periodvis försvunnit ur sikte och annat har fångat intresset. Jag har ägnat mig åt omläsning av en hel del svenska, underbara klassiker (bl a av Per Anders Fogelström och Hjalmar Söderberg) och jag har även läst en del av årets böcker som generösa bokförlag - Alfabeta, Brombergs, Forum, Kabusa och Piratförlaget - givit mig som recensionsexemplar. Förhoppningsvis kanske detta lett till att jag läst någon framtida Nobelpristagare? Kanske Abraham B. Yehoshua?

Nåväl, åter till de som redan fått sina priser. Inalles har jag läst romaner och/eller noveller av 13 Nobelpristagare. Och många av dessa romaner är bland det bästa jag någonsin läst. Bland mina favoriter finns Mannen utan öde, Den gamle och havet, Jerusalem, Barabbas, Öster om Eden och Nässlorna blomma. Mannen utan öde lyssnade jag på två gånger under året, Krister Henriksson gör en fantastisk uppläsning, som kompletterar och förstärker texten. Denna bok måste naturligtvis läsas av alla. Även Coetzees Onåd är en fantastisk roman, som jag dock tror att jag behöver läsa en gång till. Boken provocerade mig mycket, väckte funderingar kring mäns och kvinnors ageranden och var i mångt och mycket rejält obehaglig. Men, tänkvärd. Besviken blev jag på Snö, av Pamuk, som jag tyckte var långrandig och ofokuserad.

Nästa år ska jag givetvis läsa minst lika många - för mig - nya Nobelpris-tagare. Jag har lite böcker på lager, bl a av José Saramago, Nadine Gordimer, Wole Soyinka, Saul Bellow och Eyvind Johnson. Vissa författare vill jag också läsa mer av, detta gäller t ex Selma Lagerlöf, Pär Lagerkvist, Ernest Hemingway och Toni Morrison. Och jag tror att det är dags för omläsning av Camilo José Celas Pascal Duartes familj och William Goldings Flugornas herre.

Jag ska också specialstudera Ladbrokes lista och göra ett försök att läsa nästa års Nobelpristagare innan dennes namn annonseras. Men det är nog inte särskilt sannolikt att jag lyckas...

Här är en lista över årets lästa Nobelprisade litteratur:

Imre Kertész - Mannen utan öde

Ernest Hemingway - Den gamle och havet, Och solen har sin gång

Toni Morrison - De blåaste ögonen

Doris Lessing - Det femte barnet, Ben, ute i världen

J.M. Coetzee - Onåd

Selma Lagerlöf - Jerusalem, Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld", Julklappsboken ur Nobeller

Pär Lagerkvist - Barabbas, Dvärgen

John Steinbeck - Öster om Eden

Orhan Pamuk - Snö

Alexander Solzjenitsyn - Att andas ur Nobeller

Bjørnstjerne Bjørnson - Fadern ur Nobeller

Paul Heyse - L'Arrabiata ur Nobeller

Harry Martinson - Nässlorna blomma

Om ni orkat läsa ända hit, kan ni väl berätta vilka era favoriter är?


Andra bloggar om Nobelpristagare, Nobelpriset, Nobelpriset i litteratur.

En karta över omöjlig längtan

En karta över omöjlig längtan av Anuradha Roy, utgiven av Bokförlaget Forum, 2008.

Denna mångfacetterade roman handlar om en bengalisk familj i tre generationer under den första hälften av 1900-talet. Som bakgrund till berättelsen ligger de stora förändringar som sker i samband med det brittiska styrets slut och den nya självständigheten. Berättelsen är indelad i tre delar, en del för varje generation. I början av 1900-talet flyttar den nygifte fabrikören Amulya med hustrun Kananbala från storstaden Calcutta till den lilla staden Songarh. Amulya bygger här upp en fabrik, som producerar mediciner och parfym av vilda örter. Han arbetar hårt för att avancera i ett land, som fortfarande styrs av engelsmännen. Kananbala känner sig dock ensam och isolerad, hon beklagar att hon som kvinna inte har något självbestämmande. Så småningom utvecklar hon tvångsmässiga, psykiska symtom. Amulya och Kananbala får två söner. Den yngre, Nirmal, blir som vuxen historiker och intresserar sig för Indiens mångtusenåriga kultur. Hans hustru avlider i barnsäng, då dottern Bakul föds, och flickan lämnas i farföräldrarnas vård. Bakul växer upp tillsammans med den kastlöse, föräldralöse pojken Mukunda, som av välgörenhet getts ett hem av Nirmal. I den sista delen möter vi Bakul och Mukunda i vuxen ålder och får följa Mukundas liv i ett Calcutta som präglas av motsättningar mellan hinduer och muslimer.

Den här romanen innehåller många berättelser. Samtidigt som vi följer en enskild familj, får vi också ta del av Indiens historia. Kolonialtiden med svårigheterna att leva underställda britterna skildras och läsaren får även ta del av de ohyggliga konflikter som utbryter mellan hinduer och muslimer vid självständigheten. I romanen beskrivs också kvinnans svårigheter att leva i ett strikt patriarkalt traditionellt samhälle, där fadern eller maken har total bestämmanderätt. Även kastväsendet med dess vedervärdiga utslagningsmekanismer skildras.

Språkmässigt är romanen helt fantastisk. Miljöskildringarna ger mig en känsla av att ha bevistat platserna och nog tycker jag mig känna lite kryddoft från boksidorna. Texten är lätt och lockande att läsa, man svävar nästan fram emellanåt. Personbeskrivningarna är helt makalösa. Med några, till synes, enkla penseldrag tar unika, intressanta karaktärer form. Med tiden utvecklas och förändras personerna, hela tiden på ett psykologiskt trovärdigt sätt. Dessutom tillåts personerna att vara både excentriska och melankoliska.

En karta över omöjlig längtan är också en gripande vacker kärlekshistoria som berättar om den till synes omöjliga kärleken mellan en kvinna av överklassen och en kastlös, fattig man. På ett medryckande sätt skildras både passionerad längtan efter kärlek och den mer vardagliga kärleken som växer fram då en man och en kvinna lever tillsammans. Även kärleken till barnen gestaltas, en kärlek som här kompliceras av sorg och saknad.

Det har varit ett stort nöje för mig att läsa En karta över omöjlig längtan. Romanen är fängslande och lättläst, samtidigt som den innehåller intressant kunskap om Indien. Jag tycker mycket om de färgstarka personskildringar jag kommit att förknippa med Indien genom denna roman och genom Rushdies Midnattsbarnen. Dessutom uppskattar jag den blandning av realism och magiskt tänkande som återfinns i berättelserna. Att läsa En karta över omöjlig längtan har väckt ett intresse för indisk litteratur hos mig och jag ser fram mot att läsa fler böcker av Anuradha Roy och andra indiska författare.