Aravind Adiga

Den indiskfödde Aravind Adiga erhöll igår det prestigefyllda brittiska Man Booker Prize. Och han gjorde det med sin debutroman The white tiger. Aravind föddes i Madras och växte delvis upp i Australien. På senare år har han bl a arbetat för the Financial Times i New York, men numer bor han i Mumbai.

The White Tiger handlar om en klipsk indisk pojke som tvingas sluta skolan för att börja arbeta. Han börjar snabbt drömma sig bort och längta efter ett bättre liv. En dag får han sin möjlighet, han anställs som privat-chaufför åt en mycket välbärgad man och får flytta till Delhi. Där blir pojken varse den enorma rikedom han omges av, en rikedom som aldrig kommer honom till del. Eller? Boken är en provocerande, realistisk berättelse om ett tudelat land där de rika lever i ett oändligt överflöd och de fattiga tigger smulor. Men, hur länge ska de fattiga stillatigande acceptera detta?

Amrisarna i hyllan

När jag gick igenom min bokhylla och listade alla böcker, upptäckte jag att andelen böcker skrivna av nordamerikaner var relativt stor. Eller rättare sagt, andelen var stor relaterat till andelen övriga icke-europeiska böcker. Jag blev lite förvånad för jag tycker inte själv att jag läser speciellt mycket amerikansk litteratur. Så nu har jag fösökt titta lite mer på vad det är för slags amerikanska böcker jag har.

Inalles har jag 61 nordamerikanska böcker i min ägo. Av dessa är en stor andel (35%) sådant jag läst för länge sedan. Här finns t ex Borta med vinden, Yaya-flickornas gudomliga hemligheter och Birdy. En betydande andel (25%) utgörs av böcker som på något sätt är relaterade till mitt yrke, dvs det är romaner som handlar om barn och familjer med psykiska svårigheter. Bl a har jag en samling av Torey Haydens mycket läsvärda berättelser.

Resten av böckerna är faktiskt skrivna av riktigt bra författare. Här finns de som redan fått sitt Nobelpris (Saul Bellow, Toni Morrison, Ernest Hemingway och John Steinbeck). Och här finns de som kanske snart får sitt Nobelpris (Margaret Atwood (Canada), Paul Auster, Joyce Carol Oates, Philip Roth och min egen favorit Anne Tyler). Men, trots att jag har en hel del böcker av amerikanska författare känns det som att jag läst få. Varför? Jo, helt enkelt för att en stor andel av böckerna i den sistnämnda gruppen är nya och ännu olästa.

Eftersom landet där borta i väst i hög utsträckning påverkar våra liv känns det viktigt att ha lite kunskap om deras litteratur. Jag skulle därför vilja få tips om författare ni tycker är bra. Jag har t ex hört talas om Siri Hustvedt, Don DeLillo och Cormac McCarthy. Vad tycker ni om dem? Och vad tycker ni om de jag redan köpt/fått, men ej ännu hunnit läsa: Paul Auster, Joyce Carol Oates och Philip Roth? Jag vill gärna få rekommenderationer på specifika böcker om ni har några favoriter.

Så gör prinsessor

Prinsessan vaknar upp till en helt vanlig ny dag. Hon äter tårta till frukost, väljer bland hundratals rosa klänningar, väljer smycken till dagens "outfit" och borstar håret. Sedan blir det åka av... prinsessan ägnar sig åt att spela ishockey, bekämpa drakar och rädda prinsen. Både små flickors upptagenhet av traditionella prinsesslekar och utforskande av mer fysiska aktiviteter och hjältedåd bekräftas i boken, vilket jag uppskattar mycket. Flickor behöver inte välja, de kan vara både söta och kaxiga.

Om ni, som vi, gillar prinsessan kan ni få veta mer om henne här. På prinsessans hemsida kan man bl a läsa om hennes ursprung och vad som inspirerade författaren Per Gustavsson då hon skapades (bl a en av mina favoritfilmer The long kiss goodnight). Här finns också beskrivningar av de andra böckerna om prinsessan och man kan även shoppa lite prinsessprylar.

Den här boken passar bra för barn i förskoleålder. Jag skulle också vilja betona att den inte är en "flickbok", pojkar kan även de behöva få sin uppfattning om vad som är "flickaktigt" reviderad.

Nobelpriset - lite eftersnack

Jag hade inte planerat att skriva något mer om årets Nobelpristagare eftersom jag inte har någon större kunskap om honom, och eftersom det ändå skrivs om honom överallt. Det som sägs om honom verkar ganska likriktat, han talas om i positiva ordalag, dock utan några direkt översvallande beskrivningar. Fast naturligtvis är han en stor Sverigevän... Men artiklarna är lite svala och oengagerade, tycker jag. Urvattnat och slätstruket, har varit mitt intryck.

Då hittade jag den här artikeln i GP. Och säga vad man vill om danskar, slätstrukna är de inte. I Danmark kritiseras årets Nobelpristagare skarpt. Man beskriver valet av Le Clézio som "oinspirerat" och Le Clézio själv anses "höra historien till". Dessutom anser den danske författaren Thomas Thurah att Le Clezio gör sig skyldig till "sentimentala förenklingar och överlastad symbolik som bidrar till att trivialisera problem som krig, svält och miljöhot". Det var ord och inga visor, det. Huruvida det ligger något i danskarnas synpunkter har jag ingen aning om, men jag tyckte att det var intressant är hitta något lite mer engagerat och ifrågasättande om den nye Nobelpristagaren. Det gjorde mig faktiskt lite mer inspirerad att läsa honom.

Ett annat efterspel till torsdagens presentation av Nobelpristagare har varit diskussioner om "läckor". Och att de funnits är väl rätt uppenbart. Jag skrev ju själv om situationen på Ladbrokes någon timme innan det var officiellt att Le Clézio var den utvalde. Maken försökte satsa en slant, men det gick tyvärr inte... Dessutom var det ju redan förra året så att någon började spela kraftigt på Lessing innan hon presenterats som pristagare. Så en läcka finns och den ska Horace "täppa till" (som han sade i bästa macho-stil *hihi*).

Statistik i ord och bild

Nu har jag äntligen blivit färdig med statistiken över mina böcker (som jag påbörjade för månader sedan). Under tiden har jag lärt mig en hel del om Excel, så lite nytta har jag av detta tråkiga räknande och skrivande.





1/3 av böckerna i min bokhylla är författade av män och 2/3 av kvinnor. Det var ungefär som väntat. Dock har jag på senare tid börjat läsa en större andel manliga författare. Det blir ju lätt så när man läser Nobelpristagare -- andelen prisade kvinnor är tyvärr förhållandevis liten. För egen del ser jag det som positivt att utforska manliga författare i högre grad. Dock önskar jag att man inom Akademien skulle lära sig att uppskatta ett kvinnligt författarskap i större utsträckning.

Den geografiska analysen innehöll inte heller några överraskningar. Av alla mina böcker är närmare hälften (47%) skrivna av svenska författare. Ja, jag är medveten om att jag faktiskt uppskattar svensk litteratur, klassisk såväl som samtida. Hela 76% av böckerna är skrivna av europeiska författare; (jag kanske har mer gemensamt med Horace än jag trodde, hehe) av dessa är britterna i majoritet, en hel del är nordbor, en del är väst- och centraleuropéer och ett fåtal är östeuropéer.

1/4 av böckerna är således skrivna av utomeuropeiska författare. Och av dessa är dryga hälften amerikaner och kanadensare. Endast 10% av alla mina böcker är skrivna av författare från Asien, Afrika, Australien och Sydamerika. Det är framför allt här jag vill bredda mitt urval. Jag är speciellt nyfiken på kinesisk, indisk och afrikansk litteratur.

Men samtidigt vill jag också läsa fler svenska klassiker... och franska ... och engelska... och grekisk dramatik.... och kanske även någon enstaka deckare.

Andelen olästa böcker i min bokhylla har skjutit i höjden. Just nu är den siffran hela (skamliga) 24%. Ja, skamliga skriver jag för jag tycker att jag borde läsa det jag har innan jag köper mer. Men, frestelserna har varit för stora. Bland de olästa böckerna finns en del nyinköpt afrikansk litteratur (Segu, Allt går sönder, En halv gul sol) en del amerikansk litteratur (av Auster, Roth, Morrison), en hel del svenska klassiker (av Söderberg, von Krusenstjerna, Wägner) samt en del "gamla" böcker som aldrig tycks locka mig att välja just dem (av Gerda Antti, Inger Edelfeldt, Coelho).

Hur ser det ut i era bokhyllor?