Månadssummering - September

Denna månads litteratur är en härlig blandning, vars gemensamma nämnare är god språklig kvalitet. Må så vara att det skiljer en del mellan Selmas och Jonas Hassens stilar, berättarglädje har de båda.


I en förvandlad stad av Per Anders Fogelström

Under åren 1925 - 1945 sker stora förändringar i Stockholm som påverkar människornas livssituation på djupet. Emilie är familjens fasta punkt under krisåren och i världskrigets skugga. Den borgerliga grenen av familjen har redan tidigare kunnat njuta av stadens utveckling, nu börjar även arbetarna att kunna ta del av de nya möjligheterna.


Gregorius av Bengt Ohlsson

En parallellberättelse till Hjalmar Söderbergs Doktor Glas, skriven utifrån pastorns perspektiv. Här berättar han om sin bardom, den skamliga förälskelsen i hustrun Helga, sin oerhörda längtan efter kärlek, sin ensamhet och sin stora förtvivlan då han upptäcker att hustrun är otrogen. En kärleksfull berättelse skriven på ett nyansrikt språk.


Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf

Del två i trilogin om den Löwensköldska ringen. En riktig såpa som innehåller ett hopkok av svek, intriger och äkta kärlek. Den fattiga, föräldralösa Charlotte söker kärleken, men släktens förbannelse drabbar henne. Då hon i grunden är en god människa, reder dock allt upp sig i slutet. Språket glittrar som ett vattendrag i solsken.


Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri

Detta är en rolig, sorglig och tankeväckande berättelse om den tonåringe Halim som planerar att bli Sveriges mäktigaste revolutionsblatte. Pappan har tyvärr gett upp Kampen och bryter mot viktiga regler inom Islam. Fin skildring av en komplicerad far-son-relation. Kul språk, och mycket trovärdig beskrivning av röran inuti skallen på en tonårsgrabb.


Kallocain av Karin Boye

Kallocain är en skrämmande dystopi om ett samhälle där Staten har ett tekniskt fulländat kontrollsystem och där individen ständigt kan övervakas. Med sin uppfinning kallocain har kemisten Leo Kall uppfunnit ett serum får människor att blotta sina innersta tankar och känslor. Det visar sig dock att många har en hemlig längtan efter frihet och kärlek...

Place your bets...

På vadslagningsfirman Ladbrokes kan du nu satsa på vem som kommer att erhålla Nobelpriset i litteratur 2008. Den italienske författaren Claudio Magris är favorit och ger således inte särskilt stor avkastning. Hans litterära genombrott skedde 1986 med bästsäljaren Donau.

Andra lågoddsare är den syriske poeten Adonis och den israeliske författaren Amos Oz. Deras namn återkommer år efter år som tänkbara pristagare. Även Joyce Carol Oates och Philip Roth ligger högt upp på favoritlistan. Margaret Atwood ger 34 x pengarna, Salman Rushdie 101 och Bob Dylan 151, för er som vill ta lite större risker.

Som vanligt har jag bara läst ett fåtal av kandidaterna, men i år känner jag åtminstone igen åtskilligt fler namn än tidigare år. Så, lite har jag lärt mig via ett intensivt bloggande, och framför allt ett slaviskt läsande av andras bloggar. Personligen önskar jag att Akademien ska slå oss med häpnad och ge priset till kvinnor två år i rad.

Nobelpris 2008

Nu är det väl dags att börja diskutera och spekulera? Vem kommer att få Nobelpriset i litteratur i år?

Blir det en amerikan, kanske Cormac McCarthy, Philip Roth, Paul Auster eller Joyce Carol Oates? Lite olika omdömen hörs, bl a kritiseras de alla för att vara lite ojämna. Men det få man väl ändå medge att en hel del av de äldre pristagarna också varit?

Margaret Atwood då? Kan man kanske utnämna henne till en av "folkets favoriter"?

Babels favorit är rumänskan Hertha Müller. Framför allt betonas hennes unika språkliga framställningar.

Den syriske poeten Adonis (Ali Ahmad Said Asbar) nämns med jämna mellanrum.

Indien är ett mycket intressant kandidatland. Salman Rushdie har kandiderat av och till genom åren, är det hans tur nu? Och jag vill nämna Arundhati Roy också, som en framtida kandidat.

Israelen Abraham B. Yehoshua har utnämnts som kandidat på olika ställen och han har gett ut en uppmärksammad bok under året (Kvinnan i Jerusalem).

En väninna ansåg att det nu var dags för en afrikansk kvinna att få priset. Det är väl inte så sannolikt att en författare född 1977 får priset, men visst vore det väl en rolig överraskning. Den jag talar om är Chimamanda Ngozi Adichie, författarinnan till En halv gul sol. Om vi håller oss kvar i Nigeria skulle Buchi Emecheta kunna vara en kandidat. Men om det blir en nigeriansk vinnare är det nog inte en kvinna. Den troligaste kandidaten är väl i så fall Chinua Achebe. Han har skrivit den moderna afrikanska klassikern Allt går sönder och han tilldelades Man Booker International Prize 2007.

Kom nu med era önskningar, gissningar och förslag! Vem ska få Nobelpriset 2008, tycker du?

Bokcirkel - Bokbyte

Till vår nästa träff hade vi planerat att läsa Kärlek i kolerans tid av Gabriel García Márquez, men den boken får anstå ett tag. Tyvärr är den slut på förlaget och svår att få tag på. Vi behöver ju rätt många, så det kräver lite planering och förhandsbokningar på biblioteket.

I stället har vi beslutat att läsa Nässlorna blomma av Harry Martinson. Och det känns ju inte direkt som ett dåligt andrahandsval. Jag tror att romanen kommer att beröra oss alla och att vi kommer att ha mycket att samtala om på nästa träff.

Doktor Glas och Pastor Gregorius

Nedan kommer att avslöjas en hel del om såväl Doktor Glas, som Gregorius. Läs inte mer om du inte vill veta handlingen innan du själv läst böckerna. Och har du inte läst böckerna vill jag verkligen rekommendera dem. Båda böckerna är mycket bra var och en för sig, tillsammans ger de en fantastisk läsupplevelse.

Att läsa Doktor Glas av Hjalmar Söderberg var en mycket känslosam upplevelse. Jag fascinerades av den gode doktorns omåttliga narcissism och jag utmanades av hans självgodhet. Däremellan blev jag både rörd och berörd av Doktor Glas' emotionella tillkortakommanden och hans omedvetenhet om dessa. För mig handlade boken om Doktor Glas och hans beskurna själsliv, de andra personerna och den spännande handlingen var egentligen inte mycket mer än bakgrundskulisser.

Doktor Glas är en man med rigid inställning till mångt och mycket, han har svårt att fungera flexibelt i sociala sammanhang och han hyser stark aversion inför både nakenhet och sexualitet. Måhända är hans yrkesval mindre lyckat? I sin ungdom var han en gång förälskad, och nu är han återigen förälskad i den vackra, hjälpsökande Helga. Han tycks dock vara mer förälskad i sin egen föreställning om kvinnan, än i en verklig kvinna av kött och blod. Vad är det då som driver honom att fatta ett så drastiskt beslut som att faktiskt mörda Pastor Gregorius? Drivs han av ett altruistisk motiv, är syftet att hjälpa Helga, trots att han inte ser någon möjlighet att själv vinna henne? Eller har han ändå en fantasi om att hon skall bli hans, då maken är röjd ur vägen? Eller är det så att vetenskapsmannen i Doktor Glas inte kan motstå detta tillfälle att utröna hur ett mord går till? Eller är lockelsen att bevisa sin egen intelligens och förmåga att undkomma upptäckt och straff oemotståndlig? Eller är handlingen ett drastiskt försök att "grabba tag" i livet, att förändra livssituationen. Är mordet ett sätt att utmana den tes med vilken Doktor Glas beskriver sitt liv?

"Mig gick livet förbi."

I många recensioner har jag läst att romanen handlar om ett moraliskt spörsmål; är det rätt att döda en människa för att rädda en annan? För mig var aldrig det temat speciellt centralt, jag uppslukades helt av funderingar kring Doktor Glas' själsliv. Och trots att jag inte kan ge svar på frågorna om vad som motiverade och drev Doktor Glas att utföra ett mord, så har själva formulerandet av frågorna lett till ökad förståelse - och fördjupat intresse.

Då jag nu läst Gregorius av Bengt Ohlsson har även pastorn kommit mig inpå livet. Han väcker mycket ömhet hos mig genom sin längtan efter att bli en älskande människa. Där Doktor Glas är en människa med en mycket begränsad förmåga att uppleva känslor, är Pastor Gregorius motsatsen. Han hyser, som sagt, en stark önskan om att älska och bli älskad, samtidigt som han fruktar kärleken. Han upplever sina känslor till fullo, han pendlar mellan nattsvart förtvivlan och ett envist hopp om förändring. Framför allt längtar Pastor Gregorius efter att bli far, han fantiserar om ett barn att älska och ta hand om. Han hoppas att han någon gång ska bli sedd och accepterad, som han är. Pastor Gregorius har också förmåga att se och förstå andra människor, om Doktor Glas uttrycker han sig på detta träffande sätt:

"Men jag har sällan mött en så ointaglig människa."

Framför allt är Pastor Gregorius en mycket ensam människa, en ensam människa som längtar efter gemenskap, och samtidigt fruktar den. Då han reser till kurorten för att dricka stärkande vatten hoppas han att han lämnat ensamheten bakom sig. Men inte heller detta lyckas pastorn med, och själv beskriver han situationen så här:

"Jag tog tåget. Ensamheten åkte häst och vagn. Det är enda skillnaden. Nu sitter han åter vid mitt bord, och allt är som vanligt."

Bengt Ohlsson beskriver Gregorius på ett mycket kärleksfullt och trovärdigt sätt. Jag uppfattar pastorn som rädd, osäker och upptagen av hur han framstår i andras ögon. Då boken är utläst dröjer sig personerna kvar hos mig, jag undrar hur framtiden skulle tett sig för Gregorius, Helga och Maria om inte Doktor Glas skridit till verket.

Men Helga då? Hon är inte huvudperson i någon av berättelserna. Hjalmar Söderberg beskriver hennes egenskaper sedda utifrån Doktor Glas' romantiserande synvinkel. Hon framstår som ett offer för sig vedervärdige makes drifter, och som ett offer för sitt eget svärmeri. Pastor Gregorius ser henne i mångt och mycket som den unga flicka han blev förälskad i. Helga är ett litet barn som leker och är glad, eller är sjuk och ledsen. Även i relation till bästa väninnan beskrivs hon som osäker och beroende. Naturligtvis blir hon i slutet hårt straffad för sina (sexuella) synders skull. Finns det ingen författare som känner sig manad att ge oss en mer nyanserad, fylligare bild av denna kvinna? Kanske borde historien berättas en gång till med fokus på hur Helga manipulerar männen omkring sig för att driva sin vilja igenom. Nu menar jag inte att hon ska porträtteras som ensidigt kall och beräknande, men lite mer egen vilja och drivkraft tycker jag allt att hon kan tillskrivas. Det är ändå Helga som iscensätter dramat, även om hon (kanske?) inte kan lastas för den ödesdigra vändning det hela tar.