torsdag 7 augusti 2008

Fler småbarnsfavoriter

Dottern tyckte att det var dags att blogga lite mer om hennes nya favoritböcker. Vi har införskaffat (och fått i födelsedagspresent) några små böcker om stora känslor och jag vill gärna rekommendera de här böckerna för barn från c:a två år. Min lilla är nu snart tre och älskar dem.

Ludde och hans vänner av Ulf Löfgren är en helmysig berättelse om vänskap och osämja. Ludde och hans vänner åker rutschkana, men Hasse blir sur för att han inte får åka först. Hasse gömmer sig och alla vännerna letar efter honom. Boken skildrar mycket fint hur svårt det kan vara att turas om och hur tråkigt det är att vara ensam. Illustrationerna är detaljerade och det är roligt att leta efter Hasse överallt.

Snurran och fjärrkontrollen av Eva Bergström är en underbart rolig berättelse om en mycket kaxig, egensinnig och härlig kattflicka. Snurran är fjärrkontrollsproffs, enligt henne själv. Hon och fjärrkontrollen går överallt tillsammans. Men är den verkligen bara Snurrans? Det blir bråk med övriga familjen när de vill se en viktig fotbollsmatch på TV. Härliga illustrationer av Annika Samuelsson.

Vem är arg? av Stina Wirsén handlar om svårigheten och glädjen att leka tillsammans och om hur ledsen man blir då man känner sig utanför. Det är en liten bok som på ett fantastiskt sätt beskriver stora svåra ämnen. Med små nyanser fångar författaren både sorg och glädje och lyckas förmedla detta på ett lättillgängligt sätt. Illustrationerna är enkla, men fångar exakt den känslomässiga tonen i berättelsen.

Vem bestämmer? av Stina Wirsén är en liten bok om stora och komplicerade känslor. En liten och en stor kommer på kollisionskurs med varandra hela tiden. Stor dramatik och sprutande tårar. Så otroligt träffsäkert och med enkla medel beskriver författaren både barns och vuxnas känslor. Hög igenkänningsfaktor och roliga uttrycksfulla illustrationer.

onsdag 6 augusti 2008

Tema: Kina - Döttrarnas rike

Döttrarnas rike av Yang Erche Namu.

I en avlägsen trakt i södra Kina ligger Mosoterritoriet. Denna landsdel kallas "Döttrarnas rike" och Moso-folket har här levt isolerade från omvärlden. I detta samhälle växer den egensinniga och sångbegåvade Yang Erche Namu upp. Som liten vallar hon jakar tillsammans med morbrodern på Himalayas sluttningar och som alla Mosos är hon förutbestämd att leva sitt liv på den plats där hon föddes. Dock vållade redan hennes mor som ung oreda i Moso-samhället genom att lämna sin mors hus för att bygga ett eget. Som 16-åring rymmer Namu hemifrån och lyckas bli antagen vid Shanghais musikkonservatorium. Detta blir inledningen av en fantastisk karriär som sångerska och ungdomsidol.

Döttrarnas rike är den verkliga historien om Namus liv, och den har nedtecknats av antropologiforskaren Christine Mathieu. Ofta beskrivs Moso-samhället som matriarkaliskt, men detta är inte korrekt. Däremot kan samhället sägas vara matrilinjärt i och med att arv går från mor till dotter. Den som är mer intresserad av en diskussion kring detta tema bör läsa författarens efterord, som kanske är den mest intressanta delen av hela boken.

Kvinnorna har en mycket stark ställning hos Moso-folket och döttrar värderas högre än söner. Stora familjer lever tillsammans, med en äldre kvinna som överhuvud. När flickorna blir kvinnor får de ett eget sovrum där de sover och tar emot sina älskare. En kvinna kan behålla sin älskare så länge hon vill. Denna sed kallas "sese", vilket brukar översättas med "vandrande äktenskap". Namu beskriver en bekymmersfri livsstil präglad av gemenskap och samarbete. De senaste åren har dock samhället förändrats och Moso tar nu alltmer efter omvärlden.

Namu är mycket kontroversiell i sitt hemland. Hon har bl a kallats "she of the endless autobiographies" och har hittills gett ut åtta självbiografiska böcker. De flesta av dem handlar om hennes kärleksaffärer med förmögna europeiska män. Hon beskrivs som enbart intresserad av berömmelse och hon anklagas för medveten "self-exoticizing" i så hög grad att Moso-folket deklarerat att hon inte alls är Moso till ursprunget. Namu har varit gift med ett par västerländska män och hon har förolämpat kinesiska män genom att tala förringande om dem. Hennes senaste utspel var att offentligt fria till den franske presidenten Sarkozy.

tisdag 5 augusti 2008

Vilken Astrid Lindgren-figur är du?



Testa dig själv här

Månadssummering - Juli

Den här månaden blev det faktiskt en hel del böcker lästa, och dessutom var flera oerhört bra!


Jadeögat av Diane Wei Liang

Mei har startat en detektivbyrå i Beijing. Jadeögat är en lättsam deckare som dock inte är särskilt spännande. Författarens syfte tycks mer ha varit att beskriva dåtid och nutid i ett föränderligt Kina. Boken är underhållande samtidigt som författaren även beskriver nutida sociala orättvisor och ohyggligheter under Kulturrevolutionen.


Snö av Orhan Pamuk

Till staden Kars kommer poeten Ka för att skildra en våg av självmord bland unga kvinnor. Staden blir snart insnöad och skakas av politiska och religiösa motsättningar. Boken är en roman med stor giltighet i dagens Turkiet och den väckte uppmärksamhet när den publicerades. Dock är boken i mitt tycke oerhört långrandig och full av utvikningar.


Öster om Eden av John Steinbeck

Det här är en fängslande släktsaga om två familjer, vars öden griper in i varandra under flera generationer. Det är också en hisnande berättelse om kärlek och hat, om gott och ont. Språket är härligt och personbeskrivningarna är genialiska. Genom berättelsen löper som en röd tråd författarens tankar om människans fria vilja.


Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

Har man rätt att döda en människa för att rädda en annan? Den moraliska frågan grubblar Doktor Glas över då den förtjusande Helga behöver hans hjälp att lämna sin vämjelige make, pastor Gregorius. Denna klassiker var oerhört provocerande för sin samtid. De teman som skildras är dock tidlösa och lika aktuella idag. Språket är fantastiskt vackert.


En helt annan historia av Håkan Nesser

Ett antal svenska turister umgås under några veckor i Finistère en sommar i början av 2000-talet. Fem år senare börjar någon döda dem, en efter en, men först sedan kriminalinspektör Gunnar Barbarotti i Kymlinge brevledes förvarnats om morden. Spännande, gåtfull intrig, en oväntad upplösning och ett fullödigt, lekfullt språk.


Dvärgen av Pär Lagerkvist

Dvärgens mor sålde honom till ett furstehov när han var barn och sedan dess tjänstgör han hos fursten. Dvärgen betraktar sin omvärld med kalla grå ögon, och allt som är gott fyller honom med förakt och avsky. Hans livslust är list och lönnmord, grymhet och förstörelse. Det här är en otäck, otroligt skrämmande bok - ett mästerverk.

måndag 4 augusti 2008

Alexander Solzjenitsyn

Den ryske Nobelpristagaren Alexander Solzjenitsyn avled under gårdagen. Författaren är mest känd för sina beskrivningar av de hemska förhållandena i fånglägren i det forna Sovjetunionen.

Solzjenitsyn föddes den 11 december 1918. 1945 arresterades han för att ha smädat Stalin och dömdes till åtta års arbete i ett straffläger i Gulag. Där inledde han sitt författarskap genom att i hemlighet föra anteckningar om livet i lägret. Han debuterade 1962 med lägerskildringen En dag i Ivan Denisovitjs liv. Denna bok ledde till att berömmelse utomlands, men också till att han ansågs vara "statens fiende" i Sovjetunionen. 1970 tilldelades Solzjenitsyn Nobelpriset. Han var då förbjuden att publicera i hemlandet och efter en hetskampanj landsförvisades han 1974. Samma år publicerades den omtalade Gulag-arkipelagen. Solzjenitsyn levde i exil i USA under många år, men återvände till Ryssland 1994 efter Sovjetunionens sammanbrott. I stället för att fängslas hyllades han nu som en av landets stora kulturpersonligheter. Den 3 augusti 2008 avled således Solzjenitsyn vid 89 års ålder.

Många är de som sörjer en stor författares bortgång:

"Ett av de stora träden har fallit" säger Svenska Akademiens ständige sekreterare Horace Engdahl.

"Han kände att han var utvald för att han hade överlevt Gulag. Han kände att det var hans uppgift att vittna om det. Det var därför han jobbade så oerhört hårt" säger Stig Fredrikson, som under några år var kurir åt Solzjenitsyn.

"Han blev en symbol för förtrycket och motståndet" säger Cullhed, professor i litteraturvetenskap och Dagens Nyheters kritiker.

"Han gjorde de groteska förhållandena synliga och gav dem gestalt" säger Dagens Nyheters kulturchef Maria Schottenius.

"Han var den som vågade protestera på Bresjnev-tiden. Han gjorde det rakryggat och kraftfullt. Den andra viktiga insatsen gjorde han som företrädare för den realistiska traditionen inom rysk litteratur" säger Per-Arne Bodin, professor i slaviska språk vid Stockholms universitet.