lördag 4 oktober 2014

Flugorna av Sartre

 
Här pluggas det för fullt, just nu handlar det om modernistisk dramatik. Den här veckan har jag arbetat med Sartres Flugorna, en pjäs jag verkligen är glad att jag läst.

Sartres debutpjäs Flugorna skrevs 1942 under den tyska ockupationen av Frankrike. Pjäsen är en version av den grekiska myten om Orestes, sonen som hämnas sin mördade far Agamemnon genom att mörda sin egen mor Klytaimnestra. I dramat Orestien av Aiskylos styrs handlingen i pjäsen av släktens förbannelse, gudarnas vilja, offer, hämnd och – i den sista delen – försoning. I Sartres version handlar berättelsen inte om att följa sitt öde och hämnas, utan om att vara fri att välja hur man ska handla. Konflikten äger nu rum inuti människan i stället för mellan henne och gudarna. Guden – Zevs – existerar, men har ingen makt.

Friheten gestaltas i Sartes verk som det mest eftertraktade tillståndet. Men friheten tycks medföra en tomhet som Orestes skulle vilja befria sig från. Frihetens pris är utanförskap och ett betungande ansvar. Detta utanförskap leder till att man blir alienerad från andra, men även från sig själv. Människans dilemma är också att hon ofta inte vet att hon är fri och därför inte kan bruka sin frihet.

I Flugorna är det bara Orestes som vet att han är fri och han fattar beslutet att hämnas sin döde far genom att mörda hans mördare, d v s Orestes egen mor och hennes älskare. Flugorna motsvarar Aiskylos hämndgudinnor och kommer svärmande genast efter morden. Orestes syster Elektra dukar under inför Zevs lockelser och flugornas hot, medan Orestes tar sitt ansvar och befriar därmed staden från dess kollektiva ånger. Slutet där Orestes visar stadens invånare att de kan bli befriade från sina samvetskval om de väljer ett liv i frihet under ansvar är magnifikt.

Flugorna skrevs och sattes upp mitt under andra världskriget då Frankrike var ockuperat. Man skulle kunna tänka sig att Sartres fokus på människornas underlåtenhet, deras medlöperi och skuld speglar Vichyregimens agerande under kriget.

Sammantaget är Flugorna en otroligt fascinerade pjäs där man som läsare tvingas fundera över sin egen inställning till Gud, den fria viljan och människornas skuld. Fantastisk läsning.

2 kommentarer:

  1. Väldigt intressant det där med vad friheten får för följd i form av ångest inför de val vi ställs inför.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja verkligen. Jag snöade in totalt på den här pjäsen. Tycker att den sätter fingret på frågeställningar man behöver hitta/skapa en personlig lösning på.

      Radera