lördag 19 maj 2012

Catching Fire

Andra delen av Hungerspelstrilogin, Catching Fire, är utläst. Eftersom jag inte vill avslöja något om handlingen för er som ännu inte läst, skriver jag bara några rader om min läsupplevelse. Hmm vad ska jag säga om den då? Första delen i trilogin var en positiv överraskning för mig, som i ärlighetens namn inte längre är så förtjust i ungdomsböcker (undantaget en del klassiker och Engelsforstrilogin). Men i Catching Fire blir jag faktiskt lite uttråkad. Samma teman som i första delen tuggas om igen och det blir inte så mycket fördjupning vare sig i personteckningar eller i huvudpersonernas relationer. Jag har ju dessutom läst så mycket i mitt liv att jag inte överraskas så lätt av vändningar i handlingen. Sammantaget kan man nog med rättvisa säga att Hungersspelen är en spännande, underhållande berättelse som passar bättre för ungdomar än för medelålders tanter ;-)

4 kommentarer:

  1. Håller med dig om omtugget men där finns ändå ett driv som gör att jag vill läsa vidare, jag var totalt uppslukad av del ett och sedan tyckte jag att serien fick annat fokus men...det är ju en medelålders tant som tycker här också. Jag ska fråga dottern vad hon tyckte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det i alla fall en bok man gärna sträckläser.

      Radera
  2. För mig som ung vuxen (man, om det spelar någon roll...) så tyckte jag att första boken var spännande, andra mindre spännande och tredje rätt tråkig bitvis. Jag håller med om att en hel del saker är ganska förutsägbara, men gillar ändå intensiteten, känslan som jag får när jag läser vissa ungdomsböcker att det här gäller livet. Fast om jag skulle rekommendera någon actionfylld ungdomsserie föredrar jag lätt John Marsdens Imorgon när kriget kom

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska komma ihåg ditt tips nästa gånge det är dags för en ungdomsserie.

      Radera