lördag 13 november 2010

Corpus Delicti - Juli Zeh

Corpus Delicti av Juli Zeh, utgiven av Weyler förlag, 2010.

Corpus Delicti utspelar sig år 2058, i ett samhälle där individens hälsa ses som grundvalen för samhällets bestående. Att låta sin kropp förfalla ses som ett svårt brott mot METODEN, den princip som styr samhället. Folket kontrolleras minutiöst, medelst provtagningar på kroppens utsöndringar, motionsscheman och medicinska bedömningar som inrapporteras till myndigheterna. Avvikelser från normerna bedöms som mycket allvarliga och bestraffas hårt. Kärlek och fria partnerval har rationaliserats bort, människor förökar sig med partners de är immunologiskt kompatibla med. Men naturligtvis finns frihetstörstande människor även i detta samhälle. Moritz Holl är en fritänkande individ, som dömts för våldtäkt mot sitt nekande. Att neka till ett brott är i sig något mycket ovanligt, eftersom det innebär ett ifrågasättande av myndigheternas förmåga att ställa rätt person inför rätta. I Moritzs fall är situationen än mer graverande, han nekar trots att hans DNA "bevisar" att han är den skyldige. Moritz tar livet av sig i fängelset, vilket leder till att hans syster Mia blir deprimerad och börjar slarva med sin hälsa. Trots att Mia är en trogen anhängare till förnuft och METODEN börjar hon få svårt att anpassa sig till alla regler och krav. För detta ställs Mia inför rätta...

Corpus Delicti är en klassisk dystopi, som påminner om både Kallocain och 1984. Förnuftet, den "rena vetenskapen" råder, människorna detaljstyrs och staten har total kontroll. Förutom över ett antal frihetslängtande anarkister, vill säga. Det är dock även i Corpus Delicti oklart huruvida de rebelliska organisationerna verkligen existerar eller är påfund av staten för att skapa en yttre fiende. Överlag styrs människor i dystopier genom att de hålls i ovisshet och osäkerhet. Makten spelar på deras rädsla för att kontrollera dem. Likheter med dagens samhälle går inte att blunda för, i vår värld legitimerar "den farlige terroristen" integritetskränkande lagstiftning samtidigt som rädslan för terroristen gör människorna benägna att acceptera makthavarnas beslut.

Även när det gäller de hälsofascistiska inslagen känns Corpus Delicti skrämmande aktuell. Det pågår en klappjakt på rökare och man diskuterar på allvar att människor som, så att säga, själva dragit på sig ohälsa (genom felaktiga matvanor, brist på motion, missbruk o s v) borde få stå för kostnaderna själv. Den egna kroppen utgör en människas värde, är kroppen defekt är människan det också. Via media predikas, i alltmer påträngande tonfall, vikten av att sköta sin hälsa, äta sunt och motionera. Vidare lagstadgas det om strängare regler för sjukskrivning och utförsäkring när du "borde" blivit frisk. Och i takt med att kroppen blir individens tempel minskar människans förmåga till solidaritet och medmänsklighet.

En av romanens styrkor är att författaren undviker att bli alltför kategorisk och förenklande. Handlingen kan inte reduceras till en kamp mellan de goda och de onda, till detta är huvudpersonerna alltför komplexa. Mia Holl är inte en genomgod hjältinna och statens företrädare är heller inte ensidigt onda. Alla parter tvingas att dansa efter statsapparatens pipa. Särskilt intressant tycker jag att den diffusa karaktären "den perfekta älskarinnan" är. "Den perfekta älskarinnan" är en imaginär väninna som Mia fått i arv efter Moritz. Denna imaginära figur får bära en del av huvudpersonens amvivalens, samtidigt som hon är fri på ett sätt ingen av de verkligt levande är.

Sammantaget är Corpus Delicti en fängslande, aktuell och intelligent roman. Vissa kan nog skrämmas bort av en del filosofiska och vetenskapsteoretiska resonemang, vilket är synd. Handlingen i Corpus Delicti är spännande, persongestaltningarna är nog komplexa att väcka mitt intresse och författaren har något angeläget att säga om vår värld. Det här är en idéroman, som håller att läsas både för dess samhällskritik och dess handling.

9 kommentarer:

  1. Vilken fyllig och bra recension! Har du läst mer av henne? Jag tycker att Juli Zeh är en så fascinerande personlighet, men den enda andra (Fritt fall) jag läst hade jag svårare att ta till mig.

    SvaraRadera
  2. Tack Flingan :-) Jag är också nyfiken på Zeh efter att ha läst boken och sett henne på TV, men har ännu inte läst ngt annat av henne.

    SvaraRadera
  3. Vilken bra recension! Jag tyckte också om Corpus Delicti. När jag var mitt inne i läsningen av den snubblade jag över följande artikel i DN: http://www.dn.se/sthlm/press-pa-boende-om-sund-livsstil-1.1204896
    Den fick på något vis Zehs bok att kännas väldigt nära…

    /Lotta

    SvaraRadera
  4. Håller med de andra, bra recension! Har den också hemma, och jag gillar ju dystopier, dessutom kan läsningen nästan räknas som studier så!

    SvaraRadera
  5. @Lotta Tack för en skrämmande och intressant länk.

    SvaraRadera
  6. Jag vet inte varför, egentligen, men jag är inte så sugen på att läsa den här boken. Jag känner ingen lockelse. Kanske behöver jag mogna lite...

    SvaraRadera
  7. Tack för länken Lotta, måste medge att jag tappade hakan under läsningen. Svårt att tro att detta är verkligt.

    Önskar att även jag kunde klassificera denna läsning som studier :-)

    Läslust går ju inte att styra Ivana :-)

    SvaraRadera
  8. WOW! Roligt att du också tyckte om den här boken, Lyran. Du har verkligen jobbat dig igenom den. Jag föll pladask för "Fritt fall", väntade på nästa bok - och "Corpus Delicti" var den enda bok jag köpte på bokmässan.

    SvaraRadera
  9. Ja, när jag såg den stort uppslagna artikeln i DN (huvudnyhet på ettan) tänkte jag också direkt på Julie Zeh och Scott Westfeld! Läskigt.

    SvaraRadera