torsdag 14 oktober 2010

Det första mötet

Äntligen hördes en knackning på dörren. Maken och jag utbytte nervösa och förväntansfulla blickar innan han öppnade. Utanför stod många människor, en del av dem höll barn i famnen. Min blick låstes vid en liten, vacker flicka i en mans famn. Där var hon, där var hon äntligen, där var hon på riktigt. Efter artiga hälsningar och utbyte av en del papper steg mannen med babyn fram till mig, och äntligen, äntligen lades flickan i min famn. Flickan som var min dotter. Vi gick in i rummet och stängde dörren. Där var vi nu, vi som var en familj.

Mina minnen av det första mötet återuppväcks när jag läser de första sidorna i Och var hör du hemma? av Anne Tyler. Fast vi fick inte barn på flygplatsen, vi fick barn i en hotellkorridor i en stad i södra Kina. Men känslan är den samma. Vi var inte heller den enda familjen som fick barn, vi var sex familjer från Sverige som reste tillsammans och fick våra barn från samma barnhem. I Och var hör du hemma? får två mycket olika amerikanska familjer barn från Korea på samma dag. Därefter får vi följa flickornas och familjernas anpassning till den nya vardagen.

10 kommentarer:

  1. Och Lyran, jag blir alldeles tårig av dina ord.

    SvaraRadera
  2. Så vackert skrivet!
    Jag sträckläser just nu ditt tips, hade aldrig hittat till den annars så jag är tcksam!

    SvaraRadera
  3. Tack, som ni kan förstå är detta det vackraste, mest känsloladdade ögonblicket i mitt liv.

    SvaraRadera
  4. Jag och min man ska snart ringa det där första samtalet som sätter igång hela processen. Letar litteratur. Tack för tipset.

    SvaraRadera
  5. Lyran, har du läst en bok som heter Och vet inte vart av Astrid Flemberg-Alcalà. Om ett svensk-chilenskt par som adopterar två bröder i förskoleåldern från Colombia, och vad det innebär. Egentligen är fokus bara delvis på att det är just adopterade barn, och det var en väldigt bra roman tyckte jag. Jag läste den alldeles nyss, och har inte bestämt mig om (eller precis vad) jag ska skriva om den, men jag fick för mig att du skulle vara väldigt intresserad av den om du inte hade läst den. Eller så har du läst den, och då vore det intressant att veta vad du tyckte :-)

    Jag håller annars med om att passagen ur Tylers bok verkligen ger tårar i ögonen!

    SvaraRadera
  6. Stort, stort grattis Hanna! Du får gärna maila mig om du vill prata/fråga om något.

    Har inte läst, men tar tacksamt emot tipset Vixx!

    SvaraRadera
  7. Har nu läst ut boken och blev väl lite besviken. Mina tankar om den kommer här:
    http://joanna-ochdagarnagar.blogspot.com/2010/10/och-var-hor-du-hemma.html

    SvaraRadera
  8. Jag ska läsa din recension när jag själv läst ut boken, tråkigt att du blev besviken. Jag tror tyvärr jag läst samma åsikt från någon annan också.

    SvaraRadera
  9. Ja, jag har ju läst boken
    http://violensboksida.bloggplatsen.se/2010/07/27/3234942-tyler-anne-och-var-hor-du-hemma/

    och anser att det inte alls är en roman om adoptioner utan något helt annat, vilket gjorde att jag raskt beslöt byta fokus och i och med det blev det en jättebra bok i alla fall......

    SvaraRadera
  10. Tack Lyran, jag kommer alldeles säkert att maila. Nu funderar jag mest kring själva processen, vilka steg man måste igenom, hemutredningen och allt pappersarbete.

    SvaraRadera