onsdag 2 december 2009

Väntan i ljusets tid

Här kommer ett par dikter med ett lite mer udda adventstema. Min favoritskald Gustaf Fröding kommer att firas rejält under två års tid, 2010 är det 150 år sedan han föddes och 2011 är det 100 år sedan han dog.

Väntan

Vår framtid tycks mig lik en dunkel vall
av tunga moln med kopparglans i färgen,
som mörkgrön brons stå skogarne på bergen,
som bläck är sjön och ån som smält metall.
Av ångest pressas livets hjärtekammar,
du starka makt, du makt, som slår och flammar
giv ljus, bräck sönder kvalmet med en knall,
slå tungt, slå hårt med dånets dova hammar.


Belysningsfrågan

De tändes, de nya elektriska tankarne,
det lyste, det sken i varenda vrå
- då skreko de gamla eländiga dankarne:
"Det tar eld i var knut!
Släck ut! Släck ut!
Låt pusten blåsa och saxen gå!"
Men skulle man sett något fräckare,
den heliga talgens gäckare,
elektriska lågor, stora och små
sig läto ej släckas av talgljussläckare,
men brunno ändå!
Tablå!


Gustaf Fröding, ur Gitarr och dragharmonika, 1891

3 kommentarer:

  1. Fröding er ein fin diktar - takk for gode ord på morgonkvisten.

    SvaraRadera
  2. Han var en god rimmare! Belysningsfrågan är ju faktiskt väldigt rolig och kan överföras på en del bakåtsträvande fenomen idag också.

    SvaraRadera
  3. Jag blev förtjust över att hitta två så olika Frödingdikter, som med lite god vilja kan sägas handla om advent.

    SvaraRadera