Kärlek, vänskap, hat - Munro i repris

Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro, utgiven av bokförlaget Atlas, 2009.

Denna novellsamling innehåller nio noveller som handlar om kvinnors liv, deras drömmar, förhoppningar och sorger. Novellerna sätter relationer i fokus och gestaltar hur kvinnornas val, men även slumpen påverkar livets gång. I somras erhöll Alice Munro Man Booker International Prize, med motiveringen: "Alice Munro är mest känd som novellförfattare, och hon fyller varje berättelse med mer djup, vishet och precision än de flesta romanförfattare lyckas med på en hel livstid. Att läsa Alice Munro är att lära sig någonting man aldrig tänkt på förut." Det är sällan jag läst en motivering som så på pricken överensstämmer med min egen läsupplevelse.

Kärlek, vänskap, hat handlar om kvinnors liv, om kärlek, otrohet och hat. I flera av novellerna granskas äktenskapet och utfallet av denna granskning är inte särskilt positiv. Ofta beskrivs hur kvinnor måste anpassa sig för att passa in i mönstret. Men Munros kvinnor anpassar sig sällan, de ställer krav och försöker skapa liv som passar dem. Samtidigt uttrycks ofta en längtan efter närhet och kärlek.

Tonfallet i novellerna präglas av svårgripbar melankoli, stor närhet och realism. Tempot är långsamt, lite dröjande och språket precist. Novellerna speglar det oförutsägbara, det slumpmässiga, det mänskliga. Handlingen utspelar sig i småstäder kring Ontario, Kanada, och miljöerna skildras på ett sätt som skapar detaljerade inre föreställningar hos läsaren. På ett mycket begränsat sidantal porträtterar Munro sina huvudpersoner med sådan skärpa att man som läsare upplever dem som nära vänner, man engagerar sig i deras livsöden och blir delaktig i berättelserna.

Jag brukar inte vara så förtjust i novellsamlingar, men Alice Munros tillhör definitivt undantagen. Jag hoppas att Peter Englund någon gång i framtiden kommer att säga hennes namn, en torsdag i oktober.

Nobelpriset till Alice Munro

"Jag är förvånad"  uppges Alice Munro ha sagt när hon fick veta att hon tilldelats Nobelpriset.  Och jag är faktiskt också förvånad. Och nästan lika glad som Munro. Hon tilldelas priset med den korta och kärnfulla motiveringen: "den samtida novellkonstens mästare". Visst passar denna motivering mästaren av det lilla formatet, men det finns ju mer att säga om Alice Munro.

Jag har läst två av hennes lite äldre novellsamlingar, Kärlek, vänskap, hat och Nära hem. De är båda helt fantastiska.  Och jag tilldelade faktiskt Alice Munro Nobelpriset (i en utmaning här på bloggen) redan 2009. Då skrev jag:

En författare som emellanåt nämns i Nobelprissammanhang, dock i alltför låg grad, är Alice Munro. Munro skriver företrädesvis noveller och tonfallet i dem präglas av svårfångad melankoli, stor närhet och realism. Den novellsamling jag läst, Kärlek, vänskap, hat, handlar om kvinnors liv, om kärlek, otrohet och hat. Novellerna speglar det oförutsägbara, det slumpmässiga, det mänskliga. På ett mycket begränsat sidantal porträtterar Munro sina huvudpersoner med sådan skärpa att man som läsare upplever dem som nära vänner, man engagerar sig i deras livsöden och blir delaktig i berättelserna.

Min motivering:

"för att i novellens begränsade form med skärpa genomlysa mänskliga relationer och livets oförutsägbarhet."

Jag tycker nog att min motivering är snäppet vassare än Akademiens :p

Pinterest

Jag sitter och grejar lite med Pinterest, samlar på mig lite inspirerande bilder. Har ni Pinterest, ge mig era adresser så jag kan följa er.

Tematrio - Nobelpriset 2013

På torsdag är det (väl?) återigen dags för Peter Englund att presentera en ny Nobelpristagare. Jag hoppas verkligen att det i år blir någon jag kommer att glädjas åt. Det får mycket gärna bli en kvinna och hon får dessutom gärna vara från Afrika. Vem får Nobelpriset 2013?

Jag tycker verkligen att det är dags att uppmärksamma afrikanska författare, afrikanska kvinnoförfattare. Kvinnoförfattare och feminist kan man faktiskt dessutom vara oavsett könstillhörighet. Mina förslag är en repris från 2011 eftersom ingen av dem ännu fått priset.


Sultanbrudens skugga av Assia Djebar

Den välutbildade, emanciperade Isma önskar lämna sin make. För att bli fri agerar hon äktenskapsmäklerska och ordnar en ny hustru till honom. För den fattiga, unga Hajila innebär äktenskapet välstånd och instängdhet. Det här är en skildring av våld och förtryck, blandat med ett stråk av hopp - ett skimmer från sagans värld.


Den stulna romanen av Nawal El Saadawi

Här möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Berättelsen skrider långsamt framåt, byter fokus, tidsperspektiv och interfolieras av drömliknande sekvenser. Språket är vackert, poetiskt, uttrycksfullt. Samtidigt rymmer romanen en intressant skildring av ett Egypten statt i förändring, av ett samhälle i kaos.


Adams revben av Nuruddin Farah

Långsamt och eftertänksamt presenteras en ung kvinna Ebla, som vid 18 års ålder flyr sitt nomadiska hem på landsbygden i Somalia för att slippa gifta sig. Indragen i slaveri, äktenskap, fattigdom och våldsamheter tvingas hon till en ofattbar kamp för att återfinna sin identitet i en värld där människor behandlas som boskap.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er! Lycka till!

Stockholm Literature på Moderna Muséet

Jag är så avundsjuk att jag (nästan) skäms på alla som kan gå på Stockholm Literature. Se bara här vilja författare man kan lyssna på: Chimamanda Ngozi Adichie, Svetlana Aleksijevitj, Teju Cole, Monika Fagerholm, Olga Grjasnowa, Felicitas Hoppe, Jan Kjærstad, Merethe Lindström, Gu Lei, Arne Lygre, Philipp Meyer, Dy Plambeck, Judith Schalansky, Taiye Selasi, Kim Thúy och Chen Xiaoling. Här kan ni läsa mer om programmet.

En blomma av blod - repris

En blomma av blod av Ngũgĩ wa Thiong'o utgiven av Norstedts, 2012

Tre mäktiga män av den "nya" tiden har bränts inne och fyra personer är misstänkta för mordbrand: byns förste pedagog Munira, f d frihetskämpen, barägaren och suputen Abdullah, bordellmamman Wanja och fackföreningsmannen Karega. Livet har farit hårt fram med dem alla och de har skäl att ha velat se de tre pamparna i graven. Genom tillbakablickar får vi lära känna de fyra huvudpersonerna och ta del av deras gemensamma historia som rymmer politiska aktiviteter, religiösa övertygelser, sorger, besatthet och kärlek.

En blomma av blod är en grym berättelse om ett traditionellt afrikanskt byliv, om vikten av utbildning, om kolonisation, inbördeskrig, kapitalism och kampen för att återta sitt land. Författaren har ett tydligt politiskt budskap, hans skildring av kolonisationens följder är vass, nattsvart satir. Kritik riktas emellanåt mot författaren för bristande nyansering och för att han har ett så tydligt budskap. Jag kan inte annat än tycka att kravet på att offer ska skildra sina förövare nyanserat inte är något annat än ett fortsatt förtryck. En blomma av blod är således inte bara en skildring av ett individuellt brott, det är en historisk gestaltning av imperialism, girighet och brutala övergrepp på en hel befolkning.

Som läsare får man lära känna huvudpersonerna genom tämligen långa monologer där de berättar om sina liv. Deras inbördes relationer har förändrats och komplicerats under åren, bland annat p g a svartsjuka och olika syn på hur man ska bemöta kolonisatörerna. Personskildringarna är en av bokens styrkor och gestaltningen av huvudpersonernas inbördes relationer är komplex och intressant. Genom att man får ta del även av deras ursprungsfamiljers historia och traditioner blir nutida beteenden mer begripliga.

Texten i En blomma av blod är tämligen krävande och intensiv. Texten är tät, dialogavbrotten få och skildringarna detaljerade. Men låt inte detta avskräcka er, berättelsen är så engagerande och angelägen att den är värd att anstränga sig lite för.

Sammantaget är En blomma av blod en osentimental, gripande, vass satir om kolonisationens effekter på samhället och individen. Jag skulle gärna se ett Nobelpris till denne kenyanske författare, men är rädd att det tåget redan gått.