Felicia försvann - läsning pågår

Jag läser med stor sorg Felicia försvann, en självbiografisk berättelse om en uppväxt fylld av otrygghet, oförutsägbarhet, missbruk, sexuell exploatering och fullständig frånvaro av stabilitet. Ja, Felicia råkar dessutom vara "barnuppfostansexperten" Anna Wahlgrens dotter, och naturligtvis kommer denna bok därmed att bli hett omdebatterad. Men, jag hoppas verkligen att man inte kommer att hamna i diskussioner om vad som är sant och vad som inte är det. För det kan aldrig någon utomstående veta, det kan inte ens de som deltog i dramat veta. För det ryms många sanningar i en och samma verklighet. Och Felicias berättelse är sann för henne, den är nog sann att ha gett henne alla de sår hon bär på. Den är tyvärr också nog sann att ha påverkat Felicia som mamma, historien går vidare. Jag hoppas att Felicia finner det stöd hon behöver, jag önskar att hon finner inre trygghet och tillit till sig själv. Tyvärr tror jag inte att vägen via TV-sofforna kommer att ge henne detta. Men jag hoppas ändå att hon känner att hon har rätt att själv avgöra vilka personer hon vill ha kontakt med. Tyvärr får man ju ändå alltid dras med "den inre mamman" och alla skador som åsamkats självkänslan.

Andra som skriver om Felicia är Aftonbladet, Expressen.

Årets första bokköp

Lite oklart om detta ska kallas fjolårets sista eller årets första köp. Men jag räknar det som årets eftersom jag inte fick böckerna förrän efter årsskiftet. Jag passade på att shoppa lite på Adlibris mellandagsrea och då slank även den ursnygga svenska klassikerboxen ner i kundvagnen. Av klassikerna har jag sedan tidigare läst s/y Glädjen av Inger Alfvén och Juloratioriet av Göran Tunström. De andra tre är Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall,  Strändernas svall av Eyvind Johnson och Rövarna i Skuleskogen av Kerstin Ekman. Visst är de snygga? Zadie Smith erhöll Orange prize for Fiction 2006 för On Beauty, den är jag nyfiken på. Burma Boy och Maqiao tror jag är böcker som passar min något udda smak.

Nå, har ni shoppat några böcker hittills i år?

Topplistan 2009

Dags att posta mina gamla Topplistor så att jag kan hålla lite ordning och reda. Böckerna är listade utan inbördes ordning och listan är konstruerad utifrån de "betyg" jag satt på böckerna samt utifrån mina minnen av dem.

Bränt barn söker sig till elden - Cordelia Edvardson
Kvinnor och äppelträd - Moa Martinson
På Chesil Beach - Ian McEwan
Siddharta - Hermann Hesse
När man skjuter arbetare - Kerstin Thorvall
Förvandlingen - Franz Kafka
Brott och straff - Fjodor Dostojevskij
Mig äger ingen - Åsa Linderborg
Om natten i Chile - Roberto Bolaño (bäst!)
Ut och stjäla hästar - Per Petterson
Allt går sönder - Chinua Achebe
En halv gul sol - Chimamanda Ngozi Adichie
Blindheten - José Saramago
Jenny - Sigrid Undset
Ormens väg på hälleberget - Torgny Lindgren

Sammanfattning - Västeuropa

Även om jag tröttnade lite under årets sista månad ska vi naturligtvis avsluta Jorden Runt-resan på sedvanligt sätt. Här kommer därför länkar till resenärerna som läst böcker från Västeuropa. Som vanligt får ni gärna underlätta för mig genom att posta länkarna till era inlägg i kommentarerna till det här inlägget. Hoppas ni haft ett bra resstopp, jag ser fram emot att ta del av allas upplevelser. Glöm inte att besöka, läsa och kommentera hos varandra.

Om Med livet framför sej har följande resenärer skrivit:
Lyrans Noblesser

Om Alla själar har följande resenärer skrivit:
Jan i Varberg

Om En dag har följande resenärer skrivit:
Lyrans Noblesser
och dagarna går

Sammanfattning av alla böckerna har skrivits av:
Tankar från mitt fönster

Vänligen puffa på mig om jag missat någon.

Ja till Liv

Ja till Liv av Liv Strömquist, utgiven av Galago, 2011

Det finns väl egentligen inte mycket att tillägga när det gäller den här sönderälskade boken, men jag gör ett litet försök i alla fall. Liv Strömquists nya bok är uppbyggd som en ABC-bok, bara det är ju roligt. För att då inte tala om innehållet... Liv är så härligt bitsk, så vass i sin kritik av den nuvarande maktordningen att man sätter i halsen då man läser hennes böcker. Därefter skrattar man sig halvt fördärvad. Samtidigt som boken således är vanvettigt rolig, är den sorgligt nog också otroligt träffsäker i sin skildring av ett helgalet samhällssystem.

Det finns många teman i Livs ABC-bok, alla är mer eller mindre hysteriskt roliga. Och de flesta är riktigt elaka. Liv drar sig inte för att ge sig på Sveriges och världens heliga kor, d v s komiker som Robert Gustafsson och berömdheter som Per Albin Hansson, Niklas Strömstedt, Djingis Khan och Paolo Coelho . Robert får sig en rejäl känga för att han i en intervju sagt att kvinnor helt enkelt rent genetiskt inte är lika roliga som män. Snacka om välförtjänt spark i baken. När det gäller avsnittet om Månadens manshora är jag extra förtjust i juni månads celebritet, Paulo Coelho. Liv raljerar över det naiva i hans carpe diem-filosofi och det gubbsjuka i hans beskrivningar av de unga kvinnliga huvudpersonernas stora sexuella aptit. Word!

Men Liv håller sig inte till att ta relativt enkla poäng genom att kritisera "mansgrisar" hon ironiserar även över "den lyckliga liberalfeministen" vars enda målsättning är att även kvinnor ska kunna bli "sjukt, sjukt, sjukt rika". Bland "tröttsamma typer" återfinner vi den "medelklassiga miljöpartisten", som bara vill prata om "sänkta arbetsgivaravgifter, timjan, dill mm", den "historielösa karriärkvinnan" som inte känner sig "bekväm" med att kallas feminist och "heterohetsaren" som inte gillar att pojkar leker med dockor.

 I boken riktas också kritik mot samhällets nuvarande trender som t ex den att skuldbelägga offer för att de "iklätt sig offerrollen". Allra roligast tycker jag att avsnitten om de utdöda moderaterna och deras religion Arbetslinjen är.
 
Men på en punkt ser jag inte världen på samma sätt som Liv och det är när det gäller barn. Förvisso har Liv rätt i att barn ofta vill att föräldrarna ska fortsätta vara gifta, de gillar att ha mamma (eller en förälder?) hemma, de vurmar för traditioner och de högre klasserna (leker prinsesslekar) och de är moralister. Livs slutsats är att barn är kristdemokrater. Men barn är dessutom mycket angelägna om att man ska dela rättvist, de tycker att killarna på dagis också ska få klä ut sig till prinsessor och vara lucior och de tycker framför allt att det är fel att slåss. En sådan radikal vänsterorienterad, genusmedveten, pacifistisk inställning ligger allt en bra bit från KDs linje.
 
Sammanfattningsvis är Ja till Liv en hysteriskt rolig och intelligent, kritisk skildring av vår samtid. Vad ni än gör - LÄS!

Andra som tyckt till om boken är Bokhora, Matildas läshörna, Fiktiviteter, Enligt O