Novellkalendern 3 – Far och jag

Pär Lagerkvist tilldelades Nobelpriset i litteratur 1951 med motiveringen "för den konstnärliga kraft och djupa självständighet, varmed han i sin diktning söker svar på människans eviga frågor". Trots att han var medlem av Svenska Akademien ifrågasattes inte valet av pristagare, Lagerkvist var mycket väl ansedd även utanför Sveriges gränser.

"Far och jag" är den inledande novellen i Pär Lagerkvists novellsamling Onda sagor. Likt många andra av författarens texter speglar novellerna människans utsatthet, ensamhet och övergivenhet. Särskilt tydligt är det kanske just i "Far och jag".

Berättelsen handlar om en pojke och hans pappa som tar en söndagspromenad. Stämningen är inledningsvis varm och speglar pojkens gemenskap med fadern och med den vackra naturen. Men på hemvägen skymmer det och pojken blir rädd. Han oroas av mörkret och söker stöd hos pappan. Pappan förnekar dock att mörkret är otäckt och hänvisar till Gud, i stället för att lyssna på sonen. Men pojken blir inte tröstad av detta, han är rädd för Gud också. Och pojken upplever en försmak av den ångest och den övergivenhet han kommer att brottas med under resten av livet.

"Jag anade vad det betydde, det var den ångest som skulle komma, allt det okända, det som far inte visste något om, som han inte skulle kunna skydda mig för. Så skulle denna världen, detta livet bli för mig, inte som min fars, där allting var tryggt och visst. Det var ingen riktig värld, inget riktigt liv. Det bara störtade sig brinnande in i allt mörkret, som inte hade något slut."

Den här självbiografiska novellen speglar författarens liv och författarskap, som i hög grad kom att präglas av oro och en kamp med en frånvarande Gud. Övergången från det ljusa till det mörka får mig att tänka på en av författarens mest kända dikter "Det är vackrast när det skymmer". Denna dikt börjar vackert och hoppfullt, men slutar med förluster och ensamhet. Allt av Pär Lagerkvist rekommenderas varmt, han är min favoritförfattare.

ONDA SAGOR
Författare: Pär Lagerkvist
Förlag: Brombergs (2017)

Novellkalendern 2 – Den svarta katten

Den amerikanske författaren Edgar Allen Poe var en förgrundsgestalt inom den senromantiska litteraturen i USA. Han kallas ibland "Skräckens fader" och skrev noveller om spökvarelser och övernaturliga händelser, men även om realistisk besatthet och plågsamma livsöden. Hans stil lade grunden för dagens populära skräck- och deckargenre.

Den svarta katten är en kort novell som handlar om en mild, kattälskade man, vars personlighet förändras i takt med att alkoholkonsumtionen ökar. Vreden tar överhand och mannen begår förfärliga handlingar. Ska han verkligen undkomma straffet? Eller den egna upplevelsen av skuld och ånger?

"Vem har inte hundra gånger kommit på sig med att handla på ett lumpet eller enfaldigt sätt av den enda anledningen att man vet att man inte borde göra det? Har vi inte en ständig förkärlek för att, stick i stäv mot vårt goda omdöme, bryta mot vad reglerna säger, enbart för att vi vet att de är regler? Detta motvallslynne, det måste jag säga, blev min slutgiltiga undergång."

Den svarta katten är tunn och lättläst, mycket underhållande och lite oroande. Stämningen är ödesmättad och kryper under huden på läsaren. Det gäller nog att behandla katter väl ...

DEN SVARTA KATTEN
Författare: Edgar Allan Poe
Översättare: Helena Hansson
Förlag: Novellix

Novellkalendern 1 – Pawana

Jean-Marie Gustave Le Clézio tilldelades Nobelpriset i litteratur år 2008 med motiveringen att han är "uppbrottets, det poetiska äventyrets och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen". Det är en motivering som i allra högsta grad beskriver novellen Pawana.

 
Pawana (valfisk) är en till omfånget liten berättelse, till innehållet en av världslitteraturens stora berättelser, berättelsen om hur människan ödelade Edens lustgård för egen vinnings skull. Pawana bygger på en verklig berättelse om valfångaren Charles Melville Scammon, som upptäckte den mytomspunna lagun i Mexiko där gråvalarna årligen samlades för att kalva. Slakten som följde blev brutal och gråvalarna kom att närmast utrotas. Med på färden var den unge pojken John från Nantucket, vars röst vi får höra berätta om jakten på honor, både gråvalshonor och den unga indianska slavinnan Araceli.

 
Le Clézio skapar underskön prosa i sin skildring av vedervärdiga händelser. Under läsningen blir jag djupt bedrövad över människans förutbestämmelse att förgöra livets uppkomst. Att läsa Le Clézio när han skildrar naturkatastrofer är en sällsamt vacker, smärtsam upplevelse.

 
Sammantaget är Pawana en gripande, sorglig berättelse som på ett fint sätt speglar författarens stil och engagemang mot förstörelse och förtryck. Jag vill gärna rekommendera Pawana till den som ännu inte stiftat bekantskap med Le Clézio, berättelsen ger en enkel ingång till ett magnifikt berättande.

PAWANA
Författare: Jean-Marie Gustave Le Clézio
Översättare: Ulla Bruncrona
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag (2012)

Novellkalender - kommer snart

I år blir det faktiskt en julkalender på bloggen och på mitt instakonto. Jag funderade länge över vad jag ville ha för tema och fastnade slutligen för noveller. Det kommer att bli en blandning av olika stilar, längder, innehåll m m så jag hoppas att alla kan få tips om något som lockar dem. Välkomna, hoppas ni hänger på!

Djävulsgreppet

Med stor tveksamhet började jag läsa den här romanen då jag hade en föraning om vad den skulle handla om. Och visst fick jag min föraning bekräftad, det här är en roman som är utmanade utifrån ett våldsamt sexuellt tema. Men språket är verkligen helt fantastiskt, rakt på sak, utan att väja för det mest absurda. Romanen är nominerad till Augustpriset för Årets Skönlitterära Bok 2022.

Djävulsgreppet handlar om en kvinna som reser till Florens och där träffar en man som är annorlunda än alla andra. Inledningsvis är kvinnan dominant och driver mannen att förändras (förbättras?). Med tiden förändras dock maktpositionerna och mannen får ett starkt grepp om kvinnan. En besatthet uppstår, gränser utan någon trygghet utforskas. Det sexuella maktspelet spårar ur mer och mer. Inte en ljusglimt kan anas i detta drama som obevekligt driver paret mot alltmer extrema situationer. I senare delar av romanen blir handlingen mer absurd och drömlik. Inre psykologiska skeenden gestaltas i en bisarr yttre verklighet. 

Våldet. Det händer att hon önskar att det vore mer sexuellt, ett sexuellt mjukvåld, men det är det inte. Det är inte på grund av upphetsning som han förlorar kontrollen. Inte som i vissa berättelser hon hört där för­övarna tycks ha drivits av en djup sexuell drift som offren med sin tjuskraft triggat igång inom dem. Som om kvinnorna vore så oemotståndliga att våldet inte kan hållas tillbaka, som om männen varit tvungna att lämna sin innersta kärna för att handskas med de här kvinnornas tjuskraft. Så är det inte i deras fall. Hon är ingen psykolog. Det är sant. Hon är ingen psykolog, men hon har känt en del människor, sett ett och annat och dragit sina slutsatser. Det finns inget smyg­romantiskt i våldet. 

Utifrån temat som utforskas i romanen måste jag tillstå att detta verkligen inte är min typ av bok. Men med detta sagt måste jag ändå framhålla bokens kvaliteter. Författaren gestaltar komplexa inre skeenden med konsekvens och lyhördhet. Språket är intensivt, suggestivt med ett enormt driv i texten. 

Sammantaget är Djävulsgreppet en lysande gestaltning av manipulation och makt i en sexuell relation där det unika, egensinniga bildspråket bär handlingen mot det oundvikliga slutet.

DJÄVULSGREPPET
Författare: Lina Wolff
Uppläsare: Cecilia Nilsson
Förlag: Albert Bonniers (2022), Storytel