Tematrio - Höga berg och djupa dalar

Jag läser just nu en helt underbar roman som utspelar sig i en avlägsen bergsby och denna inspirerade till veckans, sannolikt rätt svåra, tema. Berätta om romaner eller andra texter som innehåller höga berg och djupa dalar! Temat kan tolkas både bokstavligt och bildligt.

1. Ett helt liv av Robert Seethaler följer Andreas Egger under hela hans liv, från det att han som fyraåring kom till en fosterfamilj i in alpby. Hans liv kom att förändras när han var med och byggde den första linbanan och när han träffade värdshuspigan Marie. Underbar!

 2. Väggen av Marlen Haushofer gestaltar det allra mest skrämmande - att bli ensam kvar, att vara den enda överlevande människan. En kvinna reser till en jaktstuga i bergen för att tillbringa en lugn helg med sin kusin och hennes man. På morgonen upptäcker kvinnan att hon är ensam och avskuren från omvärlden; en hög genomskinlig vägg omringar jaktstugan och området runt omkring. Ruskigt bra!

3. Under krigsvintern 1939 påbörjar Tove Jansson sitt storverk och 1945 publiceras första delen i berättelsen om Mumintrollet och hans familj. Småtrollen och den stora översvämningen handlar om Mumintrollet och hans mamma, som är på vandring för att söka efter den försvunne fadern. Till slut finner de honom och en mycket vacker liten dal.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Vi av Kim Thúy

Jag hade verkligen sett fram emot att lyssna på Kim Thúy på Bokmässan, men livet kom liksom emellan och jag missade tillfället. Sedan dess har jag haft lite svårt att skriva om hennes tredje bok (utgiven på svenska), en bok jag läste i somras och totalt älskade. Om man vill hålla det kort, vilket Kim Thúy föredömligt gör, skulle jag helt enkelt kunna skriva att Vi var sommarens vackraste. Men Kim Thúy skriver ju inte bara kortfattat, hon väger dessutom alla ord på guldvåg och väljer det allra bästa. Det önskar jag att jag kunde. Men eftersom jag inte kan det skriver jag väl helt enkelt lite mer.

Författarens debutroman Ru gjorde ett starkt intryck på mig. Ru handlar om en ung flicka som lämnar Vietnam som båtflykting, på flykt undan kriget i slutet av 70-talet. Efter svåra upplevelser till havs och i flyktingläger anländer familjen till Kanada. I korta, icke-kronologiska avsnitt får vi ta del av barndomen i Vietnam, den ohyggligt skrämmande flykten, olidliga umbäranden i flyktingläger, ankomsten till en helt ny värld och utmaningen att leva i exil.

Mãn handlar om en kvinna som lämnar sitt trasiga hemland Vietnam för att söka trygghet i Kanada. Delvis är ramberättelsen i Mãn samma som i Ru, men känslan i berättelsen är mindre sårig. Mãn skildrar handlar om kärlek i alla dess former; kärleken till de mödrar som på olika sätt varit viktiga i huvudpersonens liv, kärleken till mat och den passionerade kärleken.

Tredje romanen handlar om Vi, den "dyrbara, pyttelilla, mikroskopiska" dottern som föds som sista barnet i en familj med tre äldre söner. I samband med kriget i Vietnam flyr modern med barnen, medan fadern väljer att stanna kvar i hemlandet. Flykten är mycket riskabel och farofylld, människor dör under den fasansfulla båtresan, skräcken bosätter sig i människorna. I det nya landet Kanada kämpar familjen med att anpassa sig till allt nytt, samtidigt som den äldre generationen vill värna om de ursprungliga värderingarna. Likt många ungdomar anpassar sig Vi lättare än de äldre och hamnar i en lojalitetskonflikt. Med stöd av sin moster utvecklas Vi till en självständig ung kvinna, en självständighet som dock har sitt pris.

Liksom i Ru och Mãn får läsaren ta del av berättelsen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Skildringen av flykten är emellanåt hjärtskärande sorglig och ohyggligt vacker. Få författare lyckas kombinera smärta och skönhet som Kim Thúy. Här finns inte en uns av sentimentalitet, däremot oerhört starka känslor. Hennes texter är sällsamt vackra, anspråkslösa och sakliga. Lågmält och exakt skapar författaren bilder fyllda av röster, ljud, smaker, dofter, färger, känslor. Kim Thúys texter korsar genrer och är lika mycket poesi som prosa. Texten i Vi byggs upp runt specifika teman eller platser, t ex "Sjön som doftar vår", vilka skapar bakgrund för ett avsnitt. Dessa teman finns återgivna i marginalen på ett mycket dekorativt sätt. Som grafisk helhet är sidorna mycket tilltalande.

Vi behandlar samma teman som författarens tidigare romaner, d v s livet i exil efter en flykt och skapandet av en ny identitet. Särskilt tydligt tycker jag att författaren i Vi gestaltar hur olika individer i en familj väger traditioner och den nya friheten på en vågskål, för att hitta rätt balans. I Vi får vi även ta del av de tidigare generationernas liv i Vietnam, ett inslag som jag verkligen uppskattade.

När jag har läst 2-3 böcker av en författare brukar jag ofta känna att det är nog och så söker jag mig vidare till andra. När det gäller Kim Thúys författarskap kommer jag att läsa alla böcker som översätts.

VI
Författare: Kim Thúy
Översättare: Ulla Linton
Förlag: SEKWA (2016)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Anna, Lotten

Snäckorna - novell #4

Dags att berätta lite om novell #4 i läsutmaningen Läs en novell II. Den här gången valde jag att läsa Snäckorna av Karin Boye och den visade sig handla om en förälder och ett barn.

Novellen Snäckorna kröp under huden på mig och fick mig att börja fundera över min mammas situation, då hon gifte sig med en man som hade barn sedan tidigare. Jag har ju alltid vetat att situationen var påfrestande för min mamma och jag har haft lätt att förstå hur det måste ha varit jobbigt för mina äldre syskon att plötsligt få en ny mamma. Och svårt tycker Tord, som berättar sin historia i Snäckorna, att det är. Han är tio år och minns fortfarande sin mamma, trots att han bara var fyra år när hon dog. Nu ska någon ny kvinna ersätta henne och Tord är upprörd, ledsen och känner sig övergiven. Pappan och den nya kvinnan gör i början många försök att få Tord att ta till sig sin nya mamma, men Tord tänker minsann inte ge vika. Tursamt nog verkar den nya kvinnan förstå sig på barn och inser att hon måste vänta tålmodigt och ge Tord tid att anpassa sig till alla förändringar.

Snäckorna är en finstämd, känslosam berättelse som lämnar mig nöjt småleende. Karin Boye är en författare man kan lita på, hon håller balansen fint, räds aldrig känslorna, men låter inte sentimentalitet ta över.

SNÄCKORNA
Författare: Karin Boye
Förlag: Novellix (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Sagas bibliotek 

Vem är du i Tolkiens värld?

Det finna massor av olika karaktärer i Tolkiens värld, mer eller mindre kända. För de flesta av oss är kanske Tolkien lika med Sagan om Ringen och Bilbo, men hans skrev även andra berättelsen som jag, nu när jag googlat lite, blir mycket nyfiken på. Nåväl, känd eller okänd; vem är du i Tolkiens värld?

Berätta lite om vem du är (eller kanske skulle vilja vara) i Tolkiens värld och kommentera gärna här så att vi kan hitta era inlägg! Här finns en quiz om ni behöver lite hjälp. Det finns massor av quizzies om ni googlar, men var försiktiga: i en av dem blev jag en orc!?

Pestan, PAX del 7

Här har jag suttit och hållit på min recension i nästan en vecka för att jag blandat ihop recensionsdatum. Boken läste jag ju medan den var rykande het, jag t o m insisterade på att läsa den före en mycket upprörd dotter. Nåja, det slutade med att hon fick läsa medan det var ljust ute och jag på natten. Här kommer i alla fall min recension av Pestan sjunde delen i den ruskigt bra PAX-serien. Hoppas nu att författarna skriver i raketfart så de sista tre delarna kommer SNART!

PAX-serien handlar om bröderna Alrik och Viggo, två killar som familjehemsplacerats hos Anders och Laylah i Mariefred, eftersom deras mamma dricker. Anders och Laylah är schyssta och killarna börjar snabbt trivas hos dem. Men det är inte lika bra överallt. I skolan finns taskiga Simon och hans gäng, och Simons pappa Thomas som är minst lika elak och dessutom tyvärr lärare. Både Viggo och Alrik råkar lätt illa ut. I Mariefred är inte allt vad det verkar vara. Här finns onda makter som försöker tränga sig in i det hemliga, magiska biblioteket, som funnits under kyrkan i hundratals år. Det gamla syskonparet Estrid och Magnar har vigt sina liv åt att skydda biblioteket, men nu behöver de hjälp. Och det visar sig att Alrik och Viggo är utvalda att kämpa mot ondskan.

I Pestan närmar sig julen, men i staden Mariefred är det ingen vidare julstämning. Under hösten har många otäcka och oförklarliga saker hänt och människorna börjar bli rädda. Flera av stadens invånare har dessutom på senare tid  smittats av en underlig sjukdom, Alrik, Viggo och deras mycket speciella kompis Iris måste ta reda på vem Svarthäxan är, så de kan bekämpa sjukdomen. Men det visar sig vara svårare än de räknat med ...

Som vanligt i PAX-serien innehåller Pestan en fantastisk blandning mellan spännande, fantasifulla äventyr och nyanserade porträtt av ett par unga killar som växer upp under svåra omständigheter. Jag tycker att författarna hittar precis rätt röster när de låter killarna uttrycka sig och många nyanser när de gestaltar deras inre tankar och känslor. I Pestan skildras också ett otrevligt, realistiskt fenomen: medborgargardet.  Några vuxna i stan, ledda bland annat av skolsköterskan Maggan Migrän och slöjdläraren Thomas ger sig efter barnen och har svårt att se var gränsen går för vad man kan göra mot barn.

Texten har ett oerhört driv, är lättläst (lagom för 10-åringar) och humoristisk. Dottern asgarvar vid en del mindre rumsrena ord. Illustrationerna i svart-vit seriestil förstärker både lustiga och otäcka detaljer, jag tror att de i sig lockar till sig en del läsare. Böckerna är dessutom vansinnigt snygga med sina färgade kanter, olika färg på varje bok. Superbra, med andra ord. Vi är ganska PAX-tokiga i min familj, nästa sommar ska vi resa till Mariefred och upptäcka mer.

PESTAN
Författare: Åsa Larsson & Ingela Korsell
Illustratör: Henrik Jonsson
Förlag: Bonnier Carlsen (2016)
Serie: PAX del 7
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Carolina, Fantastiska berättelser