Tematrio - Sjukdomar/sjukhus

På förekommen anledning (mitt ögonläkarbesök) och utifrån läsarförslag är veckans tema sjukdomar alternativt sjukhus. Berätta om tre böcker som handlar om sjukdomar och/eller utspelar sig på sjukhus.

1. Jag har precis läst ut tredje delen i trilogin om Maj - Liv till varje pris - av Kristina Sandberg och älskade mot slutet berättelsen hämningslöst. Eftersom jag vill att alla som inte läst den verkligen ska göra det kan jag inte berätta så mycket om de olika sjukhusvistelserna. Läs och försök att stå ut med Maj så börjar ni älska henne!

2.  Sal 2 av Julie Bonnie utspelar sig i sjukhusmiljö, närmare bestämt på förlossningsavdelningen. Där arbetar Béatrice under stressiga, extremt dramatiska, känslosamma förhållanden med att ta hand om nyförlösta kvinnor. Personalen är dåligt rustad att ge kvinnorna ett individuellt, hälsofrämjande bemötande och den pressade situationen leder till felbehandlingar med extremt allvarliga konsekvenser. Obehagligt bra.

3. En dåre fri av Beate Grimsrud handlar om flickan Eli som har en trasslig uppväxt, tidigt börjar missbruka och utvecklar schizofreni. Berättelsen är oerhört fängslande, författaren beskriver med stor äkthet och närvaro psykosgenombrottet och den oerhörda rädsla, ensamhet och kluvenhet som präglar denna plågsamma sjukdom. Helt fantastisk!


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Ögonläkarbesök

Efter ett akut läkarbesök på ögonkliniken (tack och lov ingen fara!) orkar jag inte fixa med trio idag. Återkom gärna i morgon.

Helveteselden

Februaris månads deckare i Spänningsutmaningen, Helveteselden, är läst. Eller rättare sagt lyssnad på. Jag brukar ju nämna Karin Fossum som en av mina favoritförfattare i spänningsgenren och visst levererar hon igen. Som vanligt skildrar hon både offer, deras anhöriga och förövaren med psykologisk skärpa och mängder av nyanser. Likt många av hennes texter är även den senaste mer sorglig än spännande. Faktiskt så sorglig att jag hade lite svårt att orka med den. För den som är intresserad av brottets psykologiska mekanismer är Fossum perfekt.

Lite kärlekstips

Här kommer årets tips på böcker om kärlek. Och ja, det är samma tips som ifjol ;) En del romaner står sig ju.

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg är en smärtsam historia om kärlek mellan två personer som misstror och sårar varandra.

En tyst minut av Siegfried Lenz är en ömsint och vemodig skildring av den första sköra förälskelsen, en vacker berättelse att avnjuta i stillhet.

I Kärlekens geografi av Nina Bouraoui skildras kärleken mellan en medelålders kvinna och en yngre man. Här framträder kärlek, passion och besatthet i blixtbelysning.

Som ni säkert förstår av Claudio Magris är en ömsint skildring av kärleken och människans svårighet att vara ensam.

Den unge Werthers lidanden av Goethe speglar förromantikens känslosamhet i berättelsen om en ung konstnärssjäls olyckliga förälskelse i en trolovad kvinna.

Mãn är en vacker berättelse om kärlek i alla dess former; kärleken till mödrarna, kärleken till mat och den passionerade kärleken.

I En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf skildrar författaren kärlekens läkande kraft när Gunnar och Ingrid turas om att rädda varandras liv.

I Kärlekens historia av Nicole Krauss får vi följa kärlekens spår genom tid och rum, mellan kontinenter och in i döden.

Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg  är en poetisk och "äkta" berättelse om kärlekens sanning, kamp, smärta och skuld.

Övertalning av Jane Austen är en historisk, romantisk, mycket underhållande satir och en riktig kärleksroman; hennes bästa tycker jag.

Den sista cigarretten

Har lyssnat på Den sista cigarretten av Klas Östergren i uppläsning av Reine Brynolfsson de senaste veckorna, men måste nog acceptera att det här helt enkelt inte är en bok som passar mig. Jag får ingen känsla för huvudpersonen och förstår mig inte på hans agerande. Kanske är det inte heller meningen? Kanske är det inte en "sån" bok? Som tidsdokument tycker jag däremot att romanen är fantastisk, jag känner otäckt väl igen samhällsklimatet och alla självcentrerade yuppies. Är den här romanen/stilen typisk för Östergrens författarskap?