måndag 27 januari 2014

Förintelsens dag

2005 deklarerade FN 27 januari som en internationell minnesdag för förintelsens offer. Här kommer därför lite tips från mig på bra och angelägen litteratur som berör temat. Har ni några favoriter att tipsa om?
 
Ett kort stopp på vägen från Auschwitz är författarens berättelse om hans fars väg till och från koncentrationslägret. Med ett dröjande, vackert, poetiskt språk låter författaren läsaren få ta del av pojkens och den vuxne mannens försök att förstå och vara trogen berättelsen om faderns liv. Rosenberg ger läsaren en ny nyans av förintelsens följder, vilket gör denna bok till angelägen läsning.

I skuggan av min bror av Uwe Timm är en självbiografisk berättelse om en ung pojke i krigets Tyskland. Den äldre brodern ansluter sig som 18-åring frivilligt till Waffen-SS, han skickas till östfronten, där han blir skadad och senare avlider.  Efter broderns död och tyska rikets fall förändras fadern till en skugga av sitt forna jag. Hemmet i Hamburg har bombats och familjens firma går allt sämre. Modern  och barnen lämnas att försöka hantera sorgen, medan fadern i allt högre grad söker alkoholens lindring. Ett osentimentalt, nyanserat försök att förstå.
 
Är detta en människa?/Fristen av Primo Levi analyserar hur människan kan förmås att utföra otänkbara handlingar, under vissa betingelser. Författarens beskriver detaljerat en mängd olika situationer där människan ställs inför omöjliga val. Och han berättar om olika strategier att tillskansa sig fördelar och överleva i ett koncentrationsläger.

Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson är en självbiografisk roman om den utvalda flickan Cordelia. Flickans mor är berömd och besatt av sitt konstnärskap. Då raslagarna införs transporteras flickan till Auschwitz, där hon fråntas sin identitet och där hennes personlighet slutligen utplånas. Nu existerar inte längre flickan, endast A 3709. Som överlevande känner kvinnan skuld över att hon aldrig identifierat sig med de judiska offren. Priset för överlevnad är att leva med stark ångest.

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson handlar om den unga kvinnan Hedvig, som växer upp som tysk medborgare vid tiden för andra världskriget. Hedvig längtar efter att höra till, hon vill vara en del av den grupp lyckliga, glada människor som arbetar för att bygga upp det tredje riket. Romanen skildrar på ett nyanserat sätt svårigheten att skapa en identitet då man befinner sig i en konfliktfylld situation. En engagerande historia om människans behov av delaktighet.

Mannen utan öde av Imre Kertész är den mästerliga berättelsen om en ung pojkes väg till andra världskrigets koncentrationsläger och om hans vistelse där. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag.

Alla var inte mördare: en barndom i Berlin av Michael Degen handlar om den 11-årige Michael och hans mamma som går under jord i Berlin i samband med att invånarna på deras gata plötsligt börjar transporteras bort på lastbilar. Under två år tvingas därefter Michael och modern leva undangömda, medan Gestapos jakt på judar trappas upp och de allierade bombar staden. De erbjuds hjälp av grannar, bekanta, obekanta och till och med av medlemmar i Nazistpartiet. Osentimentalt och tänkvärt.

Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron handlar om Helena, som överlevde förintelsen och  nu lever som ensamstående förälder i Tel Aviv. De flesta av grannarna bär också på svåra minnen från tiden i Europa, ingen är dock så ensam som Helena. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Det förflutna och nuet är ett. Många gånger försöker Helena spåra upp tänkbara släktingar, alltid med samma sorgliga resultat och frågan: Varför kom du inte före kriget? Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart för dottern, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.
 
Maus av Art Spiegelman är en välkänd klassisk serieberättelse om förintelsen, Den handlar om författarens egna föräldrar som led svårt under kriget. Boken gestaltar de olika "raserna" som olika djur, judarna är tecknade som möss, tyskarna som katter och polackerna som grisar. Inte rättvist mot djuren kan man tycka, men mycket åskådliggörande i sin enkelhet.


Tematrio - England

I helgen har vi bokat flygbiljetter till London och därför har jag ovanligt stort fokus på allt brittiskt just nu. Jag läser ju en hel del brittiskt, även om jag inte kan kalla mig anglofil precis. Men jag kanske kan bli ... Berätta om tre bra romaner/författare från England.

1. Hilary Mantels mastodontverk om Cromwell och hans anhang måste naturligtvis nämnas först. Jag väntar på den andra delen i trilogin - För in de döda - som kommer på svenska i maj.

2. Mycket av det brittiska jag läser är klassisk litteratur. Jag väljer gärna något av Austen, Brontë eller Wilde.

3. När det gäller den moderna engelska litteraturer behöver jag en del tips, men Jeanette Wintersons självbiografiska romaner Det finns annan frukt än apelsiner och Varför vara lycklig när du kan vara normal? är smärtsamt bra.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 26 januari 2014

Mannen som planterade träd

Mannen som planterade träd av Jean Giono, utgiven av Elisabeth Grate, 2013, översättning av Pontus Grate

Den ensamme herden - huvudpersonen i Mannen som planterade träd - hade en gång en hustru och en son och han levde på en gård nere på slätten. När han förlorade sin familj drog han sig undan uppe bland kullarna med sin hund och sina får. Där fann han sin mission - att plantera träd och ge liv åt den karga, ökenliknande naturen som åt sig in i människornas hjärtan och gjorde dem ovänliga.

Berättelsen om den stoiske mannen som, närmast Gudalikt, ägnar sitt liv åt att få marken att blomstra är en helt underbar "saga" om vad en människa kan åstadkomma om hon arbetar oförtrutet. Utan att låta sig påverkas av de världskrig som äger rum i närheten fortsätter mannen som planterar träd med sitt värv och resultatet blir paradisiskt. Som läsare blir man varm ända in i hjärteroten av att läsa en berättelse som visar ett alternativ till den moderna människans hektiska liv som baseras på konsumtion och egennytta.

Gionos lyriska prosa är lättläst, samtidigt som den är rikligt fylld av liknelser och metaforer som skapar bilder, dofter och ljudupplevelser hos läsaren. "Vinden spred också en del frön, så att samtidigt som vattnet kom tillbaka uppenbarade sig åter vide och pil, ängar, trädgårdar och blommor, och tillvaron fick ny mening" (s 23).

I den lilla, vackert illustrerade, boken finns också ett underbart efterord av författarens dotter om hur berättelsen skrevs och emottogs. Missa inte detta.

Andra som läst är Bokmania, SvD.

lördag 25 januari 2014

Allergier

Det är tur att jag i alla fall inte är allergisk mot böcker.

Flickan

Flickan av Angelika Klüssendorf, utgiven av Thorén & Lindskog, 2013, översättning av Christine Oudenne

Den namnlösa flickan är 12 år och växer upp med sin mamma och sin lillebror i DDR på 70-talet. Pappan missbrukar och kommer och går i familjen. Mamman kämpar för att stå ut med tillvaron och sörja för familjen. Hon står ofta inte ut, dricker i perioder och lämnar, i bästa fall, barnen vind för våg. När mamman mår sämre utsätter hon barnen för både fysisk och psykisk misshandel. Flickan försöker skydda sin lillebror, men förmår inte. När mamman föder ytterligare ett barn är det flickan som tar ansvaret för de lille. Men trots kärleken till brodern blir flickan till slut tvungen att lämna sitt hem för att försöka hitta en trygg plats någonstans.

Misären, våldet, kränkningarna som skildras i Flickan är så magstarka och upprörande att bara en författare av hög klass kan skildra dem utan att det blir ett spekulativt "gottande" i elände. Och hög klass det håller sannerligen Klüssendorf, vars lakoniska tonfall och till synes enkla prosa gör den här berättelsen möjlig att stå ut med. Och möjlig att dessutom tycka om.

Mitt i misären träder en ung person med ett obändigt sinne och en överlevnadsvilja som slår det mesta fram. Naturligtvis formas hon av sin omgivning, hon slänger bokstavligt talat skit omkring sig, hon ljuger febrilt och stjäl både det hon behöver och annat. Dessutom tar hon efter moderns sätt att terrorisera de svagare. Men kanske är hon ändå mottaglig för omsorg, kanske har hon kvar förmågan att låta sig älskas.

På förlagets sida kan man läsa att Flickan är en delvis självbiografisk berättelse och att författaren skrivit fler noveller och romaner med liknande teman. Jag har dessutom läst att Flickan är första delen i en trilogi, hoppas att detta stämmer och att även de övriga delarna översätts. Jag vill definitivt läsa mer av Klüssendorf.