Flickan av Angelika Klüssendorf, utgiven av Thorén & Lindskog, 2013, översättning av Christine Oudenne
Den namnlösa flickan är 12 år och växer upp med sin mamma och sin lillebror i DDR på 70-talet. Pappan missbrukar och kommer och går i familjen. Mamman kämpar för att stå ut med tillvaron och sörja för familjen. Hon står ofta inte ut, dricker i perioder och lämnar, i bästa fall, barnen vind för våg. När mamman mår sämre utsätter hon barnen för både fysisk och psykisk misshandel. Flickan försöker skydda sin lillebror, men förmår inte. När mamman föder ytterligare ett barn är det flickan som tar ansvaret för de lille. Men trots kärleken till brodern blir flickan till slut tvungen att lämna sitt hem för att försöka hitta en trygg plats någonstans.
Misären, våldet, kränkningarna som skildras i Flickan är så magstarka och upprörande att bara en författare av hög klass kan skildra dem utan att det blir ett spekulativt "gottande" i elände. Och hög klass det håller sannerligen Klüssendorf, vars lakoniska tonfall och till synes enkla prosa gör den här berättelsen möjlig att stå ut med. Och möjlig att dessutom tycka om.
Mitt i misären träder en ung person med ett obändigt sinne och en överlevnadsvilja som slår det mesta fram. Naturligtvis formas hon av sin omgivning, hon slänger bokstavligt talat skit omkring sig, hon ljuger febrilt och stjäl både det hon behöver och annat. Dessutom tar hon efter moderns sätt att terrorisera de svagare. Men kanske är hon ändå mottaglig för omsorg, kanske har hon kvar förmågan att låta sig älskas.
På förlagets sida kan man läsa att Flickan är en delvis självbiografisk berättelse och att författaren skrivit fler noveller och romaner med liknande teman. Jag har dessutom läst att Flickan är första delen i en trilogi, hoppas att detta stämmer och att även de övriga delarna översätts. Jag vill definitivt läsa mer av Klüssendorf.
lördag 25 januari 2014
Flickan
Etiketter:
Bokrecensioner,
Litteratur Europa,
Recensionsböcker
fredag 24 januari 2014
Coraline - Jorden Runt IV
Neil Gaiman - Coraline
Nu har jag allt verkligen fuskat i min egen utmaning - jag har nämligen inte läst boken, jag har sett filmen. Dottern ville absolut se filmen när den gick på TV så vi tittade tillsammans. Och vi tyckte båda två att den var riktigt ruskig! Filmen handlar om den lilla flickan Coraline som flyttar in i ett förfallet hus tillsammans med sin mamma och pappa. Båda föräldrarna är upptagna av sina karriärer och hinner vare sig laga goda middagar, leka eller ens lyssna på Coraline. I huset bor även några andra familjer som verkar mycket underliga. En natt hittar Coraline en liten dörr som leder till en parallell värld. Där är mamman - den andra mamman - en riktig bullmamma och pappan planterar den vackraste trädgård man kan tänka sig. Men är verkligen allting så bra som det verkar på den andra sidan? Varför har de knappar som ögon? Och kan man gå hem när man vill?
Den här filmen var som sagt otroligt spännande, både för mamman och 8-åringen. Särskilt otäckt tyckte dottern att det var när Coraline inte kunde hitta sin riktiga mamma och pappa. Animeringarna är barnsliga på ett skräckinjagande sätt, här finns inget gulligullande och tillrättalagda miljöer. Filmen har egentligen åldersgräns 11 år och det finns fog för denna. Dottern skulle inte få se filmen själv.
Nu har jag allt verkligen fuskat i min egen utmaning - jag har nämligen inte läst boken, jag har sett filmen. Dottern ville absolut se filmen när den gick på TV så vi tittade tillsammans. Och vi tyckte båda två att den var riktigt ruskig! Filmen handlar om den lilla flickan Coraline som flyttar in i ett förfallet hus tillsammans med sin mamma och pappa. Båda föräldrarna är upptagna av sina karriärer och hinner vare sig laga goda middagar, leka eller ens lyssna på Coraline. I huset bor även några andra familjer som verkar mycket underliga. En natt hittar Coraline en liten dörr som leder till en parallell värld. Där är mamman - den andra mamman - en riktig bullmamma och pappan planterar den vackraste trädgård man kan tänka sig. Men är verkligen allting så bra som det verkar på den andra sidan? Varför har de knappar som ögon? Och kan man gå hem när man vill?
Den här filmen var som sagt otroligt spännande, både för mamman och 8-åringen. Särskilt otäckt tyckte dottern att det var när Coraline inte kunde hitta sin riktiga mamma och pappa. Animeringarna är barnsliga på ett skräckinjagande sätt, här finns inget gulligullande och tillrättalagda miljöer. Filmen har egentligen åldersgräns 11 år och det finns fog för denna. Dottern skulle inte få se filmen själv.
Etiketter:
Jorden Runt,
Litteratur Nordamerika,
Radio TV Film
torsdag 23 januari 2014
Om hypoteser och pladder i Ordebec
Läser Spökryttarna från Ordebec av Fred Vargas och är lika förtjust i den här berättelsen som jag var i Okänd kontinent. Läs bara det här citatet så förstår ni nog min förtjusning: "Genom att ordalydelsen förvrängs blir de glasklaraste hypoteser till pladder. Och man vet ingenting längre. Undan för undan luckras sanningen upp, från ungefärlig till ofullständig, och lämnar plats åt bildningsförakt" (s 105). Och förutom allt klokt som sägs är boken rysligt spännande.
Etiketter:
Allmänt boksnack,
Litteratur Europa,
Recensionsböcker
onsdag 22 januari 2014
En feministisk kanon
Hos Feministbiblioteket finns följande feministiska kanon. Den som läser fem böcker av klassiska kvinnor (eller samtida stora kvinnliga författare), varav minst tre kommer från den feministiska litteraturkanonen, får vara med i en utlottning av ett bokpaket som innehåller böcker av tre bra kvinnliga författare. Jag vill så klart alltid gärna vinna bokpaket, vi får se vilka böcker jag kommer att läsa. Jag har fetgrönat de jag läst sedan tidigare, men har planer på att läsa om t ex Glaskupan.
Böckerna är listade i kronologisk ordning:
500-talet f Kr Dikter och fragment – Sapfo (Grekland)
1792 Till försvar för kvinnans rättigheter – Mary Wollestonecraft (Storbritannien)
1839 Det går an – Carl Jonas Love Almqvist (Sverige)
1847 Jane Eyre – Charlotte Brontë (Storbritannien)
1856 Hertha – Fredrika Bremer (Sverige)
1869 Förtrycket av kvinnorna – John Stuart Mill (Storbritannien)
1879 Ett dockhem – Henrik Ibsen (Norge)
1885 Pengar – Victoria Benedictsson (Sverige)
1890 Den gula tapeten – Charlotte Perkins Gilman (USA)
1910 Pennskaftet – Elin Wägner (Sverige)
1916-25 Samlade dikter – Edith Södergran (Finland)
1923 Arbetsbiens kärlek – Alexandra Kollontaj (Sovjetunionen)
1929 Ett eget rum – Virginia Woolf (Storbritannien)
1930 Av samma blod – Agnes von Krusenstjerna (Sverige)
1934 Kris – Karin Boye (Sverige)
1936 Mor gifter sig– Moa Martinson (Sverige)
1945 Pippi Långstrump – Astrid Lindgren (Sverige)
1949 Det andra könet – Simone de Beauvoir (Frankrike)
1962 Den femte sanningen – Doris Lessing (Storbritannien/Rhodesia)
1963 Den feminina mystiken – Betty Friedan (USA)
1963 Glaskupan – Sylvia Plath (USA)
1969 Mörkrets vänstra hand – Ursula Le Guin (USA)
1970 Den kvinnliga eunucken – Germanine Greer (Storbritannien/Australien)
1973 Samlade dikter – Sonja Åkesson (Sverige)
1973 Fräls oss ifrån kärleken – Susanne Brøgger (Danmark)
1973 Rädd att flyga – Erica Jong (USA)
1974 Häxringarna – Kerstin Ekman (Sverige)
1975 Män kan inte våldtas – Märta Tikkanen (Finland)
1975 Älskarinnorna – Elfride Jelinek (Österrike)
1976 Det mest förbjudna – Kerstin Thorvall (Sverige)
1976 Vinterbarn – Dea Trier Mørch (Danmark)
1976 De fem härskarteknikerna – Berit Ås (Norge)
1977 Egalias döttrar – Gerd Brantenberg (Norge)
1977 Kvinnorummet – Marilyn French (USA)
1978 Århundradets kärlekssaga – Märta Tikkanen (Finland)
1982 Purpurfärgen – Alice Walker (USA)
1987 Bübins unge – Mare Kandre (Sverige)
1988 Imamens fall – Nawal el Saadawi (Egypten)
1991 Förbjuden betraktelse – Nina Bouraoui (Frankrike/Algeriet)
1992 Vilda Svanar – Jung Chang (Kina)
1993 Det kallas kärlek – Carin Holmberg (Sverige)
1994 Den mörka kontinenten – Karin Johannisson (Sverige)
1995 Diva – Monika Fagerholm (Finland)
1996 Under det rosa täcket – Nina Björk (Sverige)
1999 Min mosters migrän – Hanne-Vibeke Holst (Danmark)
1999 Ställd – Susan Faludi (USA)
2003 Lila hibiskus – Chimamanda Ngozi Adiche (Nigeria)
2006 Drömfakulteten – Sara Stridsberg (Sverige)
2007 Bitterfittan – Maria Sveland (Sverige)
2008 Utrensning – Sofi Oksanen (Finland)
Vilka har ni läst? Tips emottages tacksamt.
Böckerna är listade i kronologisk ordning:
500-talet f Kr Dikter och fragment – Sapfo (Grekland)
1792 Till försvar för kvinnans rättigheter – Mary Wollestonecraft (Storbritannien)
1839 Det går an – Carl Jonas Love Almqvist (Sverige)
1847 Jane Eyre – Charlotte Brontë (Storbritannien)
1856 Hertha – Fredrika Bremer (Sverige)
1869 Förtrycket av kvinnorna – John Stuart Mill (Storbritannien)
1879 Ett dockhem – Henrik Ibsen (Norge)
1885 Pengar – Victoria Benedictsson (Sverige)
1890 Den gula tapeten – Charlotte Perkins Gilman (USA)
1910 Pennskaftet – Elin Wägner (Sverige)
1916-25 Samlade dikter – Edith Södergran (Finland)
1923 Arbetsbiens kärlek – Alexandra Kollontaj (Sovjetunionen)
1929 Ett eget rum – Virginia Woolf (Storbritannien)
1930 Av samma blod – Agnes von Krusenstjerna (Sverige)
1934 Kris – Karin Boye (Sverige)
1936 Mor gifter sig– Moa Martinson (Sverige)
1945 Pippi Långstrump – Astrid Lindgren (Sverige)
1949 Det andra könet – Simone de Beauvoir (Frankrike)
1962 Den femte sanningen – Doris Lessing (Storbritannien/Rhodesia)
1963 Den feminina mystiken – Betty Friedan (USA)
1963 Glaskupan – Sylvia Plath (USA)
1969 Mörkrets vänstra hand – Ursula Le Guin (USA)
1970 Den kvinnliga eunucken – Germanine Greer (Storbritannien/Australien)
1973 Samlade dikter – Sonja Åkesson (Sverige)
1973 Fräls oss ifrån kärleken – Susanne Brøgger (Danmark)
1973 Rädd att flyga – Erica Jong (USA)
1974 Häxringarna – Kerstin Ekman (Sverige)
1975 Män kan inte våldtas – Märta Tikkanen (Finland)
1975 Älskarinnorna – Elfride Jelinek (Österrike)
1976 Det mest förbjudna – Kerstin Thorvall (Sverige)
1976 Vinterbarn – Dea Trier Mørch (Danmark)
1976 De fem härskarteknikerna – Berit Ås (Norge)
1977 Egalias döttrar – Gerd Brantenberg (Norge)
1977 Kvinnorummet – Marilyn French (USA)
1978 Århundradets kärlekssaga – Märta Tikkanen (Finland)
1982 Purpurfärgen – Alice Walker (USA)
1987 Bübins unge – Mare Kandre (Sverige)
1988 Imamens fall – Nawal el Saadawi (Egypten)
1991 Förbjuden betraktelse – Nina Bouraoui (Frankrike/Algeriet)
1992 Vilda Svanar – Jung Chang (Kina)
1993 Det kallas kärlek – Carin Holmberg (Sverige)
1994 Den mörka kontinenten – Karin Johannisson (Sverige)
1995 Diva – Monika Fagerholm (Finland)
1996 Under det rosa täcket – Nina Björk (Sverige)
1999 Min mosters migrän – Hanne-Vibeke Holst (Danmark)
1999 Ställd – Susan Faludi (USA)
2003 Lila hibiskus – Chimamanda Ngozi Adiche (Nigeria)
2006 Drömfakulteten – Sara Stridsberg (Sverige)
2007 Bitterfittan – Maria Sveland (Sverige)
2008 Utrensning – Sofi Oksanen (Finland)
Vilka har ni läst? Tips emottages tacksamt.
Etiketter:
Allmänt boksnack,
Klassiker,
Klassiska kvinnor,
Listor
tisdag 21 januari 2014
Vansinnesläkaren
Vansinnesläkaren av Machado de Assis, utgiven av Alhambra, 1994, översättning av Jens Nordenhök
Den store läkaren Simão Bacamarte återvänder till sitt hemland Brasilien efter många års studier i Portugal. "Vetenskapen, sade han till Majestätet, är mitt enda kall". I hemstaden Itaguaí väljer han sig en frisk hustru, utan stor fägring, för att hon ska skänka honom friska barn. Detta sker dock tyvärr inte, trots läkarens alla försök att få hustrun att äta rätt diet. Vetenskapen läker dock sorgen över de uteblivna ättlingarna och Bacamarte beslutar sig för att ägna sig åt den sanne läkarens mest värdiga kall - själens hälsa. Oförtröttligt arbetar Bacamarte för sin sak och lyckas till slut får tillstånd att göra något man tidigare aldrig hört talas om - att samla alla dårar i samma hus i syfte att vetenskapligt undersöka vansinnet. Frågan är ju bara vem som är vansinnig och vem som inte är det.
Machade de Assis skrev denna, tyvärr ännu så aktuella, kortroman under 1880-talet, under en tidsperiod då psykiatrin och psykoanalysen växte fram som vetenskaper. Magnetisörer och hypnotisörer förevisade patienter på scen, Strindberg besökte Charcot i Salpêtrière och studerade hysteriska kvinnor. Liks verklighetens förebilder ägnade sig Bacamarte åt att kategorisera utifrån olika symtom och framför allt åt att göra en distinktion mellan de vansinniga och de "friska".
Berättelsen om dårarna i det Gröna huset är en tragikomisk satir, en lättläst, underhållande skröna som innehåller ett bråddjup av allvar. För manin att etikettera och "sjukförklara" har definitivt inte avtagit under de 130 år som förflutit sedan Vansinnesläkaren skrevs. Idag är det neuropsykiatriska paradigmet förhärskande och barns, ungdomars och vuxnas beteenden förklaras ofta i mycket förenklande termer. Det vore på tiden att någon skrev en motsvarighet till Vansinnesläkaren om dagens sjukförklarande, medikaliserade psykiatri.
Den store läkaren Simão Bacamarte återvänder till sitt hemland Brasilien efter många års studier i Portugal. "Vetenskapen, sade han till Majestätet, är mitt enda kall". I hemstaden Itaguaí väljer han sig en frisk hustru, utan stor fägring, för att hon ska skänka honom friska barn. Detta sker dock tyvärr inte, trots läkarens alla försök att få hustrun att äta rätt diet. Vetenskapen läker dock sorgen över de uteblivna ättlingarna och Bacamarte beslutar sig för att ägna sig åt den sanne läkarens mest värdiga kall - själens hälsa. Oförtröttligt arbetar Bacamarte för sin sak och lyckas till slut får tillstånd att göra något man tidigare aldrig hört talas om - att samla alla dårar i samma hus i syfte att vetenskapligt undersöka vansinnet. Frågan är ju bara vem som är vansinnig och vem som inte är det.
Machade de Assis skrev denna, tyvärr ännu så aktuella, kortroman under 1880-talet, under en tidsperiod då psykiatrin och psykoanalysen växte fram som vetenskaper. Magnetisörer och hypnotisörer förevisade patienter på scen, Strindberg besökte Charcot i Salpêtrière och studerade hysteriska kvinnor. Liks verklighetens förebilder ägnade sig Bacamarte åt att kategorisera utifrån olika symtom och framför allt åt att göra en distinktion mellan de vansinniga och de "friska".
Berättelsen om dårarna i det Gröna huset är en tragikomisk satir, en lättläst, underhållande skröna som innehåller ett bråddjup av allvar. För manin att etikettera och "sjukförklara" har definitivt inte avtagit under de 130 år som förflutit sedan Vansinnesläkaren skrevs. Idag är det neuropsykiatriska paradigmet förhärskande och barns, ungdomars och vuxnas beteenden förklaras ofta i mycket förenklande termer. Det vore på tiden att någon skrev en motsvarighet till Vansinnesläkaren om dagens sjukförklarande, medikaliserade psykiatri.
Etiketter:
Bokrecensioner,
Jorden Runt,
Litteratur Sydamerika
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)