Adams arv - repris

Adams arv av Astrid Rosenfeld i översättning av Jörn Lindskog, utgiven av Thorén & Lindskog, 2013

Adams arv utspelar sig under två olika tidsperioder. Den första delen handlar om pojken Eddy som växer upp i en mycket dysfunktionell familj i Berlin under 80-talet. Av morföräldrarna får Eddy ofta höra att han är lik morfaderns bror Adam och detta är inte något att vara stolt över. Vad som föranlett morfadern att bli så arg på sin bror får dock inte Eddy veta. Efter mormoderns död hittar Eddy gamla brev som visar sig vara skrivna av Adam och i denna del berättar Adam om händelser under andra världskrigets judeförföljelse.

Båda delarna innehåller en hel del svart humor, men andra delen upplevde jag som mer ömsint och finstämd, trots sina osannolika inslag. Förintelsen brukar i vanliga fall behandlas med allvar och realism. Rosenfeld balanserar på gränsen till hur man "får" behandla ett så fasansfullt skeende, men hennes bisarra humor förringar inte allvaret utan ger snarare en ny viktig nyans. Förintelsen måste kommas ihåg på många olika sätt.

Adams berättelse innehåller också en underbar skildring av kärlek utan gränser. Här blir man som läsare berörd och lite bedårad. För visst har Adam rätt i att man måste göra allt för att vinna kärleken.

Adams arv är en bladvändare på närmare 400 sidor. Språket är rappt och dialogerna vassa. Som läsare både skrattar och gråter man medan man i rasande fart tar sig genom sidorna. Som vanligt har Thorén & Lindskog luftig, lättläst text och fint, tjockt papper i sina böcker, något som alltid gör en bibliofil som jag extra glad.

Sammantaget är Adams arv en mycket lättläst, engagerande och bedårande berättelse om kärlekens skönhet och krigets vidrighet. Att detta är skrivet av en debutant är närmast osannolikt. Rosenfeld hoppas jag få läsa mycket mer av i framtiden.

Tematrio - Teman på Bokmässan

Snart är det dags för Bokmässa igen! Och jag ska så klart dit. I år är temat Rumänien och jag måste erkänna att jag inte alls förberett mig för detta. Och nu är det ju lite kort tid kvar. Nästa år är temat Brasilien, ska försöka skärpa mig tills dess. Men vilka teman skulle ni vilja ha på Bokmässan? Ge tre förslag! Här kan ni se tidigare bokmässors teman.

1. Kina skulle jag vilja se som tema för Bokmässan. Landet har en outsinlig kulturskatt och det vore angeläget att uppmärksamma Kinas roll i världen i nuläget. Dessutom vore det roligt om mer kinesisk litteratur blev översatt!

2. Kärlek vore ett fint tema för en bokmässa. Att se kärleken gestaltad i alla dess dimensioner, på många olika språk, för alla åldrar vore fantastiskt!

3. Kvinnor och kvinnors livsvillkor genom historien och världen runt vore ett intressant tema. Man skulle kunna fokusera på de kvinnliga klassikerna, på kvinnors villkor i samtiden i olika delar av världen och kvinnor som författare.

Era förslag måste inte börja på K ;-)


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Enkätdax

Det var riktigt länge sedan jag svarade på en enkät, den här hittade jag hos Fiktiviteter.

Vad läser du just nu? Mycket samtidigt... Har läst ungefär halva Ulysses, har nyligen börjat på Wolf Hall, har snart läst ut Lyckliga Moskva. Störs lite av att jag dessutom måste läsa om barns språkutveckling och språkstörningar.

Vad kommer du att läsa härnäst? I oktober blir det mycket afrikanskt. Planerar att läsa Bränd jord  av Elieshi Lema, Ännu talar träden av Calixthe Beyala och - Coconut av Kopano Matlwa.

En bok du sparat till ett speciellt tillfälle? Jag sparar på några barn- och ungdomsfantasyserier som jag tänker att jag kan behöva om jag blir sjuk och inte orkar med något tungt. De är Cashores serie om De utvalda och Funkes Bläckserie.

Den senaste boken du gav upp med? Jag ger ganska ofta upp böcker, framför allt ljudböcker. Caitlin Morans Konsten att vara kvinna passade inte mig.

Den första boken du läste på engelska? Den första jag försökte läsa var A Farewell to Arms som vi läste i skolan. Den gav mig upplevelsen av att vara fullständigt värdelös på engelska. För att råda bot på detta läste jag The Godfather, som var så spännande att jag glömde att jag läste på engelska. 

Den senaste boken du läste på svenska? Jag läser ju in princip allt på svenska, den senaste jag läste ut var Levande och döda i Winsford av Nesser.

Kan du citera några dikter? Tyvärr nästan inte alls, bara lite Fröding och Tranströmer.

Hur hittar du tiden att läsa så mycket som du gör? Jag säger som Fiktiviteter: lästid hittas inte den skapas. Jag läser i stället för att pyssla i hemmet, titta på TV, träna (tyvärr) och ägna mig åt andra intressen.

Vilka nya boksläpp ser du mest fram emot den här hösten? Nyckeln väntar jag så klart på, vill veta hur det ska gå i kampen med demonerna. Ser också fram emot Kim Thúys Mãn och nyöversättningen av Austens Övertalning.

Levande och döda i Winsford

Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2013

Jag var lite nervös när jag började läsa den här romanen eftersom jag inte gillade författarens senaste fristående bok Himmel över London. Men den anspänningen släppte snabbt och jag sveptes med av hedens fuktiga dimma, mystiska bilar och andra kusligheter. Levande och döda i Winsford är faktiskt den mest spännande av alla böcker jag läst av Nesser (och jag tror faktiskt att jag läst alla). Den är periodvis ruggigt kårkrypande och jag fick till och med mardrömmar under läsningen.

En medelålders svensk kvinna flyttar in i ett ensligt beläget hus på Exmoor. Hennes enda sällskap är hunden Castor, hunden hon bestämt sig för att överleva. Kvinnan lever under antaget namn och utger sig för att vara författare. Är hon på flykt? Vad har hänt? Varför har hon valt att slå sig ner på den ödsliga heden? I takt med att läsaren får veta vad som föranlett kvinnan att lämna sitt gamla liv får vi också ta del av hennes makes gamla anteckningar om vad som utspelade ig i kretsen kring ett berömt författarpar i Marocko mer än 20 år tidigare..

Kvinnans historia blottläggs i ofta förekommande tillbakablickar, berättelsen rör sig i spiraler, en del snäva, andra vida. Läsaren får lära känna både döda och levande i kvinnans tidigare liv och på heden. Döden är hela tiden närvarande i berättelsen, ibland på ett högst vardagligt, sorgligt sätt, ibland på ett kusligt sätt.

Nessers typiska lite gammaldags, rustika språk har anpassats något till den kvinnliga berättarrösten, men har fortfarande kvar sin karaktär. Tillsammans med den spännande handlingen driver språket läsaren framåt i ett högt tempo, det här är en roman man inte gärna lägger från sig.

Trots den rafflande handlingen, de realistiska personporträtten och det härliga, nesserska språket är det ändå framför allt den ödesmättade stämningen och miljöbeskrivningarna som väcker min förtjusning. Jag kan känna hedens väta och kyla och öknens soliga hetta inpå bara skinnet. Särskilt uppskattar de exakta och realistiska skildringarna av Exmoor med dess underbara vilda ponnyer, jag känner igen mig från mitt eget besök i trakten kring byn Brendon.

Sammantaget är Levande och döda i Winsford en rafflande berättelse om hur människor formas av sin historia.

Andra som läst är Corren, och dagarna går.

Lyssna på Pawana

Om ni inte hinner läsa kanske ni hinner lyssna. Missa inte Le Clézios Pawana i växelvis uppläsning av Jan-Olof Strandberg och Staffan Göthe i Radioföljetongen, P1, 7-9 oktober. Den här berättelsen är en av de vackraste och sorgligaste jag läst, det är därför jag tjatar om den.