Ost till alla möss

Ost till alla möss, text av Ulf Nilsson, illustrationer av Gitte Spee, utgiven av Bonnier Carlsen, 2009

Har du skrivit om Ost till alla möss, den är jättebra sa dottern eftertryckligt och jag gör så klart som hon vill. Hon har ju visat sig vara rätt så kräsen, så när hon gör tummen upp handlar det om riktigt bra böcker. Under ett par års tid har dottern krävt att vi ska läsa Nalle Puh om och om igen, nu har hon hittat något som hon tycker är nästan lika bra! Och både som förälder och barnpsykolog blir jag lika charmad av boken som dottern. Här finns så mycket klokhet och underfundiga formuleringar att man läser med ett stort förälskat leende på läpparna.

Ost till alla möss inleds med att en mycket liten och mycket ovanlig mus föds. Och tämligen omedelbart börjar den lilla musen bli medveten om sig själv och om omgivningen (helt i linje med modern spädbarnsforskning). Musen upptäcker snabbt att han och mamman är olika varelser, han kan t ex inte styra musmammans ben. Och mamman tycks inte tänka på samma sätt som den lilla musen, hon och de andra vuxna är mestadels upptagna av vardagen. Trygg i vetskapen om att musmamman finns i boet där man kan söka skydd vid fara, ger sig den lilla musen ut för att upptäcka världen. Och på vägen lär sig musen att hantera faror, lösa problem och visa omtanke. Som tur är träffar musen en liten musflicka att dela äventyren med, för stora faror hotar hela muskolonin.

Ost till alla möss är en av de mysigaste böcker jag läst. Här blandas stillsam humor med ett filosofiskt innehåll på ett sätt som uppskattas lika mycket av den medelålderns läsaren och det 7-åriga lyssnande barnet. Boken är helt enkelt bedårande i all sin enkelhet. Berättelsen väcker barnets nyfikenhet, texten är lättläst utan att vara för enkel och ilustrationerna är ljuvliga.

Boken rekommenderas till alla från 4 år och uppåt. Snälla förlaget tryck upp flera böcker, vi vill köpa en hel hög.

Tematrio - Titelefternamn

Dags för ett nytt tema baserat på titelnamn. Jag tror nog att man kan hitta en hel del om man letar noga. Jag hittade faktiskt dryga 30 (!) i min bokhylla. Berätta om en roman/novell/text med ett efternamn i titeln!

1. I Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman utspelar sig under loppet av en enda dag, den dag då studenten går av stapeln i Wadköping. Den hänsynslöse värdshusvärden Markurell oroar sig för att den högt älskade sonen inte ska klara sin examen och försöker fräckt muta skolledningen. Detta bidrar dock i stället till att gamla hemligheter kommer upp till ytan. Boken är en rolig komedi med tragiska undertoner.

2. Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald är en av den moderna litteraturens mest uppmärksammade romaner, känd för skildringen av den dekadenta tidsandan efter första världskrigets slut. Romanen innehåller också ett porträtt av en kompromisslös man som förtärs av kärlekslängtan. Detta är en läsvärd klassiker, som stannar kvar hos läsaren länge efter att de sista tonerna klingat ut. "Som båtar mot strömmen kämpar vi framåt och drivs ständigt tillbaka till det förflutna."

3. Löwensköldska ringen/Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf speglar två olika sidor hos författaren. I Löwensköldska ringen är det den gotiska Selma vi möter. Löwensköldska ringen är en klassisk spökhistoria, där de allra mörkaste känslor svallar. I romanen skildrar Selma de fattigas hunger och utsatthet samt överhetens svek och hämndgirighet. Stämningen i Charlotte Löwensköld är ljusare och präglas av den unga Charlottes kärlek och förhoppningar. Charlotte Löwensköld är en riktig såpa, som innehåller ett hopkok av svek, intriger och äkta kärlek. En såpa av högsta kvalitet, naturligtvis. Här fokuserar författaren på att skapa ett nyanserat porträtt av den unga Charlotte, och det är denna komplexa gestaltning av en ung kvinna som är berättelsens stora behållning. Trots den ljusa, livsbejakande stämningen är dock handlingen även i Charlotte Löwensköld ödesbestämd.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Läsning till varje pris?

Jag har nyligen dissat Twilightserien och det har väckt funderingar både hos mig och andra kring det här med läsning. Ska man alltid uppmuntra ungdomar att läsa oavsett vad de läser? Vad är skolans/biliotekens/de vuxnas uppgift? Hur viktigt är det att läsa egentligen? Som jag ser det måste en sådan fråga spjälkas upp för att jag ska kunna svara vad jag tycker. Läsning i sig är den visuella förmågan att knyta ihop symboler till mer omfattande symboler. Den här färdigheten är nödvändig att ha för att klara sig bra i vår typ av samhälle. Läsa bör alltså alla kunna. Om man dessutom är bra på det kommer man sannolikt att klara sig bra i skolan. Alltså bör man läsa texter för att bli en van läsare. Spelar det då ingen roll vad man läser? Nej inte om syftet enbart är att bli en bra läsare.

Men hur många är det som läser bara för att bli/vara bra på det? Förutom diverse 7-åringar - inte många. De flesta läser ju för att få ut något av innehållet i texten. Och då är det inte längre oväsentligt vad man läser. Visst är jag medveten om alla problem som finns i samband med kanonläsning (Vem bestämmer vad som är bra litteratur? Vilka ideologiska ståndpunkter ligger bakom det värde man tillskriver viss litteratur?) men det går ändå inte att komma ifrån att det textmässigt finns bättre och sämre litteratur.

Därtill har vi då frågan om vilka värderingar en text speglar. Finns det bättre och sämre värderingar? Ja, det finns det väl ingen människa som inte håller med om. Eller? Däremot är vi så klart inte alltid överens om vilka värderingar vi håller högt. Fast när det gäller lärarens roll är det nog inte så att man kan välja och vraka bland olika synsätt efter eget huvud. Detta regleras i lagar, styrdokument o s v. Skolan ska fostra demokratiska varelser som visar respekt för andra oavsett etniskt ursprung, sexuell läggning, religiös åskådning och kön. Och Skolverket arbetar aktivt med jämställdhets- och genusfrågor. Med tanke på Twilights sunkiga könsroller tycker jag därför inte att man i skolan kan uppmuntra till läsning av dem. Ska man då avråda ungdomarna från att läsa? Nej, det tycker jag inte, men kan kan ge dem alternativ. Om någon av de läsande tonårstjejer jag känner (jag känner tyvärr inga läsande tonårskillar) berättar för mig att hon läser Twilight skulle jag inte börja förfasa mig och säga till henne att sluta läsa. Jag skulle i stället säga: Åh, om du gillar Twilight vet jag något annat du säkert också kommer att tycka om. Och sedan skulle jag tipsa om t ex Engelsforstrilogin. Eller The Hunger Games om jag ville locka till att läsa på engelska. För det är ju inte så att ungdomar idag är hänvisade till litteratur av Twilightklass, det finns ju mängder att fängslande böcker som är bra både litterärt och innehållsmässigt.

När jag växte upp läste jag mycket skräp och en del bra saker. Det värsta jag läste är inte ens i stil med Twilight, jag läste tidningar som Veckans Brott och Kriminaljournalen, d v s fotografiskt illustrerad våldspornografi. Dessutom läste jag mängder av Vita serien och Barbara Cartland. Kanske inte så konstigt att det tog mig många år att skapa en vettig könsidentitet. Men tack och lov hade jag också tant Caisa på biblioteket som uppmuntrade mig att läsa andra typer av litteratur. Jag är säker på att hon la grunden för mitt framtida litteraturintresse. Vad jag med detta vill ha sagt är att jag inte tror att man med automatik utvecklas i sitt läsande om man inte får stöd. Jag har kompisar som fyllt 60 och fortfarande tycker att Danielle Steels romaner är fantastiska. (Och naturligtvis har de rätt till sin åsikt och rätt att välja hur de vill underhållas. Men inskränker sig läsandet till Danielle Steel har jag svårt att tycka att just läsning är bättre än andra hobbies.) Det räcker alltså inte att uppmuntra till läsning, ungdomar behöver dessutom guidning till underhållande, stimulerande, utvecklande litteratur.

Om jag ska svara på min fråga om man ska uppmuntra läsning i alla lägen så är således faktiskt mitt svar nej, så boknörd jag är. Om det enda ungdomen vill läsa är serier i stil med Twilight skulle jag helt klart hellre uppmuntra till dataspelande och fysiska aktiviteter. Men det jag framför allt önskar är vuxna som pratar med ungdomar om deras läsande, vuxna som vågar ifrågasätta stereotypa personskildringar, vuxna som brinner för läsande och som kan guida ungdomarna till de riktigt bra böckerna.

Hur tänker ni kring barns och ungdomars läsande?

Twilightsmörja

Blir så matt av att läsa första delen i Twilightsagan och lite deppig över att den är så populär. Retar mig enormt på porträttet av den hjälplösa Bella som knappt kan gå utan att snubbla. Förr lindade man fötterna på små kinesiska flickor just för att de skulle bli så här hjälplösa. Betoningen av hennes "bräcklighet" gör mig kräkfärdig. Bella är också en så god liten flicka, som accepterar Edward precis som han är. Han å andra sidan är den klassiske farlige killen med en extra vampyrskruv. Han brottas med sina starka drifter att göra den lilla flickan till sin. Tidigare i år läste jag Dracula och reagerade på sunkig kvinnosyn, inga framsteg har gjorts på den fronten i första boken om Bella och Edward.

Från Platon till Stephenie Meyer

Myggor och tigrar - Maja Lundgren
En dramatikers dagbok - Lars Norén (delvis)
Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag - Bodil Malmsten
Dracula - Bram Stoker
Om jag kunde drömma - Stephenie Meyer
Faidros - Platon
Madame Bovary - Gustave Flaubert

Det här är listan på de skönlitterarära verk som ska läsas under den första delen av grundkursen (A-kursen) i litt vet i Göteborg. Intressant blandning, eller hur? Under den här kursen ligger fokus på litteraturens betydelse, tillkomst och genrer i det moderna mediesamhället och litteraturens roll i offentligheten diskuteras utifrån aktuella debatter. Det här tycker jag är en mycket spännande delkurs.

Lundgrens bok väckte ju rabalder när den kom eftersom författaren lämnar ut både sig själv och andra och uttrycker sig kränkande om kollegor. Lundgrens bok handlar om det privata livet. Malmstens böcker, å andra sidan, handlar inte alls om det privata. Men de är personliga och på det sättet utlämnande i viss mån. Dock tror jag att Malmsten mer medvetet överväger hur hon vill framställa sig. Norén har jag ännu inte läst, så jag vet inte var på skalan Privat - Personlig han befinner sig. Jag misstänker att han befinner sig på den privata kanten, men att han inte fick lika mycket kritik för detta som Lundgren. Genusberoende?

Det verkar dessutom som kursen innehåller ett vampyrtema. Kanske ska man se hur vampyrgestaltningen utvecklats från Dracula till Edward? Det finns inget romantiskt i skildringen av Dracula, medan Edward tycks vara en annan typ av vampyr. Jag har precis börjat läsa boken om Edward och Bella och jag är inte särskilt förtjust. Men det var väl inte heller väntat.

I Faidros berättar Platon om läromästaren Sokrates och dennes syn på talekonsten. Vi får väl se om jag kan snappa upp några knep.

Det är så bra att Madame Bovary finns med bland litteraturen, nu måste jag ju ta mig i kragen och läsa om stackars Emma. Men jag hoppas att boken ligger sist i kursen, jag vill ju läsa den nya översättningen som verkar komma i september/oktober.