Pappa Långben

Pappa Långben av Jean Webster, (ny)utgiven av Bonnierförlaget Repris, 2011.

Judy är en föräldralös flicka som växer upp på ett barnhem. Tack vare att hon skrivit en uppsats, som uppmärksammats av en medlem i barnhemmets styrelse, får Judy möjlighet att studera vidare på college. Det enda krav som ställs, utöver att hon naturligtvis ska sköta studierna, är att Judy ska skriva brev till sin välgörare och hålla honom underrättad om sina framsteg. Under flera år skriver således Judy brev till den man hon kallar Pappa Långben, brev som till en början är är lustiga och som under åren blir alltmer slagfärdiga.

Det här är allt jag kommer att skriva om handlingen, men jag vill ändå varna för att den fortsatta texten innehåller spoilers!

Jag hade sannolikt älskat den här boken om jag läst den i de tidiga tonåren. Som vuxen förstagångsläsare har jag dock en hel del invändningar. Den största av dem handlar om assymetrin i förhållandet mellan flickan Judy och hennes välgörare. Även om tösen är frimodig och uttrycker sina åsikter är hennes välgörare en vuxen man, som på olika sätt försöker styra och kontrollera. Skuttet från denna typ av relation till en jämbördig kärleksrelation är lite väl långt. Synen på kvinnor/flickor gör också att boken idag känns förlegad:

"Jag är alldeles förälskad i pälsverket och halsbandet och scarfen och handskarna och böckerna och väskan - och mest av allt i er! Men Pappa Långben ni har faktiskt ingen rätt att skämma bort mig så här. Jag är inte mer än människa - och dessutom flicka. Hur ska jag kunna hålla mina tankar samlade kring min lärda framtid när ni skämmer bort mig med sådan världslig fåfänglighet?" (sid 117)

Romanens styrka är att den är humoristisk, välskriven och ett intressant tidsdokument. Dessutom finns här mängder av referenser till litteratur, något som alltid ger pluspoäng hos en bokälskare.

Sammantaget är detta en lättläst, underhållande berättelse om en fattig flickas livsvillkor under början av 1900-talet. Trots att boken på många sätt kan anses vara en ytlig bagatell finns här samhällskritiska inslag ger extra pluspoäng.

Pappa Långben ingår en en vacker klassikerbox som även innehåller Agnes Cecilia en sällsam historia av Maria Gripe, Unga kvinnor av Louis M Alcott, Alice i underlandet av Lewis Carrol och Den hemliga trädgården av Francis Hodgson Burnett.

Andra som läst Pappa Långben är Snowflakes in rain, En bok om dagen, En full bokhylla, Breakfast Book Club.

Sommar- och höstnytt

När man inte kan sova och inte kan fokusera på att läsa kan man ägna sig åt att surfa runt hos olika förlag och läsa om deras kommande utgivning. Då kan man både glädjas över den mängd och mångfald som faktisk ges ut och bekymra sig över hur man ska hinna läsa allt. Här är en liten lista över intressanta sommar- och höstnyheter hos diverse förlag. Alla förlag har inte kataloger över kommande böcker så listan kommer att kompletteras...

Flackland av Herta Müller (W&W)
Cold Spring Harbor av Richard Yates (Norstedts)
Änglarnas stad av Christa Wolf (Norstedts)
Den försvunne av Kim Echlin (Forum)
Dorothy Sayers X 4 (Albert Bonniers)
Den lilla flickan i Vintervelodromen av Annette Muller (Perenn)
Kvinnostaden av Christine de Pizan (Ersatz)
Fria män av Halldor Laxness (Leopard)
Kvinnorummet av Marilyn French (N&K)
Bastarden från Istanbul av Elif Shafak (2244)
Väntrum av Valeria Parrella (Astor)
En annan stad av Michal Ajvaz (Aspekt)
En vecka i Berlin av Benedict Wells (Thorén & Lindskog)
Himmel över London av Håkan Nesser (Albert Bonniers)
Sommaren utan män av Siri Hustvedt (Norstedts)

Gårdagens Bokbytardag i pressen

Ett litet inslag i NWT om gårdagens bokbyteri på torget i Karlstad. Synd att gammelmedia ska ha så svårt att lära sig att länka...

Grattis lilla treåring

Idag är det tre år sedan det första blogginlägget skrevs, mycket har förändrats sedan dess. Jag har ännu inte läst alla Nobelpristagare, vilket ju faktiskt var orsaken till att bloggen skapades. Jag har inte ens läst mer än ett par stycken det senaste året. Däremot har jag upptäckt en hel värld av litteratur! Och jag har lärt känna en massa underbara människor som älskar böcker lika mycket som jag. Bloggandet fyller numer en viktig social funktion. Dessutom har bloggandet medfört att ytterligare i runda slängar trehundra nya böcker trängs i bokhyllorna. Hur kunde det bli så här? Jag skyller glatt min hysteriska bokkonsumtion på alla er andra.

Vi får väl se hur bloggen ser ut när den fyller fyra år. Kanske har den växt till sig lite mer då. Grattis säger jag till lilla bloggen och stort tack till er som läser och kommenterar!

Varför kom du inte före kriget?

Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron, utgiven av Weyler förlag, 2011.

Helena överlevde förintelsen och hon lever nu som ensamstående förälder till Elisabet i Tel Aviv. De flesta av grannarna bär också på svåra minnen från tiden i Europa, ingen är dock så ensam som Helena. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Det förflutna och nuet är ett. Många gånger försöker Helena spåra upp tänkbara släktingar, alltid med samma sorgliga resultat och frågan: Varför kom du inte före kriget? Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.

Romanen är fragmentariskt berättad, liksom många andra romaner som handlar om att överleva trauman. Kanske är det så att språket helt enkelt bryts sönder av traumat. Texten är enkel, ibland lite naiv och mycket lättläst, vi får ta del av berättelsen genom ett barns ögon. Det här är en roman man lätt läser vid en enda sittning, längre tid tar det dock att smälta allt Helena och Elisabet varit med om. På ett osentimentalt sätt berättar författaren en av de mest gripande historier jag läst - och detta är historien om hennes eget liv.

Trots det tragiska grundtemat är romanen skriven med ett humoristiskt tonfall. Man både ler och gråter över hur Helena försöker skydda dottern genom att färga hennes hår blont - det är bara de blonda som överlever. På samma tragikomiska sätt berättar författaren om ett flertal människor som regelbundet gästade hemmet och om den galna kvinnan som ville vittna vid rättegången mot Eichmann.

Det som blir så tydligt när man läser om Helena och andra överlevande är att de betalade ett så högt pris för att överleva. Skulden tycka vara övermäktig för så många av dem. Jag kommer att tänka på en annan fantastisk självbiografisk roman, Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson. Även här står skulden i centrum och även i denna roman får vi ta del av berättelsen genom skärvor.

Varför kom du inte före kriget? är första delen i en planerad självbiografisk trilogi. Ursprungligen skrev Lizzie Doron om sin och moderns historia för att dela den med sin egen dotter. Nu är boken dock obligatorisk läsning i alla Israeliska skolor. Jag hoppas att den hittar hem till många läsare även i Sverige.

Sammantaget är Varför kom du inte före kriget? en oerhört angelägen bok som gör den överlevandes galenskap begriplig.