Nobelpristagare 2008

Den gamle och havet av Ernest Hemingway

Kan en bok om en gammal gubbe och en fisk verkligen vara bra? Jag måste säga att jag betvivlade detta innan jag började läsa denna underbara lilla roman om en fattig fiskare och hans drömmar. Men, detta är storslagen, tidlös, dramatisk berättelse om människans vilja att överleva. Språket är stramt och återhållsamt, samtidigt som det uttrycker stor ömhet.


Mannen utan öde av Imre Kertész

Det här är berättelsen om en ung pojkes väg till 2:a världskrigets koncentrationsläger och om hans vistelse där. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag. Det här är en mästerlig roman, nödvändig att läsa.


Onåd av J.M. Coetzee

Onåd utspelar sig i Sydafrika och präglas av den plågsamma historia landet bär på sina axlar. Handlingen kretsar kring en vit medelålders lärare och dennes sexuella begär. Romanen handlar om "begärets rättigheter" och att leva i vanära, i onåd. Berättelsen är omskakande, fascinerande och oerhört provocerande. Jag blev både berörd och upprörd av boken.


Och solen har sin gång av Ernest Hemingway

Detta är Romanen med stort R om den förlorade generationen, om en grupp rotlösa unga människor i 20-talets Europa. Livet saknar mening och målet är att jaga starka upplevelser. Denna jakt leder människorna till barer, i och ur varandras famn och till tjurfäktningarnas blodiga katharsis. Romanen är ett fantastiskt tidsdokument skrivet på Hemingways stilbildande språk.


Det femte barnet av Doris Lessing

Det femte barnet är en berättelse om hur idyll förvandlas till mardröm. En hel familjs lycka slås i spillror, då det femte barnet föds. Något är fel med barnet, något som påverkar hela hushållet. Man kan uppfatta den här boken på många sätt, för mig är en reaktion att identifiera mig med Ben och bli upprörd över hur han blir syndabock för allt ont som sker. Mångfacetterat.


De blåaste ögonen av Toni Morrison

Detta är en berättelse om en fattig svart familjs öde i Amerika på 40-talet. Varje natt ber den oälskade Pecola om blå ögon, hon är övertygad om, att om hon bara fick blå ögon skulle hon bli vacker och lycklig. Hennes föräldrar skulle bli kärleksfulla och slagsmålen skulle upphöra. Denna roman skildrar förtrycket, som det avspeglas i en liten flickas känsla av värdelöshet.


Jerusalem av Selma Lagerlöf

Jerusalem är berättelsen om hur väckelsen når några familjer i socknen Nås i Dalarna. Några av de teman som gestaltas är kärlekens och trons makt, skuld och försoning, kärleken till hembygden och vikten av ett arbete väl utfört. Språket är enkelt och vackert, berättelsen är engagerande och man känner starkt med huvud-personerna i deras svåra stunder. Läs!


Ben, ute i världen av Doris Lessing

Det här är en fristående fortsättning på boken Det femte barnet. Ben har här växt upp och hans tillvaro präglas av ensamhet och rädsla. Han söker sig ut i en värld han inte förstår och blir utnyttjad i olika sammanhang. Jag tycker inte att den här boken är lika bra som Det femte barnet. Den är ganska förutsägbar och jag tycker att den saknar en del dimensioner föregångaren hade.


Barabbas av Pär Lagerkvist

Detta är en av de bästa böcker jag någonsin läst. Språket är briljant i sin enkelhet, okonstlat och precist. På ett yttre plan handlar berättelsen om Barabbas, mannen som blev benådad i stället för Jesus. På ett inre plan handlar den om människans sökande och längtan efter Gud och om svårigheten att tro. Detta är en roman som bör avnjutas i stillhet.


Dvärgen av Pär Lagerkvist

Dvärgens mor sålde honom till ett furstehov när han var barn och sedan dess tjänstgör han hos fursten. Dvärgen betraktar sin omvärld med kalla grå ögon, och allt som är gott fyller honom med förakt och avsky. Hans livslust är list och lönnmord, grymhet och förstörelse. Det här är en otäck, otroligt skrämmande bok - ett mästerverk med många tolkningsmöjligheter.


Öster om Eden av John Steinbeck

Det här är en fängslande släktsaga om två familjer, vars öden griper in i varandra under flera generationer. Det är också en hisnande berättelse om kärlek och hat, om gott och ont. Språket är härligt och personbeskrivningarna är genialiska. Genom berättelsen löper som en röd tråd författarens tankar om människans fria vilja. Det här är en av de bästa skildringarna av Amerika!


Snö av Orhan Pamuk

Till staden Kars kommer poeten Ka för att skildra en våg av självmord bland unga kvinnor. Staden blir snart insnöad och skakas av politiska och religiösa motsättningar. Boken är en roman med stor giltighet i dagens Turkiet och den väckte uppmärksamhet när den publicerades. Dock är boken i mitt tycke oerhört långrandig och full av utvikningar, som gör att jag helt tappar intresset.


Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf

Berättelsen utgör första delen i en trilogi, och den är en ödesmättad saga baserad på en folksägen som berättades på Mårbacka då Selma var liten. När den ryktbare general Löwensköld dör vill han i graven ha med sig den ring han fått i gåva av kung Karl XII. En bonde stjäl dock ringen, som sedan drar olycka över alla som har den i sin ägo.


Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf

Detta är del två i trilogin om den Löwensköldska ringen. Romanen är som en riktig såpa och innehåller ett hopkok av svek, intriger och äkta kärlek. Den fattiga, föräldralösa Charlotte söker kärleken, men släktens förbannelse drabbar henne. Då hon i grunden är en god människa, reder dock allt upp sig i slutet. Språket glittrar som ett vattendrag i solsken.


Nässlorna blomma av Harry Martinson

Martin är yngst i en syskonskara om åtta barn, och då fadern avlider och modern reser till Kalifornien auktioneras de kvarvarande barnen ut i socknen... Det här är en självbiografisk roman om ett oönskat barns ensamhet och kamp för att överleva. Här blandas djupaste sorg med okuvligt hopp. Språket är oerhört vackert, poetiskt, vardagsnära och naket.

Tematrio - Poesi

Jag är ingen stor konsument av lyrik, men jag hoppas kunna vidga mina vyer. Eftersom det var Världspoesidagen igår, tycker jag att just poesi är ett bra ämne för veckans Tematrio. Berätta om 3 poeter/dikter du tycker mycket om!


1. Om man läser min blogg kan man nog inte undgå att lägga märke till att jag är mycket förtjust i Gustaf Fröding. Jag arbetade på hans födelse/minnesgård som caféfröken i min ungdom och har sedan dess älskat Frödings dikter. Jag är särskilt förtjust i de som handlar om hembygden och de som är på talmål. Här är ett exempel på det smärtsamma utanförskap poeten upplevede:

(delar ur) En ghasel

jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut
och dricka liv, om blott för en minut,
jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret!

Förgäves skall jag böja, skall jag rista
det gamla obevekligt hårda gallret
– det vill ej tänja sig, det vill ej brista,
ty i mig själv är smitt och nitat gallret,
och först när själv jag krossas, krossas gallret.

ur Guitarr och dragharmonika

2. Pär Lagerkvists vemodiga, smärtsamt vackra dikter är jag också förtjust i. Hela hans författarskap handlar om sökande, längtan efter tillhörighet, frågor om Gud och tung ensamhet.

Vem gick förbi min barndoms fönster

Vem gick förbi min barndoms fönster
och andades på det,
vem gick förbi i den djupa barndomsnatten,
som ännu inte har några stjärnor.

Med sitt finger gjorde han ett tecken på rutan,
på den immiga rutan,
med det mjuka av sitt finger,
och gick vidare i sina tankar.
Lämnade mig övergiven
för evigt.

Hur skulle jag kunna tyda tecknet,
tecknet i imman efter hans andedräkt.
Det stod kvar en stund, men inte tillräckligt länge för att jag skulle kunna tyda det.
Evigheters evighet skulle inte ha räckt till för att tyda det.

När jag steg upp om morgonen var fönsterrutan alldeles klar
och jag såg bara världen som den är.
Allt var mig främmande i den
och min skäl var full av ensamhet och ängslan bakom rutan.

Vem gick förbi,
förbi i den djupa barndomsnatten
och lämnade mig övergiven
för evigt.

ur Aftonland


3. På senare år har jag läst en del av Kristina Lugn, hennes poesi är ofta oväntat slagkraftig, underfundig och bitsk.

TÄNK

Paniken hade varit onödig
Skräcken hade varit överkomlig
Skammen hade varit övergående
Skulden möjlig att betala
Om jag vågat veta vad jag
Innerst inne vet
Är överlevandets möjlighet:
Känn inte
Men tänk!


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Hur man botar en fanatiker

Hur man botar en fanatiker av Amos Oz.

I denna underfundiga lilla skrift beskriver författaren en utbredd farsot - fanatismen - och han bidrar även med ett verksamt recept. Symtomen på fanatism är ett svart-vitt synsätt kombinerat med bristfällig inlevelseförmåga och intensiv önskan att hjälpa andra att förstå sitt eget bästa. Verksam medicin mot detta tillstånd är humor och litteratur, gärna i kombination. Författaren beskriver även den komplicerade relationen mellan israeler och palestinier och föreslår en kompromiss för att lösa konflikterna. Denna kompromiss kommer att vara smärtsam - för båda parter - men den är sannolikt den enda varaktiga lösningen på den smärtsamma, tragiska konflikten mellan brödrafolken. Lösningen handlar naturligtvis om att skapa två likvärdiga stater, två stater som båda kommer att förlora religiösa symboler, men vinna fred. Vidare berättar Os i denna lilla skrift om sin nyfikenhet och om hur hans berättelser inspireras av hans lust att sätta sig in i andra människors situation.

Tyvärr är detta en högaktuell bok, som på ett humoristiskt och lättläst sätt beskriver och förklarar fanatismens mekanismer. Språket i boken är tämligen enkelt, men emellanåt kan man skymta författarens vanliga vackra prosa. Trots att temat är allvarligt fnissade jag mig genom en del av de bitska, ironiska beskrivningarna av fanatikerns drivkraft att hjälpa sina medmänniskor, mer allvarliga kändes delarna om Israel och Palestina.

Naturligtvis är detta en bok för alla och jag tror att man läser denna bok generellt under gymnasiet. Om någon missat den, bör ni så klart råda bot på detta.

Jakten på Julia

SVT:s nya satsning Jakten på Julia tittade jag på i går kväll. Programmet går ut på att leta upp en passande Julia till en musikalföreställning där Måns Zelmerlöw spelar Romeo. Under gårdagens program sållades många talanger bort, och till skillnad från andra liknande program saknades inslag med människor som "gör bort sig". Tack för det! Inte heller fanns här en elak jury, som plockar poäng på andras misstag och nervositet. Tack igen! Jag kommer att följa Jakten på Julia för att lära mig mer om hur man sätter upp en musikal och för att följa de lyckliga utvalda flickorna. Den här sortens dokusåpa gillar jag.

Världspoesi med Fröding

På Världspoesidagen 150 år efter Gustaf Frödings födelse är det väl givet vilken författare jag kommer att välja, nu ska vi bara se vilken dikt jag ska välja. Jag hade planerat att välja dikten Vackert väder, men som snön nu vräker ner får jag allt lov att byta. Jo, det får bli en om hembygden, en vemodig dikt om förlusten av barndomen.


Strövtåg i hembygden ur Stänk och flikar

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! - Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.

Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.

Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.

Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
"Det är kastat för vind sedan tjugo år,
det är dött och begravet och glömt.

Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal."