Om läsning

"En roman är ingen allegori, sade jag mot slutet av föreläsningen. Den är en sinnlig upplevelse av en annan värld. Om ni inte träder in i den världen, håller andan med romangestalterna och blir berörda av deras öde, kommer ni inte att kunna leva er in i dem, och inlevelse är romanens hjärtpunkt. Så här läser man en roman: man andas in upplevelsen. Så sätt igång och andas. (Ur Att läsa Lolita i Teheran, sid 137)

Jorden Runt 2 - Mellanöstern

Då far vi vidare österut och gör små stopp i olika delar av Mellanöstern. Planerade resstopp görs i Israel, Libanon och Iran. Hoppas ni hittar en passande bok att fördjupa er i. Nedan finns korta beskrivningar av böckerna, de är som vanligt lånade från förlagen och bokhandeln.

Hur man botar en fanatiker av Amos Oz (Israel).

I denna högaktuella lilla bok berättar den israeliske författaren Amos Oz med humor, insikt och klokhet om hur han ser på konflikten mellan israeler och palestinier och hur den kan lösas. Här har bägge parter rätten på sin sida och det går inte att göra en enkel indelning i "onda" och "goda". Det enda tänkbara, enligt Oz, är en framförhandlad tvåstatslösning inriktad på att uppnå varaktig fred. En mycket smärtsam kompromiss där delningen av landet nästan blir som en amputering för båda sidor. Amos Oz tar också upp den tilltagande fanatismen runtom i världen, analyserar dess karaktär och ger recept på hur man bäst bemöter den.

"Amos Oz är förnuftets röst i det kaos av lögner och hysterisk retorik som präglar den globala debatten om pågående konflikter", skriver den sydafrikanska Nobelpristagaren Nadine Gordimer i förordet till Hur man botar en fanatiker.

Krigets skola av Alexandre Najjar (Libanon).

I Krigets skola berättar den libanesiske författaren Alexandre Najjar gripande, med kärlek och humor om sin uppväxt i inbördeskrigets Beirut 1975-89. »För mig var kriget en outhärdlig mardröm, men också – det vill jag inte förneka – en livets skola. Hemingway har sagt att varje krigserfarenhet är ovärderlig för en författare. Jag tror att han har rätt. Utan kriget skulle jag ha varit en annan människa. Säkert kommer jag hela livet att beklaga att jag inte fick vara ung under fredstid (jag var åtta år när kriget bröt ut och tjugotre när kanonerna tystnade) och att jag ofta fick se döden på alldeles för nära håll. Men dessa sorger och prövningar har gett mig en annan syn på lyckan. En dag utan bombningar, en bro utan krypskyttar, en natt utan strömavbrott, en väg utan avspärrningar, en klar himmel utan raketer … för mig är allt sådant numera liktydigt med lycka.»

Alexandre Najjar, född 1967, hör till Libanons främsta samtida författare. Bland hans verk, mestadels skrivna på franska och översatta till en rad språk, märks historiska romaner samt en biografi över den libanesiska nationalskalden Khalil Gibran. Najjar är även verksam som litteraturkritiker och advokat.

Persepolis av Marjane Satrapi (Iran).

Nu kommer Marjane Satrapis uppmärksammade och kritikerrosade självbiografiska serieroman Persepolis som samlingsalbum. Perspepolis är en unik och gripande skildring av Marjane Satrapis egen uppväxt i Iran efter den islamistiska revolutionen. Hennes berättelse innehåller både allvar och humor. Här skildras människor i all sin mänsklighet, men också i sin grymhet. Vi får följa Marji genom barndomen i Iran, utanförskapet i exil i Europa, till de första trevande vuxenåren i hemlandet. Hennes väg går genom krig och diktatur, tonåren i exil till kampen för ett självständigt liv.

Sammanfattning - Östeuropa

Då var vi äntligen på väg igen. Första resstoppet på denna vår andra Jorden Runt-resa är Östeuropa. Här har vi stannat till i Finland/Estland, Albanien och Turkiet. Jag hoppas att ni haft en lika trevlig månad som jag. Här är direktlänkar till alla resenärernas inlägg om böcker från den första resstoppet under denna resa. Glöm inte att besöka, läsa och diskutera hos era medresenärer.

Om Stalins kossor har följande resenärer skrivit:

Bokstavelig talt
Cecber
Dolly; det läsande fåret
Ellisons blogg
Ett hem utan böcker
Ingrids boktankar
Klaras plats
Lilla O
Lustigkulles läsdagbok
Lyrans Noblesser
Maritas bibliotek
Tekla Maräng en livsnjutarblogg
Theresans
Violens boksida


Om Aprils frusna blommor har följande resenärer skrivit:

Bokstavelig talt
Bookbirds
Lustigkulles läsdagbok
Lyrans Noblesser
Mirthful's bookblog
Tekla Maräng en livsnjutarblogg
Violens boksida


Om Låt tistlarna brinna! har följande resenärer skrivit:

Bokstavelig talt
Ciccis bokblogg
Lyrans Noblesser
Mikaelas läs- och skrivblogg
Paperback lover
Pocketprinsessan
Tekla Maräng en livsnjutarblogg

Sammanfattningar om resstoppet i Östeuropa har skrivits av:

Camillas blogg
Lyrans Noblesser
Tekla Maräng en livsnjutarblogg


Om andra intressanta böcker från Östeuropa har följande resenärer skrivit:

Lustigkulles litteraturblogg
Paulas bokblog
Pocketprinsessan
Violens boksida

Vänligen puffa på mig om jag missat någon. Det har varit en rörig vecka för mig och jag har inte hunnit läsa mycket i era bloggar.

Mitt resstopp i Östeuropa

Min resstopp i Östeuropa blev till belåtenhet. Jag läste alla tre böckerna och tyckte att de alla var läsvärda. Posta gärna länkar till era reseinlägg i kommentarerna så ska jag ordna med en länklista i kväll.

Låt tistlarna brinna! av Yasar Kemal (Turkiet).

Detta är legenden om den fattige pojken Memed, som utnyttjas av byherren och till slut gör uppror och flyr till bergen för att leva som stråtrövare. Låt tistlarna brinna! är en mycket dramatisk berättelse, som kan sträckläsas som en spänningsroman. Samtidigt tar den upp frågor om fattigdom, förtryck, rättslöshet och orättvisor, som tyvärr ännu är aktuella. Bokens styrka ligger bl a i dess förmåga att gestalta personer och händelser, som väcker engagemang.


Aprils frusna blommor av Ismaïl Kadaré (Albanien).

Konstnären Mark bor någonstans i Albaniens avlägsna bergstrakter och han ägnar sig åt att måla och älska med fästmön. Romanen är framför allt intressant för sitt sätt att ställa västerländska nymodigheter mot uråldriga seder i ett land som nyligen befriats från en diktatur. Människorna längtar efter materiellt välstånd, men det är inte så lätt att göra sig av med gamla föreställningar, de finns djupt begravda i grottor och i människorna.


Stalins kossor av Sofi Oksanen (Finland/Estland).

Stalins kossor handlar om tre generationer kvinnor och deras livssituation. Via tillbakablickar får vi lära känna Annas mor och mormor och ta del av familjens historia i det kommunistiska Estland med hot, repressalier och transporter till Sibirien. Anna växer upp i Finland och tvingas dölja sin bakgrund, vilket leder till att hon utvecklar ätstörningar och svårigheter med närhet. Osäkerhet, rädsla, vrede, underlägsenhet och sorg gestaltas nyanserat.


Förutom de utvalda böckerna har jag nyligen läst Lolita av Vladimir Nabokov. Eftersom författaren ursprungligen kom från Ryssland räknar jag honom som östeuropé, trots att han under sina senare år bodde i USA.

Lolita av Vladimir Nabokov (Ryssland).

Lolita är ett kontroversiellt mästerverk som i korthet handlar om Humbert Humberts sökande efter sexuell tillfredsställelse. Det här är den enda roman jag läst som verkligen ger pedofilen/sociopaten ett ansikte och en själ. Det är oerhört intressant, och provocerande, att sätta in i Humberts inre värld, en värld där han är offret, den som sviks och överges. Hur Lolita reagerar på hans övergrepp har han ingen förmåga att sätta sig in i.

Låt tistlarna brinna!

Låt tistlarna brinna! av Yasar Kemal (Turkiet).

Den faderlöse Memed växer upp på den turkiska landsbygden, där han tvingas slita för brödfödan hos byherren Abdi Aga. Trots det hårda arbetet svälter Memed och hans mor och till slut får Memed nog och flyr. Han blir dock återförd till hemmet och tvingas arbeta ännu hårdare. Den enda ljuspunkten i Memeds liv är kärleken till Hatché, som dock är trolovad med en ung släkting till Abdi Aga. Det unga paret flyr och strider uppstår, vilket leder till att Abdi Aga skadas och den unge släktingen avlider. Hatché fängslas, medan Memed flyr till bergen för att ansluta sig till ett av de lokala rövarbanden. Så blir Memed en sägenomspunnen stråtrövare som sätter skräck i jordägarna och älskas av de fattiga.

Det finns stora likheter mellan berättelsen om den magre Memed och stråtrövaren Robin Hood. Båda är det på den "goda" sidan, trots att de lever utanför lagen. Och båda gestalterna karaktäriseras av hög integritet och ett starkt patos i kampen mot orättvisan. Båda drivs också av kärleken till folket och speciellt kärleken till en kvinna. Legenderna om Robin Hood och magre Memed upphör aldrig att engagera.

Låt tistlarna brinna! är en mycket dramatisk berättelse, som kan sträckläsas som en spänningsroman. Samtidigt tar den upp frågor om fattigdom, förtryck, rättslöshet och orättvisor, som tyvärr ännu är aktuella. Vid en snabb genomläsning kan gestalterna i berättelsen tyckas vara grovt tillyxade, men när man läser mer noggrant kan man se hur vissa personer tilldelas många nyanserade egenskaper. En annan av romanens styrkor är de detaljerade skildringarna av det vardagliga arbetet, man får en känsla av hur det hårda slitet bryter ner människornas vilja och rättsmedvetande.

Sammantaget tycker jag att Låt tistlarna brinna! är en mycket läsvärd berättelse.