Vårens trender

SvD beskriver idag några trender i vårens bokutgivning. Det kommer att serveras ovanligt många debutanter, utgivna på de små förlagen. Bl a nämns att Mormors förlag kommer att ge ut Spegelboken av Belgradfödda Lidija Praizovics, som handlar om flykt från kriget och anpassningen i det nya landet. Det låter mycket intressant tycker jag, som arbetade med de "jugoslaviska" flyktingströmmarna under 90-talet. Lasse Winkler, chefredaktör på Svensk Bokhandel, konstaterar att "personlig kris och psykiska problem är 2009 års trend" bland debutanterna. Det låter definitivt inte lockande, jag tycker att det publiceras alldeles för mycket jagcentrerade böcker, i värsta fall i BOATS-genren (based on a true story). En annan utveckling de senaste åren är att allt färre utländska böcker översätts. Det är oerhört tråkigt. Men det finns mindre förlag, som satsar på att översätta och ge ut "smalare" litteratur, t ex Elisabeth Grate, Karneval och Tranan.

SvD väljer ut höjdpunkterna i vårens utgivning här. Det är svårt att göra sig en bild av de kommande böckerna genom att bara läsa några rader om dem, men någonting av Amos Oz ska jag läsa i år. Kanske inte den nya dock, utan En berättelse om kärlek och mörker. För närvarande läser jag Karin Fossums senaste deckare Den onda viljan som kommer att recenseras den 14 jan (läsvärt!).

En saknas!

Men misströsta inte, den är på väg hem från Bokus :-) Strax innan jul gjorde jag en liten avstickare till vår Akademibokhandel och upptäckte att de satt ner priserna på den Mumin-serie jag länge suktat efter. De fina små böckerna åkte förstås genast ner i min varukorg. Men när jag kom hem upptäckte jag att en saknades. Detta föranledde givetvis en beställning från Bokus, som dessutom kompletterades rejält för att inte lilla boken skulle behöva resa ensam genom Sverige. Väntar nu otåligt. Jag tycker också att man kan behöva dricka te eller varm choklad när man läser om Muminfamiljen, så jag slog till på en fin liten mugg med Mumintema (tyvärr glömde jag så klart fota den).

Gabriel García Márquez - ett författarporträtt

Gabriel García Márquez föddes 6 mars 1928, i morfaderns gamla hus vid torget i Aracataca, Colombia. Hans mor sägs ha varit den vackraste flickan i byn och när hans far kom dit som telegrafist blev han omedelbart förälskad. Detta var inte populärt, eftersom de båda familjerna stod på olika sidor i den långvariga och mycket blodiga politiska konflikt, som präglat Colombia ända sedan landet blev självständigt 1820. Till slut fick paret ändå tillstånd att gifta sig och föräldrarnas kärlekshistoria beskrev Gabriel senare i Kärlek i kolerans tid, 1986.

Gabriel bodde de första åtta åren i morföräldrarnas hus och barndoms-hemmet kom att spela stor roll för hans författarskap. Gabriel och morfadern var de enda männen i det Gabriel kallar "kvinnornas hus". Morfadern var pensionerad överste och han berättade för Gabriel om sina krigsupplevelser. Mormodern var en fantastisk historieberättare som både såg och hörde sina döda anförvanter. Hon inspirerade till många senare övernaturliga inslag i Gabriels författarskap. Då morfadern avled flyttade Gabriel till sina föräldrar och syskon och började gå i internatskola.

Vid 13 års ålder kom Gabriel till huvudstaden Bogotá för att läsa vid läroverket. Ensam i den stora staden fann han tröst i att läsa, och lärde på så sätt känna världslitteraturen. Då han börjat studera juridik vid universitetet, kom han i kontakt med en grupp modernistiska poeter, och lämnade juridikstudierna för att ägna sig åt journalistik och författarskap.

1952 blev Virvlande löv refuserad av förläggaren och Gabriel försörjde sig de närmaste åren genom att skriva tidningskolumner och sälja uppslagsverk. Gabriel blev allt mer politiskt intresserad och förordade socialism. 1955 tvingades han fly från Colombia och leva i exil. Gabriel gifte sig med landsmaninnan Mercedes, paret flyttade till Havanna och startade en nyhetsbyrå. Gabriel blev nära vän till Fidel Castro och är så än idag. I dag bor Gabriel ömsom i Bogotá, ömsom i Mexico City.

Den första romanen Virvlande löv, gavs slutligen ut 1955, men fick inget nämnvärt gensvar. Handlingen utspelar sig i byn Macondo, som egentligen är födelsebyn Aracataca. Inte heller de följande böckerna rönte någon större uppmärksamhet. 1967 kom dock genombrottet med Hundra år av ensamhet, vilken fick ett fantastiskt mottagande. Gabriel hade då till slut förstått att han måste skriva på samma sätt som hans mormor berättade sina historier. Även Hundra år av ensamhet utspelar sig i Macondo, som är en liten isolerad by. Familjen Buendía och ett tjugotal andra familjer grundar och bygger upp byn med vita stenhus och egna lagar. Idyllen försvinner dock när byn växer. Byns förvandling under Banankompaniets framfart och den massaker på bananarbetare som skildras i boken har verklighetsbakgrund. Handlingen kretsar kring de stora frågorna i livet, som döden och kärleken, alltid med en inbyggd samhällskritik.

Gabriels författarskap brukar klassificeras som magisk realism. Denna stil kännetecknas av en blandning mellan realism och övernaturliga fenomen och den är vanligt förekommande hos latinamerikanska författare. 1982 erhöll Gabriel Nobelpriset i litteratur.

Gabriel författar även noveller och i antologin Nobeller - Noveller av Nobelpristagare finns novellen Tisdagssiesta publicerad. Denna korta berättelse är mycket realistisk och beskriver fattigdomens konsekvenser.

Information hämtad från Wikipedia och Gunilla Rohlin.

2008 års bästa böcker - enligt DN

Det är bara att inse att om jag vill hänga med i den samtida litteraturen får jag göra vissa omprioriteringar. Jag får sluta med mina omläsningar av gamla klassiker. Fast det har jag inte lust att göra, jag vill och kommer allt att fortsätta läsa Selma, Pär Lagerkvist, Hemingway med mera. Om några år kanske jag känner att jag läst såpass mycket klassisk litteratur att jag kan och vill fokusera på nyheter.

Av de böcker som finns listade på DN har jag bara läst en - Den som älskar något annat av Karin Fossum - och köpt, men ännu ej läst en - Vägen av Cormac McCarthy. Men till skillnad från tidigare känner jag faktiskt till relativt många av titlarna som valts ut. Jag skulle själv vilja läsa Gomorra, Orbitór-trilogin, Branden i hjärtat. Berättelser från Bengalen, Allt är vind och Dödens nycker. Jag får väl läsa dem när de uppnått klassikerstatus :-)

Vad tycker ni om DNs lista? Saknades något? Jag har ju läst och recenserat en del av årets böcker och tycker nog att Kvinnan i Jerusalem av Abraham B. Yehoshua platsar på listan.

Inger Christensen

Den danska författarinnan nämndes som en av de starkaste Nobelpriskandidaterna under många år. Tyvärr hann hon aldrig erhålla priset, då hon under fredagen avled.

Inger föddes i ett arbetarhem i Vejle 1935, som det äldsta av tre barn. Fadern var stolt över sin begåvade dotter och hon fick, som den första i släkten, ta studenten. Redan som tonåring drömde hon om att bli poet och 1955 fick Inger sin första dikt antagen av tidskriften Hvedekorn. Under flera år arbetade Inger som lärare innan hon bestämde sig för att satsa fullt på författarskapet. Hon debuterade med diktsamlingen Ljus 1962 och 1969 kom det stora genombrottet med diktsamlingen Det, som fortfarande anses vara ett av hennes främsta verk.

1978 valdes Inger in i den Danska Akademien och hon mottog under årens lopp en mängd internationella priser, däribland Svenska Akademiens Nordiska pris 1994. "Lätt att läsa, svår att förstå. Jordbundet konkret och metafysiskt svindlande." Så sammanfattas Inger Christensens poesi i Danskt kvinnobiografiskt lexikon.

Jag har inte läst något av Inger, däremot har diktsamlingen Alfabet stått på min önskelista på Bokus sedan i höstas. I samband med att jag läste om olika Nobelpriskandidater stötte jag då på ett citat jag uppfattade som mycket tankeväckande:

"Allt vi äger har vi stulit av varandra".

Läs mer i SvD och Expressen.