Bjørnstjerne Bjørnson - ett författarporträtt

Bjørnstjerne Bjørnson föddes 1832 på gården Bjørgan i Kvikne, norr om Tynset. Fadern, som hade varit präst i Kvikne, blev 1837 förflyttad till Nesset församling i Romsdal, och det var här Bjørnstjerne växte upp. Han började skriva dikter redan i 11-årsåldern. Vid 17 års ålder började Bjørnstjerne studera i Christiania och han gick där i samma klass som Henrik Ibsen. Efter avslutade studier började Bjørnstjerne arbeta som journalist. Han skrev litteratur- och teaterkritik och argumenterade för en förnorskning av scenkonsten. 1858 gifte han sig med Karoline, och de förblev gifta till hans död. Under äktenskapet hade dock Bjørnstjerne ett otal kärleksaffärer, som resulterade i flera utomäktenskapliga barn. Det spekuleras i att han eventuellt var farfar till Margit Sandemo.

År 1857 publicerades Synnøve Solbakken, den första av flera bonderomaner. Bjørnstjerne ville visa på likheterna mellan samtidens bönder och hjältarna i sagorna, både i romaner och på scenen. Detta tema rotade sig djupt i den norska folksjälen och det gjorde honom även berömd utanför landets gränser. 1860 skrevs novellen Faderen. 1862 publicerades trilogin om Sigurd Slembe och därefter räknades han som en av de ledande yngre poeterna i Europa. Bjørnstjerne skrev texten till norska nationalsången, Ja, vi elsker dette landet, egentligen Sang for Norge, som framfördes för första gången 1864.

Under 1860 och 1870-talet var Bjørnstjerne teaterchef i Christiania, där hans komedi De Nygifte och den romantiska tragedin om Maria Stuart uppfördes. Efter att ha rest runt i Europa en del slog sig Bjørnstjerne ned på sin egendom Aulestad. 1877 utgavs romanen Magnhild, vari Bjørnstjerne utvecklade sina idéer kring sociala frågor. Han gav också uttryck för republikanska tankar i teaterstycket Kongen. Bjørnstjernes senare stycken blev inga publika framgångar, men de debatterades p g a att Bjørnstjerne bröt med kristendomen och kom att bli en anhängare av darwinismen.

På 1870-talet var Bjørnstjerne med i Georg Brandes' umgängeskrets. Han hamnade dock senare i konflikt med de övriga författarna i den så kallade "sedlighetsfejden". Bjørnstjerne vände sig mot den fria kärleken och förkunnade sexuell avhållsamhet för både kvinnor och män före äktenskapet i dramat En hanske, från 1883.

Bjørnstjerne var känd som hövdingen på Aulestad, i Gudbrandsdalen. Hit flyttade han för att få ro att skriva, men han var också en aktiv person, som engagerade sig i tidens alla strider och debatter. Han var mycket radikal och engagerad i kampen för allmän rösträtt. Vidare var han en förkämpe för Norges frigörelse från Sverige. En av de absolut första norska flaggorna finns i dag på Aulestad, som är museum. Under sina sista år engagerade sig Bjørnstjerne i Dreyfusaffären och internationellt fredsarbete. 1903 mottog Bjørnstjerne Nobelpriset i litteratur. Han avled 1910 i Paris och fördes hem till en sista vila med pansarskeppet "Norge".

Bjørnstjernes novell Fadern finns med i min novellsamling, Nobeller. Jag har läst den och funderat en del över den. Vid första läsningen uppfattade jag den som en finstämd, vemodig berättelse om en far som förlorar sin son. Men, berättelsen släppte inte taget, jag bar den med mig och funderade över vad författaren ville ha sagt. För det verkade ju onekligen som om fadern och prästen ansåg att sonen blev till välsignelse för fadern först då han avlidit. Det var då den välbärgade fadern skänkte hälften av sina ägodelar till de fattiga. Jag kan bara förstå berättelsen utifrån det bibliska perspektivet att fadern i och med denna handling gavs en plats i himmelriket. Med tanke på Bjørnstjernes senare avståndtagande från kristendomen, blev han väl själv knappast till välsignelse för sin far. Fascinerande är det att denna lilla berättelse på 4 sidor upptagit stor del av min uppmärksamhet hela denna helg. Läsvärt!

Information hämtad från Wikipedia och Tidningen Boken.

The Sorting Hat

I'm a Gryffindor!

"You belong in Gryffindor,
where dwell the brave at heart,
Their daring, nerve and chivalry
set Gryffindors apart."


Det tycks vara en klar övervikt av bokbloggare i Ravenclaw, men i mitt tycke rankas mod högst ;-)

Nobeller

Mitt nåbla läsprojekt, att läsa alla Nobelpristagarna (i litteratur), avancerar i snigelfart. Jag ägnar mig helst åt omläsning av mina gamla favoritböcker och jag vill gärna läsa ett flertal romaner av vissa av författarna. För att bekanta mig med fler av pristagarna har jag köpt den fina, lilla novellsamlingen Nobeller - Noveller av Nobelpristagare utgiven av En bok för alla år 2007. Antologin är sammanställd av Gun Ekroth och den har tidigare sänts i radions P1.

Författarna presenteras utifrån när de erhöll sitt Nobelpris och, trots sitt lilla smidiga format, innehåller antologin noveller av inte mindre än 26 författare. Samlingen inleds med en högstämd novell av Björnstjerne Björnson och den avslutas med ett kapitel ur Orhan Pamuks Istanbul. Antologin innehåller noveller av namnkunniga författare som t ex Selma Lagerlöf, Pär Lagerkvist, John Steinbeck, Ernest Hemingway och Alexander Solzjenitsyn. Här finns också noveller av författare man inte idag hör så mycket om. Jag ser fram mot att bekanta mig med, för mig, okända författare som t ex Elias Canetti, Luigi Pirandello, Henrik Pontoppidan och Patrick White. Jag har läst en del av novellerna och vill varmt rekommendera den här lilla pärlan till alla som är intresserade av att bekanta sig med Nobelpristagarna. Jag kommer att återkomma till novellerna och skriva mer om dem och om deras författare.

Kalendercitat

Idag var det dags för ny kalender på jobbet. Och ny kalender innebär nya visdomsord. Bland citaten fanns många vackra, poetiska ordstäv. Och en hel del klurigheter. Här är några av mina favoriter:

"En äkta vän står aldrig i vägen för dig, om du inte råkar vara på väg neråt."
Arnold Glasgow

"Du missar 100% av alla de skott du inte skjuter."
Wayne Gretzky

"Vi skulle bry oss mindre om vad andra tänker om oss, om vi insåg hur sällan de faktiskt gör det."
Ethel Barret

"Man kan inte kämpa ihjäl en skugga, den dödar man med ljus."
Sigfrid Siwertz

"Gör inga andra dumheter än dem du har verkligt nöje av."
Colette

Idag är jag inte på humör för finstämd lyrik, så därför är mina favoritcitat ganska rakt på sak.

Victoria Benedictssons döda kropp

För närvarande röner Victoria Benedictssons liv, död och författarskap stort intresse. Lisbeth Larsson, Professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet är aktuell med en intressant bok: Hennes döda kropp Victoria Benedictssons arkiv och författarskap. Det som bl a behandlas i boken är frågan om äktheten i de skrifter som tillskrivs Victoria. I enlighet med Victorias vilja, tillföll hennes litterära kvarlåtenskap vännen och kollegan Axel Lundegård, att fritt förfoga över. I Hennes döda kropp har Lisbeth noga studerat hur Lundegård förvaltade detta arv. Han beskrivs som en parasit och Lisbeth påvisar att han skrivit stora delar av det som getts ut i Victorias namn själv. Lisbeth är således mycket mer kritisk till Lundegårds bidrag än Birgitta Holm var in sin monografi Victoria Benedictsson som gavs ut förra året. Och Lisbeth anser att Svenska Akademien sviker Victoria, då de nu i sin klassikerserie ger ut hennes texter utan att ta hänsyn till "historiska förvanskningar" av dessa.

I DN finns också en mycket intressant artikel om kvinnliga författare som begått självmord. Lisbeth Larsson beskriver här hur fixeringen vid Victorias död dominerat läsningen av hennes texter. Vidare menar Lisbeth att det i vår kultur generellt finns en fixering vid den döda kvinnan, Edgar Allan Poe beskrev henne som "the most poetic object".

"Om den döda kvinnan dessutom varit konstnär av något slag, samt tagit sitt eget liv, lägger sig berättelsen om hennes död som en blöt filt över berättelserna hon själv skrev. Man läser Virginia Woolf, Sylvia Plath och Karin Boyes hela författarskap utifrån deras självmord. Som om den drastiska slutpunkten vore definitionen av också början och mitten."

Hos mig väckte artiklarna om Victoria många funderingar. Som psykolog blir jag naturligtvis mycket intresserad av hennes "själsliga smärta", som mor undrar jag vad som hände med dottern efter moderns självmord, och som kvinna upprörs jag av den besatthet av döda kvinnor man möts av så fort man slår på TVn.