Svenska Dagbladet citerar ... mig!

Nåja, jag är ju inte den enda som blir citerad, men smickrad och stolt är jag allt ändå. SvD har tidigare rapporterat om Horaces kontroversiella uttalande (eller möjligen icke-uttalande eftersom Horace faktiskt anser att han blivit missförstådd), vilket jag i min tur har bloggat om och gjort vissa spekulationer utifrån. Nu citerar SvD mina spekulationer. För att ingen ska råka missa min nyvunna (och med stor sannolikhet kortlivade) berömmelse, visar jag här en print :-P

Tack Marianne för att du gjorde mig uppmärksam på artikeln.

Utgallring på bibblan

Fick mail idag på jobbet om att man gallrat ut böcker på vårt bibliotek, som nu kunde köpas för 5 kr/st. Jag har ju tidigare uttryckt viss oro kring detta med utgallring och kände mig genast manad att ge några böcker ett nytt omhuldande hem. Och visst visade det sig att jag hade rätt, man hade gallrat ut fina kvalitetsböcker. Det var mycket svårt att begränsa inköpen, men till sist hade jag valt ut 4 juveler som fick följa med mig hem. Trogen mitt bloggtema satsade jag på Nobelprisade författare:

Han med foten i klaveret av Saul Bellow

Tåget från Rhodesia av Nadine Gordimer

Aké av Wole Soyinka

Bikupan av Camilo José Cela

Jag är mycket nöjd med min räddningsaktion och tror att böckerna kommer att skänka stor glädje till alla som läser i detta hem (dvs till mig).

Oj då, Horace

SvD rapporterar idag om lite dramatik inför avslöjandet om vem som tilldelats årets Nobelpris i litteratur. Svenska Akademiens ständige sekreterare Horace Engdahl säger i en intervju med nyhetsbyrån AP att amerikanska författare är för känsliga inför sin egen masskultur och att USA är för isolerat och trångsynt. Europa är fortfarande det ledande litterära centrumet i världen – inte USA. Detta uttalande har naturligtvis skapat debatt på amerikanska kultursidor, där kännare ifrågasätter hur mycket amerikansk litteratur Horace Engdahl egentligen har läst. Till SvD har Horace själv sagt att hans uttalande blivit missförstått och att Svenska Akademien har som princip att bortse från författarnas nationella ursprung.

Ska man tolka Horaces uttalande som att chanserna inte är så stora för Philip Roth och Joyce Carol Oates, måntro? Innebär uttalandet att det med stor sannolikhet blir en europeisk pristagare? En italiensk, kanske?

Månadssummering - September

Denna månads litteratur är en härlig blandning, vars gemensamma nämnare är god språklig kvalitet. Må så vara att det skiljer en del mellan Selmas och Jonas Hassens stilar, berättarglädje har de båda.


I en förvandlad stad av Per Anders Fogelström

Under åren 1925 - 1945 sker stora förändringar i Stockholm som påverkar människornas livssituation på djupet. Emilie är familjens fasta punkt under krisåren och i världskrigets skugga. Den borgerliga grenen av familjen har redan tidigare kunnat njuta av stadens utveckling, nu börjar även arbetarna att kunna ta del av de nya möjligheterna.


Gregorius av Bengt Ohlsson

En parallellberättelse till Hjalmar Söderbergs Doktor Glas, skriven utifrån pastorns perspektiv. Här berättar han om sin bardom, den skamliga förälskelsen i hustrun Helga, sin oerhörda längtan efter kärlek, sin ensamhet och sin stora förtvivlan då han upptäcker att hustrun är otrogen. En kärleksfull berättelse skriven på ett nyansrikt språk.


Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf

Del två i trilogin om den Löwensköldska ringen. En riktig såpa som innehåller ett hopkok av svek, intriger och äkta kärlek. Den fattiga, föräldralösa Charlotte söker kärleken, men släktens förbannelse drabbar henne. Då hon i grunden är en god människa, reder dock allt upp sig i slutet. Språket glittrar som ett vattendrag i solsken.


Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri

Detta är en rolig, sorglig och tankeväckande berättelse om den tonåringe Halim som planerar att bli Sveriges mäktigaste revolutionsblatte. Pappan har tyvärr gett upp Kampen och bryter mot viktiga regler inom Islam. Fin skildring av en komplicerad far-son-relation. Kul språk, och mycket trovärdig beskrivning av röran inuti skallen på en tonårsgrabb.


Kallocain av Karin Boye

Kallocain är en skrämmande dystopi om ett samhälle där Staten har ett tekniskt fulländat kontrollsystem och där individen ständigt kan övervakas. Med sin uppfinning kallocain har kemisten Leo Kall uppfunnit ett serum får människor att blotta sina innersta tankar och känslor. Det visar sig dock att många har en hemlig längtan efter frihet och kärlek...

Place your bets...

På vadslagningsfirman Ladbrokes kan du nu satsa på vem som kommer att erhålla Nobelpriset i litteratur 2008. Den italienske författaren Claudio Magris är favorit och ger således inte särskilt stor avkastning. Hans litterära genombrott skedde 1986 med bästsäljaren Donau.

Andra lågoddsare är den syriske poeten Adonis och den israeliske författaren Amos Oz. Deras namn återkommer år efter år som tänkbara pristagare. Även Joyce Carol Oates och Philip Roth ligger högt upp på favoritlistan. Margaret Atwood ger 34 x pengarna, Salman Rushdie 101 och Bob Dylan 151, för er som vill ta lite större risker.

Som vanligt har jag bara läst ett fåtal av kandidaterna, men i år känner jag åtminstone igen åtskilligt fler namn än tidigare år. Så, lite har jag lärt mig via ett intensivt bloggande, och framför allt ett slaviskt läsande av andras bloggar. Personligen önskar jag att Akademien ska slå oss med häpnad och ge priset till kvinnor två år i rad.