Luktärtsgrön avund

Ja, just luktärtsgrön avund (var det du Marianne som myntade detta härliga talesätt?) har jag drabbats av. Jag ser bilder av förtjusande bokmärken i var och varannan blogg, medan mina läsställen utmärks av något gammalt kvitto eller dylikt. Med tanke på kommande Pocket & Prassel-paket vill jag nu passa på att uttrycka en önskan om ett bokmärke till mina nya böcker ;-)

Pocket & Prassel - förväntan

Åh, jag är så glad att jag är med i Pocket & Prassel. Jag fick veta igår vems hemliga bokvän jag ska vara och det kommer att bli så utmanande och roligt att försöka komponera paket som uppskattas. STORT tack till En bok om dagen för att du arrangerar det här festliga bokutbytet.

Tema: Kina - Vilda svanar

Vilda svanar av Jung Chang.

Vilda svanar av Jung Chang räknas som en modern klassiker om Kina. Den är en familjekrönika över tre generationer kvinnor och en historisk skildring av 1900-talets Kina. Boken har blivit en bästsäljare i över 30 länder, med fler än 10 miljoner tryckta exemplar. Författarinnan bor numer i London och hon har även skrivit en uppmärksammad biografi om Mao, Mao - Den sanna historien, tillsammans med sin make Jon Halliday.

I Vilda svanar berättas om mormoderns traditionella uppfostran, som bl a innebar att hennes fötter snördes. Vid 15 års ålder gavs hon som konkubin åt en krigsherre. I palatset var kvinnorna mycket utsatta, dock lyckades mormodern fly med sin dotter. Jung Changs mor var som ung en idealistisk kommunist. Hon och maken tillhörde den kommunistiska eliten, men drabbades hårt under kulturrevolutionen. Jung Chang var under en period i tonåren rödgardist, men förföljelserna av hennes föräldrar ledde till att hon blev alltmer kritisk till regimen.

Boken är mycket detaljerad och ger otaliga exempel på hur människor drabbades av 1900-talets våldsamma händelser. Under detta århundrade kollapsade och avskaffades kejsardömet. 1937 invaderades Kina av Japan och efter krigsslutet styrdes Kina av Nationalistpartiet Kuomintang. Denna korrumperade diktatur blev allmänt avskydd och ett inbördeskrig var oundvikligt. Striden vanns av KKP (kinesiska kommunistpartiet). KKP förvandlades till en toppstyrd organisation och Mao Zedong dyrkades som en gud. Stridigheter inom partiet ledde till kulturrevolutionen med alla dess fasor.

Vilda svanar beskrivs ofta som både en memoar och en historiebok. Första gången jag läste boken tyckte jag att den var mycket bra. Vid en andra genomläsning är jag mer återhållsam med beröm. De detaljerade beskrivningarna av historiska "fakta" sker på bekostnad av själva berättelsen, som ibland kommer i skymundan. Dessutom läser jag en faktabok och en skönlitterär roman på helt olika sätt. När jag läser fakta tar jag på mig mina kritiska glasögon och vill ha källhänvisningar. I en god roman surfar jag på berättelsens vågor. Och som vanligt är min kritik av böcker om Kina att det finns alldeles för mycket uppräkningar och alldeles för lite analys.

100 omistliga barnboksförfattare

I DN hittade jag idag en mycket intressant lista över "100 omistliga barnboksförfattare".

De gamla sagoförfattarna (sagoinsamlarma) H C Andersen och bröderna Grimm finns naturligtvis med. Likaså hittar man här klassikerförfattare som t ex Elsa Beskow, Lewis Carroll, Kenneth Grahame, J R R Tolkien och C S Lewis. Våra nordiska giganter Astrid Lindgren och Tove Jansson är självklart listade.

Från min egen barndom minns jag med glädje Den långa flykten, Anne på Grönkulla och Kulla-Gulla. För min lilla flicka läser jag ofta Anna-Clara Tidholms Knacka på och Olof och Lena Landströms Bu och Bä ... Det är glädjande att se att en hel del "moderna" författare slagit sig in på listan. Harry Potter, Pettson och Findus och Benny är exempel på samtida barnboksfigurer.

Men, naturligtvis saknas också en del böcker/författare på listan. Framför allt saknar jag Stina Wirsén. Böckerna Vem är arg och Vem bestämmer är i mitt tycke det bästa som någonsin skrivits för små barn.

Vad tycker ni om listan? Vad ska bort/ska något bort? Vad saknas?

Tema: Kina - Kejsarinnan Orkidé

Kejsarinnan Orkidé av Anchee Min är första delen i en planerad trilogi och en nyanserad återupprättelse av "Kinas mest hatade kvinna".

"Platsen är den mytomspunna Förbjudna staden i Peking: ett gigantiskt muromgärdat område fyllt av luxuösa palats och överdådiga trädgårdar och bebott av tusentals konkubiner och eunucker. Året är 1851 och det är ingen lyckosam tid i riket. Kina har förorat opiumkriget mot Storbritannien, Qingdynastin vittrar sönder och hovet har förvandlats till en isolerad och paranoid plats.

Hit anländer den vackra men utfattiga Orkidé för att bli en av kejsarens hustrur. Dock inser hon snart att hon måste bli sin egen lyckas smed för att överleva det inferno av intriger och ränksmideri som hovet utgör. Efter att ha utbildat sig i konsten att tillfredsställa en man mutar hon sig in i den kejserliga sängkammaren och en passionerad kärlekshistoria tar sin början.

När Orkidé blir mor till härskarens enfödde son borde framtiden vara tryggad, men istället tvingas hon uppbåda all sin politiska skicklighet och list för att rädda sig och sitt barn undan den hätska maktkamp som bryter ut när kejsaren plötsligt dör. Efter en dramatisk palatskupp bestiger Orkidé tronen som förmyndarregent, men Kina är ett rike i sönderfall och snart står det klart att hon är den enda som förmår hålla det samman."

Kejsarinnan Orkidé har beskrivits som ett episkt storverk om den sista kejsarinnan i Kina. Men att kalla denna berättelse för ett "episkt storverk" är allt att överdriva en hel del, i mitt tycke. Personbeskrivningarna saknar djup och som vanligt efterlyser jag mer diskussioner kring varför människorna är totalt i avsaknad av omtanke och empati. Det blir alldeles för svart eller vitt för att väcka mitt intresse. Dock är denna berättelse om den sista kejsarinnan mer nyanserad än den bild som ges av henne i Kina.