fredag 26 februari 2010

Låt tistlarna brinna!

Låt tistlarna brinna! av Yasar Kemal (Turkiet).

Den faderlöse Memed växer upp på den turkiska landsbygden, där han tvingas slita för brödfödan hos byherren Abdi Aga. Trots det hårda arbetet svälter Memed och hans mor och till slut får Memed nog och flyr. Han blir dock återförd till hemmet och tvingas arbeta ännu hårdare. Den enda ljuspunkten i Memeds liv är kärleken till Hatché, som dock är trolovad med en ung släkting till Abdi Aga. Det unga paret flyr och strider uppstår, vilket leder till att Abdi Aga skadas och den unge släktingen avlider. Hatché fängslas, medan Memed flyr till bergen för att ansluta sig till ett av de lokala rövarbanden. Så blir Memed en sägenomspunnen stråtrövare som sätter skräck i jordägarna och älskas av de fattiga.

Det finns stora likheter mellan berättelsen om den magre Memed och stråtrövaren Robin Hood. Båda är det på den "goda" sidan, trots att de lever utanför lagen. Och båda gestalterna karaktäriseras av hög integritet och ett starkt patos i kampen mot orättvisan. Båda drivs också av kärleken till folket och speciellt kärleken till en kvinna. Legenderna om Robin Hood och magre Memed upphör aldrig att engagera.

Låt tistlarna brinna! är en mycket dramatisk berättelse, som kan sträckläsas som en spänningsroman. Samtidigt tar den upp frågor om fattigdom, förtryck, rättslöshet och orättvisor, som tyvärr ännu är aktuella. Vid en snabb genomläsning kan gestalterna i berättelsen tyckas vara grovt tillyxade, men när man läser mer noggrant kan man se hur vissa personer tilldelas många nyanserade egenskaper. En annan av romanens styrkor är de detaljerade skildringarna av det vardagliga arbetet, man får en känsla av hur det hårda slitet bryter ner människornas vilja och rättsmedvetande.

Sammantaget tycker jag att Låt tistlarna brinna! är en mycket läsvärd berättelse.

5 kommentarer:

  1. Åh, äntligen någon som uppmärksammar denna underbara bok! Jag älskar Kemals sätt att skriva. Definitivt dags att läsa om Låt tistlarna brinna känner jag.

    SvaraRadera
  2. Tyckte också mycket om boken. En riktigt äventyrsberättelse. Jag tror verkligen att den skulle passa som högläsningsbok för lite större barn. Kanske skulle lärare kunna läsa högt för klasser, då blir det både underhållning och väldigt bra diksussionsunderlag för prat om andra kulturer.

    SvaraRadera
  3. Jeg har læst en anden roman af Kemal, "Havet som blev krænket". Han skriver lige præcis som du beskriver det: lidt grov i det, men faktisk meget nuanceret når man ser ordentligt efter. Og så har han hjertet på rette sted.

    Tak for god anmeldelse :-)

    SvaraRadera
  4. Här kommer en länk till min summering angående ÖstEuropa:teklamrng.blogspot.com/2010/02/bokresan-jordenrunt-del-5.html
    Ser framemot att läsa vad ni andra tycker om böckerna.
    Ha det gott Marie:)

    SvaraRadera
  5. Roligt med fler som gillar Kemal :-)

    SvaraRadera