torsdag 12 mars 2009

All läsning = bra läsning?

Helst skulle jag bara vilja skriva rubrikfrågan med en uppmaning att diskutera, men så lätt slipper jag väl inte undan. Jag tycker själv att frågan om vad som är bra läsning är intressant, och jag har inga riktigt genomtänkta egna åsikter i frågan. Den som känner mig förstår nog hur provocerande det är att inte ha en bestämd åsikt :-)

Själv har jag genom åren läst en stor mängd litteratur som definitivt inte skulle klassas som "god" litteratur. Under tonåren var Barbara Cartland gudinnan och sedan övertogs scenen av tantsnusket på 80-talet. På 90-talet plöjde jag allsköns deckare och Marianne Fredriksson. Sedan kom en hemsk BOATS-period. Få böcker har fastnat i minnet, trots att jag hela tiden läst stora mängder böcker. Det jag funderar över är om jag var tvungen att läsa mig genom så mycket undermålig litteratur som en förberedelse för att kunna läsa mer avancerade böcker? Eller hade jag kunnat ta mig vidare mycket tidigare om jag haft en bra läs-rådgivare?

Tidigare har jag alltid sagt att huvudsaken är att människor läser, till slut hittar de fram till utvecklande litteratur. Men är det verkligen så, eller fastnar folk lätt i vissa genrer? För den del, måste litteratur vara utvecklande? Räcker det inte med att den underhåller? Lena Kjersén-Edman har i DN uttryckt sina åsikter om läsning och jag måste erkänna att jag tycker att det ligger något i det hon säger.

Vad tycker ni?

18 kommentarer:

  1. Jag tycker att det är naturligt med olika faser i läsutvecklingen, men det tar självklart mycket längre tid att pröva sig fram på egen hand och lära sig av misstagen, så att säga. Det är säkert ovärderligt om man har någon som vägleder en genom bokdjungeln, någon som man kan ventilera sina läsupplevelser med redan från början (tänk på Drottningen vänder blad, hon är typexemplet).

    När det gäller DN-artikeln du hänvisar till, så håller jag med om att ungdomsböcker är också litteratur. Självklart! Det bästa är när föräldrarna läser då och då samma bok som sina barn och pratar sedan om den, delar med sig av sina upplevelser till varandra och kanske även relaterar till livet utanför bokpärmarna. Sådant är härligt. Jag och min son brukade (brukar fortfarande, fast han inte är någon tonåring längre) göra så och det var/är jättetrevligt. Man ser liksom olika saker i boken i fråga och som vuxen och mera van läsare har man mycket att ge till barnen. Öppna lite dörrar...

    Sen tycker jag generellt att visst är det bra att folk läser än att de inte läser alls, men det betyder inte att det inte finns skräp och trams i bokfloran. Det är som med mat. Det finns gurmémat, hälsosam mat och det finns snabbmat och skräpmat.

    SvaraRadera
  2. Jag skulle gärna vilja arbeta som personlig läs-coach :-) Jag börjar överge tanken att det är bättre att läsa än att inte göra det.

    SvaraRadera
  3. Eftersom det nu var jag som blev så arg på Lena K-E och hojtade att All läsning är bra läsning så får jag väl så lov att yttra mig lite.

    Jag tycker det är en väldigt intressant fråga och inte alls så lätt att besvara som att säga att all läsning inte är, eller är, bra läsning.

    Det är dessutom avhängig vem som i så fall ska bestämma vad som är bra läsning. Vem skulle du acceptera och ge mandat till att bestämma det åt dig? Och varför skulle just hon/han/du/jag vara lämpad för det?

    Vi har alla olika smak, läslust, läsförmåga etc och det måste tycker jag få finnas olika komplex litteratur för att passa olika läsare. En del behöver enklare böcker, kanske till och med klyschiga för att komma in i läsning alls. Andra vill ha något helt annat. Och då blir jag provocerad när man menar att det är bättre att den litteratur som kanske just dessa människor läser, är så dålig att de hellre inte skulle läsa alls.

    Men sen kan man ju också fråga sig varför det är så rätt och ett måste att läsa alls. Är läsning bra över huvud taget?

    SvaraRadera
  4. "Men sen kan man ju också fråga sig varför det är så rätt och ett måste att läsa alls. Är läsning bra över huvud taget?"

    Just frågan om läsning av vad som helst ska värderas högre än att spela dataspel, titta på film, spela fotboll osv är just den som fått mig att fundera. För så är det ju till stor del idag, det är klart mer accepterat att läsa än att spela dataspel (bland oss lite äldre alltså). Men om inte läsandet är utvecklande och givande (eller ens upplevs som sådant av läsaren) varför ska det då ha högre status? Om läsning endast är ett tidsfördriv har jag svårt att tycka att det ska anses vara bättre för människor än andra saker.

    Men vi är helt överens om detta med svårigheten kring vem som ska avgöra vad som är bra. Det finns ju inga opartiska eller opolitiska åsikter om detta.

    SvaraRadera
  5. Det är en mycket bra fråga. Jag vet inte om jag bara kan svara i en kommentar, så jag ska försöka att skriva ett eget inlägg om det istället. Spontant känner jag: njaaaäääooo... Kanske. :)

    SvaraRadera
  6. Det är nog väldigt många som "måste" börja med "undermålig" litteratur för att så småningom kunna hugga in på "den goda" litteraturen... Jag har själv läst mycket skräp, och nu vill jag inte svartmåla deckare på nåt sätt men de brukar ju inte vara den mest avancerade formen av litteratur - men under många år gick jag direkt till deckarhyllan på biblioteket och ratade alla andra böcker utom möjligen de på fantasyhyllan.

    Det är faktiskt först under de senste 2-3 åren som jag ens skulle ha kommit på tanken att läsa mycket av det jag läser nu, t.ex. klassiker.

    När jag var liten (säg 6-12 år) så läste jag nog faktiskt mer varierat - mellan "bra" och "dålig" litteratur - än jag gjorde när jag var, säg, 18-19. "Bra" (barn)litteratur: Eva Ibbotson, Roald Dahl, Laura Ingalls Wilder, Michelle Magorian. "Dålig" (barn)litteratur: Kitty-böckerna, Tre Deckare och alla andra Wahlströms ungdomsböcker.

    Fast för att svara på frågan så vill jag nog säga: vet inte. =) Men jag tror nog att all läsning = bra läsning, förutsatt att man kan utvecklas i sitt läsande. "Drottningen vänder blad" säger ju att läsning är som en muskel som kan tränas upp... problemet är väl att faktiskt få folk att gå över till den mer avancerade läsningen när de är redo för den, istället för att de stannar kvar på den "bekväma" nivån.

    SvaraRadera
  7. Klart att läsning är bättre än t.ex. dataspel. Böcker kan lära en hur det är att vara människa, det kan inte dataspel. I alla fall så tvivlar jag starkt på det. Fast det kanske är svårt att göra en jämförelse över huvud taget för det är olika division, så att säga. Det som är speciellt med bokläsning är just att man kan ta sig en nivå högre upp en bara till underhållning och tidsfördriv. Som bekannt utvecklar läsning så väl vårt språk, fantasi som tankeförmåga.

    SvaraRadera
  8. Det är just det du säger jag ifrågasätter Ivana. Jag ägnade mig år att spela dataspelet Sims i ungefär 7 år. Under den perioden lärde jag mig html för att kunna skapa hemsidor. Jag lärde mig andra dataprogram för att kunna skapa delar till spelet. Jag konfronterade mina rädslor att kommunicera skriftligt (dessutom på engelska) om mycket privata upplevelser och jag tog itu med mig upplevelse att aldrig riktigt duga. Spelet i sig är en god imitation av dagligt liv och det fungerar utmärkt som terapeutiskt redskap. Många som spelar Sims skriver egna berättelser om det som försiggår i deras spel. Jag har aldrig ägnat mig åt något som varit så utvecklande.

    SvaraRadera
  9. Ser fram mot ditt inlägg Martin.

    Nej det är väl så att jag inte riktigt vet heller Martina. Men jag märker att jag alltmer har svårt att förlika mig med tanken att läsning av vad som helst har högre status än andra saker som kan vara nog så utvecklande.

    SvaraRadera
  10. Intressant ämne. Jag tycker som flera här ovan, typ njaaaäääooo, eftersom det är så många faktorer i det här med läsande.

    Och så måste jag bara säga att det var väldigt spännande att höra om ditt Sims-ande, Lyran!

    SvaraRadera
  11. Vi verkar alla vara rätt ense om just njaaaäääooo :-)

    Min poäng är ju dels att Sims i sig faktiskt är ett riktigt bra spel, dels att såväl dataspelande som läsande blir vad man gör det till. Man kan både spela och läsa utan att utvecklas ett skvatt, men man kan också använda olika vägar för att ta sig någonstans :-)

    SvaraRadera
  12. En utmärkt sammanfattning!

    SvaraRadera
  13. Jag skrev en del om det här för ganska länge sedan. Tror jag tycker likadant idag ;-)
    http://fullbokhylla.wordpress.com/2008/08/15/lasa-att-eller-vad/

    SvaraRadera
  14. Intressant inlägg, tycker jag som tycks hålla med om det mesta. Och det var den länken till artikeln om läsande kontra spelande jag sökte, men inte hittade :-)

    SvaraRadera
  15. Intressant fråga som undertecknad inte motstår.

    Språkligt diskutabla böcker fulla av stereotyper är tveksam läsning om man aldrig läser något annat, tycker jag.

    Är man en LÄSANDE unge så hinner man ju läsa så förfärligt mycket, eftersom böckerna man läser då är kortare, eftersom man lyckas läsa precis jämt, eftersom man inte läser annat än böcker och eftersom man har mycket tid till sitt förfogande. Då hinner man med både det "dåliga" och det "bra". Själv erinrar jag mig något slags kvalitetsmedvetande redan då, som åtminstone delvis var mitt eget, som avgjorde om jag skulle läsa en bok mer än en gång. Hände aldrig med Kitty och hennes gelikar.

    Som vuxen har jag mindre tid och blir således mera selektiv.

    Och jag tror att kvalitetsmedvetande utvecklas någonstans i mötet mellan den massproducerade och den "riktiga" litteraturen. För mig har det varit så. Jag finner plötsligen att nästan inga deckare (P D James undantagen) tillfredsställer mig längre, att Joana Trollope har blivit chicklit och att min första reaktion på ett Marianne Fredriksson-citat i en bokquiz för några månader sedan var "sånt där fantasydravel fullt av könsstereotyper läser inte jag". Jag vet inte var det hände.

    Men jag kan inte låta bli att vara aningen provokativ och säga att en del "god litteratur" saknar kvaliteter som en del "mindre god litteratur" har: Konsten att medryckande berätta en historia. Läste The Kite Runner i september, och har läst ett par minor classics sedan dess, och bara en av de senare (White Teeth) kom i närheten av The Kite Runner i den aspekten.

    SvaraRadera
  16. Ja, det har du verkligen rätt i och det är också därför jag inte alls uppskattar all "fin" litteratur. För mig är en god författare en bra historieberättare, det krävs en engagerande handling tycker jag. Enbart vackra formuleringar räcker sällan för att hålla mitt intresse vid liv.

    SvaraRadera
  17. Nu har jag försökt att skriva ner mina egna tankar och även om jag inte är helt hundra på vad jag tycker tror jag att jag redogjort för hur jag tänker, åtminstone.

    SvaraRadera
  18. Jag hör aldrig människor opponera sig mot att "vinexperter" inte bara talar om vad de viner som de har provsmakat består av utan också BEDÖMER deras smak - medan många, liksom ¤Boktoka", blir upprörda när en erfaren litteraturkritiker bedömer en bok.
    Inte håller jag alltid med t ex kritkern Thente i Dagens Nyheter i hans omdömen om litteratur och dataspel eller Zern om teater - men jag har stor respekt för dessa kritikers (och nästan alla DN-kritikers) kunskaper kombinerad med pedagogisk och stilistisk talang.

    Lena Kjersén Edman

    SvaraRadera