Under 1890-talet var fransmannen Anatole France en av Europas mest lästa författare, han tilldelades 1921 nobelpriset i litteratur "såsom ett erkännande av hans lysande författarverksamhet, präglad av ädel stilkonst, av vidhjärtad humanitet, av behag och franskt lynne". France skrev humoristiska satirer där han kritiserade orättvisor, vidskepelse och den katolska kyrkans dogmer. Alla hans verk hamnade på kyrkans lista över bannlysta böcker.
Drottning Gåsfot från 1893 anses vara är ett av den europeiska litteraturens stora klassiska verk. Romanen utspelar sig under 1700-talet i Paris där huvudpersonen Jacques arbetar som stekvändare i sin fars stekstuga Drottning Gåsfot. En dag besöks stekstugan av den lärde abbé Coignard, som erbjuder Jacques att, mot fri mat, undervisa honom i latin, grekiska och kristendom. Abbén är av åsikten att man inte kan komma till himlen genom späkningar och avhållsamhet, utan menar att dygden är den kristnes fiende. Att ta emot Guds förlåtelse är det heligaste i tron och för att detta ska ske måste man ju begå förbrytelser att få förlåtelse för. Ju större synder, desto mer ånger och därmed mer helighet. Ja, så resonerar den försupne abbén. Jacques är med om olika äventyrligheter tillsammans med abbén och stöter på udda personligheter och även lite kärlek.
Drottning Gåsfot är delvis rolig och underfundig, delvis långtråkig och ordrik. Jag missar naturligtvis en hel del bildade referenser, vilket säkert medför att jag inte uppskattar humorn efter förtjänst. Trots detta tycker jag att boken är läsvärd.
DROTTNING GÅSFOT
Författare: Anatole France
Översättare: Hjalmar Söderberg
Uppläsare: Anna Tulestedt
Förlag: Saga Egmont/Storytel
Jag brukar inte ha svårt att läsa från olika länder men hittills i år har en mängd brittiska böcker lockat. Så denna utmaning blir lätt (men kanske svår att begränsa) och passar alla anglofiler. Berätta om tre riktigt bra brittiska romaner/författare!
1. Romansviten Wolf Hall om Thomas Cromwell och hans roll i relationen mellan Henrik VIII och hans fruar är en av de allra bästa historiska berättelser jag läst. Hilary Mantels porträtt av Cromwell är mycket nyanserat och intressant, här skildras en man som suktar efter makt samtidigt som han också är lojal mot vänner och en kärleksfull familjefar.
2. Jag läser inte längre Elizabeth Georges böcker om Lynley och Havers, men under många år var de mina favoriter. Jag gillade framför allt att läsa om Lynleys och Havers privata liv, deckargåtorna och spänningen var bara grädden på moset.
3. Det går ju inte att ha en brittisk trio utan att ha med Jane Austen. Jag tror att hon kommer att finnas med hos många bloggare. Min favoritausten är Övertalning, vilken är din?
Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!
En härlig blandning av olika åldrar, stilar och världsdelar. Processen av Kafka är den enda jag läst, ville ha ett inbundet ex. Lila är den jag längtat efter mest, Stina Stoor lockar mest just nu. Har ni fyndat något på rean?
"Med skrivna ord kan hon styra dina tankar och handlingar. Du märker aldrig när du blir hennes marionett." I en värmländsk bruksort (kanske min egen uppväxtort?) bor sedan generationer tillbaka en familj med unika egenskaper. Kvinnorna i släkten är ordbrodöser, de kan styra andra människors tankar, känslor och handlingar med sina skrivna ord. Kraften visar sig på de unga kvinnornas 18-årsdag vid ett ceremoniellt inträdesprov. Ingen misslyckas vid inträdesprovet, tänker Alba strax innan det är hennes tur. Men det oväntade inträffar, Alba visar ingen kraft alls då hon prövas. Vad kan detta bero på? De äldre släktingarna tisslar och tasslar, men ingen vill berätta för Alba vad som är fel. Då hon lyssnar i smyg hör hon något som tyder på att hon har en bror och att detta innebär att hennes kraft blockeras. Alba skickas iväg till en släkting i Stockholm där hon själv börjar söka efter ledtrådar till sin familjehistoria. Detta leder Alba in i en skrämmande värld av lögner, svek och mord.
För att ge er en bild av bokens stämning delar jag bokvideon, så får ni en försmak av spänningen och dramatiken. Ordbrodösen är en bok som omedelbart fångar läsaren i ett järngrepp och spänningen stiger hela tiden. Mot slutet blir det ganska otäckt ...
Ordbrodösen är en magisk fantasyberättelse där just de skrivna orden utgör magin. Det är, tycker jag, en makalöst bra idé, som författaren förvaltar väl. I stället för stora magiska gester är det själva språket som påverkar och som man måste se upp med. I dagens samhälle är väl nästan inget sannare än just det att man måste se upp med hur man påverkas av vad man läser. Förutom de magiska inslagen är innehållet i berättelsen en klassisk utvecklingsroman, där huvudpersonen måste bryta upp och välja sin egen väg. Dessutom innehåller berättelsen en gnutta romantik.
Sammantaget är Ordbrodösen en fängslande, spännande berättelse om att växa upp i en värld där ord är magiska och där du kan bli en marionett som styrs av andra. Magisk realism med mer än en gnutta realism. Jag tycker mycket om Arvidssons sätt att gestalta ensamheten och sökandet hos en ung flicka och jag blir berörd av Albas sökande efter sanningen om sitt ursprung. Det här är en fin bok för tonåringar som på olika sätt söker/skapar berättelser om sig själva. Jag ser fram emot fler böcker av Arvidsson, vars nyskapande debutroman är en liten pärla jag ser fram emot att dottern ska bli nog gammal att läsa.
