Nobelalfabetet - G

Välkomna till Nobel-alfabetet. Denna vecka är bokstaven G.

1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.

2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motivera varför "din" författare borde få Nobelpriset.

1. Av Nadine Gordimer har jag läst den underbara romanen Min sons historia, som skildrar hur människor berörs av varandra på både gott och ont. Stor del av berättelsen får vi ta del av via sonens upplevelser. Relationen mellan honom och fadern, en talesman i kampen mot apartheid, förändras drastiskt den dag den tonårige sonen inser att fadern har en vit älskarinna. Vackert språk och många känslomässiga nyanser.

Gordimer fick Nobelpriset 1991.

Akademiens motivering:

"som genom storartad episk diktning har - med Alfred Nobels ord - gjort mänskligheten den största nytta."


2. Jag blir helt enkelt tvungen att fuska lite i min egen utmaning för att få ihop det. Alias Grace är en av mina favoritromaner av Margaret Atwood. Den handlar om den unga pigan Grace Marks som döms till fängelse för medhjälp till mord. I romanen berättar Grace för en läkare om det som hände. En annan favorit av Atwood är den nyligen lästa Penelopiaden som berättar myten om Odysseus från ett kvinnligt perspektiv.

Min motivering:

"för konsten att gestalta skeenden och psykologiskt intressanta huvudpersoner med ett väl avvägt, exakt språk."


"Instruktioner"

I Nobel-alfabetet utmanas ni att besvara ett par frågor (eller rättare sagt uppmaningar) utifrån första bokstaven i en författares för- eller efternamn eller utifrån första bokstaven i en boktitel. Varje vecka kommer en ny bokstav att presenteras, men för att göra det lite mer oförutsägbart kommer bokstäverna inte att presenteras alfabetiskt. Det ställs inga krav att man ska ha läst författaren eller boken ifråga, man kan lika gärna skriva om författare/böcker man är nyfiken på.

När det gäller Nobelpristagarna är det givetvis Nobelpristagarna i litteratur som avses. När det gäller Nobelpriskandidaterna, dvs era förslag på kommande Nobelpristagare gäller i denna utmaning (liksom för Svenska Akademien) kriteriet att författaren skall vara nu levande. Det är således ingen idé att försöka med vare sig Kafka eller Astrid Lindgren, hur välförtjänt det än må vara. När det gäller era förslag på Nobelpristagare vill vi också få en liten motivering.

Svara gärna i egen blogg och lämna en kommentar så vi kan läsa om dina favoriter. Det går också bra att lämna svar direkt i kommentarerna. Låna gärna bilden, men var snäll och direktlänka inte.

Läs andra bloggares inlägg om Nobelpriset, Nobelpristagare, Nobelpriskandidater.

Godsaker till dottern

Dottern har fått mer att läsa och titta på. Maskerad är författad/illustrerad av duon bakom en av fjolårets favoritböcker Tyranno, Kristina Murray Brodin och Bettina Johansson. Vi har faktiskt redan läst boken och en recension kommer inom kort. Vi kan väl redan nu avslöja att boken gillades av både mamma och dotter.

Dessutom har vi fått några nummer av barnserietidningen Tivoli. Tidningen har fått mycket fina omdömen i media, vi kommer också snart att ha något att säga om den.

Jorden Runt 2 - Tjuvstart

Nu är det verkligen snart dags för avresa, men jag måste erkänna att jag tjuvstartat lite. Eftersom jag hade lite svårt att själv hinna läsa allt jag planerat vid förra resan tyckte jag det var bäst att komma lite förberedd.

Jag har läst både Stalins kossor av Oksanen och Aprils frusna blommor av Kadaré. Jag tyckte mycket om båda böckerna och kan inte riktigt sätta den ena framför den andra. De är dock olika och om man brukar föredra lite mer lättläst ska man välja Oksanen.

Jag tänker börja läsa Låt tistlarna brinna! under helgen och hoppas att den lever upp till mina mycket höga förväntningar.

På avresedagen presenterar jag kortfattat månadens böcker och i slutet av månaden skriver jag ett inlägg där jag ber er skriva i kommentarerna vad ni läst. Därefter gör jag en länklista så att vi kan besöka varandra och ta del av varandras reseupplevelser. Hoppas alla resenärer kommer att trivas!

Hur går det för er andra, jag har allt märkt att fler än jag tjuvstartat lite :-)

Isslottet

Isslottet av Tarjei Vesaas, en helt underbar liten berättelse, läste jag ut på två dagar. Jag kommer inte att recensera den, utan bara enträget uppmana er att läsa den. Det här är en otroligt vacker, nyanserad, vemodig skildring av vänskapen mellan två flickor i elvaårsåldern. Aldrig tidigare har jag läst något som på ett så finstämt sätt fångat det sköra i en ny vänskap. Av någon orsak (förmodligen fördomar) blev jag förvånad över att en vuxen man kunde förstå hur svårt det kan vara för två unga flickor att skapa vänskapsband och hur starka banden mellan dem blir. Ytterst läsvärt.

Lolita

Lolita av Vladimir Nabokov, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2007.

Jag har läst ett mästerverk, ett kontroversiellt mästerverk. Jag refererar naturligtvis till den makalösa berättelsen om Lolita av Vladimir Nabokov. För att förstå romanens storhet måste man kanske sätta den i sitt sammanhang. Vladimir Nabokov flydde från Ryssland i samband med revolutionen 1919. Han levde sedan i Europa och USA. Relativt tidigt i hans författarbana dyker temat om nymfetten upp, men det tog ett halvt liv innan romanen om Lolita var färdigställd och publicerad. Fast egentligen handlar inte romanen om Lolita, den handlar om Humbert Humbert. Den Lolita som beskrivs i boken är bara ett återsken av en pedofils förvrängda verklighetsuppfattning.

I korthet handlar boken om Humbert Humberts sökande efter sexuell tillfredsställelse. Romanen består av huvudpersonens dagboksanteckningar från fängelset, där han sitter i väntan på en mordrättegång. Humbert skriver för att rättfärdiga sitt liv och hans skönmålningar och falsifikationer är minst sagt makalösa. Humberts värld befolkas av demoniska nymfetter, som förför och förgör. Humberts längtan efter beröringen från en nymfett är så stark att han inte skyr några medel att nå sitt mål. Dock beskriver han själv att han inte är i stånd att mörda, han är ingen våldsam person.

Humbert gifter sig med Lolitas mor, som inom kort avlider i en tragisk olycka. Detta blir inledningen på den stormande "passionen" mellan Humbert och Lolita. De reser land och rike runt, besöker sevärdheter och lever i nuet. Samtidigt har Humbert nu Lolita i sitt våld och flickan missbrukas och utnyttjas regelbundet. Humbert beskriver dock situationen på annat sätt; han upplever sig vara i Lolitas garn, han får böna och be om små smulor av ömhet.

Det här är den enda roman jag läst som verkligen ger pedofilen/sociopaten ett ansikte och en själ. Det är oerhört intressant, och provocerande, att sätta sig in i Humberts inre värld, en värld där han är offret, den som sviks och överges. Han beskriver sin längtan, sin besatthet och sin kärlek, Lolitas upplevelser har han ingen förmåga att sätta sig in i. Den känslokyla Humbert visar, och oförmågan att förstå vad det innebär för Lolita att modern dött, är total. Inte ens vid de tillfällen då han slår Lolita finns några tankar kring hur detta påverkar henne.

Många tycks ha läst den här romanen genom Humberts ögon, vilket lett till att den beskrivits som en oanständig bok om en sexuellt utmanade flicka. Inget kan vara längre från sanningen. Författarens sätt att gestalta pedofilens/sociopatens psyke är helt enkelt formidabelt. Som läsare måste man förstå att man hela romanen genom vistas i huvudet på en pervers individ och att verkligheten tolkas genom dennes erfarenhetsvärld.

Lolita, då? Vad är hennes roll i boken? Hon är en oskrivet blad på vilket Humbert projicerar sina fantasier. Hon är en vilsen, liten flicka som förlorar sin mor och sitt fotfäste i livet. Hon är en flicka, vars öde man gråter över. Finns det då ingenting hos henne som motiverar Humberts agerande? Nej! Den gryende sexualitet som finns hos små flickor är väsensskild från den vuxne mannens önskan att dominera och penetrera. Det finns ingen skuld hos offret.

Förutom den fängslande handlingen i Lolita, måste även dess språk beröras. Romanen är skriven på ett prunkande, symbolladdat språk, den innehåller mängder att invävda syftningar och hänvisningar till andra stora verk och den är i total avsaknad av vulgära uttryck. Det är via språket författaren förför oss och det är språket som bär när man börjar förstå hur vidrig handlingen egentligen är. Jag gissar att det också är det intellektuella språket som gjort att man (läs män) läst romanen "genom Humberts ögon", identifierat sig med honom och anammat hans synsätt på Lolita. Det är, i vissa kretsar, alltför lätt att bli bländad av ett vårdat yttre och uppvisandet av stor begåvning.

"Lolita, ljuset i mitt liv, elden i mina länder. Min synd, min själ. Lo-li-ta: tungans tipp tar en tripp på tre steg nedåt gommen för att slå, vid tre, mot tänderna. Lo. Li. Ta.

Hon hette Lo, kort och gott Lo, om morgnarna, en och femtio stående i ena strumpan. Hon hette Lola i långbyxor. Hon hette Dolly i skolan. Hon hette Dolores på den streckade raden. Men i mina armar hette hon alltid Lolita."

"Och detta är den enda odödlighet som du och jag kan dela, min Lolita."

Sammanfattningvis; läs den här fantastiska romanen, men gå inte vilse i Humberts libidinösa fantasmer.