Edith Södergran och det kvinnliga jaget i konsten

Idag är det Edith Södergrans födelsedag och i år är det 100 år sedan hon avled. För att högtidlighålla hennes dag repriserar jag ett inlägg från 2015 om denna oförglömliga författare.

 

Som modernistisk lyriker ägnar sig Edith Södergran åt att översätta själen till språk. Hon inspireras både av den ryska futurismen och den tyska expressionismen, men resultatet blir något alldeles eget. Medan de manliga samtida diktarna tecknar en stereotyp bild av kvinnan (en symbol, ett kollektiv, det andra könet, det iakttagna könet) skapar Södergran både ett eget kön och ett eget jag. När hennes dikter börjar bli mer kända väcker de ofta anstöt eftersom det anses att det kvinnliga jaget tar för mycket plats i dikterna. Södergran svarar genom att mena det inte anstår henne att göra sig mindre än hon är(!).

I flera av Södergrans dikter experimenterar hon med olika sätt att utforska kvinnligheten på ett nytt och normbrytande sätt. Tydligast märks kanske detta i dikten "Vierge moderne" ur Dikter där paradoxerna avlöser varandra och gestaltar ett komplext, självständigt jag på sina egna villkor.

Vierge moderne

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol...
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet...
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...

När Södergran, som kvinnlig livsbejakande vitalist, skriver om kvinnor i grupp i "Violetta skymningar..." ur Dikter är det hjältemod, styrka, sinnlighet, frihet och oförutsägbarhet som betonas. Mannen i samma dikt beskrivs i negativa ordalag och diktaren betonar att den bild mannen skapat av kvinnan härmed förkastas.

Violetta skymningar...

Violetta skymningar bär jag i mig ur min urtid,
nakna jungfrur lekande med galopperande centaurer...
Gula solskensdagar med granna blickar,
endast solstrålar hylla värdigt en ömsint kvinnokropp...
Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli...
Mannen är en falsk spegel den solens dotter vredgad kastar mot klippväggen,
mannen är en lögn, den vita barn ej förstå,
mannen är en skämd frukt den stolta läppar försmå.

Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna,
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar,
vi äro de minst väntade och de djupast röda,
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.

Ytterligare ett exempel på kollisionen mellan mannen förväntningar och den verkliga kvinnan är den subtilt erotiska dikten "Dagen svalnar...", vars sista vers ofta citeras.

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.

Läs gärna mer:
Barbro Gustafsson Rosenqvist
Ebba Witt-Brattström
Cecilia Hammarström
Annina Rabe
Bernur

Binas historia

Binas historia av Maja Lunde är första delen i det som kom att bli en svit om fyra romaner som skildrar de skrämmande klimatförändringar vi inte kan blunda för. Boken blev oerhört omskriven när den publicerades och översattes till många olika språk. Av någon anledning missade jag att läsa den när den kom ut, men den är ju tyvärr fortfarande högst aktuell.

Romanen utgår från det faktum att mänskligheten och vår värld är totalt beroende av pollinering. "1/3 av allt som vi äter idag måste pollineras av bin, humlor och andra insekter. Därför behöver vi producera mat på ett sätt som inte hotar den biologiska mångfalden och utrotar pollinatörerna" kan man läsa på krav.se. Utan bin - ingen mat. I den dystopiska delen av Binas Historia har bidöden redan inträffat och lett till krig, massvält och samhällskollaps.    

Lunde skildrar binas historia genom tre familjeberättelser från olika tidsperioder. I 1800-talets England arbetar William oförtrutet med att studera bin för att försöka skapa en bättre bikupa. Emellanåt drabbas han dock av depressioner som gör honom närmast apatisk, vilket leder till stora svårigheter för hustrun Mary och alla deras barn. I nutid i Ohio är George, sedan flera generationer bakåt i tiden, biodlare och detta är en livsstil George önskar föra vidare till sin son. Sonen är däremot mer akademiskt lagd och tycks aldrig bli färdig med sina studier. Med tiden börjar tyvärr Georges bisamhällen att oförklarligt dö. I ett framtida Kina, i en värld där bina dött ut, lever Tao med sin make och lille son i ett samhälle som styrs med järnhand. Tao och maken tvingas dagligen upp i äppelträdkronorna för att handpollinera blomningen. Utan pollinering - ingen frukt. Även barnen tvingas börja arbeta vid tidig ålder, de är lättare och kan klättra högre. Tao drömmer om att hennes som ska bli en av dem som får möjlighet att gå i skolan och drillar honom hårt i läsning och räkning. Tyvärr inträffar katastrofen ändå ...

Binas historia handlar förvisso delvis om just bin, men i minst lika hög grad om familjer med komplicerade relationer och livssituationer. Detta gör romanen både angelägen och mycket engagerande. Själv ser jag fram emot att läsa de andra delarna i klimatkvartetten.

BINAS HISTORIA

Författare: Maja Lunde

Översättare: Lotta Eklund

Uppläsare: Maria Lyckow

Förlag: Natur & Kultur (2016), Storytel

En smakebit ur Kaffe med mjölk

Den här veckan har bestått av besvikelser, besvikelser gällande hälsa, väder och hockey! Hoppas verkligen nästa vecka bättrar sig!

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Har under veckan lyssnat på en underbar debutroman, Kaffe med mjölk, av Ella-Maria Nutti. Romanen skildrar relationen mellan en mor och en dotter, en relation präglad av ett avstånd som är förtvivlat svårt att överbrygga. 

"En mamma och en dotter går där framme. Även om man inte vetat att det var så skulle man sett det på dem. Trots att dottern nästan omärkligt böjer sig bort och går ett halvt steg framför är det tydligt. Deras ansikten är likadana och det finns inget smink i världen som kan täcka över den likheten. De kramas på perrongen. Dottern vrider bort huvudet medan mamman trycker sig nära. Tåget kommer och mamman kliver på, håller sig i handtaget och drar sig upp. När hon satt sig till rätta vrider hon ansiktet för att kunna se ut genom det dammiga fönstret och vinka hejdå till dottern. Dottern har redan vänt sig om och gått. Mamman ser bara en rygg som går ner för en trappa."

Mitt i Iskall sol

Gör ett nytt försök med isländsk deckare efter förra magplasket (nej, jag rekommenderar inte Mörkret av Ragnar Jónasson) genom att lyssna på Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir. Áróra återvänder till hemlandet Island för att söka efter sin syster Ísafold på deras mors begäran. Systrarna har inte haft kontakt med varandra på många år, inte sedan Áróra gav upp försöken att få systern att lämna sin våldsamme sambo Björn. Nu tycks Ísafold har försvunnit spårlöst, sannolikt inte frivilligt. 

Har ni läst? Håller den hela vägen?

En smakbit ur Kärlek och tro

Det snöar och snöar fastän jag och grannen planerat trädgårdsarbete. Nu är jag riktigt less på detta!

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Lyssnar just nu på Kärlek och tro av bangladeshfödda Monica Ali. Romanen handlar om möten och krockar då två människor från olika kulturer planerar att gifta sig. 

"I familjen Ghorami talade man inte om sex. Om TV:n stod på och en passionerad kyss hotade det kyska, kardemummadoftande hemmet, avbröts den hastigt av ett tryck på den svarta fjärrkontrollen.
...
Numera, vid tjugosex års ålder, visste Yasmin allt om sex. Människokroppens mysterier var för länge sedan avslöjade. Hon hade legat med tre män och var förlovad med den tredje i ordningen, en läkarkollega på S:t Barnabys sjukhus.
...
Men Harriet Sangster hotade att införa - hade redan infört - begreppet sex i familjen Ghorami, och henne kunde man inte neutralisera med ett knapptryck på fjärrkontrollen. Vad skulle hända om hon, som vid Yasmins första besök på Primrose Hill, insisterade på att visa sin samling av indisk erotika?"