Utmaning: Authors & Characters - Camilla

Utmaning Authors & Characters: Camilla

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, vara olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Kamila Shamsie besökte Bokmässan 2014 och jag lyssnade då hon berättade om sin roman Brända skuggor. Jag var lite snål och köpte inte boken direkt, vilket jag bittert fick ångra. Däremot övertygade jag (lätt) Ivana att köpa den. När vi sedan stod i hissen och försökte komma till restaurangen (hissen gick upp och ner ett antal ggr) fick vi sällskap av Kamila Shamsie som signerade Ivanas bok jättefint. Själv stod jag där knallgrön av avund ...

Vår älskade av Kamila Shamsie är en fantastisk omtolkning av Sofokles Antigone, förlagd i nutid och innehållande misstänksamhet mot muslimer, utanförskap och kärlek. 

Thérèse Raquin av Émile Zola handlar om den föräldralösa Thérèse som växer upp hos sin faster och sin sjuklige kusin Camille. Fastern beslutar tidigt att barnen ska gifta sig med varandra och de gör så utan att protestera, trots att ingen passion finns mellan dem. Efter giftermålet flyttar familjen till Paris, där fastern öppnar en sybehörsaffär. Livet går sin gilla gång tills Camilles vän Laurent en dag kommer på besök. Omedelbar, intensiv attraktion uppstår mellan Thérèse och Laurent, som inleder en kärleksaffär ...

Thérèse Raquin är ett mycket intressant tidsdokument, vars sätt att beskriva och förstå människan måste ses i sitt tidssammanhang. I vår tid är romanen en sträckläsare som fångar sin läsare i ett järngrepp. Språket och handlingen driver läsaren andlöst framåt i en ruggig känsla av att allt ändå är för sent.

Väldspoesidagen med Edith Södergrans Triumf ...

I tider av oro kan man hitta styrka och mod i diktsamlingar, t ex i Septemberlyran av Edith Södergran. Här är en författare som vägrar att vika ner sig trots allehanda motgångar, en god förebild för oss alla.

Triumf att finnas till ...

Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten.
Jag är en del av alltets stora kraft,
en ensam värld inom miljoner världar,
en första gradens stjärna lik som slocknar sist.
Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!
Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror
och höra nattens tysta flod
och stå på berget under solen.
Jag går på sol, jag står på sol,
jag vet av ingenting annat än sol.

Tid - förvandlerska, tid - förstörerska, tid - förtrollerska,
kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro
som ett litet frö, som en ringlad orm, som en klippa mitt i havet?
Tid - du mörderska - vik ifrån mig!
Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen
och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck.

Historien av Morante

Nu ska jag försöka mig på en tegelsten, vilket inte hör till vanligheterna. Vi får väl se om jag orkar genom den. Historien av Elsa Morante har stått i min bokhylla några år, jag är sugen på att läsa den, men tjockleken oroar. Nedan är beskrivningen från förlaget, visst verkar den bra? Har någon av er läst?

Elsa Morante hävdade att historien var skandal som pågått i tiotusen år. Hennes mästerverk från 1974, romanen Historien, bekräftar den tesen. Romanen är en rasande anklagelse mot den obönhörliga historiska utvecklingen som sker på den enskilda människans bekostnad.

Historien utspelar sig år för år, från 1941 till 1947. Rom invaderas av tyskarna och faller 1943, är en ockuperad stad som befrias av partisanerna efter 1945. Huvudperson är den fattiga änkan och småskollärarinnan Ida Ramundo, som är halvjudinna men döljer sitt judiska påbrå så väl att hennes tonårige son Nino går med i ungfascisterna.

En dag när Ida är på väg hem från arbetet möter hon den unge tyske soldaten Günther som gått vilse i den eviga staden. Günther tränger sig på Ida, följer efter henne hem och våldtar henne. Frukten av denna våldtäkt är den epileptiske pojken Useppe, berättelsens ljusgestalt, ett slags Kristus i miniatyr. Useppe känner samhörighet med alla levande och döda, djur som människor, och kan inte göra någon illa. Mitt under brinnande krig företar han idylliska promenader runtom i Rom med fårhunden Bella, avsnitt som skildras med stark poetisk lyskraft.

Då ingenting finns kvar av deras bostadshus efter ett bombattentat söker Ida och Useppe sig till ett läger för hemlösa där de lär känna den unge judiske studenten Davide Segre. Davide har förlorat alla sina anhöriga i transporterna till förintelselägren och trots att han vill leva efter sin pacifistiska övertygelse hämnas han och dödar en tysk soldat.

Historien är Elsa Morantes magnum opus och romanen har lockat läsare i generationer sedan den gavs ut första gången 1974 då den också gav upphov till en väldig polemik i den italienska kritikerkåren. Norstedts har gett ut romanen fyra gånger tidigare: 1979, -84, -88 samt 2004. Den har jämförts med Tolstojs Krig och fred och Victor Hugos Samhällets olycksbarn.

Nytt förord av Gabriella Håkansson.

Flickornas tystnad

Under de senaste månaderna har jag läst många omtolkningar av antikens berättelser och flera av dem har handlat om grekernas belägring av Troja. I Slaget om Troja av Theodor Kallifatides berättar en lärarinna för barnen om det trojanska kriget samtidigt som andra världskrigets bomber faller över den ockuperade grekiska byn. I The song of Achilles av Madeline Miller berättar Akilles bästa vän Patroklos sin berättelse om den berömde hjälten. I Flickornas tystnad av Pat Barker är så äntligen kvinnorna och framför allt Briseis i fokus. Här får vi äntligen höra mödrarnas, hustrurnas, döttrarnas och slavinnornas historier. Briseis är dock inte den enda huvudpersonen, romanen innehåller också en mångfasetterad gestaltning av Akilles, delvis sedd genom Briseis ögon, delvis utifrån hans eget perspektiv.

Hjälten Akilles.
Strålande Akilles.
Ädle Akilles.
Gudalike Akilles.
Epiteten staplas på varandra.
Det var inte vad vi kallade honom.
Vi kallade honom "slaktaren".

Briseis heter hon. Briseis heter den unga drottningen av Lyrnessos, den unga kvinnan som blir Akilles "pris" efter erövringen av Lyrnessos. Många gånger önskar hon att hon haft mod att kasta sig ut från citadellets tak för att slippa se sin bror dödas, för att slippa se kvinnor våldtas framför ögonen på sina barn, för att slippa höra Akilles säga att hon får duga. Men även i det nya livet som slav inträder en form av vardag, där kvinnorna hjälper och tröstar varandra, där de tvättar alla lik och sköter om de pestsjuka. Briseis uppgifter omfattar också att servera kvällsvin till de stridande männen, som om kvällarna samlas i Akilles salar. Och hon är Akilles sällskap nattetid. Briseis blir även en viktig bricka i maktspelet mellan Agamemnon och Akilles. En bricka vars önskningar ingen tar någon hänsyn till. Förutom Akilles bäste vän Patroklos, som är den enda som visar Briseis omtanke.

Léon Cogniet (1794–1880), Briseis Restored to Achilles in his Tent Discovers the Body of Patroculus (1815), oil on canvas,  Musée des Beaux-Arts, Orléans, France. By VladoubidoOo, via Wikimedia Commons.

Flickornas tystnad är en oerhört spännande, fängslande, inlevelsefull och lättläst berättelse som jag hade mycket svårt att lägga undan på kvällarna. Det är en roman som står på egna ben och mycket väl kan läsas även av den som inte alls är insatt i handlingen i Iliaden. För den som kan sin Homeros är Flickornas tystnad ett mycket värdefullt tillskott, ett kvinnligt perspektiv, men också ett mer nyanserat porträtt av Akilles. Framför allt är det den komplexa relationen mellan Briseis och Akilles som gör boken så läsvärd.

FLICKORNAS TYSTNAD
Författare: Pat Barker
Översättare: Eva Johansson
Förlag: Albert Bonniers (2020)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Fiktiviteter

Utmaning: Authors & Characters - Karl

Utmaning Authors & Characters: Karl

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, vara olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Carl Jonas Love Almqvist, född 1793, studerade i Uppsala och fick därefter tjänst vid ecklesiastikverket i Stockholm. 1824 flyttade han till Värmland, där han och några vänner, inspirerade av Rousseau, skulle leva som idealiserade bönder. Det föll tydligen inte väl ut, redan 1828 var Almqvist tillbaks i Stockholm, nu som lärare (och sedermera rektor) vid den experimentella Nya Elementar-skolan. Almqvist var medarbetare på olika tidningar, bland annat Aftonbladet, från 1839. 1851 gick han i landsflykt, misstänkt för bedrägeri och giftmordsförsök på en ockrare han var skyldig pengar. Almqvist flydde till USA, där han gifte han sig med en pensionatsvärdinna och därmed gjorde sig skyldig till tvegifte. 1865 försökte Almqvist återvända till Sverige men kom bara till Bremen där han år 1866 avled.

Det går an av av Carl Jonas Love Almqvist är en kortroman, ursprungligen utgiven 1839. Under en resa förälskar sig sergeanten Albert och glasmästardottern Sara Videbeck i varandra. Men för att gifta sig kräver Sara att de skall leva i ett jämlikt äktenskap utan formell vigsel och utan delad egendom. Boken ansågs vara ett angrepp på äktenskapet och den är en del av den tidiga feministiska litteraturen.

I den här självbiografiska romanen I skuggan av min bror av Uwe Timm berättar författaren om sin uppväxt, sin familj och framför allt om den äldre brodern Karl-Heinz. Karl-Heinz ansluter sig som 18-åring frivilligt till Waffen-SS, han skickas till östfronten, där han blir skadad och senare avlider. Kvar efter brodern finns några småsaker i en låda, några brev och en dagbok. Efter broderns död och tyska rikets fall förändras fadern till en skugga av sitt forna jag. Karl-Heinz var hans favorit, den som bar hoppet om en glansfull och ärorik seger. Hemmet i Hamburg har bombats och familjens körsnärs- och konserveringsfirma går allt sämre. Modern och barnen lämnas att försöka hantera sorgen, medan fadern i allt högre grad söker alkoholens lindring.

Med utgångspunkt från den egna familjen och broderns dagbok skapar författaren en mycket intressant, nyanserad skildring av människorna under andra världskriget. Genom hela berättelsen skymtar frågeställningar om hur alla övergrepp kunde ske, författaren utger sig dock inte alls för att ha några svar. Ändå tycks han vara något på spåret när han beskriver hur hela tillvaron präglades av våld, barn blev ordentligt agade både i hemmen och i skolan.

"Våldet i hemmet och på gatan hade sitt rättfärdigande i statens våld och politikens beredskap till våld. Krigsberedskapen." (sid 153)

Uwe Timm har en fantastisk förmåga att med små, till synes, enkla medel skapa närhet till läsaren. Läsningen ger mig upplevelsen att ha haft en förtroligt samtal med författaren, ett samtal vari han undersökande och ärligt försökt dela berättelsen om sitt liv med just mig. Det personliga i tilltalet gör boken lättläst, trots tyngden i ämnet.