söndag 25 augusti 2019

En smakbit ur Kirke


Dags för söndagens delande av en smakbit. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Dagens smakbit är en snutt ur Kirke av Madeline Miller, en äventyrsroman med litteraturens första häxa i huvudrollen. Kirke är gudinnan som förförde och förtrollade Odysseus under hans irrfärd, här är en bok om hennes liv. Jag väljer att dela det första stycket i boken:
"När jag föddes existerade inte ordet för det jag var. De kallade mig nymf och utgick ifrån att jag skulle bli som min mor och mina mostrar och mina tusen kusiner. Vi var de minst betydande av de mindre betydande gudinnorna och våra krafter så blygsamma att de med nöd och näppe kunde garantera vår odödlighet. Vi talade med fiskar och skötte blommor, lockade droppar ur molnen och salt ur vågorna. Det ordet, nymf, stegade upp längden och bredden på vår framtid. På vårt språk betyder det inte bara gudinna, utan även brud."

lördag 24 augusti 2019

Temaläsning Antiken



Jag läser gärna temastyrt, tycker att en del romaner definitivt kompletterar varandra på ett fint sätt. Just nu är planen att läsa några romaner som är olika typer av omarbetningar av klassiska myter och verk. I Kirke av Madeline Miller är gudinnan som förförde Odysseus huvudperson och romanen beskrivs som en äventyrsberättelse med en kvinnlig huvudperson. Vår älskade av Kamila Shamsie är en nytolkning av Antigone av Sofokles, en berättelse om syskon som jag skrivit lite om här. Slaget om Troja av Theodor Kallifatides är en ombearbetning av Iliaden där berättelsen utspelar sig under andra världskriget. I Namnens hus av Colm Tóibín får vi ta del av myten om Agamemnon och Klytaimnestra och deras relation efter att fadern offrat dottern för att få välgång.

Andra teman jag ägnat mig åt är andra världskriget, bibelberättelser m m. Mer om detta en annan gång.

fredag 23 augusti 2019

Mrs Dalloway


Att recensera en klassiker som Mrs Dalloway av Virginia Woolf känns ju rätt förmätet och förvänta er inga nydanande analyser av mig. Jag kommer att hålla mig till en kort beskrivning av innehållet, så gott det nu låter sig göras, och lite reflektioner från mitt läsande. Och säkert en del superlativer och allmänna lovord. För Mrs Dalloway, det är en klassiker värd sin stjärnstatus!

Mrs Dalloway utspelar sig under en enda dag i London i mitten av juni 1923. Den välbärgade, medelålders Clarissa Dalloway ska ha en liten, trevlig bjudning på kvällen och ger sig därför ut för att inhandla blommor att pynta hemmet med. Just behovet att pynta, att dölja det fula, att fylla vardagen med vackra trivialiteter är ett genomgående tema i romanen. Clarissas liv handlar i hög grad om status, om klassmedvetenhet, om hyckleri. Jag kan föreställa mig hur hennes glossiga facebookbilder skulle se ut.

Det stora kriget är äntligen slut och engelska nationen står inför ett vägval mellan gamla traditioner och ett modernt samhälle. Clarissa lever i en tid då hoppet om människan och civilisationen trasats sönder i skyttegravar. Hon lever i den splittrade värld T S Eliot beskriver i The Waste Land. Så här knappt etthundra år senare har jag alltför lätt att förstå och relatera till besvikelsen och melankolin.

Under Clarissas vandring genom staden, och senare under dagen, dyker andra karaktärer upp, och läsaren får bland annat träffa ungdomskärleken Peter Walsh, dottern Elizabeth och Clarissas alter ego Septimus Smith. Clarissa och Septimus träffar aldrig varandra, men är sammanlänkade genom sina upplevelser av livets tomhet och skörhet. De olika karaktärernas tankar, deras sinnesintryck, minnen och känslor vävs samman till en betraktelse av smärtsam meningslöshet och förgänglighet. Bland annat ...

Clarissa är en kvinna som väcker min medkänsla. Många år tidigare valde hon bort ett passionerat, intimt liv tillsammans med Peter Walsh för ett svalt äktenskap med maken Richard, ett äktenskap där hon tycks förlora sig själv:

”… och detta var mrs Dalloway, inte ens Clarissa längre – detta var mrs Richard Dalloway.”
Clarissa uttrycker en tomhet och en längtan som verkligen berör. Under all yttre förfining finns en kvinna av kött och blod, en kvinna som lider, älskar och hatar.
"Men det plågade henne att ha detta monster trampande omkring inom sig! Att höra kvistar knäckas och känna hovar sättas ner djupt inne i själens snårskog, aldrig kunna vara helt lugn eller helt trygg, eftersom vilken sekund som helst odjuret kunde börja röra på sig, detta hat som särskilt nu efter sjukdomen kändes som om det skrapade mot blottade nervändar. Det plågade henne rent kroppsligt, och det fick all glädje över skönhet och vänskap, över att må bra och vara älskad och kunna skapa ett lyckligt hem, att vagga och skälva, som om verkligen någon sorts odjur bökade bland rötterna, som om hela hennes rustning av belåtenhet inte var något annat än egenkärlek! Detta hat!
Dumheter, fantasifoster! intalade hon sig och sköt upp svängdörrarna till Mulberrys blomsterhandel."
Mrs Dalloway är också en roman man läser med facit i hand. Vetskapen om att Virginia Woolf själv kommer att avsluta sitt liv några år efter utgivningen av romanen påverkar ofrånkomligen läsningen.

Romanen är skriven i, den för modernismen typiska, stilen med inre monologer - stream of consciousness - och kräver en alert läsare. Något år innan Mrs Dalloway publicerades hade James Joyces nydanande mastodontroman Ulysses getts ut. I denna introducerades läsaren för oförglömliga textavsnitt, t ex Molly Blooms avslutande inre monolog. Men där Joyce breder ut sig och testar i princip alla stilar han kan komma på, håller sig Woolf konsekvent till en stil, vilket ger ett ännu mer effektfullt intryck. Enligt mig.

Sammantaget är Mrs Dalloway ett monument över ett liv som inte blev av och en läsupplevelse som slår det mesta.
MRS DALLOWAY
Författare: Virginia Woolf
Översättare: Else Lundgren
Förlag: Albert Bonniers
Köp: Adlibris, Bokus

torsdag 22 augusti 2019

Grattis Gustaf


Idag är det Gustaf Frödings födelsedag, han föddes 1860 ni får själva, göra räknandet. Jag har älskat Fröding dikter sedan jag som 21-åring arbetade på Alsters Herrgårdscafé och blev bekant. För femtielfte gången delar jag nu på bloggen den finaste dikten om kärlek, "Nypenrosa" ur Räggler och paschaser från 1897.

Fin sôm nypenrosa står
tili, tili, når dä dagger
selverdrôp å blaa vagger
lent där môraväre går.

Int just lik e trägårsros
int så stôlt å mett i sola,
int så grann å stor i ola,
mer litt bly å mer te tros.

Tocken stog mi Anna Lek,
ljus i håre, rö i kläe,
"rosa stecker", sa di, näe,
Anna mi va utta svek.

Hennas tagg va lätt te se,
are roser, are flecker
gär sä lene, når di stecker,
Anna gjord sä allri te.

Harrgårsplan mä roser i
gjord mä itnô kälekshôga,
nypenrosa bål ve stôga
dä va rosa rosa mi.

onsdag 21 augusti 2019

I höst ser jag fram emot ...

Ett litet axplock av höstens längtansböcker. Beskrivningarna är lånade av respektive förlag.


Lanny av Max Porter (SEKWA):

Inte långt från London ligger en liten by. Den här byn tillhör människorna som bor där, och de som bott där under hundratals år. Den tillhör Englands mystiska förflutna och förbryllande nutid. Den tillhör Mad Pete, ensamvarg och konstnär. Gamla Peggy som hänger över grinden och skvallrar med alla som går förbi. Den tillhör familjer som är borta sedan generationer, och dem som bara nyligen flyttat hit. Den tillhör Lanny, pojken som plötsligt försvinner spårlöst. Men också Dead Papa Toothwort som vaknat från sin slummer djupt inne i skogen. Dead Papa Toothwort som lyssnar till dem allihop.

Max Porters efterlängtade nya roman är lika osannolik som den är djärv, märklig och fantastisk. Det är en salig blandning av fabel, folksaga och roman med inspiration från muntlig berättartradition. Resultatet är ren magi och storartad litteratur, en bok full av uppfinningsrikedom och hejdlös berättarglädje. Du har aldrig läst något liknande."



Kirke av Madeline Miller (Wahlström & Widstrand):

"Kirke är den första häxan i litteraturen. En kvinna med mer makt än vad samhället ansåg lämpligt. Hon var gudinnan som förförde Odysseus med trollformler och förvandlade hans manskap till svin. Madeline Miller lyfter ut Kirke ur Odysséen och ger henne en egen bok – som blir något så ovanligt som en kvinnlig äventyrsberättelse. Det är en kraftfull och tidlös saga för vuxna, om en kvinnas kamp för överlevnad och frihet.

Kirke är Madeline Millers andra roman och henne första på svenska. För debuten Song of Achilles erhöll hon flera priser, bl.a. det prestigefyllda Orange Prize. Båda romanerna gick raka vägen in på New York Times bästsäljarlistas första plats. Kirke har valts till en av årets absolut bästa böcker för 2018 av bland andra Time Magazine, Publishers Weekly och bokhandelskedjan Waterstones."



Den vita boken av Han Kang (Natur & Kultur):

"I Den vita boken möter vi en författare som befinner sig i Warszawa för att arbeta. Med den slags hypersensibilitet som blivit Han Kangs signum fäster berättaren sin uppmärksamhet på sin omgivning, dess historia, struktur, färger. En snötäckt europeisk stad långt hemifrån utgör fonden för en stramt poetisk undersökning av sorg genom en ovanlig prisma – färgen vit.

Stadens och naturens vita – snön, saltet, månen, en vit fågel – öppnar rum mot en privat sorg, som har med lindor, en spädbarnsskjorta och svepning att göra. I denna mäktiga bok om tomrummet efter en syster som dog efter bara några timmar i livet får Han Kangs centrala teman – liv, död, historia, minne – en mjukare och närmare behandling.

Den är en text som vibrerar av smärta och skönhet, som tecknar den mänskliga anden som både spröd och segt motståndskraftig. Många kritiker menar att den utgör en höjdpunkt i författarskapet."



Svenska hjältinnor av Colette van Luik, Anna Nordlund (Max Ström):

"Det här är den stora boken om hjältemodiga kvinnor som har åstadkommit något speciellt, stått upp för sina ideal eller förverkligat sina drömmar. Här är hundra inspirerande berättelser om tappra rösträttskämpar, coola musiker, tuffa miljöaktivister, engagerade läkare, smarta uppfinnare och banbrytande författare. Här finns en astronaut och till och med en sjörövare.

Boken spänner över nästan tusen år, från en mäktig vikingakvinna till dagens moderna rebeller. Boken är illustrerad av ett stort antal av Sveriges främsta kvinnliga illustratörer. Detta är den förmodligen mest fängslande barnbok som har skrivits om verkliga kvinnor i Sverige – förebilder som inspirerar tjejer i alla åldrar."



Trollet är inte hemma av Lars Lerin (Bonnier Carlsen):

"Trollet är inte hemma är en berättelse i ord och akvarell.

Dörren till källaren står på glänt. Hallå! ropar Rafael och kikar in i det svala mörkret. Hallå trollet! Men ingen svarar. Allt är tyst, bara småfåglarna som kvittrar och en skata som skrattar ur ett snår. Trollet är nog inte hemma, kanske ligger det och sover. Kanske, kanske inte. Det är väl så, säger pappa, att troll, liksom spöken, måste sova hela dagen för att orka vara vakna om natten. Om solen skiner på ett troll så spricker det, sägs det i sagorna. Ingen vet, man får tro vad man vill. Man får gärna tro att det bor ett troll i skogen."




Jag hade så mycket av Trude Marstein (Albert Bonniers):

"Monika är 13 år och vet att allt hon upplever kommer att tillhöra en annan tid. Hon är 27 och en äldre professors älskarinna. Hon är 37 och bor hos Geir, de har Maiken som rytmiskt suger på sin napp och saknar hår i nacken. Monika är också 46, har en bakgård med höns och tycker att livet består av hopplösa försök till gemenskap. Hon är 50 år och möter sin mors ansikte i spegeln över grönsaksdisken i mataffären.

Jag hade så mycket är en roman om längtan efter passion och mening, men också om känslan av att allting glappar, att ingenting går att hålla kvar och att man kanske varken vill eller kan höra ihop med någon."



Gileads döttrar av Margaret Atwood (Norstedts):

"I slutscenen av Tjänarinnans berättelse stiger Offred in i skåpbilen efter att ha anklagats av Anföraren och hans hustru. Vart hon förs vet ingen. I sin alldeles nyskrivna fortsättning på Tjänarinnans berättelse, Gileads döttrar, kommer Margaret Atwood förmodligen att avslöja vad som hände med Offred. Så här säger hon i ett pressmeddelande:

"Kära bokläsare. Allt ni frågat mig om Gilead och hur den världen är uppbyggd har tjänat som inspiration för denna roman. Fast inte bara. Den andra inspirationskällan är den värld vi lever i idag."

Sedan Tjänarinnas berättelse gavs ut 1985 har Atwoods framtidsvision bara ökat i betydelse och givit upphov till kvinnors protester över hela världen, inte minst efter valet av Donald Trump till Amerikas president. Romanen fick också nytt liv genom den prisbelönade och populärar tv-serien The Handmaid's Tale med Elisabeth Moss i huvudrollen.

Gileads döttrar utspelas femton år efter Tjänarinnans berättelse och utgår från tre andra kvinnor som berättar om sina liv i den kristna fundamentalistiska staten Gilead. Boken ges ut samtidigt som det engelska originalet."