Bästa dystopien

Med tanke på gårdagens strömavbrott och dagens trilskande dator blir temat för denna, den första, bästa-utmaningen dystopier, post-apokalypser och annat elände. Välj ut EN, den ni tycker är allra bäst, och berätta för oss vad det är ni gillar med den. Ni kan välja att berätta om en bok eller en film.

Jag återkommer med min favorit imorgon om jag får all teknik att samarbeta.

Strömlöst

Så här såg det ut här hemma igår kväll när jag skulle dra igång Bästa-utmaningen. Ingen ström, ingen uppkoppling. Utmaningen kommer senare ikväll i stället.

Sorgen bär fjäderdräkt

En del böcker, ja i ärlighets namn rätt många, får lov att vänta på uppmärksamhet under lång tid i det här huset. Men så finns det de där böckerna som liksom bara ylar att de vill bli lästa så fort man får syn på dem. Och så tränger de sig emellan, förstör planerna och bosätter sig i hand och sinne. Den här kråkboken är precis en sådan bok. Så fort jag fick syn på den drogs jag oemotståndligt mot den, jag närmast tvingades att öppna för att kika lite och sedan var jag fast. Både kråkan och boken är så påträngande, trösterika och helgalna att det är en lisa för en sörjande själ att stifta bekantskap med dem. Jag är så glad att den här boken dök upp hos mig just när jag behövde den.

Sorg är ett vanligt tema i romaner, men jag måste erkänna att jag inte läst de senare årens populära böcker på temat. Jag tycker ofta att det är jobbigt att läsa konventionella, om än väldigt bra, gestaltningar av sorg. Men Sorgen bär fjäderdräkt är så långt ifrån konventionell det är möjligt att komma. Den här romanen/fabeln/diktboken är hysterisk, egensinnig och alldeles underbar. Texten innehåller nog alla stilar som finns, här tokroliga språkekvilibristiska övningar man tappar andan av att läsa, här finns dramarealistiska avsnitt som klokt och finurligt gestaltar sorgens egenskaper, här finns listor och här finns lyrik. Berättarperspektivet växlar hela tiden mellan kråkan, pappan och pojkarna. I den här boken kan jag känna igen alla mina tankar och känslor, här kan jag finna tröst.

Mycket kort kan man säga att boken handlar om den "sorgeprocess" en pappa och hans två söner genomgår då mamman hastigt avlidit. Till sin hjälp har de en terapeutkråka som tvingar sig in i hemmet och på olika sätt hjälper alla att hantera sina känslor. När sorgen fjäderkläs kan den hanteras utan floskler om att gå vidare, eller att ha sörjt färdigt. Kråkan är dock ingen stillsam, lyssnande terapeut, utan en figur som, med mer eller mindre milt våld, vänder upp och ner på hela hemmet. Så småningom förändras sorgen och går att hantera utan kråka.

"Det var en gång två pojkar som medvetet förvanskade minnen om sin far. På så vis kändes det bättre om de råkade glömma minnen om sin mor."

"Förr trodde vi att hon skulle dyka upp en vacker dag och säga att alltihop hade varit en prövning.
...

Vi var noga med att låta henne åldras, aldrig hålla henne fången. Noga med att kalla henne farmor när pappa blev farfar.

Vi hoppas att hon tycker om oss."

Sammantaget är Sorgen bär fjäderdräkt en helgalen gestaltning av hur sorg vänder upp och ner på tillvaron för att därefter bli "den väv personligheten består av, ett underbart kaos".

SORGEN BÄR FJÄDERDRÄKT
Författare: Max Porter
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: Etta/Sekwa (2016)
Köp: Adlibris, Bokus

Novell #6 och 7 ur Novellixasken Eller sjunk i havet

Nu har jag läst två noveller till i novellutmaningen Läs en novell II. En är utgiven 2016 och i en spelar pengar en stor roll. Båda novellerna handlar om flykt och om förfärliga resor till havs. Och båda novellerna handlar om människor som flytt från krig och sökt skydd i Sverige.

I Lilla asken berättar Ania Monahof om en ung flicka och hennes familj som under andra världskrigen flyr över Östersjön från Finland till Sverige. Det är kallt och farofyllt under båtresan. Lilla asken är en gammaldags berättelse om ett aktuellt tema.

"Historien städar efter kriget och eftersom det är vi som är skräpet som sopas än hit, än dit, känner vi av det. Vi kan se, vi kan höra, vi har alla sinnen i behåll. Därför känner vi smärta."

I Eller sjunk i havet berättar David Mohseni om sitt liv och sin flera år långa flykt från Afghanistan. Redan som 10-åring tvingades han klara sig själv och leva i källare runt om i världen. Resan över Medelhavet var fylld av faror och kostade människoliv. Eller sjunk i havet är en berättelse som kryper under skinnet på läsare, man blir så ledsen över hur illa barn far.

Trots att det har gått många år mellan de båda flykterna över haven är känslan av rädslan lika förlamande i båda berättelserna. Och i skrämmande situationer behöver vi människor vända oss till goda krafter, både inuti och utanför oss. Kanske dyker dessa upp i form av bönesvar eller i form av hjälpande människor. Hoppas att de goda krafterna dyker upp för alla som idag befinner sig på flykt, vare sig de är på denna eller andra sidan havet.

Båda novellerna säljs, tillsammans med två andra, i en fin liten ask.

LILLA ASKEN
Författare: Ania Monahof
Förlag: Novellix (2016)
Köp. Adlibris, Bokus

ELLER SJUNK I HAVET
Författare: David Hohseni
Förlag: Novellix (2016)
Köp. Adlibris, Bokus

Jul i ?

Kan ni gissa var jag ska fira jul i år? Och vilken författare jag ska "besöka"? Jag vill också gärna få tips på böcker som utspelar sig i den här delen av världen, har ni några?