Magikern av Gracia Deledda - novell #5

Gracia Deledda föddes 1871 i Nuoro på Sardinien och avled 1936 i Rom. Hon debuterade som 15-åring med en novell och tilldelades Nobelpriset 1926 med motiveringen: "för hennes av hög idealitet burna författarskap, som med plastisk åskådlighet skildrat livet på hennes fäderneö och med djup och värme behandlat allmänt mänskliga problem". Deledda skrev om sina hemtrakter på Sardinien, ofta om utstötta personer som hamnade i moraliska dilemman och kämpade i tysthet.

Jag har nu läst novellen "Magikern" (del i läsutmaning Läs en novell II, en författare jag inte tidigare läst) som handlar om det unga paret Saveria och Antonio. Paret bor i en idyll och är lyckliga i allt utom ett; de lyckas inte få några barn. Till slut får Antonio veta att orsaken till deras barnlöshet är en förbannelse. Han ger sig iväg för att träffa magikern Peppe, som lagt förbannelsen på Antonio för att få honom att bryta denna.

Handlingen i "Magikern" är inte särskilt utmanande eller nydanande, men slutet gott allting gott. Antonios dröm var att allt skulle bestå, släktled efter släktled och kanske uppfylldes hans dröm.

Både Feministbiblioteket och Nobelprisprojektet har skrivit om romaner av Gracia Deledda, men ingen av dem inspirerade mig att läsa mer. Deleddas romaner verkar vara konservativa och urtrista.

FLER NOBELLER - NOVELLER AV NOBELPRISTAGARE
Författare: Gracia Deledda
Red: Gun Ekroth
Förlag: En bok för alla (2012)
Köp: Adlibris, Bokus

Jag är Merry

Alltså det är ju det där med de vackra klänningarna. Jag är inte alls intresserad av mode, men jag tycker ju ändå att Arwen och de andra tjejerna har väldigt snygga klänningar. Arwen gifter sig ju också med Kungen, det är ju lockande, kanske. Och Eowyn är ju en förebild utan dess like, hon deltar i strid och är minst lika modig som männen. Fast jag gillar ju kanske inte direkt strider så mycket. Jag tycker att det verkar underbart att leva i frid, lugn och ro i Fylke. Jag är ju en lojal vän, men det vete katten om jag verkligen kan jämföra mig med Sam. Nej jag tror nog att jag väljer att vara Merry, den klokaste av hoberna och den som hjälper Eowyn att döda nazgûlen. Han är liksom en lagom stor hjälte som jag kan identifiera mig med. Och han har ofta kul.

Tematrio - Höga berg och djupa dalar

Jag läser just nu en helt underbar roman som utspelar sig i en avlägsen bergsby och denna inspirerade till veckans, sannolikt rätt svåra, tema. Berätta om romaner eller andra texter som innehåller höga berg och djupa dalar! Temat kan tolkas både bokstavligt och bildligt.

1. Ett helt liv av Robert Seethaler följer Andreas Egger under hela hans liv, från det att han som fyraåring kom till en fosterfamilj i in alpby. Hans liv kom att förändras när han var med och byggde den första linbanan och när han träffade värdshuspigan Marie. Underbar!

 2. Väggen av Marlen Haushofer gestaltar det allra mest skrämmande - att bli ensam kvar, att vara den enda överlevande människan. En kvinna reser till en jaktstuga i bergen för att tillbringa en lugn helg med sin kusin och hennes man. På morgonen upptäcker kvinnan att hon är ensam och avskuren från omvärlden; en hög genomskinlig vägg omringar jaktstugan och området runt omkring. Ruskigt bra!

3. Under krigsvintern 1939 påbörjar Tove Jansson sitt storverk och 1945 publiceras första delen i berättelsen om Mumintrollet och hans familj. Småtrollen och den stora översvämningen handlar om Mumintrollet och hans mamma, som är på vandring för att söka efter den försvunne fadern. Till slut finner de honom och en mycket vacker liten dal.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Vi av Kim Thúy

Jag hade verkligen sett fram emot att lyssna på Kim Thúy på Bokmässan, men livet kom liksom emellan och jag missade tillfället. Sedan dess har jag haft lite svårt att skriva om hennes tredje bok (utgiven på svenska), en bok jag läste i somras och totalt älskade. Om man vill hålla det kort, vilket Kim Thúy föredömligt gör, skulle jag helt enkelt kunna skriva att Vi var sommarens vackraste. Men Kim Thúy skriver ju inte bara kortfattat, hon väger dessutom alla ord på guldvåg och väljer det allra bästa. Det önskar jag att jag kunde. Men eftersom jag inte kan det skriver jag väl helt enkelt lite mer.

Författarens debutroman Ru gjorde ett starkt intryck på mig. Ru handlar om en ung flicka som lämnar Vietnam som båtflykting, på flykt undan kriget i slutet av 70-talet. Efter svåra upplevelser till havs och i flyktingläger anländer familjen till Kanada. I korta, icke-kronologiska avsnitt får vi ta del av barndomen i Vietnam, den ohyggligt skrämmande flykten, olidliga umbäranden i flyktingläger, ankomsten till en helt ny värld och utmaningen att leva i exil.

Mãn handlar om en kvinna som lämnar sitt trasiga hemland Vietnam för att söka trygghet i Kanada. Delvis är ramberättelsen i Mãn samma som i Ru, men känslan i berättelsen är mindre sårig. Mãn skildrar handlar om kärlek i alla dess former; kärleken till de mödrar som på olika sätt varit viktiga i huvudpersonens liv, kärleken till mat och den passionerade kärleken.

Tredje romanen handlar om Vi, den "dyrbara, pyttelilla, mikroskopiska" dottern som föds som sista barnet i en familj med tre äldre söner. I samband med kriget i Vietnam flyr modern med barnen, medan fadern väljer att stanna kvar i hemlandet. Flykten är mycket riskabel och farofylld, människor dör under den fasansfulla båtresan, skräcken bosätter sig i människorna. I det nya landet Kanada kämpar familjen med att anpassa sig till allt nytt, samtidigt som den äldre generationen vill värna om de ursprungliga värderingarna. Likt många ungdomar anpassar sig Vi lättare än de äldre och hamnar i en lojalitetskonflikt. Med stöd av sin moster utvecklas Vi till en självständig ung kvinna, en självständighet som dock har sitt pris.

Liksom i Ru och Mãn får läsaren ta del av berättelsen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Skildringen av flykten är emellanåt hjärtskärande sorglig och ohyggligt vacker. Få författare lyckas kombinera smärta och skönhet som Kim Thúy. Här finns inte en uns av sentimentalitet, däremot oerhört starka känslor. Hennes texter är sällsamt vackra, anspråkslösa och sakliga. Lågmält och exakt skapar författaren bilder fyllda av röster, ljud, smaker, dofter, färger, känslor. Kim Thúys texter korsar genrer och är lika mycket poesi som prosa. Texten i Vi byggs upp runt specifika teman eller platser, t ex "Sjön som doftar vår", vilka skapar bakgrund för ett avsnitt. Dessa teman finns återgivna i marginalen på ett mycket dekorativt sätt. Som grafisk helhet är sidorna mycket tilltalande.

Vi behandlar samma teman som författarens tidigare romaner, d v s livet i exil efter en flykt och skapandet av en ny identitet. Särskilt tydligt tycker jag att författaren i Vi gestaltar hur olika individer i en familj väger traditioner och den nya friheten på en vågskål, för att hitta rätt balans. I Vi får vi även ta del av de tidigare generationernas liv i Vietnam, ett inslag som jag verkligen uppskattade.

När jag har läst 2-3 böcker av en författare brukar jag ofta känna att det är nog och så söker jag mig vidare till andra. När det gäller Kim Thúys författarskap kommer jag att läsa alla böcker som översätts.

VI
Författare: Kim Thúy
Översättare: Ulla Linton
Förlag: SEKWA (2016)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Anna, Lotten

Snäckorna - novell #4

Dags att berätta lite om novell #4 i läsutmaningen Läs en novell II. Den här gången valde jag att läsa Snäckorna av Karin Boye och den visade sig handla om en förälder och ett barn.

Novellen Snäckorna kröp under huden på mig och fick mig att börja fundera över min mammas situation, då hon gifte sig med en man som hade barn sedan tidigare. Jag har ju alltid vetat att situationen var påfrestande för min mamma och jag har haft lätt att förstå hur det måste ha varit jobbigt för mina äldre syskon att plötsligt få en ny mamma. Och svårt tycker Tord, som berättar sin historia i Snäckorna, att det är. Han är tio år och minns fortfarande sin mamma, trots att han bara var fyra år när hon dog. Nu ska någon ny kvinna ersätta henne och Tord är upprörd, ledsen och känner sig övergiven. Pappan och den nya kvinnan gör i början många försök att få Tord att ta till sig sin nya mamma, men Tord tänker minsann inte ge vika. Tursamt nog verkar den nya kvinnan förstå sig på barn och inser att hon måste vänta tålmodigt och ge Tord tid att anpassa sig till alla förändringar.

Snäckorna är en finstämd, känslosam berättelse som lämnar mig nöjt småleende. Karin Boye är en författare man kan lita på, hon håller balansen fint, räds aldrig känslorna, men låter inte sentimentalitet ta över.

SNÄCKORNA
Författare: Karin Boye
Förlag: Novellix (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Sagas bibliotek