Kaptenens verser av Pablo Neruda - Jorden Runt V

Pablo Neruda 1904 - 1972 var en chilensk poet, författare, diplomat och politiker. Han anses vara en av de viktigaste poeterna under 1900-talet och hans skrev i en mängd olika stilar. 1971 erhöll Neruda Nobelpriset i litteratur "för en poesi, som med verkan av en naturkraft levandegör en världsdels öden och drömmar". Priset var kontroversiellt p g a Nerudas politiska aktivitet (han var bland annat senator för Chiles kommunistiska parti och tvingades att bo en del av sitt liv i exil).

Pablo Nerudas berömda kärleksdikter, Kaptenens verser, skrevs när han bodde på Capri på 50-talet. (Detta måste ju ha skett under den tid min favoritfilm Il Postino utspelar sig, Neruda har där en viktig roll). Eftersom dikterna i Kaptenes verser riktar sig till Nerudas älskarinna (sedermera tredje hustru) gavs de från början ut anonymt.

Det är mycket svårt för mig att skriva så mycket om själva dikterna, jag kan inte relatera till dem. Precis som Fiktiviteter skriver är det så mycket "tillbedjan och skönhet" i texterna att det är svårt för mig att ta dem riktigt på allvar. Min upplaga innehåller däremot erotiska naturbilder som jag tycker är fantastiska.

Men det måste ju finnas något mer hos Neruda, tänker jag och börjar googla. Jag hittar snabbt till Jenny Wrangborgs blogg och blir inspirerad att läsa några dikter lite mer noga. Den finns ju där, den glimmar till - aktivismen - den som gör dikterna till mer än "bara" individualistiska kärleksyttringar. Här kommer ett exempel i engelsk översättning:

"The Flag"

Stand up with me.

No one would like
more than I to stay
on the pillow where your eyelids
try to shut out the world for me.
There too I whould like
to let my blood sleep
surrounding your sweetness.

But stand up,
you, stand upp,
but stand up with me
and let us go off together
to fight face to face
against the devil's webs,
against the system that distributes hunger,
against organized misery.

Let's go,
and you, my star, next to me,
newborn from my own clay,
you will have found the hidden spring
and in the midst of the fire you will be
next to me,
with your wild eyes,
raising my flag.

Jag kommer nog att försöka läsa mer Neruda, delar av Canto General är jag nyfiken på. Det här inlägget avslutar jag med det för många av oss mest välkända Neruda-citatet, orden som upprepades gång på gång efter tragedin på Utøya: "Ni kan döda alla våra rosor, men aldrig hindra våren".

KAPTENENS VERSER
Författare: Pablo Neruda
Översättare: Lasse Söderberg
Fotograf: Georg Oddner
Förlag: Bra Lyrik/Bra Böcker (1984)

Tematrio - Äntligen lästa (eller i alla fall köpta) böcker

En del böcker har blivit stående länge i min bokhylla och en del författare har jag liksom "sparat".  Men varje år blir någon av dem läst och min långa lista har kortats betydligt under de år jag bokbloggat. Berätta om tre böcker ni äntligen sett till att läsa eller om tre böcker ni borde läsa snart!

1. Under det rosa täcket av Nina Björk läste jag i somras. Den hade då stått i min bokhylla något år och på min läslista rätt många år. Och ja, det var verkligen läsvärd.

2. Sara Lidman läste jag äntligen i början av året. Jag hade höga förväntningar och tycker att Tjärdalen infriade dessa. Det kommer att bli mer Lidman för min del.

3. Ivar Lo-Johansson är en annan författare jag väntat länge med att läsa. I år ska det bli av. Den snygga pocketversionen av Måna är död väntar så fint uppställd i ett fönster.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Bästsäljare och jag

Jag menar inte att vara så kritisk. Och jag önskar att jag kunde låta mig svepas med av en del mer eller mindre fantastiska historier. Men det går ju bara inte. Jag blir så kritisk. Den senaste jag åtminstone lyckades läsa ut är Miniatyrmakaren av Jessie Burton, en delvis magisk, delvis mycket realistisk berättelse som utspelar sig i Nederländerna på 1600-talet. Men handlingen är så krystad och de övernaturliga inslagen känns inte alls integrerade i berättelsen. Ett plus är dock att miljön är intressant.

Jag har dessutom oerhört svårt för "gripande" berättelser som jag ofta tycker är sentimentala. Förra året läste jag Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker och försökte verkligen väcka liv i min tynande romantiska ådra. Det lyckades inte, det är bara att inse att jag inte uppskattar när huvudpersonerna ges funktionsnedsättningar för att väcka läsarens medkänsla. Jag känner mig bara manipulerad och irriterad. Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr lade jag ganska snabbt ner, jag tror inte att den passar mig alls. Efter att ha googlat runt hittar jag till slut Ernst Klein som beskriver samma känsla som jag har:

Romanen är oerhört vackert berättad. Men för mig blir personerna aldrig levande. De är som figuranter i ett skuggspel. Det kan hända att jag fortfarande är alltför präglad av Svetlana Aleksijevitjs skildring av verkliga barns krigsupplevelser för att fullt ut kunna ta till mig romanens uppdiktade berättelser.

Jag har också nyligen läst Aleksijevitj och jag träffar dessutom så gott som dagligen barn och ungdomar som nyligen kommit hit från Syrien, Afghanistan och andra länder. Det där vackra, språkliga skimret lyser med sin frånvaro i deras berättelser. Kanske är det därför jag inte står ut med utsmyckade texter.

Nåja, det är ju inget att gråta över att jag inte riktigt kan ta till mig en del populära romaner, det finns ju mycket annat jag gillar. T ex har jag nyligen börjat läsa Gryningsfeber av Péter Gárdos och den är hittills mycket lovande. Gryningsfeber är också en bok om kärlek, men den gestaltas så lågmält och utan en massa utsmyckningar. Då kan jag tro på den.

Hausfrau - Jorden Runt V

Amerikanska Anna bor med sin schweiziske make och bankman Bruno och deras tre barn i en förort till Zürich. Familjen är välbärgad och på ytan ser allt trevligt och idylliskt ut. Under ytan präglas dock Annas liv av tomhet och leda. Anna är outsägligt ensam, hon har ingen ursprungsfamilj och inga vänner. Kanske förmår hon inte skapa djupa vänskapsband. Bruno är distanserad, äktenskapet ger inte Anna den närhet eller den upplevelse av att vara levande hon behöver. Tvångsmässigt inleder hon den ena sexuella förbindelsen efter den andra. För att ta tag i sin situation börjar Anna gå regelbundet till Doktor Messerli i jungiansk psykoanalys. Och hon börjar studera tyska. Inget av detta ger dock Anna den förankring och de relationer hon har behov av.

Hausfrau har jämfört med både Madame Bovary och Anna Karenina. Och visst finns här likheter, bland annat i hur obevekligt Anna drivs mot ett tragiskt slut. Men trots den till synes närgångna skildringen av Annas samtal med sin analytiker och de detaljerat återgivna sexuella mötena kommer man inte nära Anna. Hon är vag i konturerna, diffust gestaltad och sedd på avstånd. Vem är hon egentligen, hur blev hennes liv så här?

Annas berättelse är plågsam att läsa. Jag blir klaustrofobisk och vill bryta mig fri medan jag läser. Och jag vill inte fortsätta läsa för berättelsen går obönhörligen mot undergången. Men jag kan ju inte låta bli ... Jag blir också så oerhört frustrerad över att hon går i jungiansk analys, som psykolog skulle jag vilja rekommendera henne att gå en anknytningsfokuserad psykoterapi hos en vettig psykoterapeut. Det finns ju hjälp att få även för kvinnor som Anna!

HAUSFRAU
Författare: Jill Alexander Essbaum
Översättare: Inger Johansson
Förlag: Brombergs (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Dagens bok, Anna

Tematrio - Kärlek

Det blev inget bloggat om kärlek igår trots att det var Alla Hjärtans Dag. Därför passar jag på att välja kärlek som veckans tema. Berätta om tre bra böcker eller filmer som handlar om kärlek!

1. Som ni säkert förstår av Claudio Magris är en ömsint skildring av kärleken och människans svårighet att vara ensam.

2. I En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf skildrar författaren kärlekens läkande kraft när Gunnar och Ingrid turas om att rädda varandras liv.

3. Övertalning av Jane Austen är en historisk, romantisk, mycket underhållande satir och en riktig kärleksroman; hennes bästa tycker jag.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!