Månadssummering - April 2015

Boken - Niklas Rådström
Dödssynden - Harper Lee
Silver och jag - Juan Ramón Jiménez
Ett rum i Berlin - Emanuel Litvinoff
Hönan som drömde om att flyga - Sun-Mi Hwang
Blonde - Joyce Carol Oates
Cirkeltecknaren - Fred Vargas

Två riktigt tjocka tegelstenar tog jag mig igenom i april; Boken och Blonde. Båda bra, men helt enkelt för tjocka.
Två böcker jag djur som huvudpersoner; Silver och jag och Hönan som inte kunde flyga. Silver-boken handlade om åsnan Silver och var en mysig bekantskap. Hönan-boken handlade om ett annorlunda föräldraskap, älskade den.
Ett rum i Berlin handlade om andra världskrigets efterspel.
Cirkeltecknaren var månadens deckare, gillade som vanligt Vargas deckare.
Månadens absoluta höjdpunkt var den fantastiska berättelsen om familjeliv och rasism i den amerikanska södern. Dödssynden/To Kill a Mockingbird är väl förtjänt sin klassikerstatus.

Tematrio - Kalasande

Till helgen inleds sommarens födelsedagsfirande hos oss och kalasar gör de ju en hel del i böcker också. Berätta om tre böcker där man firar något; en födelsedag, en speciell händelse eller högtid eller något annat.

1. Liv till varje pris av psykologkollegan Kristina Sandberg är det avslutande delen i trilogin om Maj. Och om någon vet hur man ställer till med kalas efter konstens alla regler är det Maj. Fast hon är ju så rädd att allt ändå inte ska bli lyckat.

2. Sagan om Ringen inleds med Bilbos 111-årskalas, och detta kalas innebär starten på Frodos stora färd med ringen. Tack vara några busiga hobbitar blev fyrverkerierna till och med lite mer spektakulära än Gandalf planerat.

3. I det antika Rom firades en mycket speciell fest för att ära åkerbrukets Gud - Saturnus. Under saturnalierna rådde inga klasskillnader och husbondfolket passade upp på sina slavar. De här festligheterna skildrar Vibeke Olsson i sin serie om slavinnan Callistrate och hennes ättlingar.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

40 år av kostymdrama

 

I grund och botten älskar jag verkligen kostymdramer av alla de slag. Jag växte upp på 70-talet med Onedinlinjen och Herrskap och tjänstefolk. Det kan ju liksom inte bli bättre. Vem kan glömma det eländiga livet till sjöss med skörbjugg och allehanda sjukdomar? Eller när kapten James äntligen blir kär? I Herrskap och tjänstefolk blev jag varse att människor har olika livsvillkor och att de fattigas situation är så utsatt. Tänk att som tjänsteflicka råka bli med barn med någon herreman ... Det jag framför allt gillar med serierna är att de skildrar rätt så vardagliga problem.

Det jag läste under den här perioden i mitt liv var framför allt Barbara Cartlands underbara romantiska berättelser om den unga flickan av folken som alltid fick den charmige lorden/hertigen whatever ...

 

På 90-talet var det så dags för en ny helt fantastisk serie, en av dem jag gillar allra mest: Huset Elliott. Serien utspelar sig under 1920-talet (med alla dess fantastiska kreationer!) och handlar om systrarna Bea och Evie Eliott som, efter att deras föräldrar dött utblottade, måste hitta ett sätt att försörja sig. Detta gör de genom att skapa hattar och andra fantastiska kreationer. Till och med någon så ointresserad av kläder och mode som jag blir till mig över alla vackra plagg. Dessutom är fokus i serien på kvinnornas utsatta, orättvisa situation och kamp för att tas på allvar. Kan väl inte bli bättre.

 

Eller kan det kanske det? Kanske är ändå den nobelprisade serien om familjen Forsyte ännu bättre. Den såg jag i en gammal svart-vit version när jag vara ganska liten och i en nyinspelning i början av 2000-talet. Den här familjesagan innehåller verkligen allt; kärlek och hat, tragik, uppror mot konventioner, rikedom och fattigdom, skönheter och odjur. En helt fantastisk historia om hur det förflutna alltid gör sig påmint när man som minst anar det. Eller önskar det.

För ett par år sedan sändes en svensk serie om kvinnors kamp för rösträtt och möjlighet att försörja sig: Fröken Frimans krig. En del kritik har riktats mot serien för att ha förvanskat historien till att passa våra fördomar; kvinnligt företagande sägs ha varit vanligt innan kvinnorna blev hemmafruar på 1900-talet. Jag vet inte vad som stämmer rent historiskt, men en otroligt bra TV-serie var det.

 

Nu tittar jag så klart på Mr Selfridge och på Downton Abbey. Men jag tittar med lika delar glädje och irritation. Varför måste så stor del av handlingen kretsa runt några "onda" karaktärers intrigerande? Det är så orealistiskt att en betjänt skulle kunna komma undan med alla saker Thomas gör och säger, vilket i mitt tycke påverkar trovärdigheten i serien som helhet. Samma problem är det med serien om Selfridges, jag vill att Lord Loxley skrivs ut ur den. Allt intrigerande blir bara den ena upprepningen efter den andra, utan att något egentligen händer. Tråkigt att inte manusförfattarna/producenterna inser att de har en nog bra story som de har, utan att försöka krydda med fåniga intriger och "elaka" personer. Ut med dem och bygg i stället upp intressanta, trovärdiga karaktärer med "vardagliga" problem i den tid serien utspelar sig i. Mer om de hemvändande soldaterna, kvinnornas arbetssituation och gärna lite kärlek.

Detta var mitt inlägg i Vildvittras Kostymdramahelg.

Svensk arbetarlitteratur

Firar dagen med att gräva i min trädgård samtidigt som jag hojtar lite slagord. Här är årets variant av arbetarlitteraturlistan, nu utökad med några nya titlar. Hoppas ni hittar något ni blir sugen på. Tipsa gärna om fler titlar.


Arbetarlitteratur

Gunnar Adolfsson - Träskoland
Lars Ahlin - Tåbb med manifestet
Susanna Alakoski - Svinalängorna
Ann-Charlotte Alverfors - trilogin om Sparvöga (Sparvöga, Hjärteblodet och Snabelros)
Sara Beischer - Jag ska egentligen inte jobba här
Rut Berggren - Erikas dagbok
Elin Boardy - Allt som återstår
Stig Claeson - Henrietta ska du också glömma
Alexandra Coelho Ahndoril - Mäster
Stig Dagerman - Ormen
Mattias Edvardsson - Där framtidens fötter vandrar
Maja Ekelöf - Rapport från en skurhink
Kerstin Ekman - Kvinnorna och staden (Häxringarna, Springkällan, Änglahuset och En stad av ljus)
Jan Fridegård - Trilogin om Lars Hård (Jag Lars Hård, Tack för himlastegen och Barmhärtighet)
Linnéa Fjällstedt - Hungerpesten
Torbjörn Flygt - Underdog
Per Anders Fogelström - Stadserien (Mina drömmars stad, Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad och Stad i världen
Maria Hamberg - Drömfabriken
Eija Hetekivi Olsson - Ingenbarnsland
Elsie Johansson - Berättelsen om Nancy (Glasfåglarna, Mosippan och Nancy)
Henrik Johansson - Av kött och blod
Kjell Johansson - Huset vid Flon
Eyvind Johnson - Romanen om Olof (Nu var det 1914, Här har du ditt liv!, Se dig inte om! och Slutspel i ungdomen)
Reidar Jönsson - Hundtrilogin (Mitt liv som hund, En hund begraven och Hundens Paradis)
Anna Jörgensdotter - Bergets döttrar
Lena Kallenberg - Apelsinflickan
Elise Karlsson - Linjen
Josef Kjellgren - Människor kring en bro
Ola Larsmo - Himmel och jord må brinna
Inga Lena Larsson - Vide ung
Sara Lidman - Jernbaneeposet (Din tjänare hör, Vredens barn, Nabots sten, Den underbare mannen och Järnkronan)
Åsa Linderborg - Mig äger ingen
Ivar Lo-Johansson - Godnatt, jord
Kristian Lundberg - Yarden
Harry Martinson - Nässlorna blomma
Moa Martinson - Kvinnor och äppelträd
Vilhelm Moberg - Raskens
Vibeke Olsson - serien om Bricken (Sågverksungen, Bricken på Svartvik, Sågspån och eld, Amerikauret)
Maria Sandel - Droppar i folkhavet
Kerstin Thorvall - När man skjuter arbetare
Aino Trosell - Hjärtblad
Måns Wadensjö - Förlossningen
Jenny Wrangborg - Kallskänken

Dödssynden/To Kill a Mockingbird

Det finns många romaner om de svartas situation i USA under mitten av 1900-talet, både fantastiskt bra och mer mediokra. Till de riktigt bra hör naturligtvis Toni Morrisons och Maya Angelous berättelser samt Alex Haleys Rötter. Och nu har jag en till roman att lägga till på listan över de fantastiska: Dödssynden/To Kill a Mockingbird av Harper Lee. Boken har länge funnits med på min läslista och den har stått rätt många år oläst i min bokhylla. Hade jag vetat att den var så bra hade jag sett till att läsa den för länge sedan. Nu blev jag i alla fall inspirerad utifrån att det för första gången ska komma ut en ny bok av författaren, Ställ ut en väktare, en roman där flera av personerna från Dödssynden åter dyker upp. Jag längtar.

Dödssynden utspelar sig i den lilla fiktiva staden Maycomb i Alabama i en tid då segregationen mellan svarta och vita var total. Berättaren är den unga flickan Scout, som bor tillsammans med sin storebror och fadern. Modern avled då Scout var mycket liten, så liten att hon inte har några minnen av henne. Fadern Atticus arbetar som advokat och är en av stöttepelarna i den lilla staden. Han är också kanske lite väl beläst, i vissas ögon, och han låter även sina barn utveckla ett ifrågasättande, kritiskt tänkande. Detta gör skolan till en olidlig pina för Scout, för där tillåts hon inte kunna något. Livet för Scout är annars på många sätt idylliskt, hon tillbringar sin lediga tid tillsammans med brodern Jem eller hushållerskan Calpurnia. På somrarna besöker vännen Dill den lilla staden. Barnen ägnar sig åt diverse lekar, bland annat smyger de på sin mystiska granne som inte visat sig utomhus på åratal. När Atticus får i uppdrag att försvara en svart man som anklagas för att ha våldtagit en vit kvinna förändras stämningen i den lilla staden och livet för alltid. Hatet, orättvisan och rädslan tar över.

Handlingen är berättad i ett långsamt tempo och ofta med tonvikt på sånt som är viktigt för små flickor. Under stor del av romanen ligger fokus på familjerelationer och det stillsamma livet i den lilla staden med alla dess traditioner. Vi får följa Scouts utveckling under några år och vi får följa det som sker i den lilla staden utifrån hennes perspektiv. Kontrasten mellan hennes lite naiva sätt att uppleva världen, och de otäcka incidenterna som äger rum, förstärker författarens antirasistiska "budskap".

Jag hade förväntat mig en roman som handlade om rasism och blev förvånad över den underbara skildringen av barnens relationer sinsemellan och det varma porträttet av en pappa som gör allt för sina barn. Bokens styrka ligger i skildringen av den lilla stadens människor, likväl som i gestaltandet av hur hat och utsatthet kan driva människor till de mest fruktansvärda handlingar. Toppbetyg.

DÖDSSYNDEN/TO KILL A MOCKINGBIRD
Författare: Harper Lee
Översättare: Jadwiga P Westrup
Förlag: Bonnier Pocket
Köp: Adlibris, Bokus