Lite kärlekstips

Här kommer årets tips på böcker om kärlek. Och ja, det är samma tips som ifjol ;) En del romaner står sig ju.

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg är en smärtsam historia om kärlek mellan två personer som misstror och sårar varandra.

En tyst minut av Siegfried Lenz är en ömsint och vemodig skildring av den första sköra förälskelsen, en vacker berättelse att avnjuta i stillhet.

I Kärlekens geografi av Nina Bouraoui skildras kärleken mellan en medelålders kvinna och en yngre man. Här framträder kärlek, passion och besatthet i blixtbelysning.

Som ni säkert förstår av Claudio Magris är en ömsint skildring av kärleken och människans svårighet att vara ensam.

Den unge Werthers lidanden av Goethe speglar förromantikens känslosamhet i berättelsen om en ung konstnärssjäls olyckliga förälskelse i en trolovad kvinna.

Mãn är en vacker berättelse om kärlek i alla dess former; kärleken till mödrarna, kärleken till mat och den passionerade kärleken.

I En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf skildrar författaren kärlekens läkande kraft när Gunnar och Ingrid turas om att rädda varandras liv.

I Kärlekens historia av Nicole Krauss får vi följa kärlekens spår genom tid och rum, mellan kontinenter och in i döden.

Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg  är en poetisk och "äkta" berättelse om kärlekens sanning, kamp, smärta och skuld.

Övertalning av Jane Austen är en historisk, romantisk, mycket underhållande satir och en riktig kärleksroman; hennes bästa tycker jag.

Den sista cigarretten

Har lyssnat på Den sista cigarretten av Klas Östergren i uppläsning av Reine Brynolfsson de senaste veckorna, men måste nog acceptera att det här helt enkelt inte är en bok som passar mig. Jag får ingen känsla för huvudpersonen och förstår mig inte på hans agerande. Kanske är det inte heller meningen? Kanske är det inte en "sån" bok? Som tidsdokument tycker jag däremot att romanen är fantastisk, jag känner otäckt väl igen samhällsklimatet och alla självcentrerade yuppies. Är den här romanen/stilen typisk för Östergrens författarskap?

Katitzi & Katitzi och Swing

 Katitzi & Katitzi och Swing av Katarina Taikon, illustrationer av Joanna Hellgren, utgiven av Natur & Kultur, 2015

Det är mer än 40 år sedan jag läste böckerna om Katitzi och när jag bestämde mig för att nu läsa om dem hade jag bara vaga minnen av min barndoms läsning. Men redan när jag läst ett par sidor kom minnena och översköljde mig. Som jag oroade mig när Katitzi skulle återvända till den okända familjen och lämna fröken Kvist och upprördes över alla elaka människor som inte lät Katitzis familj stanna så att barnen kunde få gå i skolan. Jag växte upp i ett litet, inskränkt samhälle på 60-talet och minns viskande röster om "tattare". Vagt kommer jag också ihåg att jag någon gång såg tanter med långa kjolar och glittrande smycken. Jag blev nyfiken - och lite rädd. Jag hade ju tyvärr lärt mig att vara rädd för allt som verkade främmande. Men jag kan inte minnas att jag kopplade ihop böckerna om Katitzi med de främmande människor jag ibland skymtade. Och några romska barn träffade jag aldrig.

I första boken om Katitzi lär vi känna Katitzi när hon bor på ett barnhem. Där finns både snälla och stränga fröknar och snälla och mindre snälla barn. Redan i andra kapitlet är dramatiken stor då Ruttan knuffar Katitzi i sjön. Katitzi kan ju inte simma. Läsaren får också veta att Katitzi var hos en cirkusfamilj innan hon kom till barnhemmet, och där upplevde hon många spännande saker bland vilda djur och lindanserskor. Men Katitzi har en riktig familj också och så småningom återvänder hon till dem. Det är inte lätt för Katitzi att vänja sig vid ett resande liv med hårt arbete. Familjen får inte stanna på samma plats mer än några veckor och barnen får inte gå i skolan. Varför, undrar Katitzi och brottas med frågan om vad zigenare eller romer egentligen är.

Jag blir så ledsen och så upprörd när jag läser Taikons berättelse om hur det var att vara rom i Sverige på 40-talet. Ja, boken utspelar sig under andra världskriget, det förstod jag nog inte alls när jag läste den som barn. Och inte hade väl situationen förbättrats så mycket fram till 60-talet heller. Nu är ju situationen annorlunda för de romer som bor i Sverige, men i delar av Europa lever romerna fortfarande under stora umbäranden och omänskliga förhållanden. Detta måste få ett slut!

Jag märker själv att jag blir så känslomässigt engagerad när jag läser Katitzi-böckerna att jag har svårt att komma med mer genomtänkta omdömen. Det jag i någon mån kan tycka är mindre bra är att handlingen och personskildringarna ibland blir lite väl förenklade och sedelärande. Jag tror att barnböcker av idag ofta är mer komplexa både vad gäller berättarstruktur och personporträtt. Jag har börjat läsa boken för dottern, som är 9 år, och hon tycker att den är mycket spännande. Och lite otäck eftersom människor inte är så snälla.

Sammantaget hoppas jag att många både vuxna och barn läser om Katitzi och att böckerna hjälper till att belysa de fördomar om romer som tyvärr fortfarande är så utbredda.

Dame Hilary

Dame Hilary ska hon numer tilltalas, denna gigant bland historiska författare. Undrar vad det är för skillnad på en dame och en lady?

Läs mer om Mantels författarskap i den här intressanta artikeln.

BOKREA 2015

Har redan gjort en beställning på Bokrean, vi får väl se om det blir fler. De böcker jag inte kunde motstå är:

Då tänker jag på Sigrid - Elin Olofsson
Satans Dostojevskij - Atiq Rahimi
Flickan i Clèves - Marie Darrieussecq
Profeterna vid Evighetsfjorden - Kim Leine
Det förlorade brevet. Kappan - Nikolaj Gogol
Min barndom - Maksim Gorkij
Boken - Niklas Rådström
Göra gott - Trude Marstein
Vägen mot Bålberget - Therése Söderlind
Sonen - Philipp Meyer

Har jag gjort några fynd, tror ni? Har ni?