Tematrio - Titelfråga

Förutom ordklasser finns det ju andra intressanta aspekter av språket. Idag ska vi fokusera på frågetecknet. Berätta om tre bra böcker med frågtecken i titlarna!

1. Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari läste jag också nyligen. Och jag gillade verkligen blandningen av allvar och humor samt att författaren inte drar sig för att skildra svåra frågor om invandrades situation i Sverige.

2. Är detta en människa? av Primo Levi analyserar hur människan kan förmås att utföra otänkbara handlingar, under vissa betingelser. Författarens beskriver detaljerat en mängd olika situationer där människan ställs inför omöjliga val. Och han berättar om olika strategier att tillskansa sig fördelar och överleva i ett koncentrationsläger.

3. Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron handlar om Helena, som överlevde förintelsen och nu lever som ensamstående förälder i Tel Aviv. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart för dottern, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

I väntan på Godot - Samuel Beckett

 

Samuel Beckett (1906-1989) tillhörde den närmaste kretsen kring James Joyce och många av hans verk låg i linje med tidigare verk av Joyce, Proust och Faulkner. Det existentiella och absurda låg i tiden och Becketts debutpjäs från 1952 – I väntan på Godot – blev omåttligt populär.

I väntan på Godot handlar om Vladimir (Didi) och Estragon (Gogo) som väntar längs en vägkant vid ett träd på någon vid namn Godot. De tycks inte veta vem Godot är, de vet heller inte när han kan tänkas komma eller exakt var. Översittaren Pozzo och hans slav Lucky dyker upp och försvinner igen. En ung pojke kommer med bud från Godot, som är förhindrad att komma. I morgon kommer han dock alldeles säkert ... Dag två upprepas det mesta, men flera av karaktärerna minns inget av gårdagen.

”Beckett har lyckats med en teoretisk omöjlighet, skriva ett stycke där inget händer, ändå sitter publiken klistrad vid sina stolar. Dessutom, eftersom andra akten nästan är en repris av den första, har han lyckats skrivit en pjäs där inget händer, två gånger”, skrev teaterkritikern Vivian Mercier. Och handlingen i dramat är verkligen i det närmaste obefintlig. Upprepningen i andra akten och karaktärernas minnesförlust ger dessutom en känsla av förvirring och tidlöshet. Didi och Gogo har väntat sedan urminnes tider och de kommer att vänta i all evighet. Genom deras passivitet manifesterar sig tillvarons hopplöshet och meningslöshet.

Dialogen är dramats höjdpunkt. Didi och Gogo samtalar oavbrutet i fragmentariska, ofullständiga meningar. Dessutom har de svårt att förstå varandra, de talar snarare förbi varandra än med varandra. Den komiska effekten av detta är obetalbar. Didi och Gogo gnatar och grälar som ett gift gammalt par. Trots alla missförstånd, och all irritation, är värmen mellan dem påtaglig. Deras samtal tycks få dem att uppleva någon form av mening i tillvaron, åtminstone för stunden.

Det är slumpen som styr och människorna lever sina liv i passivitet och meningslöshet, tycks dramat förmedla. Men detta tunga budskap förmedlas åtminstone med en stor portion humor och med många möjligheter att tolka innehållet utifrån eget huvud.

Tsundoku, något för dig?

 

Tsundoku är ett relativt nytt ord för ett fenomen som är välbekant för de flesta bokbloggare. Vad det betyder? Att köpa böcker man tänker läsa och lägga på hög ... Ja här växer högarna just nu i en rasande takt. Ändå läser jag ju ganska mycket. Men det verkar hela tiden finnas mer jag vill ha än vad jag har tid att läsa. Bokinnehavet är numer fyrsiffrigt och tyvärr är det återigen mer än 300 som är olästa. Andelen olästa minskade här under första halvan av året, men nu har det ju varit bokmässa. Och höstutgivning. Som tur är har jag ju nya bokhyllor så än så länge får nykomlingarna plats.

Lilla smycket av Patrick Modiano

Grattis Patrick Modiano till Nobelpriset 2014, här kommer min recension av Lilla smycket i repris.

Lilla smycket av Patrick Modiano, utgiven av Elisabeth Grate, 2012

18-åriga Thérèse är föräldralös, så vitt hon vet, och hon lever ett mycket ensamt anonymt liv i Paris. En dag tycker hon sig känna igen sin mor i en kvinna iklädd en gul kappa och följer efter henne. Modern sägs ha dött i Marocko tio år tidigare, men Thérèse känner starkt att det finns ett band mellan henne och kvinnan i gul kappa.

Läsaren får ta del av berättarjagets historia i små fragment när Thérèse börjar leta i sitt förflutna efter minnen av modern och barndomen. Berättelsen får en undflyende karaktär där en del bilder syns tydligt, medan andra blir diffusa, närmast drömlika. Thérèse vandrar runt på Paris anonyma gator på samma planlösa sätt som hon tycks leva sitt liv.

Sammantaget är Lilla smycket en oerhört vacker text om ensamhet och sökande.

Nobelpriset 2014 till Patrick Modiano

Som vanligt har jag idag haft tankarna på Englunds tillkännagivande och lite svårt att fokusera på jobbet. Dessutom blev jag uppringd av P3 som ville att jag skulle medverka i ett program om den nya Nobelpristagaren. Surt var det att behöva tacka nej, men jag jobbar ju ...

Jag har hållit tummarna för någon afrikan som t ex Ngũgĩ wa Thiong'o eller Nurrudin Farah under dagen och jag har hoppats lite extra på någon kvinnlig författare som t ex Assia Djebar och Maryse Condé.

Min första reaktion när Peter Englund så nyss tillkännagav att Patrick Modiano tilldelas priset i år är att 1) jag läst honom, 2) jag gillade det jag läste och 3) Grattis Elisabeth Grate Bokförlag - igen!