Vi kom över havet

Vi kom över havet av Julie Otsuka, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2012, översättning av Ulla Roseen

En del romaner är helt enkelt så underbara att det tar ett tag att smälta läsupplevelsen. Så är det för mig när det gäller Vi kom över havet, denna vackra lilla bok som jag nu äntligen läst. Jag lyckades köpa ett fint inbundet exemplar på bokrean, och det är jag så nöjd med. I vilket fall skriver jag nu medan jag fortfarande är lyrisk, så ni kanske får stå ut med en del utbrott av total beundran.

Huvudpersonerna i Vi kom över havet är många, det de har gemensamt är att de reser över havet från Japan till USA för att gifta sig. Alla har de lämnat sina hem, sannolikt för gott. En del är rädda, andra är förväntansfulla. En del har erfarenhet och förstår vad som väntar dem, andra är mycket unga och oskuldsfulla. Många av dem fantiserar om sina kommande män och tittar på de foton de fått sig tillsända. Och en del av dem känner inte alls igen de män som väntar på kajen. Och många av dem kommer att få utstå tunga vedermödor i det nya landet. Landet med de underliga lukterna, de annorlunda vita människorna och det svåra språket. Och den fientlighet som kommer att riktas mot de japanska invandrarna då amerikanerna blir indragna i andra världskriget.

Språket i romanen sveper läsaren med sig likt de vågor som för kvinnorna över havet. Alla upprepningar skapar en rytm som känns i hela kroppen.

"Vi födde sommartid under ekar i fyrtiofem graders värme. Vi födde under årets kallaste nätter bredvid vedeldade kaminer i enrumsbaracker... Vi födde i Rialto i skenet från en fotogenlampa ovanpå ett gammalt sidentäcke som vi hade haft med oss i vår koffert från Japan... Vi födde ensamma, i en äppelträdgård i Sebastopol, efter att ha letat efter ved en osedvanligt varm höstmorgon högt uppe i bergen... Vi födde bakom en spetsgardin i Adachis frisersalong i Gardena, medan vår make gav mr Ota veckans rakning... Vi födde, men vår mjölk kom aldrig och efter en vecka var barnet dött" (s 77-83).

Sammantaget är Vi kom över havet en outhärdligt sorglig och uppskakande berättelse skriven på vacker, lyrisk prosa.

Sommarens bokpärlor

Jag har kikat lite hos de olika förlagen för att se vad som kommer till sommaren. Här kommer en hårt bantad lista av en del jag ser fram emot.
 
Falafelkungen är död - Sara Shilo - Albert Bonniers augusti
Hon & han - Katarina von Bredow - Rabén & Sjögren juni
Hjärta av damm - Ingelin Angerborn - Rabén & Sjögren juni
Trettons sällskap - Gareth P Jones - Bonnier Carlsen augusti
Spjärna mot udden - Christine Falkenland - W&W maj
För in de döda - Hilary Mantel - Weyler maj
Stoner - John Williams - NoK maj
Det ondas blommor - Charles Baudelaire - NoK maj

Bödeln

Bödeln av Pär Lagerkvist, utgiven av Brombergs, 2014

Jag blir alltid så tagen när jag läser något av Lagerkvist att jag har svårt att samla mina tankar och formulera något som åtminstone liknar analys och bedömning. Bödeln är inget undantag, jag blir så arg och upprörd över vissa delar och så otroligt ledsen i slutet. Dessutom måste jag erkänna att det känns väldigt förmätet att ens tänka tanken att jag skulle recensera Pär Lagerkvist. Jag satsar på att skriva ner några reflektioner och att fokusera på min läsupplevelse.

I Bödeln får vi ta del av människornas relation till ondskan under två olika tidpunkter; bödelns medeltid och nazismens framväxt under det tidiga 30-talet. På ett värdshus sitter en grupp män och diskuterar bödelns makt och berättar skrönor om olika händelser där denna demonstrerats. Och på en jazzklubb uppstår ett bråk mellan nazister och de svarta musikerna. Ondskan är påtagligt närvarande på båda ställena i form av bödeln själv. Samtidigt visar dock en del av de gamla skrönorna tecken på att även bödeln är ett offer och inte ondskan själv. Värdhusets gäster ser på bödeln med fruktan, han är utstött ur samhället och gemensakapen. I samtiden på nattklubben hyllas däremot bödeln, att utöva våld ses som bevis för styrka. Romanen avslutas med bödelns monolog där han berättar om hur han förgäves sökt Gud för att bli av med sin livsuppgift, men Gud svarar inte. Det är inte Gud, utan människorna, som är bödelns uppdragsgivare.

Bödeln skrevs 1933 efter att författaren mött fascismens och nazismens framväxt under en resa i Europa och texten ses som ett politiskt verk. Tyvärr är boken återigen högaktuell och jag hoppas att denna nya utgåva blir läst och begrundad.

Lagerkvist skriver som vanligt på enkel, men vacker prosa. I Bödeln förekommer en hel del dialoger skrivna på dialekt som kräver lite mer av läsaren. Men som helhet är texten lätt att förstå och ta till sig.

Som jag tidigare skrev har jag en mycket speciell relation till Pär Lagerkvist, hans dikter och romaner berör mig som få. För min del är därför läsningen av bödelns monolog i slutet den mest intressanta, och den mest gripande. Pär Lagerkvists sökande efter sin förlorade Gud berör mig alltid djupt.

Sammantaget är Bödeln en lättläst, skrämmande och mycket angelägen berättelse om ondskans närvaro i vår värld.

Hurra, hurra för Barbro

Att Barbro Lindgren igår utsågs som årets ALMA-pristagare har nog inte undgått någon som är bokintresserad. Och jag vill naturligtvis också vara med på ett litet hörn och fira. Jag förknippar framför allt Barbro Lindgren med hennes underbara böcker om mamman och den vilda bebin som jag läste i början av 1980-talet då jag utbildade mig till barnskötare. Tänk så roligt både barnen och jag hade åt den vilda bebins alla upptåg. För min egen tös försökte jag läsa böckerna om Max, men det var faktiskt inte någon i vårt hus som riktigt fastnade för dem. För att påminna mig lite om Barbro Lindgrens storhet läste jag i stället igår kväll den hjärteknipande Sagan om den lilla farbrorn. Och den berör både 8-åringar och 50+are, det kan jag intyga. Min utgåva är relativt ny och har underbara, finstämda och humoristiska illustrationer av Eva Eriksson. Den rekommenderas varmt.

Boken om Mademoiselle Oiseau

Boken om Mademoiselle Oiseau, text av Andrea de La Barre de Nanteuil, illustrationer av Lovisa Burfitt, utgiven av Rabén & Sjögren, 2014

Oh la la, vilken bedårande bok. Och vilken underbar berättelse. Både jag och dottern föll pladask för den excentriska Mademoiselle Oiseau, hennes magiska franska våning, alla de vackra sakerna hon sparar i små finurliga lådor och de kloka, hjälpsamma och egensinniga katterna. Just nu lockar det oss båda att köpa vackert illustrerade muggar. Eller en liten pillerask.

Mademoiselle Oiseau bor högst upp i ett vackert gammalt hus på avenue des Temps Perdus, mitt i Paris. Det är egentligen ingen i stan som verkligen känner Mademoiselle Oiseau, men en del säger att hon bott i sin våning i 100 år. Fast det kan inte stämma, Mademoiselle ser ut som en blandning av en flicka och en tant, hon kan inte vara 100 år. Mademoiselle Oiseau går aldrig ut, när hon behöver handla skickar hon i stället sin mest pålitliga katt, Señorita Chachacha. I lägenheten under Mademoiselle Oiseau bor den mycket alldagliga 9-åriga flickan Isabella. Hon är så grå att hon varken syns eller hörs. Och hon är alldeles ensam. En eftermiddag när Isabella ska gå hem råkar hon åka en våning för högt med hissen. I stället för att komma till den egna lägenheten hamnar Isabella hos Madmoiselle Oiseau. Och det blir början på en fantastisk vänskap.

Berättelsen om Mademoiselle Oiseau och hennes vänskap med den unga Isabella är en tidlös saga som får det mest realistiska hjärta att smälta. Den vimsiga, charmerande damen och hennes härliga våning med alla undangömda vrår och de 42 katterna är en perfekt miljö för en liten grå flicka som behöver få lite färg. Med värme berättar författaren om undangömda paradisiska, parisiska miljöer, spännande skattjakter och en flygtur på en matta. Språket är lika yvigt som Madmoiselle Oiseaus fjäderboa och det kryddas med härliga, franska uttryck. Illustrationerna är fantastiska. De är skissartade, detaljerade, enkla, praktfulla, humoristiska och helt enkelt ljuvliga.

Sammantaget är Boken om Madmoiselle Oiseau en helt underbar berättelse om vänskap och drömmar. Och om hur man kan få ett nytt perspektiv och utveckla en egen vilja. Den passar från sex år och uppåt.