Bokgeografi - Finland

 

Dags för ett nytt land i Lindas Bokgeografi. Men hjälp, har jag något att skriva om Finland!?

 

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Finland eller är skriven av en författare med anknytning dit.
De finländare jag framför allt kommer att tänka på - Tove Jansson och Sofi Oksanen - känner ju alla till. Men tyvärr har jag nog inte fler att välja bland. Och eftersom Tove Jansson fyller 100 år i år väljer jag att berätta lite om en av mina favoriter bland bilderböckerna. Vem ska trösta Knyttet? är en spännande, vemodig och varm berättelse om hur man övervinner sin ensamhet. När knyttet inser att han har en uppgift att fylla förändras hans sinnesstämning och han börjar bli mer modig. Omedelbart upptäcker även omgivningen detta, knyttet har blivit synlig. Som barnpsykolog har jag naturligtvis träffat många små knytt som behövt känna sig viktiga för att bli modiga och mer utåtriktade. Många gånger har jag i arbetet haft nytta av berättelsen om knyttet genom att återberätta/gestalta temat tillsammans med små patienter.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Finland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
1856 utgavs Fredrika Bremers realistiska idéroman Hertha, i vilken huvudpersonen kämpar för kvinnans rätt till ekonomisk likställighet och utbildning. Denna roman anses ha bidragit till att riksdagen 1858 beslutade att ogifta kvinnor skulle bli myndiga vid 25 års ålder. Varför jag skriver om Bremer? Hon föddes 1801 i närheten av Åbo, Finland.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Finland, som du inte läst, men är nyfiken på.
Monika Fagerholm har jag ännu inte läst. Och det är nog ett misstag, jag tror att hennes stil kan passa mig. Jag har naturligtvis dessutom ett par böcker av henne i bokhyllan: Den amerikanska flickan och Glitterscenen.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Finland.
Jag håller mig till konståkningskulturen även i Finland. Ibland kan det vara bra även om det inte blir perfekt.

Älskaren del två

Om förälskelse, passion, rollspel och längtan efter verklig närhet pratar Håkan Nesser och Farnaz Arbab med Marie Lundström i Lundströms Bokcirkel del 2. Boken det handlar om är Älskaren av Marguerite Duras. Han är ett trappsteg i hennes utveckling, säger Nesser. Det är därför han är förtvivlad. Familjesituationen drabbar mer än kärlekshistorien, säger Nesser vidare, och den upplevelsen delar jag. Den oerhört dysfunktionella familjen gör ont att läsa om. Hela radiosamtalet om den sorg man upplever som läsare är mycket intressant.

Pluggsugen

Jag börjar allt bli sugen på att fortsätta plugga nästa höst. Och B-kursen på Linnéuniversitetet innehåller en mycket intressant delkurs:

Delkurs 2: Utomeuropeisk och postkolonial litteratur (7,5 hp)

Kursen har ett globalt perspektiv, vilket vill säga att vi studerar hur litteraturen behandlat och påverkats av frågor knutna till kolonialismen och globaliseringen. Delkursen ger en elementär överblick över litterära särdrag och former samt centrala teman och motiv i främst afrikansk, asiatisk, karibisk, latinamerikansk och indisk litteratur från 1900talet och framåt. De litteraturhistoriska sammanhangen belyses kortfattat vilket innebär att kursen även berör ett smärre antal äldre kanoniserade texter.

Kursen som helhet avslutas med en litteraturvetenskaplig uppsats på G2-nivå. Det vet jag inte riktigt vad det betyder, kan ni hjälpa mig? I vilket fall gillar jag ju att skriva ...

Tematrio - HBTQ

Det bloggas och skrivs en hel del just nu om sexuell läggning/identitet. Bra att detta uppmärksammas. Temat för veckan är därför texter med HBTQ-teman. Berätta om tre läsvärda böcker med någon form av HBTQ-tema!

1. I Pojkarna av Jessica Schiefauer experimenterar några unga flickor med sin könsidentitet på ett sätt som leder till stora konflikter och långtgående konsekvenser. Jobbigt bra.

2. Ett arabiskt vemod av Abdellah Taïa är en berättelse om längtan efter närhet och kärlek och en skildring av sökandet efter en identitet. Naket och ärligt, mycket läsvärt.

3. I den fint illustrerade barnboken Prinsessan Kristalla av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist blir prinsessan Kristalla kär i en flicka av folket i stället för i en av de tilltänkta prinsarna. Får en prinsessa gifta sig med vem hon vill?

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Marias testamente

Marias testamente av Colm Tóibín, utgiven av Norstedts 2014, översättning av Erik Andersson

Maria förlorade sin son. I den kristna tron hamnar detta i skymundan. Berättelsen om Jesus sista dagar innan korsfästelsen innehåller så många välkända teman (Judas svek, Petrus förnekelse, frigivningen av Barabbas, förlåten som rämnade) att moderns sorg inte ges stor plats. I Tóibíns version står dock Maria i centrum. Men det är inte messiasmodern Maria Tóibín gestaltar, utan en kvinna som sörjer sin avrättade son.

Och Marias sorg är ofantlig stor, samtidigt som den är alldeles vanlig. Hennes inre präglas av sorgens alla motstridiga känslor. Ilska riktas mot sonens glupska och fåniga efterföljare och mot sonens sätt att utmärka sig och tala i gåtor om sin roll i världen. Skulden över att inte ha gjort nog mycket för att rädda sonen är enorm. Och förtvivlan är så ohyggligt stor att Maria inte kan uttala hans namn.

I Marias berättelse är bilden av sonen mycket motstridig. Hon tvivlar på alla mirakler hon hör talas om eller bevittnar och menar att de som skriver ner berättelsen om sonen tillrättalägger och förfalskar. Ändå drömmer hon ibland att sonen återuppstod från de döda. Maria lever ett mycket isolerat liv efter Jesus död, hon kan inte ens besöka synagogan för alla blickar. I stället vänder sig Maria till en av romarnas gudinnor Artemis, jaktens gudinna och modern till allt levande.

Tóibín lyckas på ett mästerligt sätt gestalta en mors förlust och sorg. Som läsare känner man sig närmast förlamad av Marias öde. Ändå upplever jag som läsare ett uns av besvikelse. Jag hade gärna velat läsa en berättelse om hur modern till Messias försöker handskas med att hennes son ska/har offra(t)s för världen. För mig saknas den andliga dimensionen i berättelsen.

Marias testamente är till stor del en inre monolog där läsaren får ta del av Marias perspektiv. Författaren och översättaren Erik Andersson lyckas på ett mycket lyhört och finstämt sätt förmedla Marias tankar. Hennes röst känns autentisk och tidlös. Min bild av Maria har berikats.

Sammantaget är Marias testamente ett mycket läsvärt porträtt av en kvinna vars livsöde berör och engagerar.