fredag 3 januari 2014
All världens kvinnor i min bokhylla - läsutmaning 2014
Det här med utmaningar har verkligen inte varit min kopp te den senaste tiden, så nu ska jag skapa en som är snäll mot mig själv. På frågan om vad jag har lust att läsa dök genast tre saker upp och jag insåg att jag faktiskt kan kombinera dem. Jag vill läsa av kvinnor om kvinnor. Jag vill läsa om världen. Jag vill plocka ur min egen bokhylla. Utmaningen blir således att läsa böcker från min bokhylla om och av världens kvinnor. Och det finns faktiskt gott om dem så jag har en del att välja mellan. Målsättningen är att under året läsa 5 från Europa, 5 från Asien, 5 från Afrika och 5 från Amerika (hela). Det borde inte vara omöjligt. Hur har ni det med läsutmaningar i år? Har ni lust att hänga med på denna?
Här är ett urval böcker ur min bokhylla:
Europa:
Ingenbarnsland - Eija Hetekivi Olsson
Thrillerliv - Jessica Johansson (Sverige)
Drömfakulteten - Sara Stridsberg (Sverige)
Pappas vingar - Milena Agus (Italien)
Northanger Abbey - Jane Austen (England)
Hitom himlen - Stina Aronson (Sverige)
Staden utan kvinnor - Madeleine Hessérus (Sverige)
Flickan - Angelika Klüssendorf (Tyskland)
Bära mistel - Sara Lidman (Sverige)
Främlingsleguanen - Martina Montelius (Sverige)
Den lilla flickan i vintervelodromen - Annette Muller (Frankrike)
När duvorna försvann - Sofi Oksanen (Finland)
Spökryttarna från Ordebec - Fred Vargas (Frankrike)
Den motvilliga resenären - Jenny Diski (England)
Pappan och havet - Tove Jansson (Finland)
Sent i november - Tove Jansson (Finland)
Asien:
En gyllene tid - Tahmima Anam (Bangladesh)
Godnattsagor för barn som dricker - Marjaneh Bakhtiari (utspelar sig i Iran)
Vattenplöjaren - Hoda Barakat (Libanon)
Stilla - Chen Ying (Kina)
Den mirakulöse mandarinen - Asli Erdogan (Turkiet)
Kvinnor på ett tåg - Anita Nair (Indien)
Bastarden från Istanbul - Elif Shafak (Turkiet)
En mörk strimma av ljus - Samar Yazbek (Syrien)
Ormar och piercing - Hitomi Kanehara (Japan)
Afrika:
Americanah - Chimamanda Ngozi Adichie (Nigeria)
Komma och gå - Taiye Selasi (Ghana)
Ännu talar träden - Calixthe Beyala (Kamerun)
Enstörig - Nina Boroaoui (Algeriet)
Ett fängelse så stort - Assia Djebar (Algeriet)
Bränd jord - Elieshi Lema (Tanzania)
Gräset sjunger - Doris Lessing (utspelar sig i Zimbabwe)
Segu - Maryse Condé (utspelar sig i Västafrika)
Coconut - Copano Matlwa (Sydafrika)
Winnie Mandelas klagan - Njabulo Ndebele (Sydafrika)
Skyline - Patricia Schonstein Pinnock (Sydafrika)
Drottning Pokou - Véronique Tadjo (Elfenbenskusten)
Flammande fjäril - Yvonne Vera (Zimbabwe)
Amerika:
Vi kom över havet - Julie Otsuka (USA)
Den oändliga planen - Isabel Allende (Chile)
Syndaflodens år - Margaret Atwood (Kanada)
Hatties liv - Ayana Mathis (USA)
Samarbete med fluga - Lydia Davis (USA)
Lögnens lov - Patrícia Melo (Brasilien)
Dödssynden - Harper Lee (USA)
Glaskupan - Sylvia Plath (USA)
Gilead - Marilynne Robinson (USA)
Desirada - Maryse Condé (Guadeloupe)
Den hemliga historien - Donna Tartt (USA)
Etiketter:
Läsutmaningar
torsdag 2 januari 2014
2013 års topp tre
Det kunde ha blivit en fin sammanställning av allt jag läst under året kompletterat med en illustrativ grafisk sammanställning. Eller så kunde det ha blivit en Topp 10 lista över förra årets bästa böcker. Men eftersom jag i år ska försöka hitta tillbaks till blogglusten blir det i stället något jag har lust med, det blir en liten presentation av 2013 års tre favoritböcker (utan inbördes ordning).
Som jag tidigare nämnt hade jag höga förväntningar på Kim Thúys nya roman Mãn eftersom jag tyckte så mycket om hennes Ru. Och dessa infriades med råge. Båda romanerna skildrar upplevelsen av att lämna ett land och försöka finna sig tillrätta i ett nytt. Övergrepp, lidande, flykt, utsatthet och kärlek beskrivs i fragment som trasar sönder min hud när jag läser. Samtidigt är texten så utsökt vacker att mitt blodomlopp fylls med bubblande, god sockerdricka. Som helhet är läsupplevelsen årets starkaste.
Även Mohsin Hamids nya roman Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien lockade lite extra utifrån att jag tidigare läst fullkomligt älskat Den ovillige fundamentalisten. Dessutom blev jag lite smått förälskad i Hamid när han i Babel pratade om sitt skrivande och om kärleken. Så bli du... är en mycket underhållande, upprörande och rörande berättelse om en man som lever för att nå ett enda mål: att bli rik, snuskigt rik till och med. Men livet är långt och till slut kommer längtan efter att bli älskad att tränga in i det mest hårdhudade hjärta. Årets mest angelägna och vackraste berättelse om en galen värld och evig kärlek.
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg var däremot mitt första läsmöte med författaren. Och fördomsfullt nog förväntade jag mig en journalistiskt "rapp" text. I stället möttes jag av en dröjande, nyanserad, emellanåt poetisk och helt enkelt mycket vacker prosa. Berättelsen om faderns väg till och från Auschwitz och om det nya livet i Södertälje präglas av ett mycket äkta sökande efter någon form av sanning om fadern. Och om sonen. I mitt tycke lyckas Rosenberg ge en ny nyans av förintelsens konsekvenser som gör detta till en mycket viktig bok. Jag upprepar därför förra styckets avslutande mening: [å]rets mest angelägna och vackraste berättelse om en galen värld och evig kärlek.
Som jag tidigare nämnt hade jag höga förväntningar på Kim Thúys nya roman Mãn eftersom jag tyckte så mycket om hennes Ru. Och dessa infriades med råge. Båda romanerna skildrar upplevelsen av att lämna ett land och försöka finna sig tillrätta i ett nytt. Övergrepp, lidande, flykt, utsatthet och kärlek beskrivs i fragment som trasar sönder min hud när jag läser. Samtidigt är texten så utsökt vacker att mitt blodomlopp fylls med bubblande, god sockerdricka. Som helhet är läsupplevelsen årets starkaste.
Även Mohsin Hamids nya roman Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien lockade lite extra utifrån att jag tidigare läst fullkomligt älskat Den ovillige fundamentalisten. Dessutom blev jag lite smått förälskad i Hamid när han i Babel pratade om sitt skrivande och om kärleken. Så bli du... är en mycket underhållande, upprörande och rörande berättelse om en man som lever för att nå ett enda mål: att bli rik, snuskigt rik till och med. Men livet är långt och till slut kommer längtan efter att bli älskad att tränga in i det mest hårdhudade hjärta. Årets mest angelägna och vackraste berättelse om en galen värld och evig kärlek.
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg var däremot mitt första läsmöte med författaren. Och fördomsfullt nog förväntade jag mig en journalistiskt "rapp" text. I stället möttes jag av en dröjande, nyanserad, emellanåt poetisk och helt enkelt mycket vacker prosa. Berättelsen om faderns väg till och från Auschwitz och om det nya livet i Södertälje präglas av ett mycket äkta sökande efter någon form av sanning om fadern. Och om sonen. I mitt tycke lyckas Rosenberg ge en ny nyans av förintelsens konsekvenser som gör detta till en mycket viktig bok. Jag upprepar därför förra styckets avslutande mening: [å]rets mest angelägna och vackraste berättelse om en galen värld och evig kärlek.
Etiketter:
Allmänt boksnack,
Listor,
Statistik
onsdag 1 januari 2014
Sammanfattning av Oceanien IV
Mitt läsande har gått i stå så här i det mörka höst/vinterrusket. Som tur är finns det andra som läser mer flitigt. Berätta i kommentarerna om de böcker ni läst på resestoppet.
Om The Daughters of Mars har följande skrivit:
Om Ankomsten har följande skrivit:
MsHisingen
Om Jellicoe Road har följande skrivit:
Lyrans Noblesser
MsHisingen
Frejas funderingar
Om Australien berättar : drömtidens framtid : nitton noveller har följande skrivit:
Om Den nya Isabel har följande skrivit:
Lyrans Noblesser
Om The Daughters of Mars har följande skrivit:
Om Ankomsten har följande skrivit:
MsHisingen
Om Jellicoe Road har följande skrivit:
Lyrans Noblesser
MsHisingen
Frejas funderingar
Om Australien berättar : drömtidens framtid : nitton noveller har följande skrivit:
Om Den nya Isabel har följande skrivit:
Lyrans Noblesser
Etiketter:
Jorden Runt,
Litteratur Oceanien
tisdag 31 december 2013
2013 års ditt och datt
2013 års tyngsta
Jippi, jag tog mig faktiskt genom den här tegelstenen. Men jag har svårt att ge något samlat omdöme om den. På många sätt är Ulysses flera böcker i en; en del fantastiskt bra, en del urtråkiga. Framför allt blev jag förvånad över alla erotiska inslag, Mollys avslutande monolog är sannolikt mer givande än vilken nyans-bok som helst.
2013 års vackraste
Efter att ha läst Ru var förväntningarna på Mãn skyhöga. Och de infriades med råge. Varje ord i Mãn är noggrant utvalt för att sammansmälta med och förhöja helheten. Liksom vid tillagandet av de traditionella maträtterna väger författaren orden på våg, smakerna kompletterar varandra, aromen virvlar runt på sidorna och får läsaren att sucka av njutning.
2013 års mest gripande
Göran Rosenbergs berättelse om hans fars väg till och från Auschwitz var en av årets överraskningar. Med ett dröjande, vackert, poetiskt språk låter författaren läsaren få ta del av pojkens och den vuxne mannens försök att förstå och vara trogen berättelsen om faderns liv. Rosenberg ger läsaren en ny nyans av förintelsens följder, vilket gör denna bok till angelägen läsning.
2013 års överraskning
En underhållande roman om en man som heter Ove, kunde det vara något för mig? Jag var tveksam, men bestämde mig för att ge den en chans. Och det är jag glad över, boken om Ove är helt enkelt en underbar berättelse om en rigid mans upplevelser av den stora kärleken och den stora sorgen. Det här är en bok som får läsaren att både skratta och gråta.
2013 års livsverk
Så kom då äntligen den tredje delen i Gardells trilogi om Rasmus, kärleken och AIDS ut och jag lyssnade till alla delarna i sträck. Vilket livsverk han har skapat! Böckerna påminner om det hemska tid då skräcken för AIDS och homofobin florerade och jag kommer på mig själv med att skämmas över att jag glömt. Den oerhört sorgliga berättelsen om Rasmus och hans vänner hjälper oss att minnas.
2013 års författarmöte
Sedan mitten av 1980-talet har jag läst alla Vibeke Olssons romaner. Mina favoriter är serien om Romarriket och Molnfri bombnatt. Under 2013 har jag läst flera delar i serien om sågverksungen Bricken, som utspelar sig under den tid då arbetar- och väckelserörelsen växte fram. Att få träffa Vibeke lite på tu man hand för en kort pratstund under årets Bokmässa var fantastiskt!
2013 års införskaffning
Så har jag då också äntligen skaffat mig en läsplatta. Men jag har inte riktigt blivit vän med den ännu. Fördelen med en vanlig bok är att den inte kräver att man först läser 194 sidor om hur den ska användas. Jag kommer att använda plattan framför allt för "tyngre" läsning, men för vanlig lustläsning kommer boken att kvarstå som mitt förstahandsval.
2013 års roligaste
Som vanligt kommer Bokmässan högt upp på denna lista, men i år blir den nätt och jämnt slagen av mina nya litteraturpoäng efter den avklarade A-kursen. Kanske blir det fortsatta studier under 2014.
Löften inför 2014
Nej, det blir faktiskt inga löften inför nästa år. Däremot har jag en nyårsönskning som jag hoppas slår in. Under 2013 har jag varit riktigt bloggtrött och mestadels pliktskyldigt recenserat en del böcker. Jag hoppas att jag 2014 ska få tillbaks lusten att blogga för bloggandets - boksamtalets - egen skull. Jag skulle vilja skriva inlägg om vad jag tänker och tycker i stället för att redovisa vad jag läst. Jag hoppas så att min önskan slår in!
Jippi, jag tog mig faktiskt genom den här tegelstenen. Men jag har svårt att ge något samlat omdöme om den. På många sätt är Ulysses flera böcker i en; en del fantastiskt bra, en del urtråkiga. Framför allt blev jag förvånad över alla erotiska inslag, Mollys avslutande monolog är sannolikt mer givande än vilken nyans-bok som helst.
2013 års vackraste
Efter att ha läst Ru var förväntningarna på Mãn skyhöga. Och de infriades med råge. Varje ord i Mãn är noggrant utvalt för att sammansmälta med och förhöja helheten. Liksom vid tillagandet av de traditionella maträtterna väger författaren orden på våg, smakerna kompletterar varandra, aromen virvlar runt på sidorna och får läsaren att sucka av njutning.
2013 års mest gripande
Göran Rosenbergs berättelse om hans fars väg till och från Auschwitz var en av årets överraskningar. Med ett dröjande, vackert, poetiskt språk låter författaren läsaren få ta del av pojkens och den vuxne mannens försök att förstå och vara trogen berättelsen om faderns liv. Rosenberg ger läsaren en ny nyans av förintelsens följder, vilket gör denna bok till angelägen läsning.
2013 års överraskning
En underhållande roman om en man som heter Ove, kunde det vara något för mig? Jag var tveksam, men bestämde mig för att ge den en chans. Och det är jag glad över, boken om Ove är helt enkelt en underbar berättelse om en rigid mans upplevelser av den stora kärleken och den stora sorgen. Det här är en bok som får läsaren att både skratta och gråta.
2013 års livsverkSå kom då äntligen den tredje delen i Gardells trilogi om Rasmus, kärleken och AIDS ut och jag lyssnade till alla delarna i sträck. Vilket livsverk han har skapat! Böckerna påminner om det hemska tid då skräcken för AIDS och homofobin florerade och jag kommer på mig själv med att skämmas över att jag glömt. Den oerhört sorgliga berättelsen om Rasmus och hans vänner hjälper oss att minnas.
2013 års författarmöteSedan mitten av 1980-talet har jag läst alla Vibeke Olssons romaner. Mina favoriter är serien om Romarriket och Molnfri bombnatt. Under 2013 har jag läst flera delar i serien om sågverksungen Bricken, som utspelar sig under den tid då arbetar- och väckelserörelsen växte fram. Att få träffa Vibeke lite på tu man hand för en kort pratstund under årets Bokmässa var fantastiskt!
2013 års införskaffningSå har jag då också äntligen skaffat mig en läsplatta. Men jag har inte riktigt blivit vän med den ännu. Fördelen med en vanlig bok är att den inte kräver att man först läser 194 sidor om hur den ska användas. Jag kommer att använda plattan framför allt för "tyngre" läsning, men för vanlig lustläsning kommer boken att kvarstå som mitt förstahandsval.
2013 års roligasteSom vanligt kommer Bokmässan högt upp på denna lista, men i år blir den nätt och jämnt slagen av mina nya litteraturpoäng efter den avklarade A-kursen. Kanske blir det fortsatta studier under 2014.
Löften inför 2014Nej, det blir faktiskt inga löften inför nästa år. Däremot har jag en nyårsönskning som jag hoppas slår in. Under 2013 har jag varit riktigt bloggtrött och mestadels pliktskyldigt recenserat en del böcker. Jag hoppas att jag 2014 ska få tillbaks lusten att blogga för bloggandets - boksamtalets - egen skull. Jag skulle vilja skriva inlägg om vad jag tänker och tycker i stället för att redovisa vad jag läst. Jag hoppas så att min önskan slår in!
GOTT NYTT ÅR!
Etiketter:
Allmänt boksnack,
Listor
lördag 28 december 2013
Jellicoe Road - Jorden Runt IV
Jellicoe Road av Melina Marchetta, utgiven av X-Publishing, 2012
Taylor är 17 år och går sista året på Jellicoe internatskola. Som barn överavs hon av modern på stadens 7-Eleven. Sedan dess har modern inte synts till och Taylors minnen av sin barndom är mycket diffusa. Under åren på internatskolan har Taylor fäst sig vid Hannah, en kvinna som bygger på sitt hus vid floden. När Hannah en dag försvinner bryter Taylor ihop, försvinnandet blir för Taylor en bekräftelse på att alla hon bryr sig om kommer att svika och överge henne. Vart har Hannah tagit vägen, vad menade Eremiten med det sista han sa innan han sköt sig, vad vill pojken i trädet som dyker upp i Taylors drömmar? Och vad är det för manus Taylor hittar hemma hos Hannah? Frågorna är många och det förflutna gör sig påmint på olika sätt. Samtidigt förväntas Taylor ta ledningen för sitt elevhem och för hela skolan. Det är hennes uppgift att förhandla med de olika fienderna i gängkriget med kadetterna och jellisarna.
Jellicoe Road är inte så lätt att få grepp om när man börjar läsa, men låt för allt i världen inte det få er att avstå från att läsa den. Så småningom kommer alla delar att smälta samman och både läsaren och huvudpersonen Taylor får sammanhang i hennes historia. För det här är på många sätt en berättelse om just vikten av att finnas i ett förutsägbart sammanhang där man har tillgång till sina minnen och kunskap om sin bakgrund.
Jellcoe Road är en bok som ändrar karaktär flera gånger under läsningen. I början påminde handlingen lite om Hungerspelen, här berättas om territorier, olika grupper som strider mot varandra och militär utbildning. Så småningom förändras bilden av det pågående kriget och läsaren får klart för sig att striderna utkämpas av barn och innehåller mestadels inte värre element än knytnävsslagsmål. När jag förstår detta väcks minnen från min barndom av olika episoder där jag var rädd på allvar för andra barn. Då framstod faran som mycket verklig och stor, idag kan jag utifrån bedöma händelserna med andra ögon. Skildringen av barns upplevelse av verklig rädsla i relation till andra barn och de vuxnas oförmåga att se denna rädsla är en av de många fascinerande aspekterna av Jellicoe Road.
Många av ungdomarna i Jellicoe Road har haft mycket trassliga barndomsförhållanden, de har upplevt saker man önskar att inte någon skulle behöva vara med om. Bitvis är läsningen mycket smärtsam. Författaren skildrar tonårens hudlöshet, tragiska olyckor, spirande kärlek och odödlig vänskap på ett inlevelsefullt, medryckande och osentimentalt sätt. På ett nyanserat och psykologiskt trovärdigt sätt skapar författaren personer man kan relatera till, jag har under läsningen levt tillsammans med Taylor, Griggs, Chaz, Raffaela, Jessa, Narnie, Webb, Tate, Fitz och Jude. De är mina vänner och jag älskar dem.
En av många saker jag verkligen tycker om i Jellicoe Road är att läsaren faktiskt tvingas anstränga sig för att komma in i boken och börja förstå hur allt hänger ihop. Författaren gör det inte lätt för läsaren och visar därmed både tilltro och respekt. Det viktiga när man läser en bok som denna är att släppa kravet på att förstå och låta sig svepas med av upplevelsen. Boken inleds med beskrivningen av en hemsk bilolycka och förflyttar sig därpå abrupt 22 år fram i tiden. Hur det hela hänger ihop får man ledtrådar till allteftersom. Ledtrådarna kommer ofta genom drömmar och diffusa minnen och skapar en mystisk stämning. Texten är i sig lättläst, på ett oerhört konkret sätt skildrar författaren hur Taylor tänker, känner och handlar. Hon sätter ord på den smärta Taylor konstant brottas med och gör den lätt att förstå. Samtidigt finns här en humor i dialogerna som motvikt till alla tragiska händelser. Och här finns fint skildrad kärlek.
Jellicoe Road är kategoriserad som en bok för unga vuxna, jag skulle säga att den passar från tonåren och uppåt. Det är svårt att fånga romanens storhet i en recension utan att känna sig som dyrkande groupie, kanske räcker det med att jag kort och gott säger att Jellicoe Road är den bästa bok jag någonsin läst i sin genre. Jag är mycket glad över att jag inte missade denna unika, underbara berättelse som jag kommer att återvända till många gånger.
Taylor är 17 år och går sista året på Jellicoe internatskola. Som barn överavs hon av modern på stadens 7-Eleven. Sedan dess har modern inte synts till och Taylors minnen av sin barndom är mycket diffusa. Under åren på internatskolan har Taylor fäst sig vid Hannah, en kvinna som bygger på sitt hus vid floden. När Hannah en dag försvinner bryter Taylor ihop, försvinnandet blir för Taylor en bekräftelse på att alla hon bryr sig om kommer att svika och överge henne. Vart har Hannah tagit vägen, vad menade Eremiten med det sista han sa innan han sköt sig, vad vill pojken i trädet som dyker upp i Taylors drömmar? Och vad är det för manus Taylor hittar hemma hos Hannah? Frågorna är många och det förflutna gör sig påmint på olika sätt. Samtidigt förväntas Taylor ta ledningen för sitt elevhem och för hela skolan. Det är hennes uppgift att förhandla med de olika fienderna i gängkriget med kadetterna och jellisarna.
Jellicoe Road är inte så lätt att få grepp om när man börjar läsa, men låt för allt i världen inte det få er att avstå från att läsa den. Så småningom kommer alla delar att smälta samman och både läsaren och huvudpersonen Taylor får sammanhang i hennes historia. För det här är på många sätt en berättelse om just vikten av att finnas i ett förutsägbart sammanhang där man har tillgång till sina minnen och kunskap om sin bakgrund.
Jellcoe Road är en bok som ändrar karaktär flera gånger under läsningen. I början påminde handlingen lite om Hungerspelen, här berättas om territorier, olika grupper som strider mot varandra och militär utbildning. Så småningom förändras bilden av det pågående kriget och läsaren får klart för sig att striderna utkämpas av barn och innehåller mestadels inte värre element än knytnävsslagsmål. När jag förstår detta väcks minnen från min barndom av olika episoder där jag var rädd på allvar för andra barn. Då framstod faran som mycket verklig och stor, idag kan jag utifrån bedöma händelserna med andra ögon. Skildringen av barns upplevelse av verklig rädsla i relation till andra barn och de vuxnas oförmåga att se denna rädsla är en av de många fascinerande aspekterna av Jellicoe Road.
Många av ungdomarna i Jellicoe Road har haft mycket trassliga barndomsförhållanden, de har upplevt saker man önskar att inte någon skulle behöva vara med om. Bitvis är läsningen mycket smärtsam. Författaren skildrar tonårens hudlöshet, tragiska olyckor, spirande kärlek och odödlig vänskap på ett inlevelsefullt, medryckande och osentimentalt sätt. På ett nyanserat och psykologiskt trovärdigt sätt skapar författaren personer man kan relatera till, jag har under läsningen levt tillsammans med Taylor, Griggs, Chaz, Raffaela, Jessa, Narnie, Webb, Tate, Fitz och Jude. De är mina vänner och jag älskar dem.
En av många saker jag verkligen tycker om i Jellicoe Road är att läsaren faktiskt tvingas anstränga sig för att komma in i boken och börja förstå hur allt hänger ihop. Författaren gör det inte lätt för läsaren och visar därmed både tilltro och respekt. Det viktiga när man läser en bok som denna är att släppa kravet på att förstå och låta sig svepas med av upplevelsen. Boken inleds med beskrivningen av en hemsk bilolycka och förflyttar sig därpå abrupt 22 år fram i tiden. Hur det hela hänger ihop får man ledtrådar till allteftersom. Ledtrådarna kommer ofta genom drömmar och diffusa minnen och skapar en mystisk stämning. Texten är i sig lättläst, på ett oerhört konkret sätt skildrar författaren hur Taylor tänker, känner och handlar. Hon sätter ord på den smärta Taylor konstant brottas med och gör den lätt att förstå. Samtidigt finns här en humor i dialogerna som motvikt till alla tragiska händelser. Och här finns fint skildrad kärlek.
Jellicoe Road är kategoriserad som en bok för unga vuxna, jag skulle säga att den passar från tonåren och uppåt. Det är svårt att fånga romanens storhet i en recension utan att känna sig som dyrkande groupie, kanske räcker det med att jag kort och gott säger att Jellicoe Road är den bästa bok jag någonsin läst i sin genre. Jag är mycket glad över att jag inte missade denna unika, underbara berättelse som jag kommer att återvända till många gånger.
Etiketter:
Bokrecensioner,
Jorden Runt,
Litteratur Oceanien
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)







